Axess nr 3, 2010 om integration

Idag damp det nya numret av Axess ner genom brevinkastet. Som vanligt är den späckad med intressant läsning, varav en hel del finns att läsa på Axess hemsida. Bland annat kommer två stridbara personer till tals: Lars Vilks och Ayaan Hirsi Ali. Så här presenterar chefredaktören Johan Lundberg det nya numret.

I detta nummer av Axess fokuserar vi på frågan om integration: på de utmaningar som möten mellan företrädare för olika kulturer ställer på de politiska partierna och på det svenska politiska systemet. Hur ska vi hantera enfrågepartier och populistiska rörelser i Sverige? Och hur ska vi hantera de underförstådda krav som på sistone riktats mot vissa grundläggande rättigheter i det svenska samhället, liksom i den västerländska kulturen i stort? Bör vissa frågor och problemställningar undvikas på grund av att vissa befolkningsgrupper känner sig kränkta när deras religion ifrågasätts, kritiseras eller hädas?

Kul skrivet om halal-hippies

Läs Pernilla Ouis roliga och tankvärda text Halal-hippiens paradoxer från senaste numret av Axess magasin. Där sätter hon fingret på de många paradoxer och motsägelser som förekommer i debatten om islam. Enbart ingressen lockar till läsning.

Debatten om islam är på många sätt märklig. Radikala personer stöder reaktionära prästvälden, och Sverigedemokraterna angriper islamister, som de egentligen har mycket gemensamt med.

Favorit i repris

Stjärnreportern Christiane Amanpour (CNN) sammanförde nyligen Ayaan Hirsi Ali och Tariq Ramadan m.fl. i en debatt om islam i Europa. Det är alltid lika intressant att höra debatter mellan dem och det är tydligt att de inte är bästa vänner! Det går att se en del av programmet på CNN:s hemsida. Vill man höra mer debatt dem emellan finns ett längre inslag från 2006 att se på Axess-TV.

Axess sprider vandringssägner

Jag uppskattar verkligen Axess magasin. Därför blev jag desto mer besviken när jag läste Jackie Jakubowskis "När främlingar korsar sina spår". Genom att publicera den lilla texten bidrar Axess till att sprida vandringssägner. Innehållet i artikeln har flera faktafel. Fel som många verkar vilja tro är fakta eftersom de återkommer med jämna mellanrum, precis som vandringssägner gör.

Jakubovski skriver om begreppet invandrare och fortsätter: Uppenbarligen är det också en egenskap som går i arv - man talar i arbetslöshets- och brottsstatistiken om såväl "andra-" som "tredjegenerationens invandrare". denna absurda etiketteringsiver är besläktad med den rasmytologiska principen "en gång främling alltid främling" - även om generationer skiljer dagens statistiska objekt från hans immigrantförfäder. I förlängningen leder denna klassificering till en indelning mellan "dem" och "oss"; den omöjliggör integrationen och definierar en stor del av Sveriges befolkning som hem- och rotlös.

Det är slagkraftiga meningar som hade haft sina poänger om de inte baserade sig på rena påhitt. Jag utmanar Axess och Jakubowski att hitta några sådana myndighetstexter eller statistik från myndigheter från det senaste decenniet som använder sig av begreppen "andra-" eller "tredjegenerationens invandrare".

Jag har jobbat med integrationsfrågor i myndighetsvärlden det senaste decenniet, ofta med statistik som rör integration, och har inte sett en enda myndighetstext som använder sig av Jakubowskis begrepp. Däremot har jag sett en och annan forskare använda begreppen. Men också det händer sällan och kan knappast belasta myndigheterna.

Det finns faktiskt framtagna riktlinjer för hur myndigheter ska presentera integrationsstatistik som jag var med och tog fram 2002. Även om all statistik som utgår från födelseland kan vara känslig så är myndigheternas hantering av sådana uppgifter långt ifrån sådan som det framställs i Axess. När jag jobbade på Integrationsverket var till och med begreppet invandrare utmönstrat. Där användes terminologin "utrikes födda" och "barn med två utrikes födda föräldrar". Numera brukar utrikes född och utländsk bakgrund (personer som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar) användas i statistiken medan invandrare används i löpande text när det blir för omständligt att använda begreppet utrikes född.

Jag kan inte bedöma om slutklämmen i texten - att personer som heter Jakubowski betecknas som personer med "invandrarbakgrund" - enbart är retoriskt eller om han påstår att det finns statistik som utgår från vad han anser vara "osvenska" namn. Oavsett förstärker det bara intrycket av att författaren är mer intresserad av att sprida myter än att ta reda på fakta. Givetvis finns det inte sådan statistik, och inte heller statistik baserad på etnicitet som till skillnad från många andra länder inte är tillåten i Sverige.

Tips på läsning: Axess temanummer om mångkulturalism

Missa inte Axess temanummer om Mångkulturalismens utmaningar. Några av artiklarna går att läsa på Axess hemsida, bland annat Både högern och vänstern har fel av Pernilla Ouis och När kultur blev ideologi av Jens-Martin Eriksen och Frederik Stjernfelt.

Axess om mångkulturalism och klanbildningar

Axess nummer 4 2008 har tema: Det moderna klansamhället.

I ledaren till numret skriver chefredaktör Johan Lundberg:

Inom multikulturalismen är huvudpoängen att den egna gruppens särart och annorlundaskap bör bevaras och beaktas. Det som betonas är inte det som förenar utan det som åtskiljer grupper. Målet är inte integration och allt vad det innebär av att man försöker slipa ner den egna kulturens vassa kanter eller att man försöker finna en gemensam värdegrund i exempelvis upplysningstraditionen och de uppfattningar som vuxit fram ur den om mänskliga rättigheter, om individens frihet och om tolerans mot oliktänkande.

Även om multikulturalismen har som målsättning att verka för inkludering, tolerans och vidsynthet så blir dess konsekvenser desamma som rasismens: ett segregerat samhälle där människor från olika kulturer lever i enklaver, utan någon tro på att det är möjligt att nå fram till en gemensam värdegrund.

Flera av artiklarna kan läsas på deras hemsida: Om södra Italien där vendettans oförsonliga logik fortfarande härskar, om ett samhälle där tilliten rämnar, om internet som gemensamhetsskapare, om Kenyas stamtänkande samt våldsamma fotbollsfirmor. Artiklarna spretar lite väl mycket för att bilda ett sammanhängande tema, men de är alla läsvärda och visar på den utmaning som samhället står inför när föreställningen om den homogena nationalstaten ska ersättas med något annat.

Nick Cohen i Axess om vänsterns misslyckande

Nya Axess har som tema: 1968 - 40-årskris. Där skriver bland annat Nick Cohen om hur vänstern ursäktar fascistiska och reaktionära rörelser. Så här skriver han om vänstern och integrationsfrågan:

Kvinnor, homosexuella och svarta - grupper som diskriminerats i årtusenden - har vunnit full juridisk jämlikhet. Ett mått på förändringen är att det numera vore omöjligt för en konservativ politiker som är emot lika rättigheter för homosexuella att bli ledare för ett större europeiskt höger-mittenparti.

Också i detta fall finns en tvetydighet. Även om den enastående framgången för kampanjer mot sexism, rasism och homofobi starkt förbättrade livet för miljontals individer, så sågs de av den postmoderna vänstern inte som just individer utan som kategorier. Man utvecklade en identitetspolitik baserad på gruppdefinitioner utifrån antiindividualistiska förutsättningar. Man behandlade kvinnor, medlemmar av etniska minoriteter, homosexuella och andra som block med gemensamma intressen. Dessa förenklingar var inte alltid skadliga - en kampanj för att skärpa lagen mot våld i hemmet, till exempel, är en kampanj för kvinnor, inte för en eller annan bestämd kvinna. Men postmoderna multikulturalister har tagit den liberala idén om tolerans och drivit den till en extrem relativism, som innebär att det alltid är fel att angripa tidigare förfördelade grupper - "den andre" - även när denne andre förespråkar antiliberala idéer.

Kort sagt, det har blivit rasistiskt att motsätta sig sexister, homofober och fascister från andra kulturer.

Sådana attityder är en katastrof för progressiva krafter i den fattiga världen, särskilt i arabvärlden, liksom bland Europas invandrargrupper. Vi befinner oss nu i den anmärkningsvärda situationen att det anses vara "vänster" att hävda att kvinnofrigörelse är till gagn för ljushyade kvinnor i Europa, men inte för mörkhyade kvinnor i Teheran. Postmoderna multikulturalister har övertagit mot-upplysningens reaktionära, antiuniversalistiska filosofi och klätt den i en modern dräkt.

Artikeln kan läsas i sin helhet på Axess hemsida.