Kanada som förebild?

Mattias Johansson, kandidat till riksdagslistan (C), i Uppsala län har skrivit ett inlägg om Kanadas integrationspolitik i UNT. Ännu en i en lång rad av hyllningsartiklar. Johansson skriver att Kanadas integrationsmodell hittills fått liten uppmärksamhet i Sverige. Knappast korrekt, vilket alla som följer denna blogg är väl medvetna om. Kanada fungerar som en hägring. Samtidigt finns det en bristande förståelse och kunskap om Kanadas politik och de många problem som de själva upplever sig ha. Några exempel:

1. Kanada har länge haft problem att ta tillvara utländsk förvärvad kunskap. Det finns fler universitetsutbildade taxichaufförer där än i Sverige. Först nu har de börjat att ta tag i problemen.

2. Sverige har lika stor invandring som Kanada, räknat som andel av befolkningen. Och betydligt fler får asyl i Sverige. Kanada väljer sina invandrare. Det gör inte Sverige.

3. Mattias Johansson har fel i sin artikel. Kanada har visst ett språktest - och ett medborgarskapstest.

4. Om nu Kanadas modell är så bra, varför är det ingen som föreslår några konkreta förslag i linje med den kanadensiska politiken? T.ex. hårdare urval av vem som får invandra, språktest, medborgarskapstest, försörjningskrav för all anhöriginvandring, positiv särbehandling för "visible minorities" i offentlig sektor m.m.

Avhandling om mångkulturalism ger eko i debatten

Mosa Sayeds avhandling, Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige, som argumenterar för en mångkulturell utgångspunkt när det gäller arvsrätt har redan fått en hel del reaktioner. Det är onekligen intressant och märkligt att vi nu har en svensk avhandling som förespråkar att lika rättigheter inte längre ska gälla i Sverige, vilket klart strider mot det svenska integrationspolitiska målet om lika rättigheter och skyldigheter för alla med uppehållstillstånd i Sverige. Det sistnämnda är viktigt att veta. Att målet om lika rättigheter och skyldigheter i Sverige faktiskt även gäller personer med permanent uppehållstillstånd i Sverige, fastän de är utländska medborgare.

Till skillnad från vad många tror är denna princip otroligt stark i den svenska integrationspolitiken, och alla politiska partier står bakom den. I länder som Danmark, Nederländerna, Tyskland och i många andra länder, är det däremot inte lika främmande eftersom utländska medborgare ofta varken har samma rättigheter eller skyldigheter, det är svårare att bli medborgare och att betydligt större andel av de som invandrat är utländska medborgare.

Uppsala Nya Tidning har haft en rad reportage med utgångspunkt i avhandlingen. I mångkultur utmanar juridiken kommer avhandlingens författare till tals. Där pläderar Mosa Sayed för att arvsrätten bör ta hänsyn till personens kulturella och religiösa bakgrund. Han ställer sig den, för svenska förhållanden, märkliga frågan om varför den svenska staten ska bestämma vilka lagar som ska gälla.

- När islamisk arvsrätt skiljer från svensk rättsordning grundar det sig i kulturella skillnader och synen på familj, släkt, egendom, och så vidare. Man måste fråga sig vem det är som ska definiera och bestämma vilka värden som ska ges företräde framför andra. Är det staten som ska göra det? Eller bör personens vilja, kultur och religion vara utgångspunkten? Det här är en av de svåraste frågorna som ett mångkulturellt samhälle har att hantera. Jag tror att vi måste ge utrymme för olikheter för att nå likställdhet i samhället, säger Mosa Sayed.

UNT har följt upp med artikeln "Islamiska arvsrätt diskriminerar kvinnor" och ledarkommentaren"Mångkultur" ställer INTE nya krav på rättsväsende.

Dilsa Demirbag-Sten är mycket kritisk till avhandlingens idéer i Expressen kultur.

Mångkulturalism som politik förvaltar en gammal och unken tradition i Europa, där etnicitet och religion är de mäktigaste och mest destruktiva variablerna.

I morgon försvarar alltså Mosa Sayed en avhandling som pläderar för en ökad användning av sharialagstifning inom svensk arvsrätt. Vad det betyder för barn födda av ogifta mödrar, kvinnor och så kallade ”avfällningar” borde vara känt för de flesta vid det här laget.

Där är vi nu i mångkulturalismens namn. Religionen islam ses som ett subjekt som inte går att separera från individen.

Vill man ha en akademikers synpunkt i frågan bör man vända sig till Andreas Johansson Heinö. Han uppmärksammar den avvikelse mot svensk integrationspolitik som avhandlingen innebär, men menar samtidigt att Dilsa Demirbag-Sten överdriver hotet från mångkulturalismen.

Nyamko Sabuni i P1 om reformen för nyanlända invandrare

Idag var Integrationsminister Nyamko Sabuni med i P1-morgon och talade om den nya politiken för nyanlända invandrare som regeringen beslutat om. I reportaget hör vi hur Arbetsförmedlingen, som ska överta samordningsansvaret från kommunerna, ser på sitt uppdrag. Politiker från Solna kommun, som kritiserat reformen på DN-debatt kommer också till tals. Slutligen frågas Nyamko Sabuni ut om reformen.

UNT och Kristianstadsbladet uppmärksammar också frågan på sina ledarsidor.