Kenan Malik om att vara en riktig muslim

Kenan Malik har skrivit ett långt intressant och tankeväckande inlägg i Eurozine om islam och Europa i ljuset av konflikterna kring muhammed-karikatyrerna.

A media reliant on scandal has colluded with self-promoting but marginal Muslim clerics to create a cycle of self-reinforcing myths around the Mohammed cartoons, writes Kenan Malik. The fear of causing offence has helped undermine progressive trends in Islam and strengthened the hand of religious bigots.

Litteraturtips

Missa inte Kristina Lindholms spännande studie om den danska hanteringen av den situation som uppstod i samband med att den danska dagstidningen Jyllands-Posten den 30 september 2005 publicerade tolv karikatyrer av profeten Muhammed. I svensk media har den danska regeringens agerande utmålats som klumpigt, men de får över lag positiva omdömen av Lindholm.

Den danska regeringens strategi att hålla fast vid att inte be om ursäkt utan framhålla att teckningarna endast handlade om rätten till yttrandefrihet, kan sägas ha varit relativt framgångsrik i Danmark. Regeringen framstod inte som att de böjde sig under den internationella opinionen. Samtidigt fanns det hela tiden en risk att regeringen skulle framstå som arrogant och okänslig gentemot de globala protesterna.

Flemming Rose om muhammedkarikatyrerna

Gabriel Byström har för Göteborgspostens räkning träffat Jyllands-Postens kulturchef Flemming Rose för ett samtal om värderingar, yttrandefrihet och hur det är att leva under hot. Han menar att krisen som följde på publiceringen visar att den mångkulturella integrationsmodellen misslyckats.

Själv tycker Flemming Rose att Muhammedkrisen markerade den multikulturalistiska modellens sammanbrott i Europa.

- För mig handlar Muhammedkrisen om en likabehandling av alla grupper. Inte att man ska kräva mer eller mindre av muslimer utan samma sak som man kräver av andra. I det ligger ett erkännande och en inkludering.

Här ser vi åter avvägningen mellan särbehandling och likabehandling. Eftersom religiösa tolkningar skiljer sig så pass mycket åt, och för att slippa självutnämnda talesmän som kräver olika typer av särbehandling i religioners namn, är det antagligen bäst att hålla fast vid likabehandlingsprincipen.