Kenan Malik har skrivit ett långt intressant och tankeväckande inlägg i Eurozine om islam och Europa i ljuset av konflikterna kring muhammed-karikatyrerna.
A media reliant on scandal has colluded with self-promoting but marginal Muslim clerics to create a cycle of self-reinforcing myths around the Mohammed cartoons, writes Kenan Malik. The fear of causing offence has helped undermine progressive trends in Islam and strengthened the hand of religious bigots.
Visar inlägg med etikett islam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett islam. Visa alla inlägg
onsdag 28 april 2010
torsdag 4 mars 2010
Kul skrivet om halal-hippies
Läs Pernilla Ouis roliga och tankvärda text Halal-hippiens paradoxer från senaste numret av Axess magasin. Där sätter hon fingret på de många paradoxer och motsägelser som förekommer i debatten om islam. Enbart ingressen lockar till läsning.
Debatten om islam är på många sätt märklig. Radikala personer stöder reaktionära prästvälden, och Sverigedemokraterna angriper islamister, som de egentligen har mycket gemensamt med.
Debatten om islam är på många sätt märklig. Radikala personer stöder reaktionära prästvälden, och Sverigedemokraterna angriper islamister, som de egentligen har mycket gemensamt med.
fredag 26 februari 2010
Många missförstånd om vad religionsfriheten innebär
Reinhold Fahlbeck, professor em i juridik vid Lunds universitet, skriver ett viktigt inlägg om handskakningsdomen i SVD:s Under Strecket.
Vad inlägget visar är att många i Sverige har en felaktig uppfattning vad religionsfrihet egentligen innebär.
För det första bygger inte religionsfriheten på individers subjektiva åsikt. Vad som skyddas i europakonventionen bestäms av objektiva kriterier. Det är inte vad religiösa upplever sig behöva göra för att leva efter sin religion som skyddas av religionsfriheten. Det som skyddas är rätten att tro - att få utöva trons inre kärna. Begränsningar av religionsfriheten när det gäller manifestationer som är nära förknippade med trosuppfattning kan tillåtas enligt konventionen. Sedan finns det manifestationer som inte är nära förknippade med trosuppfattning. Sådana manifestationer faller helt utanför europakonventionens skydd av religionsfrihet. Att inte vilja skaka hand måste rimligen räknas som en manifestation som inte är nära förknippad med trosuppfattning eftersom det bara är en mindre del av troende muslimer som inte kan skaka hand på grund av sin religion.
För det andra har religionsfriheten enligt konventionen två sidor: frihet till (positiv frihet) och frihet från (negativ frihet). Dessa friheter utgör en helhet där vardera sidan förfogar över hälften. Det innebär att varje form av utnyttjande av den positiva religionsfriheten måste vägas mot andras intresse av att slippa utsättas för religiösa manifestationer. Ytterområdet för den positiva religionsfriheten är sådana manifestationer som är nära förbundna med själva trosuppfattningen. Det som ligger utanför är inte skyddat och inkräktar därför på den negativa religionsfriheten.
Exakt vad som räknas som nära förbundet med själva trosuppfattningen lämnar jag till islamologer att diskutera, men att inte skaka hand faller knappast inom denna gräns. Det finns till och med domar i Europadomstolen som avgjort att förbud mot att bära slöja inte strider mot religionsfriheten. Därutöver: En överordnad synpunkt är enligt Europadomstolen att arbetsplatser inte är arenor för religiösa manifestationer. Om den negativa religionsfriheten åberopas kan religiösa manifestationer i huvudsak inte godtas.
Och så till Fahlbecks slutsats.
Slutsatsen blir sålunda att i det aktuella fallet någon religiös diskriminering rätteligen inte förekommit alls. Den muslimske mannens vägran att ta kvinnan i hand skyddas inte av den överordnade rättsliga normen i Europakonventionen.
Vad inlägget visar är att många i Sverige har en felaktig uppfattning vad religionsfrihet egentligen innebär.
För det första bygger inte religionsfriheten på individers subjektiva åsikt. Vad som skyddas i europakonventionen bestäms av objektiva kriterier. Det är inte vad religiösa upplever sig behöva göra för att leva efter sin religion som skyddas av religionsfriheten. Det som skyddas är rätten att tro - att få utöva trons inre kärna. Begränsningar av religionsfriheten när det gäller manifestationer som är nära förknippade med trosuppfattning kan tillåtas enligt konventionen. Sedan finns det manifestationer som inte är nära förknippade med trosuppfattning. Sådana manifestationer faller helt utanför europakonventionens skydd av religionsfrihet. Att inte vilja skaka hand måste rimligen räknas som en manifestation som inte är nära förknippad med trosuppfattning eftersom det bara är en mindre del av troende muslimer som inte kan skaka hand på grund av sin religion.
För det andra har religionsfriheten enligt konventionen två sidor: frihet till (positiv frihet) och frihet från (negativ frihet). Dessa friheter utgör en helhet där vardera sidan förfogar över hälften. Det innebär att varje form av utnyttjande av den positiva religionsfriheten måste vägas mot andras intresse av att slippa utsättas för religiösa manifestationer. Ytterområdet för den positiva religionsfriheten är sådana manifestationer som är nära förbundna med själva trosuppfattningen. Det som ligger utanför är inte skyddat och inkräktar därför på den negativa religionsfriheten.
Exakt vad som räknas som nära förbundet med själva trosuppfattningen lämnar jag till islamologer att diskutera, men att inte skaka hand faller knappast inom denna gräns. Det finns till och med domar i Europadomstolen som avgjort att förbud mot att bära slöja inte strider mot religionsfriheten. Därutöver: En överordnad synpunkt är enligt Europadomstolen att arbetsplatser inte är arenor för religiösa manifestationer. Om den negativa religionsfriheten åberopas kan religiösa manifestationer i huvudsak inte godtas.
Och så till Fahlbecks slutsats.
Slutsatsen blir sålunda att i det aktuella fallet någon religiös diskriminering rätteligen inte förekommit alls. Den muslimske mannens vägran att ta kvinnan i hand skyddas inte av den överordnade rättsliga normen i Europakonventionen.
torsdag 11 februari 2010
Får sikher bära dolk i Sverige?
Frågan om att hantera krav på religiös (islamsk) särbehandling har, som bekant, aktualiserats i Sverige på senare tid, bland annat genom Mosa Sayeds avhandling och mannen som vann ett diskrimineringsfall genom att vägra skaka hand på grund av religiöst betingad kvinnoskräck.
Men i andra länder är det allt som oftast sikher som kräver och får religiösa undantag från lagar och regler. Jag läser på BBC News om den fd. domaren i högsta domstolen Sir Mota Singh som kräver att elever ska få ha dolk på sig i skolan. Dolken, eller kirpan som den heter, är ett av fem attribut som alla döpta sikher anser sig behöva bära.
"I wear my Kirpan and I've always worn it for the last 35 to 40 years, even when I was sitting in court or visiting public buildings, including Buckingham Palace."
The Compton School offered the boy the option of wearing a smaller knife, welded into a metal sheath, but his parents refused and withdrew him - an action by the family that Sir Mota said he supported.
Asked about the possibility of substituting a smaller knife in place of the traditional Kirpan, the judge said that might be an option for debate between school and Sikh authorities.
But he told Today: "It's a little more than ceremonial. It's a requirement of the religion."
I Danmark verkar det däremot inte vara tillåtet att bära den sikhiska dolken.
En dom i Köpenhamns tingsrätt den 14 april väcker stor uppmärksamhet. Den gör Danmark till det enda land i världen som förvägrar sikher rätten att bära sin symboliska dolk, kirpan, hävdar Ripudaman Singh som dömdes till 3 000 kronor i böter.
Hur ser det ut i Sverige? Jag har svårt att tro att sikher är undantagna från knivlagen, eller?
Men i andra länder är det allt som oftast sikher som kräver och får religiösa undantag från lagar och regler. Jag läser på BBC News om den fd. domaren i högsta domstolen Sir Mota Singh som kräver att elever ska få ha dolk på sig i skolan. Dolken, eller kirpan som den heter, är ett av fem attribut som alla döpta sikher anser sig behöva bära.
"I wear my Kirpan and I've always worn it for the last 35 to 40 years, even when I was sitting in court or visiting public buildings, including Buckingham Palace."
The Compton School offered the boy the option of wearing a smaller knife, welded into a metal sheath, but his parents refused and withdrew him - an action by the family that Sir Mota said he supported.
Asked about the possibility of substituting a smaller knife in place of the traditional Kirpan, the judge said that might be an option for debate between school and Sikh authorities.
But he told Today: "It's a little more than ceremonial. It's a requirement of the religion."
I Danmark verkar det däremot inte vara tillåtet att bära den sikhiska dolken.
En dom i Köpenhamns tingsrätt den 14 april väcker stor uppmärksamhet. Den gör Danmark till det enda land i världen som förvägrar sikher rätten att bära sin symboliska dolk, kirpan, hävdar Ripudaman Singh som dömdes till 3 000 kronor i böter.
Hur ser det ut i Sverige? Jag har svårt att tro att sikher är undantagna från knivlagen, eller?
Verkligheten överträffar dikten
Ingen har väl undgått att höra talas om domen där en person kränker en chef på grund av religiösa föreställningar och belönas med 60 000 kronor i ersättning. Hela domen från Stockholms tingsrätt går att ladda ner från Diskrimineringsombudsmannens hemsida.
Domen föranleder många frågor. Vem bestämmer vad som är ett religiöst motiverat beteende? Syftar diskrimineringslagen till likabehandling eller rätten till särbehandling?
Några av de mest intressanta kommentarerna på domen är Mats Olofsson i Västerbottens-Kuriren, Religionsfrihet ger ingen rätt att kränka andra, Erik Cornell i Svenska Dagbladet, DO sårar vårt rättsmedvetande och Jasenko Selimovic i Göteborgs-Posten, Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt.
Domen föranleder många frågor. Vem bestämmer vad som är ett religiöst motiverat beteende? Syftar diskrimineringslagen till likabehandling eller rätten till särbehandling?
Några av de mest intressanta kommentarerna på domen är Mats Olofsson i Västerbottens-Kuriren, Religionsfrihet ger ingen rätt att kränka andra, Erik Cornell i Svenska Dagbladet, DO sårar vårt rättsmedvetande och Jasenko Selimovic i Göteborgs-Posten, Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt.
måndag 8 februari 2010
Favorit i repris
Stjärnreportern Christiane Amanpour (CNN) sammanförde nyligen Ayaan Hirsi Ali och Tariq Ramadan m.fl. i en debatt om islam i Europa. Det är alltid lika intressant att höra debatter mellan dem och det är tydligt att de inte är bästa vänner! Det går att se en del av programmet på CNN:s hemsida. Vill man höra mer debatt dem emellan finns ett längre inslag från 2006 att se på Axess-TV.
torsdag 28 januari 2010
Avhandling om mångkulturalism ger eko i debatten
Mosa Sayeds avhandling, Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige, som argumenterar för en mångkulturell utgångspunkt när det gäller arvsrätt har redan fått en hel del reaktioner. Det är onekligen intressant och märkligt att vi nu har en svensk avhandling som förespråkar att lika rättigheter inte längre ska gälla i Sverige, vilket klart strider mot det svenska integrationspolitiska målet om lika rättigheter och skyldigheter för alla med uppehållstillstånd i Sverige. Det sistnämnda är viktigt att veta. Att målet om lika rättigheter och skyldigheter i Sverige faktiskt även gäller personer med permanent uppehållstillstånd i Sverige, fastän de är utländska medborgare.
Till skillnad från vad många tror är denna princip otroligt stark i den svenska integrationspolitiken, och alla politiska partier står bakom den. I länder som Danmark, Nederländerna, Tyskland och i många andra länder, är det däremot inte lika främmande eftersom utländska medborgare ofta varken har samma rättigheter eller skyldigheter, det är svårare att bli medborgare och att betydligt större andel av de som invandrat är utländska medborgare.
Uppsala Nya Tidning har haft en rad reportage med utgångspunkt i avhandlingen. I mångkultur utmanar juridiken kommer avhandlingens författare till tals. Där pläderar Mosa Sayed för att arvsrätten bör ta hänsyn till personens kulturella och religiösa bakgrund. Han ställer sig den, för svenska förhållanden, märkliga frågan om varför den svenska staten ska bestämma vilka lagar som ska gälla.
- När islamisk arvsrätt skiljer från svensk rättsordning grundar det sig i kulturella skillnader och synen på familj, släkt, egendom, och så vidare. Man måste fråga sig vem det är som ska definiera och bestämma vilka värden som ska ges företräde framför andra. Är det staten som ska göra det? Eller bör personens vilja, kultur och religion vara utgångspunkten? Det här är en av de svåraste frågorna som ett mångkulturellt samhälle har att hantera. Jag tror att vi måste ge utrymme för olikheter för att nå likställdhet i samhället, säger Mosa Sayed.
UNT har följt upp med artikeln "Islamiska arvsrätt diskriminerar kvinnor" och ledarkommentaren"Mångkultur" ställer INTE nya krav på rättsväsende.
Dilsa Demirbag-Sten är mycket kritisk till avhandlingens idéer i Expressen kultur.
Mångkulturalism som politik förvaltar en gammal och unken tradition i Europa, där etnicitet och religion är de mäktigaste och mest destruktiva variablerna.
I morgon försvarar alltså Mosa Sayed en avhandling som pläderar för en ökad användning av sharialagstifning inom svensk arvsrätt. Vad det betyder för barn födda av ogifta mödrar, kvinnor och så kallade ”avfällningar” borde vara känt för de flesta vid det här laget.
Där är vi nu i mångkulturalismens namn. Religionen islam ses som ett subjekt som inte går att separera från individen.
Vill man ha en akademikers synpunkt i frågan bör man vända sig till Andreas Johansson Heinö. Han uppmärksammar den avvikelse mot svensk integrationspolitik som avhandlingen innebär, men menar samtidigt att Dilsa Demirbag-Sten överdriver hotet från mångkulturalismen.
Till skillnad från vad många tror är denna princip otroligt stark i den svenska integrationspolitiken, och alla politiska partier står bakom den. I länder som Danmark, Nederländerna, Tyskland och i många andra länder, är det däremot inte lika främmande eftersom utländska medborgare ofta varken har samma rättigheter eller skyldigheter, det är svårare att bli medborgare och att betydligt större andel av de som invandrat är utländska medborgare.
Uppsala Nya Tidning har haft en rad reportage med utgångspunkt i avhandlingen. I mångkultur utmanar juridiken kommer avhandlingens författare till tals. Där pläderar Mosa Sayed för att arvsrätten bör ta hänsyn till personens kulturella och religiösa bakgrund. Han ställer sig den, för svenska förhållanden, märkliga frågan om varför den svenska staten ska bestämma vilka lagar som ska gälla.
- När islamisk arvsrätt skiljer från svensk rättsordning grundar det sig i kulturella skillnader och synen på familj, släkt, egendom, och så vidare. Man måste fråga sig vem det är som ska definiera och bestämma vilka värden som ska ges företräde framför andra. Är det staten som ska göra det? Eller bör personens vilja, kultur och religion vara utgångspunkten? Det här är en av de svåraste frågorna som ett mångkulturellt samhälle har att hantera. Jag tror att vi måste ge utrymme för olikheter för att nå likställdhet i samhället, säger Mosa Sayed.
UNT har följt upp med artikeln "Islamiska arvsrätt diskriminerar kvinnor" och ledarkommentaren"Mångkultur" ställer INTE nya krav på rättsväsende.
Dilsa Demirbag-Sten är mycket kritisk till avhandlingens idéer i Expressen kultur.
Mångkulturalism som politik förvaltar en gammal och unken tradition i Europa, där etnicitet och religion är de mäktigaste och mest destruktiva variablerna.
I morgon försvarar alltså Mosa Sayed en avhandling som pläderar för en ökad användning av sharialagstifning inom svensk arvsrätt. Vad det betyder för barn födda av ogifta mödrar, kvinnor och så kallade ”avfällningar” borde vara känt för de flesta vid det här laget.
Där är vi nu i mångkulturalismens namn. Religionen islam ses som ett subjekt som inte går att separera från individen.
Vill man ha en akademikers synpunkt i frågan bör man vända sig till Andreas Johansson Heinö. Han uppmärksammar den avvikelse mot svensk integrationspolitik som avhandlingen innebär, men menar samtidigt att Dilsa Demirbag-Sten överdriver hotet från mångkulturalismen.
tisdag 19 januari 2010
Uppsving för normativ forskning
Det verkar vara ett uppsving för normativ forskning på våra högskolor och universitet. Härom dagen skrev jag om en avhandling som argumenterade för kreationism. Idag läser jag via Sakine Madons blogg om en avhandling av Mosa Sayed, Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige, som argumenterar för en mångkulturell utgångspunkt när det gäller arvsrätt.
För att lösa den konflikt som kan uppstå i mötet mellan islamisk arvsrätt och svensk rätt, och liknande ”kulturkrockar” på det rättsliga planet, försvarar Mosa Sayed en mångkulturell utgångspunkt. Denna innebär att svenska domstolar och myndigheter i största utsträckning bör respektera och tillmäta arvlåtarens och arvingarnas kulturella tillhörighet betydelse vid tillämpningen av de aktuella principerna. Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten, som den mångkulturella utgångspunkten innebär, bör i vissa fall kunna leda till arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor.
För att lösa den konflikt som kan uppstå i mötet mellan islamisk arvsrätt och svensk rätt, och liknande ”kulturkrockar” på det rättsliga planet, försvarar Mosa Sayed en mångkulturell utgångspunkt. Denna innebär att svenska domstolar och myndigheter i största utsträckning bör respektera och tillmäta arvlåtarens och arvingarnas kulturella tillhörighet betydelse vid tillämpningen av de aktuella principerna. Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten, som den mångkulturella utgångspunkten innebär, bör i vissa fall kunna leda till arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor.
torsdag 24 december 2009
Konsten att räkna religion
Hur många muslimer finns det i Sverige och andra europeiska länder? Och vem ska räknas som muslim? Liksom i Sverige är det i många andra länder inte tillåtet att registrera religiös tillhörighet i den officiella statistiken. Men allt eftersom debatten om migration och islam tilltar görs det försök att uppskatta antalet troende.
I Norge gör Kristent Interkulturelt Arbeid (KIA) en uppskattning av religionstillhörighet utifrån invandrarnas födelseland.
Basert på statistikk fra Statistisk Sentralbyrå har KIA funnet at ca 59 % av innvandrerne per januar 2009 kommer fra land der Kristendom er største religion, 28 % kommer fra land der Islam er største religion, 7 % kommer fra land der Buddhisme er største religion, 1,7 % fra land med Hinduisme som største religion, og 4 % kommer fra land som har tradisjonell eller ”indigenous belief” som største registrerte religion.
IPPR:s rapport Faith, Migration and Integration in the UK tar också upp frågan om migration och religion.
According to the IPPR's "faith map" of the immigrant population, around 4.5 million of the UK's foreign-born residents claim to have a religious affiliation. Of these, around a quarter are Muslims while more than half are Christian, with Polish Catholics and African Pentecostals among the fastest-growing groups.
According to the report, the past decade has seen a net increase of 275,000 in the number of Muslims who were born in Pakistan or Bangladesh but are now living in Britain - the equivalent to twice the population of Oxford. The number of Somali-born UK residents has also risen sharply, from fewer than 40,000 in 1999 to 106,700 this year.
Rapporten drar slutsatsen att migrationen utmanar Storbritanniens utveckling mot ett allt mer sekulärt samhälle. Och det gäller inte bara islam utan också nya former av kristendom. I Rapporten konstateras också att tusentals muslimer har flyttat till Storbritannien eftersom landet är mer positivt inställt till islam än andra europeiska länder.
I Norge gör Kristent Interkulturelt Arbeid (KIA) en uppskattning av religionstillhörighet utifrån invandrarnas födelseland.
Basert på statistikk fra Statistisk Sentralbyrå har KIA funnet at ca 59 % av innvandrerne per januar 2009 kommer fra land der Kristendom er største religion, 28 % kommer fra land der Islam er største religion, 7 % kommer fra land der Buddhisme er største religion, 1,7 % fra land med Hinduisme som største religion, og 4 % kommer fra land som har tradisjonell eller ”indigenous belief” som største registrerte religion.
IPPR:s rapport Faith, Migration and Integration in the UK tar också upp frågan om migration och religion.
According to the IPPR's "faith map" of the immigrant population, around 4.5 million of the UK's foreign-born residents claim to have a religious affiliation. Of these, around a quarter are Muslims while more than half are Christian, with Polish Catholics and African Pentecostals among the fastest-growing groups.
According to the report, the past decade has seen a net increase of 275,000 in the number of Muslims who were born in Pakistan or Bangladesh but are now living in Britain - the equivalent to twice the population of Oxford. The number of Somali-born UK residents has also risen sharply, from fewer than 40,000 in 1999 to 106,700 this year.
Rapporten drar slutsatsen att migrationen utmanar Storbritanniens utveckling mot ett allt mer sekulärt samhälle. Och det gäller inte bara islam utan också nya former av kristendom. I Rapporten konstateras också att tusentals muslimer har flyttat till Storbritannien eftersom landet är mer positivt inställt till islam än andra europeiska länder.
söndag 20 december 2009
Europa och islam
Spiegel International fortsätter sin serie om islam i Europa med artikeln How Much Allah Can the Old Continent Bear? Med avstamp i Schweiz efter minaretförbudet bjuds vi på en resa i flera Europeiska länder. I Tyskland finns det en stark opinion för ett liknande minaretförbud som i Schweiz. Storbritannien har den kanske mest segregerade muslimska miljön.
Jocelyne Cesari, a French expert on Islam and editor of the recent book, "Muslims in the West after 9/11," calls the British situation a paradox: "On the one hand, there is a flourishing Muslim middle class, and at the same time this is the country with the largest number of Muslims living in isolated districts and espousing the most radical views."
She sees no problems with Sharia arbitration tribunals, as long as they do not conflict with applicable laws. According to Cesari, compromises are acceptable in areas that do not infringe upon the majority and do not break any laws. "Multiculturalism does not mean that the old established majority has special rights," she says, adding that Caldwell's postulate that Islam is incompatible with European values is a mixture of half-truths and prejudices: "Muslims are definitely prepared to adapt -- they often take a critical view of their own religion."
But Cesari says that there is a struggle over the symbolic recognition of Islam. "During the first few decades, Muslims opened modest prayer rooms. Now they want venues where they can compete with Europe's churches and cathedrals." She says that since Christianity has increasingly retreated from the public sphere, many Europeans perceive the mosques as a provocation.
I Frankrike handlar debatten om den nationella identiteten, med burkan i centrum. Något mindre känt är att belgiska Flandern infört slöjförbud i alla statliga skolor. I Antwerpen införde den socialistiska borgmästaren slöjförbud inom den offentliga sektorn redan för några år sedan.
Nu verkar det som att fransmännen kommer att gå fram med ett förslag om att förbjuda burka i offentliga miljöer.
President Nicolas Sarkozy's ruling party will push for a law banning the full-face Islamic veil in order to defend France from "extremists", the party's parliamentary leader said Wednesday.
Jean-Francois Cope laid out his plans for new legislation in a newspaper article, which appeared just as three ministers were to testify before a parliamentary panel set up to consider whether to ban the full veil.
"The issue is not how many women wear the burqa," Cope wrote in the Paris newspaper Le Figaro.
"There are principles at stake: extremists are putting the republic to the test by promoting a practice that they know is contrary to the basic principles of our country," he said.
Den franske migrationsministern Eric Besson har uttalat sig enligt samma linje och sagt att personer som bär burka inte bör få uppehållstillstånd eller medborgarskap.
"I want the wearing of the full veil to be systematically considered as proof of insufficient integration into French society, creating an obstacle to gaining (French) nationality," he said.
He said he would advise prefects, the highest state representative in the various French regions, that the wearing of such veils is a motive for not delivering 10-year residence cards.
I Sverige har vi fallet med Alia Khalifa som vill bli förskollärare bärande niqab. Om det har Devrim Mavi skrivit klokt i Arena.
Niqaben står för ett könssegregerat samhälle där män och kvinnor är tänkta att studera, arbeta och leva åtskilda utom i det egna hemmet. Men demokratier bygger inte på principen att människor ska hållas isär, inte på grund av klass, etnicitet eller ras och inte heller på grund av kön. Niqaben är ett verktyg för att förtrycka kvinnor. Men att ropa på förbud är fel väg att gå. Det är fullt möjligt att resonera kring orimliga yrkesval, oavsett om det gäller nudister eller ansiktsbeslöjade, utan att skriva in det i lagboken.
Det måste helt enkelt gå att neka personer att bära niqab eller burka i utbildningar och jobb där man möter människor, utan att behöva lagstifta om det. För niqab eller burka har inte har någonting med religionsfrihet att göra och dessutom är den negativa religionsfriheten minst lika viktig som rätten till religion.
Jocelyne Cesari, a French expert on Islam and editor of the recent book, "Muslims in the West after 9/11," calls the British situation a paradox: "On the one hand, there is a flourishing Muslim middle class, and at the same time this is the country with the largest number of Muslims living in isolated districts and espousing the most radical views."
She sees no problems with Sharia arbitration tribunals, as long as they do not conflict with applicable laws. According to Cesari, compromises are acceptable in areas that do not infringe upon the majority and do not break any laws. "Multiculturalism does not mean that the old established majority has special rights," she says, adding that Caldwell's postulate that Islam is incompatible with European values is a mixture of half-truths and prejudices: "Muslims are definitely prepared to adapt -- they often take a critical view of their own religion."
But Cesari says that there is a struggle over the symbolic recognition of Islam. "During the first few decades, Muslims opened modest prayer rooms. Now they want venues where they can compete with Europe's churches and cathedrals." She says that since Christianity has increasingly retreated from the public sphere, many Europeans perceive the mosques as a provocation.
I Frankrike handlar debatten om den nationella identiteten, med burkan i centrum. Något mindre känt är att belgiska Flandern infört slöjförbud i alla statliga skolor. I Antwerpen införde den socialistiska borgmästaren slöjförbud inom den offentliga sektorn redan för några år sedan.
Nu verkar det som att fransmännen kommer att gå fram med ett förslag om att förbjuda burka i offentliga miljöer.
President Nicolas Sarkozy's ruling party will push for a law banning the full-face Islamic veil in order to defend France from "extremists", the party's parliamentary leader said Wednesday.
Jean-Francois Cope laid out his plans for new legislation in a newspaper article, which appeared just as three ministers were to testify before a parliamentary panel set up to consider whether to ban the full veil.
"The issue is not how many women wear the burqa," Cope wrote in the Paris newspaper Le Figaro.
"There are principles at stake: extremists are putting the republic to the test by promoting a practice that they know is contrary to the basic principles of our country," he said.
Den franske migrationsministern Eric Besson har uttalat sig enligt samma linje och sagt att personer som bär burka inte bör få uppehållstillstånd eller medborgarskap.
"I want the wearing of the full veil to be systematically considered as proof of insufficient integration into French society, creating an obstacle to gaining (French) nationality," he said.
He said he would advise prefects, the highest state representative in the various French regions, that the wearing of such veils is a motive for not delivering 10-year residence cards.
I Sverige har vi fallet med Alia Khalifa som vill bli förskollärare bärande niqab. Om det har Devrim Mavi skrivit klokt i Arena.
Niqaben står för ett könssegregerat samhälle där män och kvinnor är tänkta att studera, arbeta och leva åtskilda utom i det egna hemmet. Men demokratier bygger inte på principen att människor ska hållas isär, inte på grund av klass, etnicitet eller ras och inte heller på grund av kön. Niqaben är ett verktyg för att förtrycka kvinnor. Men att ropa på förbud är fel väg att gå. Det är fullt möjligt att resonera kring orimliga yrkesval, oavsett om det gäller nudister eller ansiktsbeslöjade, utan att skriva in det i lagboken.
Det måste helt enkelt gå att neka personer att bära niqab eller burka i utbildningar och jobb där man möter människor, utan att behöva lagstifta om det. För niqab eller burka har inte har någonting med religionsfrihet att göra och dessutom är den negativa religionsfriheten minst lika viktig som rätten till religion.
söndag 20 september 2009
Hur mycket mångfald tål demokratin?
I dagens Expressen träder Alia Khalifa fram, tjejen som vill passa barn bakom ett tygskynke.
Jag har burit heltäckande slöja - niqab - sedan i i fjol. Jag tog beslutet efter noggranna studier av islam. Niqab är en del av islam och inte en kulturell sedvänja som många i okunskap hävdar.
I debattartikelns avslutning drar Khalifa en parallell mellan jeans och niqab.
Alla svenskar borde bli skrämda när myndigheter vill råda över människors val av klädsel.
I dag är det niqab, i morgon jeans.
Hanne Kjöller drar den enda möjliga slutsatsen.
Att utbilda sig till lärare är ... ingen bra idé för den som inte vill undervisa utan sin niqab.
Barnskötare är heller inget bra yrke. Alia Khalifa säger i radion att hon inte skulle vara beslöjad inomhus med barnen, däremot i kontakten med barnens pappor. Alia Khalifa säger redan där att hon inte kan tänka sig manliga arbetskamrater, att det vid sjukdom inte går att ringa in några manliga vikarier och att pappor vid hämtning måste vänta utanför dörren tills Alia Khalifa bytt om.
Det är orimligt. Alia Khalifa bör byta yrkesbana. Eller garderob.
Jag har burit heltäckande slöja - niqab - sedan i i fjol. Jag tog beslutet efter noggranna studier av islam. Niqab är en del av islam och inte en kulturell sedvänja som många i okunskap hävdar.
I debattartikelns avslutning drar Khalifa en parallell mellan jeans och niqab.
Alla svenskar borde bli skrämda när myndigheter vill råda över människors val av klädsel.
I dag är det niqab, i morgon jeans.
Hanne Kjöller drar den enda möjliga slutsatsen.
Att utbilda sig till lärare är ... ingen bra idé för den som inte vill undervisa utan sin niqab.
Barnskötare är heller inget bra yrke. Alia Khalifa säger i radion att hon inte skulle vara beslöjad inomhus med barnen, däremot i kontakten med barnens pappor. Alia Khalifa säger redan där att hon inte kan tänka sig manliga arbetskamrater, att det vid sjukdom inte går att ringa in några manliga vikarier och att pappor vid hämtning måste vänta utanför dörren tills Alia Khalifa bytt om.
Det är orimligt. Alia Khalifa bör byta yrkesbana. Eller garderob.
söndag 14 juni 2009
Religion som samhällsfaktor
Samtidigt som Humanisterna bedriver kampanj för ett sekulärt samhälle uppmärksammar Vetenskapsrådets tidning TvärSnitt religionens nya närvaro i Sverige.
Genom att det tidigare så homogena Sverige under de senaste decennierna har fått en stor grupp starkt religiösa skyddssökande, förändras förutsättningen för en rad fenomen som tidigare varit självklara. Starka värden hos de religiösa immigranterna utmanar rationella och sekulära värden som vuxit fram i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Frihet att uttrycka sin mening ställs mot frihet att engagera sig i det religiösa trossamfund man vill. Yttrandefriheten ställs på sin spets när den används för att kränka oliktänkande. Trygghet ställs mot kampen mot terrorism. Individens rätt till självbestämmande, som är en grundsten i de mänskliga rättigheterna, ställs mot den religiösa traditionens familjesyn.
Ett reportage handlar om precis det som Humanisterna försöker upplysa om och vara en motkraft mot: religion som samhällsfaktor och att svensk lagstiftning påverkas av religiösa rättsuppfattningar.
Få områden kan ha så starka religiösa influenser som familjerätten. I Sverige började lagstiftningen sekulariseras också på detta område vid 1900-talets början och svensk familjelagstiftning anses internationellt sett vara progressiv, jämställd och kvinnovänlig. För de muslimer som av olika skäl sökt och beviljats skydd i Sverige, eller som kommit hit av anknytningsskäl, ser de regler som styr familjelivet väsentligt annorlunda ut. Det som rör äktenskap, familj och arv styrs av Koranen och det innebär att det finns två regelsystem som lever parallellt i Sverige.
Genom att det tidigare så homogena Sverige under de senaste decennierna har fått en stor grupp starkt religiösa skyddssökande, förändras förutsättningen för en rad fenomen som tidigare varit självklara. Starka värden hos de religiösa immigranterna utmanar rationella och sekulära värden som vuxit fram i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Frihet att uttrycka sin mening ställs mot frihet att engagera sig i det religiösa trossamfund man vill. Yttrandefriheten ställs på sin spets när den används för att kränka oliktänkande. Trygghet ställs mot kampen mot terrorism. Individens rätt till självbestämmande, som är en grundsten i de mänskliga rättigheterna, ställs mot den religiösa traditionens familjesyn.
Ett reportage handlar om precis det som Humanisterna försöker upplysa om och vara en motkraft mot: religion som samhällsfaktor och att svensk lagstiftning påverkas av religiösa rättsuppfattningar.
Få områden kan ha så starka religiösa influenser som familjerätten. I Sverige började lagstiftningen sekulariseras också på detta område vid 1900-talets början och svensk familjelagstiftning anses internationellt sett vara progressiv, jämställd och kvinnovänlig. För de muslimer som av olika skäl sökt och beviljats skydd i Sverige, eller som kommit hit av anknytningsskäl, ser de regler som styr familjelivet väsentligt annorlunda ut. Det som rör äktenskap, familj och arv styrs av Koranen och det innebär att det finns två regelsystem som lever parallellt i Sverige.
fredag 8 maj 2009
Interessant undersökning om muslimer och inställning till integration
Gallups samlevnadsindex 2009 är en global studie som mäter relationen mellan personer med olika religiös tro på fyra kontinenter. Rapporten undersöker dessutom attityderna och uppfattningen av vad majoritetsbefolkningen och den muslimska befolkningen tycker om samlevnad, integration, värderingar, identitet och radikalisering i Storbritannien, Frankrike och Tyskland.
Undersökningen visar bland annat att inställningen till religion och integration skiljer sig markant mellan befolkningen och för muslimerna i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Muslimer i Storbritannien är till exempel betydligt mer moralkonservativa än muslimer som bor i Frankrike och Tyskland.
Andrew Brown skriver i en kommentar i Guardian om skillnaderna mellan länderna att
it is possible to see the outlines of a clear argument between the British, or multicultural, model of integration and the French, secularising one. On some measures, the British come out worse, or at least more boorish: only half of British Muslims strongly agree that they always treat of other faiths with respect, compared to two-thirds of French Muslims; in both cases, the figure for the general population is about 10% higher. Similarly, and this is surely part of the legacy of the Rushdie affair, five times as many non-Muslim as Muslim Britons feel that integration demands that people accept public comments they perceive as offensive about their faith or ethnicity. In both France and Germany, Muslims are less sensitive and non-Muslims less keen on their right to offend.
In practice, however, 90% of all the groups surveyed agree that they had been treated with respect all day the day before.
The French, however, are much more divided about issues of religious symbolism, and much less likely to tolerate headscarves as legitimate symbols of loyal diversity. More than half the British public thinks that removing the veil is necessary to integrate minorities, compared to only an eights of Muslims. But that was the only item of religiously identifying clothing which a majority of the British rejected, whereas clear majorities of the French rejected headscarves, yarmulkes, turbans and "visible large crosses" as well. About a quarter of French Muslims also thought these were obstacles to immigration.
Undersökningen visar bland annat att inställningen till religion och integration skiljer sig markant mellan befolkningen och för muslimerna i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Muslimer i Storbritannien är till exempel betydligt mer moralkonservativa än muslimer som bor i Frankrike och Tyskland.
Andrew Brown skriver i en kommentar i Guardian om skillnaderna mellan länderna att
it is possible to see the outlines of a clear argument between the British, or multicultural, model of integration and the French, secularising one. On some measures, the British come out worse, or at least more boorish: only half of British Muslims strongly agree that they always treat of other faiths with respect, compared to two-thirds of French Muslims; in both cases, the figure for the general population is about 10% higher. Similarly, and this is surely part of the legacy of the Rushdie affair, five times as many non-Muslim as Muslim Britons feel that integration demands that people accept public comments they perceive as offensive about their faith or ethnicity. In both France and Germany, Muslims are less sensitive and non-Muslims less keen on their right to offend.
In practice, however, 90% of all the groups surveyed agree that they had been treated with respect all day the day before.
The French, however, are much more divided about issues of religious symbolism, and much less likely to tolerate headscarves as legitimate symbols of loyal diversity. More than half the British public thinks that removing the veil is necessary to integrate minorities, compared to only an eights of Muslims. But that was the only item of religiously identifying clothing which a majority of the British rejected, whereas clear majorities of the French rejected headscarves, yarmulkes, turbans and "visible large crosses" as well. About a quarter of French Muslims also thought these were obstacles to immigration.
torsdag 30 april 2009
Tips om rapporter och annan läsning
Jasenko Selimovic i Fokus om USA kontra Sverige, om integration, social mobilitet och välfärdssystem.
SCB studie om sfi. Fyra av tio tror att de skulle lära sig svenska snabbare om de fick en bonus på 12 000 kronor för avklarade sfi-studier. Hälften trodde att de skulle lära sig svenska snabbare om det var ett krav för att bli svensk medborgare. Studien är ett bra komplement till Statskontorets utvärdering av svenskundervisning för invandrare (sfi).
Migrationsverket har gett ut en statistisk översikt om migrationen till Sverige och andra EU-länder.
The Centre for European Policy Studies (CEPS) har gett ut en bok om muslimsk radikalisering i Europeiska länder som Frankrike, Belgien, Nederländerna, Ryssland, Spanien och Storbritannien: Ethno-religious conflict in Europe: Typologies of Radicalisation in Europe´s muslim communities.
This book addresses the greatest source of societal tensions and violent conflict in contemporary Europe, involving people from minority groups of Muslim culture. Six country case studies – on Belgium, France, the Netherlands, Spain, Russia and the United Kingdom – give a comprehensive account of Islam-related tensions and violence, from the jihadist terrorist acts seen in Europe in the aftermath of 9/11 in the US, through to the urban riots of the type seen in France in 2005. These events are analysed with a common typology together with detailed accounts of the social context in each country. Also included is an interpretation of the fundamental nature of the Islamist terrorism in Europe, with the outline of a strategy to repel it. The book is a unique source for those seeking to understand the nature of ethno-religious violence in contemporary Europe.
SCB studie om sfi. Fyra av tio tror att de skulle lära sig svenska snabbare om de fick en bonus på 12 000 kronor för avklarade sfi-studier. Hälften trodde att de skulle lära sig svenska snabbare om det var ett krav för att bli svensk medborgare. Studien är ett bra komplement till Statskontorets utvärdering av svenskundervisning för invandrare (sfi).
Migrationsverket har gett ut en statistisk översikt om migrationen till Sverige och andra EU-länder.
The Centre for European Policy Studies (CEPS) har gett ut en bok om muslimsk radikalisering i Europeiska länder som Frankrike, Belgien, Nederländerna, Ryssland, Spanien och Storbritannien: Ethno-religious conflict in Europe: Typologies of Radicalisation in Europe´s muslim communities.
This book addresses the greatest source of societal tensions and violent conflict in contemporary Europe, involving people from minority groups of Muslim culture. Six country case studies – on Belgium, France, the Netherlands, Spain, Russia and the United Kingdom – give a comprehensive account of Islam-related tensions and violence, from the jihadist terrorist acts seen in Europe in the aftermath of 9/11 in the US, through to the urban riots of the type seen in France in 2005. These events are analysed with a common typology together with detailed accounts of the social context in each country. Also included is an interpretation of the fundamental nature of the Islamist terrorism in Europe, with the outline of a strategy to repel it. The book is a unique source for those seeking to understand the nature of ethno-religious violence in contemporary Europe.
måndag 27 april 2009
Nu breddas debatten om islam(ofobi)
Efter att Mohamed Omar kommit ut som hårdför islamist med benäget stöd från Aftonbladets kulturredaktion kommer nu motreaktionerna.
Nima Dervish (nytt namn, samma klokskap) i City, Dilsa Demirbag-Sten i Corren och Devrim Mavi i Dagens Arena reagerar idag, alla med kloka inlägg. Det är en debatt som ingen bör missa.
Nima Dervish (nytt namn, samma klokskap) i City, Dilsa Demirbag-Sten i Corren och Devrim Mavi i Dagens Arena reagerar idag, alla med kloka inlägg. Det är en debatt som ingen bör missa.
fredag 24 oktober 2008
fredag 17 oktober 2008
Allt fler ifrågasätter Sveriges Televisions val av programledare
Också författaren och skribenten Dilsa Demirbag-Sten ifrågasätter att Sveriges Television anställer Cherin "stening" Awad som programledare.
Jag är mycket oroad över och ställer mig undrande till om SVT tror att förespråkare för stening av kvinnor är representativa för muslimer?
Den gruppen av tittare som redan är kritiska och okunniga om mångfalden inom den muslimska gruppen kommer att få sina farhågor bekräftade: att muslimer är för stening av kvinnor och belönas av samhället för sådana åsikter.
När ska vi få ett program ledda av nazister eller för all del sektiska Plymouthbröderna som handlar om hur missförstådda de är av oss andra.
Opartisk och oberoende television? Pyttsan!
Jag är mycket oroad över och ställer mig undrande till om SVT tror att förespråkare för stening av kvinnor är representativa för muslimer?
Den gruppen av tittare som redan är kritiska och okunniga om mångfalden inom den muslimska gruppen kommer att få sina farhågor bekräftade: att muslimer är för stening av kvinnor och belönas av samhället för sådana åsikter.
När ska vi få ett program ledda av nazister eller för all del sektiska Plymouthbröderna som handlar om hur missförstådda de är av oss andra.
Opartisk och oberoende television? Pyttsan!
torsdag 16 oktober 2008
Aje Carlbom om islamismen i Sverige
I slutet av 1990-talet bodde forskaren Aje Calbom i Rosengång medan han skrev sin uppmärksammade avhandling The Imagined versus the Real Other: Multiculturalism and the Representation of Muslims in Sweden. Han var en av de första som på allvar utforskade segregationens effekter och framväxten av islamism i storstädernas förorter. Dessutom blev han en högljudd kritiker till mångkulturalismen som politisk ideologi. Från DN år 2004:
För Carlbom har mångkulturalismen utvecklat en "ideologisk hegemoni" i dagens Sverige. Från regeringskansliet till lokaltidningen, från anarkister till moderater råder det i dag konsensus om den "berikande" mångfalden och "rätten att vara annorlunda". De ideologiska lojalitetsförklaringarna åtföljs av ett slagordsmässigt fördömande av "främlingsfientligheten" som där det institutionaliseras gärna tar sig uttryck som i regeringens "Forum för levande historia", där kritik av mångkulturalismen direkt associeras till nazismen och Förintelsen. "Diskutera mångkulturalismen, visst, men gör det med ideologiska slagord om berikande", konkluderar Carlbom syrligt. "Annars riskerar du inget mindre än att stämplas som en mänsklighetens fiende."
Hans position skulle med Jan-Paul Brekkes ord kunna definieras som kritisk humanism, en position som inte är negativ till invandring i sig men som samtidigt kritiserar vissa negativa aspekter som följer på invandringen.
Nu har Carlbom skrivit en artikel för Newsmill. Han skiljer på moderata och radikala muslimer och menar att hoten ingår i de senares strategi:
Protester mot Muhammedkarikatyrerna, hoten mot Världskultur-muséet för ett par år sedan och alla andra hot som formulerats de senaste åren är typiska för radikala islamister. Det är en del av deras politiska strategi. Den används för att den fungerar. Moderata islamister är försiktigare och använder hellre dialog för att försöka övertyga.
Det är de radikala som anser att våld är acceptabelt i det politiska arbetet. Islamismen påminner mer om hur den socialistiska rörelsen var organiserad mellan reformvänliga och revolutionära under 1970-talet än den visar likheter med kristenheten.
Carlbom menar att Sverige har svårt att hantera dessa islamister på grund av naivitet och överdriven tolerans och förståelse för de radikala islamisternas protester och hot.
Jämfört med hur det är i andra länder finns en stor naivitet kring islamism i Sverige. Här finns en tydlig tendens att alla muslimer betraktats som "offer" för västerländsk imperialism. Detta har gjort det svårt att se hur vissa jobbar politiskt för islam. Politisk korrekthet, rädsla för att bli kallad islamofob eller rasist, behov att "tolerera" allt som har att göra med invandring och migration, har beslöjat blicken och gjort det svårt att upptäcka politiserade former av islam.
Den starka ideologiska rörelse som arbetat på att göra Sverige till ett mångkulturellt samhälle har gjort det förhållandevis enkelt att arbeta som islamist. Aktivisterna har här mötts av stor förståelse för att de är kulturellt "annorlunda".
För Carlbom har mångkulturalismen utvecklat en "ideologisk hegemoni" i dagens Sverige. Från regeringskansliet till lokaltidningen, från anarkister till moderater råder det i dag konsensus om den "berikande" mångfalden och "rätten att vara annorlunda". De ideologiska lojalitetsförklaringarna åtföljs av ett slagordsmässigt fördömande av "främlingsfientligheten" som där det institutionaliseras gärna tar sig uttryck som i regeringens "Forum för levande historia", där kritik av mångkulturalismen direkt associeras till nazismen och Förintelsen. "Diskutera mångkulturalismen, visst, men gör det med ideologiska slagord om berikande", konkluderar Carlbom syrligt. "Annars riskerar du inget mindre än att stämplas som en mänsklighetens fiende."
Hans position skulle med Jan-Paul Brekkes ord kunna definieras som kritisk humanism, en position som inte är negativ till invandring i sig men som samtidigt kritiserar vissa negativa aspekter som följer på invandringen.
Nu har Carlbom skrivit en artikel för Newsmill. Han skiljer på moderata och radikala muslimer och menar att hoten ingår i de senares strategi:
Protester mot Muhammedkarikatyrerna, hoten mot Världskultur-muséet för ett par år sedan och alla andra hot som formulerats de senaste åren är typiska för radikala islamister. Det är en del av deras politiska strategi. Den används för att den fungerar. Moderata islamister är försiktigare och använder hellre dialog för att försöka övertyga.
Det är de radikala som anser att våld är acceptabelt i det politiska arbetet. Islamismen påminner mer om hur den socialistiska rörelsen var organiserad mellan reformvänliga och revolutionära under 1970-talet än den visar likheter med kristenheten.
Carlbom menar att Sverige har svårt att hantera dessa islamister på grund av naivitet och överdriven tolerans och förståelse för de radikala islamisternas protester och hot.
Jämfört med hur det är i andra länder finns en stor naivitet kring islamism i Sverige. Här finns en tydlig tendens att alla muslimer betraktats som "offer" för västerländsk imperialism. Detta har gjort det svårt att se hur vissa jobbar politiskt för islam. Politisk korrekthet, rädsla för att bli kallad islamofob eller rasist, behov att "tolerera" allt som har att göra med invandring och migration, har beslöjat blicken och gjort det svårt att upptäcka politiserade former av islam.
Den starka ideologiska rörelse som arbetat på att göra Sverige till ett mångkulturellt samhälle har gjort det förhållandevis enkelt att arbeta som islamist. Aktivisterna har här mötts av stor förståelse för att de är kulturellt "annorlunda".
onsdag 15 oktober 2008
Cherin Awad erkänner uttalande om stening
Cherin Awad erkänner nu för Expressens reportrar Karl-Johan Karlsson och Ove Gustafsson att hon uttalat stöd för stening, men att hon ångrar sitt uttalande.
Uttalandet:
om man har fyra vittnen, om en kvinna eller man erkänner att man begått det här brottet om otrohet, då är det (stening) det korrekta straffet, enligt dig?
– Ja, svarar Cherin Awad utan att tveka.
Och så ångrar hon sig.
– Det är ledsamt att jag uttryckte mig på det sättet. Jag är emot dödsstraff, och det var jag även då. Men jag uttryckte mig tyvärr på ett sätt som jag är ledsen för, säger hon.
Givetvis bra att hon ångrar sig, men visst kommer hon billigt undan. Sådana uttalande borde innebära längre avstängning från tjänster på SVT. Då supporter av stening för otrohet - nu programledare på SVT. Otroligt dåligt omdöme av statstelevisionen.
Uttalandet:
om man har fyra vittnen, om en kvinna eller man erkänner att man begått det här brottet om otrohet, då är det (stening) det korrekta straffet, enligt dig?
– Ja, svarar Cherin Awad utan att tveka.
Och så ångrar hon sig.
– Det är ledsamt att jag uttryckte mig på det sättet. Jag är emot dödsstraff, och det var jag även då. Men jag uttryckte mig tyvärr på ett sätt som jag är ledsen för, säger hon.
Givetvis bra att hon ångrar sig, men visst kommer hon billigt undan. Sådana uttalande borde innebära längre avstängning från tjänster på SVT. Då supporter av stening för otrohet - nu programledare på SVT. Otroligt dåligt omdöme av statstelevisionen.
måndag 13 oktober 2008
Riksdagsman uppmärksammar att SVT anställer kvinna som stödjer stening
Det är glädjande att en respektabel riksdagsman som Fredrik Malm tar upp frågan om programledaren i Sveriges Television som har uttalat stöd för stening av otrogna kvinnor.
Uttalandet att stödja stening av otrogna kvinnor är fem år gammalt, men även då var programledaren Cherin Awad en myndig kvinna. Det går att ångra ungdomlig dumhet men det minsta hon kan göra är att ta 100 procent avstånd från sådana åsikter. Allmänt svammel duger inte. Hur hade SVT ställt sig till att premiera andra personer som inte backar upp mänskliga rättigheter?
Uttalandet att stödja stening av otrogna kvinnor är fem år gammalt, men även då var programledaren Cherin Awad en myndig kvinna. Det går att ångra ungdomlig dumhet men det minsta hon kan göra är att ta 100 procent avstånd från sådana åsikter. Allmänt svammel duger inte. Hur hade SVT ställt sig till att premiera andra personer som inte backar upp mänskliga rättigheter?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)