söndag 20 december 2009

Europa och islam

Spiegel International fortsätter sin serie om islam i Europa med artikeln How Much Allah Can the Old Continent Bear? Med avstamp i Schweiz efter minaretförbudet bjuds vi på en resa i flera Europeiska länder. I Tyskland finns det en stark opinion för ett liknande minaretförbud som i Schweiz. Storbritannien har den kanske mest segregerade muslimska miljön.

Jocelyne Cesari, a French expert on Islam and editor of the recent book, "Muslims in the West after 9/11," calls the British situation a paradox: "On the one hand, there is a flourishing Muslim middle class, and at the same time this is the country with the largest number of Muslims living in isolated districts and espousing the most radical views."

She sees no problems with Sharia arbitration tribunals, as long as they do not conflict with applicable laws. According to Cesari, compromises are acceptable in areas that do not infringe upon the majority and do not break any laws. "Multiculturalism does not mean that the old established majority has special rights," she says, adding that Caldwell's postulate that Islam is incompatible with European values is a mixture of half-truths and prejudices: "Muslims are definitely prepared to adapt -- they often take a critical view of their own religion."

But Cesari says that there is a struggle over the symbolic recognition of Islam. "During the first few decades, Muslims opened modest prayer rooms. Now they want venues where they can compete with Europe's churches and cathedrals." She says that since Christianity has increasingly retreated from the public sphere, many Europeans perceive the mosques as a provocation.


I Frankrike handlar debatten om den nationella identiteten, med burkan i centrum. Något mindre känt är att belgiska Flandern infört slöjförbud i alla statliga skolor. I Antwerpen införde den socialistiska borgmästaren slöjförbud inom den offentliga sektorn redan för några år sedan.

Nu verkar det som att fransmännen kommer att gå fram med ett förslag om att förbjuda burka i offentliga miljöer.

President Nicolas Sarkozy's ruling party will push for a law banning the full-face Islamic veil in order to defend France from "extremists", the party's parliamentary leader said Wednesday.

Jean-Francois Cope laid out his plans for new legislation in a newspaper article, which appeared just as three ministers were to testify before a parliamentary panel set up to consider whether to ban the full veil.

"The issue is not how many women wear the burqa," Cope wrote in the Paris newspaper Le Figaro.

"There are principles at stake: extremists are putting the republic to the test by promoting a practice that they know is contrary to the basic principles of our country," he said.


Den franske migrationsministern Eric Besson har uttalat sig enligt samma linje och sagt att personer som bär burka inte bör få uppehållstillstånd eller medborgarskap.

"I want the wearing of the full veil to be systematically considered as proof of insufficient integration into French society, creating an obstacle to gaining (French) nationality," he said.

He said he would advise prefects, the highest state representative in the various French regions, that the wearing of such veils is a motive for not delivering 10-year residence cards.


I Sverige har vi fallet med Alia Khalifa som vill bli förskollärare bärande niqab. Om det har Devrim Mavi skrivit klokt i Arena.

Niqaben står för ett könssegregerat samhälle där män och kvinnor är tänkta att studera, arbeta och leva åtskilda utom i det egna hemmet. Men demokratier bygger inte på principen att människor ska hållas isär, inte på grund av klass, etnicitet eller ras och inte heller på grund av kön. Niqaben är ett verktyg för att förtrycka kvinnor. Men att ropa på förbud är fel väg att gå. Det är fullt möjligt att resonera kring orimliga yrkesval, oavsett om det gäller nudister eller ansiktsbeslöjade, utan att skriva in det i lagboken.

Det måste helt enkelt gå att neka personer att bära niqab eller burka i utbildningar och jobb där man möter människor, utan att behöva lagstifta om det. För niqab eller burka har inte har någonting med religionsfrihet att göra och dessutom är den negativa religionsfriheten minst lika viktig som rätten till religion.

5 kommentarer:

demokratbloggen sa...

Vi skulle ju kunna lagstifta om assimilation av invandrarna.

Det betyder ju ändå inte att de inte skulle kunna få äta sitt hemlands mat i sitt eget hem eller lyssna på vilken musik de vill, bara att de uppför sig svenskt när de är ute bland folk, och följer svenska lagar.

Dessa lagar ska naturligtvis också gälla i hemmet, såväl för invandrare som svensk.

Emil sa...

Lagstifta om att uppföra sig som en svensk? Låter som rena taliban-samhället. Och hur uppför man sig svenskt?

Mikael Hellström sa...

Problemet med att använda "könsförtryck" som motiv till att förbjuda Niqab är att definiera "könsförtryck" om personen själv väljer att bära plagget. Jag läste t.ex. en mycket intressant artikel av en muslimsk feminist som argumenterade med emfas för att det monogama äktenskapet är ett uttryck för patriarkatet, eftersom en ensam kvinna lättare kan förtryckas av en man. Och om vi ska förbjuda Niqab av detta skäl, varför inte förbjuda traditionella romska klänningar också? Eller är det ok att romska kvinnor får välja sina egna kläder (i den mån vi vet något om att de inte får det), men inte ok när det gäller muslimska kvinnor? Borde vi inte förbjuda bröstförstoringar också, som ju många feminister också ser som ett uttryck för kvinnoförtryck? Min poäng är att det lustigt att alla dessa argument hävdas med sådan emfas just för muslimska kvinnor ( i vissa klädedräkter som anses vara muslimska) men samma emancipatoriska retorik uteblir helt för andra kategorier av kvinnor...

Emil sa...

Här talar vi om att täcka ansiktet och inte om klädedräkter. Men även om vi talar klädedräkter kan de vara hinder i arbetslivet. Det är t.ex. svårt att ha romsk (kvinnlig) klädedräkt som gruvarbetare eller på MacDonalds och andra yrken som har "arbetsuniform". I sådana fall handlar det inte om diskriminering, utan om individens val att göra sig omöjlig på dessa arbetsplatser.

Arbetsgivare bör kunna neka anställning i sådana fall utan särskild lagstiftning och utan att behöva bli anmälda till DO.

Mikael Hellström sa...

Arbetsgivare kan neka personer anställning med hänvisning till klädedräkt, så länge det finns sakliga skäl, t.ex. tydligt påvisbara säkerhetsrisker, etc. Uniform kan ibland vara ett hinder, men en välvilligt inställd arbetsgivare kan ofta hitta sätt att jämka uniformskrav med traditionella kläder. Om du besöker Heathrow, t.ex. kommer du att få se Sikher med turban som färgmässigt överensstämmer med uniformen i taxfree-butiken. Motsvarande lösningar borde kunna finnas för de flesta typer av etno-kulturella dräktskick. DO gör däremot helt rätt i att sätta hårt mot hårt mot arbetsgivare som inte ens försöker hitta lösningar. När det gäller täckta ansikten så kan det finnas många situationer när de är ett potentiellt problem, men det måste diskuteras för varje enskilt sakfall och kanske t.om. varje enskild arbetsuppgift och lösningar diskuteras utifrån de lokala förhållande som råder, istället för att ägna sig åt svepande generaliseringar, så jag föredrar att vara försiktig med att uttala mig om lämpligheten med burqa/niqab i arbetslivet i allmänhet...