Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
fredag 30 december 2011
Niqab och burka förbjuds vid kanadensiska medborgarskapsceremonier
För att bli kanadensisk medborgare kvävs inte bara kunskaper i något av de officiella språken och om landets historia. Varje ny medborgare ska också svära en medborgarskapsed:
I swear (or affirm) that I will be faithful
and bear true allegiance to Her Majesty
Queen Elizabeth the Second, Queen of Canada,
Her Heirs and Successors, and that I will faithfully
observe the laws of Canada
and fulfil my duties as a Canadian citizen.
För att säkerställa att blivande medborgare verkligen uttalar eden har Kanadas konservativa regering nyligen förbjudit burka och niqab vid medborgarskapsceremonier. Winnipeg Free Press har skrivit en intressant artikel om förbudet.
There was mixed reaction from Canadian Muslim groups to news Monday that prospective Canadians can no longer wear veils, like the Islamic niqab or the face-shielding burka, while taking the oath of citizenship.
Immigration Minister Jason Kenney announced that new Canadians will have to remove any face-coverings while they swear the oath.
The response from two prominent Muslim groups couldn't have been more different: some heartily applauded the move and others denounced it as causing unnecessary trepidation in the community.
Kenney said it's not just a question of "deep principle" for someone to show their face while taking the oath in front of their fellow citizens, it's also a matter of legal concern.
"I don't know how we can verify that someone whose face is covered is actually taking the oath that the law requires of them," he told a news conference in Montreal.
"This is a public act of witness in front of your fellow citizens, in front of the law — and you should be willing to show who you are."
Apropå medborgarskap och Kanada verkar det som att över 2100 personer blir av med sitt kanadensiska medborgarskap eftersom de begått bedrägeri i samband med ansökan.
söndag 28 mars 2010
Tips på läsning
Quebeck lagstiftar om religionens gränser
Efter många uppmärksammade fall där kvinnor som bär niqab nekats service tydliggör nu politikerna i Quebeck, Kanada, vad som gäller genom lagstiftning.
Bill 94, tabled by Quebec Justice Minister Kathleen Weil, lays out the accommodations public institutions can make to employees or to the public.
The proposed legislation defines a reasonable request as one that does not create any undue hardship or expense for the state. For example, a woman who insists on being served by a female civil servant for religious reasons would have to wait in line until one was available.
Bättre i Sverige än i Kanada
Mer om Kanada. Sydsvenskan har intervjuat gästforskaren Daniel Hiebert.
Finns det något område där du ser att invandrare har det lättare i Sverige än i Kanada?
– Ja, bostäder! Tillgången på anständiga bostäder för nyanlända invandrare är mycket bättre i Sverige. I Chinatown i Vancouver får folk tränga ihop sig i små rum där det droppar vatten från taket, det är mögel i väggarna och fullt med kackerlackor och sänglöss. Tro mig, det är mycket värre än här i Sverige.
Religion - igen
Dagens Juridik har träffat Mosa Sayed, juris doktor, som menar att lagstiftning bör anpassas till en individs religiösa uppfattning och kulturella tillhörighet.
I DN pågår en stor debatt om Lars Vilks, religion och yttrandefrihet. Där kommer bland annat Lars Vilks till tals.
En kulturskapare som gått omvänd väg, från gullegris till illa omtyckt islamist, är Mohamed Omar. SvD berättar hur det gick till.
Till sist
Sydsvenskan om integrationspolitik i Sverige och Danmark. Moderaterna tar efter Norge och vill starta barnhem i hemländerna för ensamkommande ungdomar.
Efter många uppmärksammade fall där kvinnor som bär niqab nekats service tydliggör nu politikerna i Quebeck, Kanada, vad som gäller genom lagstiftning.
Bill 94, tabled by Quebec Justice Minister Kathleen Weil, lays out the accommodations public institutions can make to employees or to the public.
The proposed legislation defines a reasonable request as one that does not create any undue hardship or expense for the state. For example, a woman who insists on being served by a female civil servant for religious reasons would have to wait in line until one was available.
Bättre i Sverige än i Kanada
Mer om Kanada. Sydsvenskan har intervjuat gästforskaren Daniel Hiebert.
Finns det något område där du ser att invandrare har det lättare i Sverige än i Kanada?
– Ja, bostäder! Tillgången på anständiga bostäder för nyanlända invandrare är mycket bättre i Sverige. I Chinatown i Vancouver får folk tränga ihop sig i små rum där det droppar vatten från taket, det är mögel i väggarna och fullt med kackerlackor och sänglöss. Tro mig, det är mycket värre än här i Sverige.
Religion - igen
Dagens Juridik har träffat Mosa Sayed, juris doktor, som menar att lagstiftning bör anpassas till en individs religiösa uppfattning och kulturella tillhörighet.
I DN pågår en stor debatt om Lars Vilks, religion och yttrandefrihet. Där kommer bland annat Lars Vilks till tals.
En kulturskapare som gått omvänd väg, från gullegris till illa omtyckt islamist, är Mohamed Omar. SvD berättar hur det gick till.
Till sist
Sydsvenskan om integrationspolitik i Sverige och Danmark. Moderaterna tar efter Norge och vill starta barnhem i hemländerna för ensamkommande ungdomar.
torsdag 11 februari 2010
Får sikher bära dolk i Sverige?
Frågan om att hantera krav på religiös (islamsk) särbehandling har, som bekant, aktualiserats i Sverige på senare tid, bland annat genom Mosa Sayeds avhandling och mannen som vann ett diskrimineringsfall genom att vägra skaka hand på grund av religiöst betingad kvinnoskräck.
Men i andra länder är det allt som oftast sikher som kräver och får religiösa undantag från lagar och regler. Jag läser på BBC News om den fd. domaren i högsta domstolen Sir Mota Singh som kräver att elever ska få ha dolk på sig i skolan. Dolken, eller kirpan som den heter, är ett av fem attribut som alla döpta sikher anser sig behöva bära.
"I wear my Kirpan and I've always worn it for the last 35 to 40 years, even when I was sitting in court or visiting public buildings, including Buckingham Palace."
The Compton School offered the boy the option of wearing a smaller knife, welded into a metal sheath, but his parents refused and withdrew him - an action by the family that Sir Mota said he supported.
Asked about the possibility of substituting a smaller knife in place of the traditional Kirpan, the judge said that might be an option for debate between school and Sikh authorities.
But he told Today: "It's a little more than ceremonial. It's a requirement of the religion."
I Danmark verkar det däremot inte vara tillåtet att bära den sikhiska dolken.
En dom i Köpenhamns tingsrätt den 14 april väcker stor uppmärksamhet. Den gör Danmark till det enda land i världen som förvägrar sikher rätten att bära sin symboliska dolk, kirpan, hävdar Ripudaman Singh som dömdes till 3 000 kronor i böter.
Hur ser det ut i Sverige? Jag har svårt att tro att sikher är undantagna från knivlagen, eller?
Men i andra länder är det allt som oftast sikher som kräver och får religiösa undantag från lagar och regler. Jag läser på BBC News om den fd. domaren i högsta domstolen Sir Mota Singh som kräver att elever ska få ha dolk på sig i skolan. Dolken, eller kirpan som den heter, är ett av fem attribut som alla döpta sikher anser sig behöva bära.
"I wear my Kirpan and I've always worn it for the last 35 to 40 years, even when I was sitting in court or visiting public buildings, including Buckingham Palace."
The Compton School offered the boy the option of wearing a smaller knife, welded into a metal sheath, but his parents refused and withdrew him - an action by the family that Sir Mota said he supported.
Asked about the possibility of substituting a smaller knife in place of the traditional Kirpan, the judge said that might be an option for debate between school and Sikh authorities.
But he told Today: "It's a little more than ceremonial. It's a requirement of the religion."
I Danmark verkar det däremot inte vara tillåtet att bära den sikhiska dolken.
En dom i Köpenhamns tingsrätt den 14 april väcker stor uppmärksamhet. Den gör Danmark till det enda land i världen som förvägrar sikher rätten att bära sin symboliska dolk, kirpan, hävdar Ripudaman Singh som dömdes till 3 000 kronor i böter.
Hur ser det ut i Sverige? Jag har svårt att tro att sikher är undantagna från knivlagen, eller?
Verkligheten överträffar dikten
Ingen har väl undgått att höra talas om domen där en person kränker en chef på grund av religiösa föreställningar och belönas med 60 000 kronor i ersättning. Hela domen från Stockholms tingsrätt går att ladda ner från Diskrimineringsombudsmannens hemsida.
Domen föranleder många frågor. Vem bestämmer vad som är ett religiöst motiverat beteende? Syftar diskrimineringslagen till likabehandling eller rätten till särbehandling?
Några av de mest intressanta kommentarerna på domen är Mats Olofsson i Västerbottens-Kuriren, Religionsfrihet ger ingen rätt att kränka andra, Erik Cornell i Svenska Dagbladet, DO sårar vårt rättsmedvetande och Jasenko Selimovic i Göteborgs-Posten, Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt.
Domen föranleder många frågor. Vem bestämmer vad som är ett religiöst motiverat beteende? Syftar diskrimineringslagen till likabehandling eller rätten till särbehandling?
Några av de mest intressanta kommentarerna på domen är Mats Olofsson i Västerbottens-Kuriren, Religionsfrihet ger ingen rätt att kränka andra, Erik Cornell i Svenska Dagbladet, DO sårar vårt rättsmedvetande och Jasenko Selimovic i Göteborgs-Posten, Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt.
torsdag 24 december 2009
Konsten att räkna religion
Hur många muslimer finns det i Sverige och andra europeiska länder? Och vem ska räknas som muslim? Liksom i Sverige är det i många andra länder inte tillåtet att registrera religiös tillhörighet i den officiella statistiken. Men allt eftersom debatten om migration och islam tilltar görs det försök att uppskatta antalet troende.
I Norge gör Kristent Interkulturelt Arbeid (KIA) en uppskattning av religionstillhörighet utifrån invandrarnas födelseland.
Basert på statistikk fra Statistisk Sentralbyrå har KIA funnet at ca 59 % av innvandrerne per januar 2009 kommer fra land der Kristendom er største religion, 28 % kommer fra land der Islam er største religion, 7 % kommer fra land der Buddhisme er største religion, 1,7 % fra land med Hinduisme som største religion, og 4 % kommer fra land som har tradisjonell eller ”indigenous belief” som største registrerte religion.
IPPR:s rapport Faith, Migration and Integration in the UK tar också upp frågan om migration och religion.
According to the IPPR's "faith map" of the immigrant population, around 4.5 million of the UK's foreign-born residents claim to have a religious affiliation. Of these, around a quarter are Muslims while more than half are Christian, with Polish Catholics and African Pentecostals among the fastest-growing groups.
According to the report, the past decade has seen a net increase of 275,000 in the number of Muslims who were born in Pakistan or Bangladesh but are now living in Britain - the equivalent to twice the population of Oxford. The number of Somali-born UK residents has also risen sharply, from fewer than 40,000 in 1999 to 106,700 this year.
Rapporten drar slutsatsen att migrationen utmanar Storbritanniens utveckling mot ett allt mer sekulärt samhälle. Och det gäller inte bara islam utan också nya former av kristendom. I Rapporten konstateras också att tusentals muslimer har flyttat till Storbritannien eftersom landet är mer positivt inställt till islam än andra europeiska länder.
I Norge gör Kristent Interkulturelt Arbeid (KIA) en uppskattning av religionstillhörighet utifrån invandrarnas födelseland.
Basert på statistikk fra Statistisk Sentralbyrå har KIA funnet at ca 59 % av innvandrerne per januar 2009 kommer fra land der Kristendom er største religion, 28 % kommer fra land der Islam er største religion, 7 % kommer fra land der Buddhisme er største religion, 1,7 % fra land med Hinduisme som største religion, og 4 % kommer fra land som har tradisjonell eller ”indigenous belief” som største registrerte religion.
IPPR:s rapport Faith, Migration and Integration in the UK tar också upp frågan om migration och religion.
According to the IPPR's "faith map" of the immigrant population, around 4.5 million of the UK's foreign-born residents claim to have a religious affiliation. Of these, around a quarter are Muslims while more than half are Christian, with Polish Catholics and African Pentecostals among the fastest-growing groups.
According to the report, the past decade has seen a net increase of 275,000 in the number of Muslims who were born in Pakistan or Bangladesh but are now living in Britain - the equivalent to twice the population of Oxford. The number of Somali-born UK residents has also risen sharply, from fewer than 40,000 in 1999 to 106,700 this year.
Rapporten drar slutsatsen att migrationen utmanar Storbritanniens utveckling mot ett allt mer sekulärt samhälle. Och det gäller inte bara islam utan också nya former av kristendom. I Rapporten konstateras också att tusentals muslimer har flyttat till Storbritannien eftersom landet är mer positivt inställt till islam än andra europeiska länder.
onsdag 18 november 2009
Hur hanterar man religiös extremism?
Det är en sak att invända mot religiösa extremisters försök att förhindra andras frihet, men det är en helt annan fråga hur man ska hantera religiösa extremisters krav på särbehandling. SR Jämtland har genomfört en hel serie rapporter från en skola där vissa barn vägrar att delta i stora delar av undervisningen. Det märkliga är att skolan har anställt en lärare som helt öppet uppmuntrar skolk.
I Strömsund, med en stor grupp uzbekiska flyktingar som är strikt troende muslimer, uppfattas frånvaron ibland som att uzbekerna skolkar eller slipper undan. Nasiba Shokirova tonar ner kritiken. Hon kommer från Uzbekistan och jobbar på Vattudalsskolan som hemspråkslärare och studiehandledare.
– Vi vill följa religionen helt, för mig är tron det allra viktigaste, säger hon.
Alla musikinstrument utom trumma är förbjudna. Det krånglar förstås till undervisningen redan från dagis och genom hela grundskolan. Men Varför är det så? Vad händer om man spelar piano.
– Det händer ingenting, men om man tror på gud vill man inte göra fel, säger Nasiba Shokirova.
"Vi" för läraren är alltså inte den skola hon är anställd av och som ska följa den av riksdagen bestämda läroplanen. "Vi" är i det här fallet de religiösa extremisterna.
I Strömsund, med en stor grupp uzbekiska flyktingar som är strikt troende muslimer, uppfattas frånvaron ibland som att uzbekerna skolkar eller slipper undan. Nasiba Shokirova tonar ner kritiken. Hon kommer från Uzbekistan och jobbar på Vattudalsskolan som hemspråkslärare och studiehandledare.
– Vi vill följa religionen helt, för mig är tron det allra viktigaste, säger hon.
Alla musikinstrument utom trumma är förbjudna. Det krånglar förstås till undervisningen redan från dagis och genom hela grundskolan. Men Varför är det så? Vad händer om man spelar piano.
– Det händer ingenting, men om man tror på gud vill man inte göra fel, säger Nasiba Shokirova.
"Vi" för läraren är alltså inte den skola hon är anställd av och som ska följa den av riksdagen bestämda läroplanen. "Vi" är i det här fallet de religiösa extremisterna.
måndag 9 november 2009
Klass, ras, etnicitet eller tro?
När jag var student på IMER, Malmö Högskola, diskuterade lärare och elever om det är "klass" eller "ras" (med "ras" menades hudfärg, snarare än etnicitet) som är den primära kategorin för att förstå samhället. Race first eller Class first. Få betvivlade just då och där möjligheten att det inte var någon av dem. Frågan om religion var ytterst marginell. Och få kunde då, i mitten/slutet av 90-talet, ana att religionen skulle göra en så stark comeback. I islams blodbesudlade fotspår försöker kristendomen återta förlorad mark och i Storbritannien gör judendomen sig till åtlöje i en infekterad strid om religiösa friskolor. Där är inte frågan om ras eller klass det viktigaste, utan striden står mellan de som menar att judendom bygger på tro eller blodsband.
The New York Times rapporterar:
The case began when a 12-year-old boy, an observant Jew whose father is Jewish and whose mother is a Jewish convert, applied to the school, JFS. Founded in 1732 as the Jews’ Free School, it is a centerpiece of North London’s Jewish community. It has around 1,900 students, but it gets far more applicants than it accepts.
Britain has nearly 7,000 publicly financed religious schools, representing Judaism as well as the Church of England, Catholicism and Islam, among others. Under a 2006 law, the schools can in busy years give preference to applicants within their own faiths, using criteria laid down by a designated religious authority.
By many standards, the JFS applicant, identified in court papers as “M,” is Jewish. But not in the eyes of the school, which defines Judaism under the Orthodox definition set out by Jonathan Sacks, chief rabbi of the United Hebrew Congregations of the Commonwealth. Because M’s mother converted in a progressive, not an Orthodox, synagogue, the school said, she was not a Jew — nor was her son. It turned down his application.
That would have been the end of it. But M’s family sued, saying that the school had discriminated against him. They lost, but the ruling was overturned by the Court of Appeal this summer.
In an explosive decision, the court concluded that basing school admissions on a classic test of Judaism — whether one’s mother is Jewish — was by definition discriminatory. Whether the rationale was “benign or malignant, theological or supremacist,” the court wrote, “makes it no less and no more unlawful.”
The case rested on whether the school’s test of Jewishness was based on religion, which would be legal, or on race or ethnicity, which would not. The court ruled that it was an ethnic test because it concerned the status of M’s mother rather than whether M considered himself Jewish and practiced Judaism.
“The requirement that if a pupil is to qualify for admission his mother must be Jewish, whether by descent or conversion, is a test of ethnicity which contravenes the Race Relations Act,” the court said. It added that while it was fair that Jewish schools should give preference to Jewish children, the admissions criteria must depend not on family ties, but “on faith, however defined.”
Alltså. I Storbritannien får man inte diskriminera på grund av ras eller etnicitet, men däremot får man diskriminera på grund av religion. Domstolen tar ställning och menar att skolan gjort sig skyldig till etnisk diskriminering, medan skolan menar att det handlar om laglig religiös diskriminering. I Storbritannien har de därmed tagit ställning till vem som är jude - den som tror på judendomen, inte den som fötts av en judisk mamma.
The New York Times rapporterar:
The case began when a 12-year-old boy, an observant Jew whose father is Jewish and whose mother is a Jewish convert, applied to the school, JFS. Founded in 1732 as the Jews’ Free School, it is a centerpiece of North London’s Jewish community. It has around 1,900 students, but it gets far more applicants than it accepts.
Britain has nearly 7,000 publicly financed religious schools, representing Judaism as well as the Church of England, Catholicism and Islam, among others. Under a 2006 law, the schools can in busy years give preference to applicants within their own faiths, using criteria laid down by a designated religious authority.
By many standards, the JFS applicant, identified in court papers as “M,” is Jewish. But not in the eyes of the school, which defines Judaism under the Orthodox definition set out by Jonathan Sacks, chief rabbi of the United Hebrew Congregations of the Commonwealth. Because M’s mother converted in a progressive, not an Orthodox, synagogue, the school said, she was not a Jew — nor was her son. It turned down his application.
That would have been the end of it. But M’s family sued, saying that the school had discriminated against him. They lost, but the ruling was overturned by the Court of Appeal this summer.
In an explosive decision, the court concluded that basing school admissions on a classic test of Judaism — whether one’s mother is Jewish — was by definition discriminatory. Whether the rationale was “benign or malignant, theological or supremacist,” the court wrote, “makes it no less and no more unlawful.”
The case rested on whether the school’s test of Jewishness was based on religion, which would be legal, or on race or ethnicity, which would not. The court ruled that it was an ethnic test because it concerned the status of M’s mother rather than whether M considered himself Jewish and practiced Judaism.
“The requirement that if a pupil is to qualify for admission his mother must be Jewish, whether by descent or conversion, is a test of ethnicity which contravenes the Race Relations Act,” the court said. It added that while it was fair that Jewish schools should give preference to Jewish children, the admissions criteria must depend not on family ties, but “on faith, however defined.”
Alltså. I Storbritannien får man inte diskriminera på grund av ras eller etnicitet, men däremot får man diskriminera på grund av religion. Domstolen tar ställning och menar att skolan gjort sig skyldig till etnisk diskriminering, medan skolan menar att det handlar om laglig religiös diskriminering. I Storbritannien har de därmed tagit ställning till vem som är jude - den som tror på judendomen, inte den som fötts av en judisk mamma.
söndag 20 september 2009
Hur mycket mångfald tål demokratin?
I dagens Expressen träder Alia Khalifa fram, tjejen som vill passa barn bakom ett tygskynke.
Jag har burit heltäckande slöja - niqab - sedan i i fjol. Jag tog beslutet efter noggranna studier av islam. Niqab är en del av islam och inte en kulturell sedvänja som många i okunskap hävdar.
I debattartikelns avslutning drar Khalifa en parallell mellan jeans och niqab.
Alla svenskar borde bli skrämda när myndigheter vill råda över människors val av klädsel.
I dag är det niqab, i morgon jeans.
Hanne Kjöller drar den enda möjliga slutsatsen.
Att utbilda sig till lärare är ... ingen bra idé för den som inte vill undervisa utan sin niqab.
Barnskötare är heller inget bra yrke. Alia Khalifa säger i radion att hon inte skulle vara beslöjad inomhus med barnen, däremot i kontakten med barnens pappor. Alia Khalifa säger redan där att hon inte kan tänka sig manliga arbetskamrater, att det vid sjukdom inte går att ringa in några manliga vikarier och att pappor vid hämtning måste vänta utanför dörren tills Alia Khalifa bytt om.
Det är orimligt. Alia Khalifa bör byta yrkesbana. Eller garderob.
Jag har burit heltäckande slöja - niqab - sedan i i fjol. Jag tog beslutet efter noggranna studier av islam. Niqab är en del av islam och inte en kulturell sedvänja som många i okunskap hävdar.
I debattartikelns avslutning drar Khalifa en parallell mellan jeans och niqab.
Alla svenskar borde bli skrämda när myndigheter vill råda över människors val av klädsel.
I dag är det niqab, i morgon jeans.
Hanne Kjöller drar den enda möjliga slutsatsen.
Att utbilda sig till lärare är ... ingen bra idé för den som inte vill undervisa utan sin niqab.
Barnskötare är heller inget bra yrke. Alia Khalifa säger i radion att hon inte skulle vara beslöjad inomhus med barnen, däremot i kontakten med barnens pappor. Alia Khalifa säger redan där att hon inte kan tänka sig manliga arbetskamrater, att det vid sjukdom inte går att ringa in några manliga vikarier och att pappor vid hämtning måste vänta utanför dörren tills Alia Khalifa bytt om.
Det är orimligt. Alia Khalifa bör byta yrkesbana. Eller garderob.
söndag 14 juni 2009
Religion som samhällsfaktor
Samtidigt som Humanisterna bedriver kampanj för ett sekulärt samhälle uppmärksammar Vetenskapsrådets tidning TvärSnitt religionens nya närvaro i Sverige.
Genom att det tidigare så homogena Sverige under de senaste decennierna har fått en stor grupp starkt religiösa skyddssökande, förändras förutsättningen för en rad fenomen som tidigare varit självklara. Starka värden hos de religiösa immigranterna utmanar rationella och sekulära värden som vuxit fram i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Frihet att uttrycka sin mening ställs mot frihet att engagera sig i det religiösa trossamfund man vill. Yttrandefriheten ställs på sin spets när den används för att kränka oliktänkande. Trygghet ställs mot kampen mot terrorism. Individens rätt till självbestämmande, som är en grundsten i de mänskliga rättigheterna, ställs mot den religiösa traditionens familjesyn.
Ett reportage handlar om precis det som Humanisterna försöker upplysa om och vara en motkraft mot: religion som samhällsfaktor och att svensk lagstiftning påverkas av religiösa rättsuppfattningar.
Få områden kan ha så starka religiösa influenser som familjerätten. I Sverige började lagstiftningen sekulariseras också på detta område vid 1900-talets början och svensk familjelagstiftning anses internationellt sett vara progressiv, jämställd och kvinnovänlig. För de muslimer som av olika skäl sökt och beviljats skydd i Sverige, eller som kommit hit av anknytningsskäl, ser de regler som styr familjelivet väsentligt annorlunda ut. Det som rör äktenskap, familj och arv styrs av Koranen och det innebär att det finns två regelsystem som lever parallellt i Sverige.
Genom att det tidigare så homogena Sverige under de senaste decennierna har fått en stor grupp starkt religiösa skyddssökande, förändras förutsättningen för en rad fenomen som tidigare varit självklara. Starka värden hos de religiösa immigranterna utmanar rationella och sekulära värden som vuxit fram i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Frihet att uttrycka sin mening ställs mot frihet att engagera sig i det religiösa trossamfund man vill. Yttrandefriheten ställs på sin spets när den används för att kränka oliktänkande. Trygghet ställs mot kampen mot terrorism. Individens rätt till självbestämmande, som är en grundsten i de mänskliga rättigheterna, ställs mot den religiösa traditionens familjesyn.
Ett reportage handlar om precis det som Humanisterna försöker upplysa om och vara en motkraft mot: religion som samhällsfaktor och att svensk lagstiftning påverkas av religiösa rättsuppfattningar.
Få områden kan ha så starka religiösa influenser som familjerätten. I Sverige började lagstiftningen sekulariseras också på detta område vid 1900-talets början och svensk familjelagstiftning anses internationellt sett vara progressiv, jämställd och kvinnovänlig. För de muslimer som av olika skäl sökt och beviljats skydd i Sverige, eller som kommit hit av anknytningsskäl, ser de regler som styr familjelivet väsentligt annorlunda ut. Det som rör äktenskap, familj och arv styrs av Koranen och det innebär att det finns två regelsystem som lever parallellt i Sverige.
tisdag 26 maj 2009
Religionen vinner mark på djurens bekostnad
Just nu håller en form av mångkulturalism att införas i Europa. Undantagsregler föreslås för slakt av religiösa skäl inom EU.
I ett förslag till förordning från EU-Kommissionen om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning föreslås det motsatta, dvs. att djur på grund av religiösa hänsyn inte ska skyddas från djurplågeri.
Kommissionen skriver att många tamdjur utsätts för onödigt lidande, inte bara under uppfödning och transport, utan också under avlivning och slakt och därmed sammanhängande verksamhet. I det europeiska samhället finns ett växande intresse för ett bättre skydd av djurens välbefinnande, både på konsument- och producentnivå. Huvudsyftet med kommissionens föreslagna förordning är att förbättra djurens välbefinnande under avlivning av tamdjur för konsumtion.
Kommissionenen skriver vidare att förslaget innehåller en förteckning över metoder för bedövning och avlivning av djur, tillsammans med detaljerade uppgifter om specifikationer och krav. I det nya begreppet ”skydd av djurens välbefinnande under slakt” är kravet på bedövning av djuren under slakten en grundläggande princip.
Kommissionen visar alltså en vilja att skydda djuren och menar att det ska vara krav på bedövning. Men så kommer en snabb vändning där hänsyn till djuren inte längre verkar viktig.
Av hänsyn till medborgarnas grundläggande rättigheter föreslår kommissionen att undantagen behålls för avlivning av djur inom ramen för religiösa sedvänjor.
Alltså kommer det att vara fritt fram att bedriva djurplågeri bara man gör det i religionens namn.
EU parlamentets föredragande Janusz Wojciechowski välkomnar förslaget som han menar är ett svar på den utmaning det innebär att införa normer för djurens välbefinnande under slakt och avlivning och därmed sammanhängande verksamhet.
Avlivandet av de många djuren bör ske med respekt för högsta möjliga humanitära standarder, de avlivade djurens fysiska och psykiska lidande bör begränsas i största möjliga utsträckning och onödiga grymheter måste uteslutas.
Att begränsa lidandet för de avlivade djuren bör betraktas som en viktig utmaning i ett livsstilsmässigt, kulturellt och moraliskt hänseende, i enlighet med principen om att djur är kännande varelser som lider av smärta och rädsla och inte får behandlas som materiella ting. I europeisk civilisation och kultur bör djurens lidande inte vara likgiltigt för människan.
Åter ser vi stort medkännande med djuren vid slakt. Men så föreslås även parlamentet undanta djurskydd på grund av religion:
Förutom undantagen av religiösa skäl bör det grundläggande tillvägagångssättet vid slakt och avlivning av djur i EU vara att djuren bedövas före slakt, på ett sätt som möjliggör full effektivitet och kontroll.
Frågan om religiösa undantag från djurplågeri vid slakt (Amendment 28) röstades igenom med 291 röster mot 201. De stora blocken Kristdemokrater och Socialdemokrater röstade med överväldigande majoritet för undantaget. Den liberala gruppen röstade med stor majoritet mot förslaget, liksom övriga partigrupper. De flesta svenska parlamentariker deltog i omröstningen och röstade alla nej, dvs. mot undantag pga. religion.
Förslaget måste också accepteras av ministerrådet för att träda i kraft.
Sverige är ett av få länder i EU som alltid kräver att djur bedövas före slakt. Inget undantag medges i Sverige vid slakt enligt muslimsk halal- eller judisk koshertradition. Jordbruksminister Eskil Erlandsson tänker ta strid för de svenska reglerna inför rådsmötet i juni då EUs ministrar ska besluta om slaktförordningen.
- Enligt svensk lag ska djuren inte behöva lida. Det finns full uppslutning kring lagen i den svenska opinionen, säger Eskil Erlandsson.
I ett förslag till förordning från EU-Kommissionen om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning föreslås det motsatta, dvs. att djur på grund av religiösa hänsyn inte ska skyddas från djurplågeri.
Kommissionen skriver att många tamdjur utsätts för onödigt lidande, inte bara under uppfödning och transport, utan också under avlivning och slakt och därmed sammanhängande verksamhet. I det europeiska samhället finns ett växande intresse för ett bättre skydd av djurens välbefinnande, både på konsument- och producentnivå. Huvudsyftet med kommissionens föreslagna förordning är att förbättra djurens välbefinnande under avlivning av tamdjur för konsumtion.
Kommissionenen skriver vidare att förslaget innehåller en förteckning över metoder för bedövning och avlivning av djur, tillsammans med detaljerade uppgifter om specifikationer och krav. I det nya begreppet ”skydd av djurens välbefinnande under slakt” är kravet på bedövning av djuren under slakten en grundläggande princip.
Kommissionen visar alltså en vilja att skydda djuren och menar att det ska vara krav på bedövning. Men så kommer en snabb vändning där hänsyn till djuren inte längre verkar viktig.
Av hänsyn till medborgarnas grundläggande rättigheter föreslår kommissionen att undantagen behålls för avlivning av djur inom ramen för religiösa sedvänjor.
Alltså kommer det att vara fritt fram att bedriva djurplågeri bara man gör det i religionens namn.
EU parlamentets föredragande Janusz Wojciechowski välkomnar förslaget som han menar är ett svar på den utmaning det innebär att införa normer för djurens välbefinnande under slakt och avlivning och därmed sammanhängande verksamhet.
Avlivandet av de många djuren bör ske med respekt för högsta möjliga humanitära standarder, de avlivade djurens fysiska och psykiska lidande bör begränsas i största möjliga utsträckning och onödiga grymheter måste uteslutas.
Att begränsa lidandet för de avlivade djuren bör betraktas som en viktig utmaning i ett livsstilsmässigt, kulturellt och moraliskt hänseende, i enlighet med principen om att djur är kännande varelser som lider av smärta och rädsla och inte får behandlas som materiella ting. I europeisk civilisation och kultur bör djurens lidande inte vara likgiltigt för människan.
Åter ser vi stort medkännande med djuren vid slakt. Men så föreslås även parlamentet undanta djurskydd på grund av religion:
Förutom undantagen av religiösa skäl bör det grundläggande tillvägagångssättet vid slakt och avlivning av djur i EU vara att djuren bedövas före slakt, på ett sätt som möjliggör full effektivitet och kontroll.
Frågan om religiösa undantag från djurplågeri vid slakt (Amendment 28) röstades igenom med 291 röster mot 201. De stora blocken Kristdemokrater och Socialdemokrater röstade med överväldigande majoritet för undantaget. Den liberala gruppen röstade med stor majoritet mot förslaget, liksom övriga partigrupper. De flesta svenska parlamentariker deltog i omröstningen och röstade alla nej, dvs. mot undantag pga. religion.
Förslaget måste också accepteras av ministerrådet för att träda i kraft.
Sverige är ett av få länder i EU som alltid kräver att djur bedövas före slakt. Inget undantag medges i Sverige vid slakt enligt muslimsk halal- eller judisk koshertradition. Jordbruksminister Eskil Erlandsson tänker ta strid för de svenska reglerna inför rådsmötet i juni då EUs ministrar ska besluta om slaktförordningen.
- Enligt svensk lag ska djuren inte behöva lida. Det finns full uppslutning kring lagen i den svenska opinionen, säger Eskil Erlandsson.
fredag 8 maj 2009
Interessant undersökning om muslimer och inställning till integration
Gallups samlevnadsindex 2009 är en global studie som mäter relationen mellan personer med olika religiös tro på fyra kontinenter. Rapporten undersöker dessutom attityderna och uppfattningen av vad majoritetsbefolkningen och den muslimska befolkningen tycker om samlevnad, integration, värderingar, identitet och radikalisering i Storbritannien, Frankrike och Tyskland.
Undersökningen visar bland annat att inställningen till religion och integration skiljer sig markant mellan befolkningen och för muslimerna i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Muslimer i Storbritannien är till exempel betydligt mer moralkonservativa än muslimer som bor i Frankrike och Tyskland.
Andrew Brown skriver i en kommentar i Guardian om skillnaderna mellan länderna att
it is possible to see the outlines of a clear argument between the British, or multicultural, model of integration and the French, secularising one. On some measures, the British come out worse, or at least more boorish: only half of British Muslims strongly agree that they always treat of other faiths with respect, compared to two-thirds of French Muslims; in both cases, the figure for the general population is about 10% higher. Similarly, and this is surely part of the legacy of the Rushdie affair, five times as many non-Muslim as Muslim Britons feel that integration demands that people accept public comments they perceive as offensive about their faith or ethnicity. In both France and Germany, Muslims are less sensitive and non-Muslims less keen on their right to offend.
In practice, however, 90% of all the groups surveyed agree that they had been treated with respect all day the day before.
The French, however, are much more divided about issues of religious symbolism, and much less likely to tolerate headscarves as legitimate symbols of loyal diversity. More than half the British public thinks that removing the veil is necessary to integrate minorities, compared to only an eights of Muslims. But that was the only item of religiously identifying clothing which a majority of the British rejected, whereas clear majorities of the French rejected headscarves, yarmulkes, turbans and "visible large crosses" as well. About a quarter of French Muslims also thought these were obstacles to immigration.
Undersökningen visar bland annat att inställningen till religion och integration skiljer sig markant mellan befolkningen och för muslimerna i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Muslimer i Storbritannien är till exempel betydligt mer moralkonservativa än muslimer som bor i Frankrike och Tyskland.
Andrew Brown skriver i en kommentar i Guardian om skillnaderna mellan länderna att
it is possible to see the outlines of a clear argument between the British, or multicultural, model of integration and the French, secularising one. On some measures, the British come out worse, or at least more boorish: only half of British Muslims strongly agree that they always treat of other faiths with respect, compared to two-thirds of French Muslims; in both cases, the figure for the general population is about 10% higher. Similarly, and this is surely part of the legacy of the Rushdie affair, five times as many non-Muslim as Muslim Britons feel that integration demands that people accept public comments they perceive as offensive about their faith or ethnicity. In both France and Germany, Muslims are less sensitive and non-Muslims less keen on their right to offend.
In practice, however, 90% of all the groups surveyed agree that they had been treated with respect all day the day before.
The French, however, are much more divided about issues of religious symbolism, and much less likely to tolerate headscarves as legitimate symbols of loyal diversity. More than half the British public thinks that removing the veil is necessary to integrate minorities, compared to only an eights of Muslims. But that was the only item of religiously identifying clothing which a majority of the British rejected, whereas clear majorities of the French rejected headscarves, yarmulkes, turbans and "visible large crosses" as well. About a quarter of French Muslims also thought these were obstacles to immigration.
lördag 11 oktober 2008
Att balansera religiösa uttryck i Frankrike
Jag trodde aldrig att jag skulle ta ett akademiskt modeord som intersektionalitet i min mun, men nu händer det. Det beror på att jag hoppas att den nya diskrimineringsombudsmannen, i och med sammanslagningen av de olika diskrimineringsgrunderna till en lag och myndighet, kan tänka lite mer intersektionellt. Den franska diskrimineringsombudsmannen gör ivarjefall ett försök att knyta samman frågan om religion och jämställdhet, vilket senare tids domar i Frankrike tyder på.
Skilj på religiösa uttryck
USA Today rapporterar att Frankrike har förbjudit heltäckande burkor i språkklasser. Samtidigt har en hotellkedja dömts för att ha nekat två kvinnor med slöja att hyra rum. Detta enkla exempel visar att man faktiskt kan skilja mellan olika religiösa uttryck. Självklart ska det inte ske diskriminering, men det går heller inte att anpassa samhället till fundamentalistiska religiösa personers vilja. De religiösa uttrycken kan också gå ut över jämställdheten, vilket den franska diskrimineringsombudsmannen noterar i fallet med burkan.
Burka förbjuds i språkundervisningen
"Religionsfrihet är inte absolut," säger den franska diskrimineringsombudsmannen Louis Schweitzer i en intervju. Han säger vidare att myndigheterna försöker hitta "den mest rimlig kompromissen." De beslutade den 15 september att det är OK att förbjuda burqa och niqab - kläder som täcker kroppen och ansiktet - i statligt sponsrad franska språkkurser för invandrare. Enligt fransk lag krävs i regel deltagande i sådana klasser för att ansöka om uppehållstillstånd eller medborgarskap.
I beslutet kallas burqa en symbol för "kvinnlig underkastelse som går utöver dess religiösa innebörd" och säger vidare att det inte är orimligt att förbjuda användandet i statligt finansierade språkklasser i allmänhetens säkerhetsintresse och för att skydda medborgerliga friheter.
Intersektionalitet
Här menar alltså franska diskrimineringsombudsmannen att alla uttryck i religionens namn inte är rimliga, att de kan drabba allmänheten och att de kan komma i konflikt med jämställdheten och kvinnors rättigheter. Franska DO verkar, till skillnad från den svenska, ha förmågan till ett intersektionellt perspektiv, dvs. att utifrån ett maktperspektiv kunna se hur olika identitetskonstruktioner är sammanflätade på olika nivåer.
Skilj på religiösa uttryck
USA Today rapporterar att Frankrike har förbjudit heltäckande burkor i språkklasser. Samtidigt har en hotellkedja dömts för att ha nekat två kvinnor med slöja att hyra rum. Detta enkla exempel visar att man faktiskt kan skilja mellan olika religiösa uttryck. Självklart ska det inte ske diskriminering, men det går heller inte att anpassa samhället till fundamentalistiska religiösa personers vilja. De religiösa uttrycken kan också gå ut över jämställdheten, vilket den franska diskrimineringsombudsmannen noterar i fallet med burkan.
Burka förbjuds i språkundervisningen
"Religionsfrihet är inte absolut," säger den franska diskrimineringsombudsmannen Louis Schweitzer i en intervju. Han säger vidare att myndigheterna försöker hitta "den mest rimlig kompromissen." De beslutade den 15 september att det är OK att förbjuda burqa och niqab - kläder som täcker kroppen och ansiktet - i statligt sponsrad franska språkkurser för invandrare. Enligt fransk lag krävs i regel deltagande i sådana klasser för att ansöka om uppehållstillstånd eller medborgarskap.
I beslutet kallas burqa en symbol för "kvinnlig underkastelse som går utöver dess religiösa innebörd" och säger vidare att det inte är orimligt att förbjuda användandet i statligt finansierade språkklasser i allmänhetens säkerhetsintresse och för att skydda medborgerliga friheter.
Intersektionalitet
Här menar alltså franska diskrimineringsombudsmannen att alla uttryck i religionens namn inte är rimliga, att de kan drabba allmänheten och att de kan komma i konflikt med jämställdheten och kvinnors rättigheter. Franska DO verkar, till skillnad från den svenska, ha förmågan till ett intersektionellt perspektiv, dvs. att utifrån ett maktperspektiv kunna se hur olika identitetskonstruktioner är sammanflätade på olika nivåer.
söndag 5 oktober 2008
Spännande attitydundersökning om religion
Missa inte attitydundersökningen av Pew Research Center om attityder till judar, muslimer och religion i stort.
Det är en delvis skrämmande bild. Ett växande antal människor i flera stora europeiska länder har en negativ attityd till judar, och i ännu större utsträckning till muslimer. I Spanien är t.ex. hälften negativt inställda till både muslimer och judar. Minst negativa är befolkningen i USA och Storbritannien.
Undersökningen ger också en bild av religiositet i olika länder. Medan hälften av amerikanarna anser religion vara mycket viktigt anser bara 10 procent av fransmännen detsamma. Allt färre i muslimska länder stöder självmordsbombningar i religionens namn, men det är ändå förskräckligt många - uppemot var tredje i länder som Pakistan, Jordanien och Nigeria - som stöder dödandet av oskyldiga i religionens namn.
Det är en delvis skrämmande bild. Ett växande antal människor i flera stora europeiska länder har en negativ attityd till judar, och i ännu större utsträckning till muslimer. I Spanien är t.ex. hälften negativt inställda till både muslimer och judar. Minst negativa är befolkningen i USA och Storbritannien.
Undersökningen ger också en bild av religiositet i olika länder. Medan hälften av amerikanarna anser religion vara mycket viktigt anser bara 10 procent av fransmännen detsamma. Allt färre i muslimska länder stöder självmordsbombningar i religionens namn, men det är ändå förskräckligt många - uppemot var tredje i länder som Pakistan, Jordanien och Nigeria - som stöder dödandet av oskyldiga i religionens namn.
onsdag 1 oktober 2008
Stå upp för yttrandefriheten
Det kanske inte är en överraskning att jag anser att religiös fanatism är ett av de största hindren mot en ömsesidig integration i Sverige och andra länder. Idag uppmärksammar Dilsa Demirbag-Sten i Expressen hotet mot ett öppet debattklimat och allmänt hyfs i en upplyst demokrati. För att vi ska kunna relatera till varandra med olika livsmål och sympatier måste hotet om våld och kränkthet bort som faktor i det offentliga samtalet. Demirbag-Stens slutkläm:
När turkiska staten åtalar författare och anser dem ansvariga för sina romankaraktärers agerande kallar vi det för diktatur och en enig publicistkår förkastar regimers kränkningar av yttrandefriheten. Totalitära regimer avundas nog den rädsla som islamisterna effektivt har lyckats ingjuta i det fria ordets utövare. Detta tillgjorda och löjeväckande hukande för islam (ingen annan religion kommer undan så lätt) har under de senaste tjugo åren inskränkt yttrandefriheten för publicister, bildkonstnärer, musikskapare (operan i Berlin) och romanförfattare ett antal gånger för mycket.
Jag hoppas innerligt att vi kan enas om att detta är oacceptabelt, oberoende av smak, religiösa tolkningar och eventuella motiv till publiceringen. Att falla undan för hoten gör dem verkningsfulla och för varje gång det sker har de fundamentalistiska och förtryckande krafterna fått nya bevis på att de kan diktera villkoren för den fria världen.
När turkiska staten åtalar författare och anser dem ansvariga för sina romankaraktärers agerande kallar vi det för diktatur och en enig publicistkår förkastar regimers kränkningar av yttrandefriheten. Totalitära regimer avundas nog den rädsla som islamisterna effektivt har lyckats ingjuta i det fria ordets utövare. Detta tillgjorda och löjeväckande hukande för islam (ingen annan religion kommer undan så lätt) har under de senaste tjugo åren inskränkt yttrandefriheten för publicister, bildkonstnärer, musikskapare (operan i Berlin) och romanförfattare ett antal gånger för mycket.
Jag hoppas innerligt att vi kan enas om att detta är oacceptabelt, oberoende av smak, religiösa tolkningar och eventuella motiv till publiceringen. Att falla undan för hoten gör dem verkningsfulla och för varje gång det sker har de fundamentalistiska och förtryckande krafterna fått nya bevis på att de kan diktera villkoren för den fria världen.
torsdag 18 september 2008
Erlend Loe om respekten för religion
Erlend Loe är en fantastisk norsk författare. Jag har läst alla hans böcker. Nu är han aktuell med en barnbok om Knutby (Kurtby). När det gäller handlingen och skämt om religioner säger Loe till Expressen:
Kurt tror att han har blivit frälst, men det visar sig att han bara har drabbats av en kraftig diarré.
Författaren är inte rädd för att provocera med sitt ämnesval.
- Det där att man alltid ska ha respekt för vad andra tror på är struntprat. Det har gått för långt. Självklart ska man inte ha respekt för det irrationella och det känsliga. Det är förödande att ha respekt för sådana saker, säger han.
En person som driver med religiösa känslor i Sverige är Lars Vilks. Han borde, likt Loe, få uppskattning för sina verk. Istället fortsätter den ofattbara och galet okritiska reklamen för religion i våra dagstidningar.
Edit: Också SvD skriver om Loes kommande bok.
Att skriva en barnbok som utspelar sig i Knutby om än med förändrade inslag är inget som skrämmer Erlend Loe.
– Det är förödande att ha respekt för känsliga saker. Därför tänkte jag att det här är en genre som behövs i barnlitteraturen. Och därför har jag också med flit valt att vara barnsligt provocerande, säger han till tidningen.
Kurt tror att han har blivit frälst, men det visar sig att han bara har drabbats av en kraftig diarré.
Författaren är inte rädd för att provocera med sitt ämnesval.
- Det där att man alltid ska ha respekt för vad andra tror på är struntprat. Det har gått för långt. Självklart ska man inte ha respekt för det irrationella och det känsliga. Det är förödande att ha respekt för sådana saker, säger han.
En person som driver med religiösa känslor i Sverige är Lars Vilks. Han borde, likt Loe, få uppskattning för sina verk. Istället fortsätter den ofattbara och galet okritiska reklamen för religion i våra dagstidningar.
Edit: Också SvD skriver om Loes kommande bok.
Att skriva en barnbok som utspelar sig i Knutby om än med förändrade inslag är inget som skrämmer Erlend Loe.
– Det är förödande att ha respekt för känsliga saker. Därför tänkte jag att det här är en genre som behövs i barnlitteraturen. Och därför har jag också med flit valt att vara barnsligt provocerande, säger han till tidningen.
onsdag 30 juli 2008
Uppföljning av debatten om religiös särbehandling
För några dagar sedan skrev jag om konflikten mellan principen om likabehandling och religiösa krav på särbehandling. Bakgrunden är att Amal Mohamud, 32, hade blivit inbjuden tillsammans med sina jobbarkompisar att besöka Casino Cosmopol för en kickoff. När sällskapet skulle gå in blev det stopp för Amal Mohamud. Anledningen var att hon bar huvudduk. Huvudbonader är inte tillåtet på kasinot. Min huvudsakliga ståndpunkt är att diskriminering borde handla om krav på likabehandling, inte krav på särbehandling. Diskrimineringsombudsmannen borde inte ta upp fall där individer utan framgång kräver att bli särbehandlade.
Alla kan inte särbehandlas
Johannes Forssberg, Expressens ledarsida, påpekar att många anmälningar om diskriminering inte handlar om krav på likabehandling utan på särbehandling.
Diskrimineringsombudsmannen har tagit sig an ett antal ärenden där religiösa människor känt sig kränkta för att deras specifika religionsutövning varit oförenlig med regler som i sig inte syftar till särbehandling.
I ett antal fall har kvinnor uppfattat det som diskriminerande när de portats från badhus efter att - i strid mot hygienregler - ha haft tjocka kläder på sig.
I ett annat ansåg sig en kvinna diskriminerad för att hon inte fick vara långärmad i vården - också det ett brott mot hygienföreskrifter.
Han påpekar också det självklara att det är en mänsklig rättighet att klä sig hur man vill, men inte på Casino Cosmopol.
Forssbergs argument mot särbehandling är inte principiellt starka utan främst pragmatiska:
"Varje demokrati behöver ett starkt skydd för minoriteter, men när olika grupper kräver olika särregler inom alltfler områden blir det svårt att hålla ihop samhället.
Det är framför allt ingen väg mot tolerans. Gruppidentitetstänkandet riskerar att utmynna i splittrande strider där olika kategorier slåss om utrymme för sina ömma tår."
Slöja är frivilligt
Bloggaren och debattören Johan Ingerö är bra på att påpeka det som är så självklart att det ofta tappas bort i debatten. I detta fallet att bärande av slöja faktiskt är ett fritt val.
Men Amal Mohamud har ändå anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen eftersom hon anser att det är orimligt att slöjan likställs med huvudbonader. Den är, enligt henne, ingenting "hon vill eller kan välja bort".
Vad hon vill vet hon väl bäst själv, men att hon inte kan är faktiskt struntprat. I ett fritt och demokratiskt samhälle väljer vi själva i vilken utsträckning vi vill följa religiösa påbud.
Ingerö kommer också med pragmatiska argument om att "ta seden dit man kommer". Att den som av ett eller annat skäl inte vill underkasta sig reglerna på ett ställe bör undvika att gå dit.
Det betyder även att olika regler kan gälla på olika ställen. En icke-muslimsk kvinna som vill besöka en moské bör självklart bära slöja under besöket - och enligt samma princip är det självklart att det finns miljöer där slöjor inte fungerar.
Alla kan inte särbehandlas
Johannes Forssberg, Expressens ledarsida, påpekar att många anmälningar om diskriminering inte handlar om krav på likabehandling utan på särbehandling.
Diskrimineringsombudsmannen har tagit sig an ett antal ärenden där religiösa människor känt sig kränkta för att deras specifika religionsutövning varit oförenlig med regler som i sig inte syftar till särbehandling.
I ett antal fall har kvinnor uppfattat det som diskriminerande när de portats från badhus efter att - i strid mot hygienregler - ha haft tjocka kläder på sig.
I ett annat ansåg sig en kvinna diskriminerad för att hon inte fick vara långärmad i vården - också det ett brott mot hygienföreskrifter.
Han påpekar också det självklara att det är en mänsklig rättighet att klä sig hur man vill, men inte på Casino Cosmopol.
Forssbergs argument mot särbehandling är inte principiellt starka utan främst pragmatiska:
"Varje demokrati behöver ett starkt skydd för minoriteter, men när olika grupper kräver olika särregler inom alltfler områden blir det svårt att hålla ihop samhället.
Det är framför allt ingen väg mot tolerans. Gruppidentitetstänkandet riskerar att utmynna i splittrande strider där olika kategorier slåss om utrymme för sina ömma tår."
Slöja är frivilligt
Bloggaren och debattören Johan Ingerö är bra på att påpeka det som är så självklart att det ofta tappas bort i debatten. I detta fallet att bärande av slöja faktiskt är ett fritt val.
Men Amal Mohamud har ändå anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen eftersom hon anser att det är orimligt att slöjan likställs med huvudbonader. Den är, enligt henne, ingenting "hon vill eller kan välja bort".
Vad hon vill vet hon väl bäst själv, men att hon inte kan är faktiskt struntprat. I ett fritt och demokratiskt samhälle väljer vi själva i vilken utsträckning vi vill följa religiösa påbud.
Ingerö kommer också med pragmatiska argument om att "ta seden dit man kommer". Att den som av ett eller annat skäl inte vill underkasta sig reglerna på ett ställe bör undvika att gå dit.
Det betyder även att olika regler kan gälla på olika ställen. En icke-muslimsk kvinna som vill besöka en moské bör självklart bära slöja under besöket - och enligt samma princip är det självklart att det finns miljöer där slöjor inte fungerar.
söndag 27 juli 2008
Likabehandling eller religiös särbehandling?
GT rapporterar idag om ett fall där principen om likabehandling kommit i konflikt med krav på särbehandling på grund av religion. Jag har sagt det tidigare. Det är ytterst viktigt att vi en gång för alla får klarhet i vad som gäller så att vi slipper dessa ständiga klagomål om diskriminering. Antingen får allmänheten acceptera särbehandling, eller så får religiösa acceptera att bli behandlade som alla andra. Jag föredrar självklart det andra alternativet.
Säkerhet och identifiering
Det var i slutet av maj som Amal Mohamud, 32, hade blivit inbjuden tillsammans med sina jobbarkompisar att besöka Casino Cosmopol för en kickoff.
När sällskapet skulle gå in blev det stopp för Amal Mohamud.
Anledningen var att hon bar huvudduk. Huvudbonader är inte tillåtet på kasinot.
- Skälet enligt personalen var att jag kunde gömma något under huvudduken och att jag inte kunde identifieras ordentligt.
Casinot har alltså ett generellt förbud mot huvudbonader för att kunna identifiera personer och av säkerhetsskäl. Jag har själv gått på casino Cosmopol i Malmö och de kräver att man identifierar sig och fotograferas (vid första besöket) för att komma in. Kepsen var förbjuden och hängdes in med jackan. Damen som anser sig diskriminerad anser sig alltså av religiösa skäl få slippa de regler som gäller alla andra.
Huvudduk ingen huvudbonad!?
Hon erkänner behovet av reglerna, ändå anser hon sig kränkt och diskriminerad.
Amal Mohamud förstår att kasinot måste kunna identifiera sina besökare men att hennes huvudduk inte kan kallas en huvudbonad.
- Jag bär den på grund av min religiösa tro. Det är inget jag vill eller kan välja bort.
Vad är en huvudduk om inte en huvudbonad? Ännu en gång krockar alltså religiösa människors önskemål mot regler som ställts upp för allas bästa. I sådana fall handlar det, enligt mitt sätt och se det, inte om diskriminering. Antingen får den religiösa anpassa sig till de generella regler som gäller alla eller avstå. Och hur ska personal och andra som kommer i kontakt med religiösa veta exakt hur personer vill bli särbehandlade och om det är tillåtet?
Säkerhet och identifiering
Det var i slutet av maj som Amal Mohamud, 32, hade blivit inbjuden tillsammans med sina jobbarkompisar att besöka Casino Cosmopol för en kickoff.
När sällskapet skulle gå in blev det stopp för Amal Mohamud.
Anledningen var att hon bar huvudduk. Huvudbonader är inte tillåtet på kasinot.
- Skälet enligt personalen var att jag kunde gömma något under huvudduken och att jag inte kunde identifieras ordentligt.
Casinot har alltså ett generellt förbud mot huvudbonader för att kunna identifiera personer och av säkerhetsskäl. Jag har själv gått på casino Cosmopol i Malmö och de kräver att man identifierar sig och fotograferas (vid första besöket) för att komma in. Kepsen var förbjuden och hängdes in med jackan. Damen som anser sig diskriminerad anser sig alltså av religiösa skäl få slippa de regler som gäller alla andra.
Huvudduk ingen huvudbonad!?
Hon erkänner behovet av reglerna, ändå anser hon sig kränkt och diskriminerad.
Amal Mohamud förstår att kasinot måste kunna identifiera sina besökare men att hennes huvudduk inte kan kallas en huvudbonad.
- Jag bär den på grund av min religiösa tro. Det är inget jag vill eller kan välja bort.
Vad är en huvudduk om inte en huvudbonad? Ännu en gång krockar alltså religiösa människors önskemål mot regler som ställts upp för allas bästa. I sådana fall handlar det, enligt mitt sätt och se det, inte om diskriminering. Antingen får den religiösa anpassa sig till de generella regler som gäller alla eller avstå. Och hur ska personal och andra som kommer i kontakt med religiösa veta exakt hur personer vill bli särbehandlade och om det är tillåtet?
tisdag 10 juni 2008
Vänsterpartiets partikongress antar nytt program mot rasism
I helgen höll Vänsterpartiet kongress i Norrköping. Den intressanta frågan om religiösa friskolor bordlades och kommer att behandlas inom beredningen av skolpolitiken. Motionen om förbud mot slöja för unga flickor fick inget stöd.
Många kvinnor väljer att bära slöja för att det är en symbol som är intimt förknippad med deras religion, kultur och identitet. Många är stolta över sin slöja och lever sina liv precis som vem som helst utan att slöjan är ett hinder. En del kvinnor bär slöja för att visa en reaktion mot ett samhälle där de i alla fall blir förtryckta och beskriver att de på detta sätt manifesterar sin kultur. Partistyrelsens uppfattning är att ingen ska tvingas att bära religiösa kläder eller symboler mot sin vilja och ingen ska heller förvägras det, när det sker av fri vilja.
Nya skrivningar om rasism
Partiprogrammet om kampen mot rasism fick helt nya skrivningar. De tre tidigare punkterna (61-63) ströks och hela elva nya punkter (64-74) skrevs in i partiprogrammet. Enligt partiet präglas hela samhällslivet och världsordningen av rasism. Och naturligtvis är det kapitalismens fel.
66. I Sverige yttrar sig rasismen dels i misshandel, förföljelser och trakasserier, dels i sådant som den ojämlika tillgången på, eller villkoren för, arbete, utbildning, inkomst, bostad, och politisk representation. Diskriminering av människor på grund av utseende eller ursprung är förbjuden antingen den är medveten eller ej, men utgör trots det en del av samhällslivet.
67. Rasistiska strukturer återskapas genom det kapitalistiska systemet. Inte minst sker detta genom uppdelningen på arbetsmarknaden. Där utnyttjas olikheterna i villkor, för att skärpa utsugningen av arbetskraften. Det innebär till exempel flytt av produktion till låglöneländer med svag facklig organisering, eller överlastning av arbetslöshet och sämre arbetsvillkor på socialt redan utsatta grupper. Personer med utländsk bakgrund är koncentrerade inom lågbetalda, monotona och hälsofarliga yrken med små möjligheter till avancemang, eller finner sig hänvisade till riskfyllt egenföretagande, för vilket de ofta antas vara särskilt lämpade. Det finns också en stark koppling mellan utländsk bakgrund och osäkra anställningsformer. En sådan etnifierad arbetsmarknad underlättar för kapitalet att sätta ett tryck på alla arbetstagare. Denna situation både avspeglar och återskapar de rasistiska strukturerna.
Många kvinnor väljer att bära slöja för att det är en symbol som är intimt förknippad med deras religion, kultur och identitet. Många är stolta över sin slöja och lever sina liv precis som vem som helst utan att slöjan är ett hinder. En del kvinnor bär slöja för att visa en reaktion mot ett samhälle där de i alla fall blir förtryckta och beskriver att de på detta sätt manifesterar sin kultur. Partistyrelsens uppfattning är att ingen ska tvingas att bära religiösa kläder eller symboler mot sin vilja och ingen ska heller förvägras det, när det sker av fri vilja.
Nya skrivningar om rasism
Partiprogrammet om kampen mot rasism fick helt nya skrivningar. De tre tidigare punkterna (61-63) ströks och hela elva nya punkter (64-74) skrevs in i partiprogrammet. Enligt partiet präglas hela samhällslivet och världsordningen av rasism. Och naturligtvis är det kapitalismens fel.
66. I Sverige yttrar sig rasismen dels i misshandel, förföljelser och trakasserier, dels i sådant som den ojämlika tillgången på, eller villkoren för, arbete, utbildning, inkomst, bostad, och politisk representation. Diskriminering av människor på grund av utseende eller ursprung är förbjuden antingen den är medveten eller ej, men utgör trots det en del av samhällslivet.
67. Rasistiska strukturer återskapas genom det kapitalistiska systemet. Inte minst sker detta genom uppdelningen på arbetsmarknaden. Där utnyttjas olikheterna i villkor, för att skärpa utsugningen av arbetskraften. Det innebär till exempel flytt av produktion till låglöneländer med svag facklig organisering, eller överlastning av arbetslöshet och sämre arbetsvillkor på socialt redan utsatta grupper. Personer med utländsk bakgrund är koncentrerade inom lågbetalda, monotona och hälsofarliga yrken med små möjligheter till avancemang, eller finner sig hänvisade till riskfyllt egenföretagande, för vilket de ofta antas vara särskilt lämpade. Det finns också en stark koppling mellan utländsk bakgrund och osäkra anställningsformer. En sådan etnifierad arbetsmarknad underlättar för kapitalet att sätta ett tryck på alla arbetstagare. Denna situation både avspeglar och återskapar de rasistiska strukturerna.
söndag 30 mars 2008
Vänster blir höger i integrationsfrågor
Jag har ofta undrat hur en ideologi som vänstern/socialismen (och dess förvridna avstickare kommunismen), en uppenbart sekulär och antireligiös ideologi, kommit att ta ställning för mångkulturalismen och religionens plats i det offentliga. Min snabbanalys och gissning är att vänstern numera ser positivt på att religion "är som ett opium för folket".
Ian Buruma är författare till böcker som ”Mordet i Amsterdam” och ”Occidentalism”. Han har länge analyserar relationen mellan islam och europas sekulära stater. I Martin Gelins intervju för Sydsvenskan kan man läsa:
Enligt Buruma finns det grovt generaliserat två riktningar i den multikulturella debatten i Europa i dag. Dels Frankrike, där man tror på sekularisering, integration och förbud av huvudsjalar och liknande utryck för religiös tillhörighet. Dels finns vänstern som förespråkar tolerans och förståelse för kulturella olikheter och traditioner.
– Vänstern och högern har därmed bytt plats. Det brukade vara högern som pratade om att värna om traditioner, kulturella värderingar och familjesammanhållning, nu är det vänstern som gör det.
Ian Buruma är författare till böcker som ”Mordet i Amsterdam” och ”Occidentalism”. Han har länge analyserar relationen mellan islam och europas sekulära stater. I Martin Gelins intervju för Sydsvenskan kan man läsa:
Enligt Buruma finns det grovt generaliserat två riktningar i den multikulturella debatten i Europa i dag. Dels Frankrike, där man tror på sekularisering, integration och förbud av huvudsjalar och liknande utryck för religiös tillhörighet. Dels finns vänstern som förespråkar tolerans och förståelse för kulturella olikheter och traditioner.
– Vänstern och högern har därmed bytt plats. Det brukade vara högern som pratade om att värna om traditioner, kulturella värderingar och familjesammanhållning, nu är det vänstern som gör det.
torsdag 6 mars 2008
Vad innebär likabehandling?
Principen att alla ska behandlas lika är en starkt förankad politisk tradition i Sverige som går över alla blockgränser. Flickor och pojkar, infödda eller utrikes födda, ska ha lika rättigheter och behandlas lika. Hur gör man då om en växande grupp muslimer särbehandlas eller ställer krav på att bli särbehandlade?
Likabehandling inom skolan?
Dagens utspel av Folkpartiet på DN debatt om att alla elever måste delta i skolundervisningen borde därför inte vara ett kontroversiellt förslag. Men det är det eftersom en fjärdedel av alla flickor med utländsk bakgrund sluppit delta i vissa delar av läroplanen. Särskilt vanligt är särbehandlingen för personer med bakgrund från Mellanöstern.
"Hur agerar vi när toleransen och det mångkulturella samhället kommer i konflikt med till exempel individens frihet och en jämställd och modern kvinnosyn?
Det är uppenbart att den typen av målkonflikter uppstår, när vi har en relativt omfattande invandring från samhällen och regioner med mycket patriarkal social och kulturell struktur."
Svaret är att Sverige har agerat genom att vi sett mellan fingrarna och blundat för dessa konflikter som är mycket reella. Konfliktens djup visas inte minst av reaktionerna på förslaget att alla barn ska behandlas lika i skolan. Så här uppfattar Mahmoud Aldebes, ordföranden för Sveriges muslimska förbund (SMF) förslaget i DN:
- Vi vill inte att våra barn ska lida av trycket från liberalerna. De tvingar oss att ta avstånd från vår religion, vårt språk och vår identitet. Jag hade föredragit klarspråk - att de säger att de inte vill ha araber och muslimer i svenska skolor!
Likabehandling upplevs här som ett tvång att ta avstånd från religion, språk och identitet i så stor omfattning att de upplever sig vara oönskade.
Likabehandling i socialtjänsten
Ett annat fall som visar att principen om likabehandling får ge vika i vissa sammanhang är den om somalier i socialtjänsten i flera svenska kommuner. Det har framkommit att kommuner ställt särskilda krav på somalier som skiljt sig och söker försörjningsstöd. De ska förutom vanliga skiljsmässopapper visa upp ett intyg från en imam om att skiljsmässan är riktig. Ett sådant intyg har enligt socialtjänsten i Örebro införts i samarbete med den somaliska gruppen i syfte att minska bidragsfusket. Men eftersom den lokala lösningen stred mot principen om likabehandling fick Örebro, Borlänge och andra kommuner backa när information om särbehandlingen spred sig. Vad som på lokal nivå uppfattades som en legitim fungerande särbehandling fick alltså vika sig för ett övergripande samhälleligt fördömande om att särbehandling inte får förekomma - fungerande eller ej.
Det är av yttersta vikt att frågan om likabehandling och särbehandling på basis av kulturella och religiösa krav reds ut. Folkpartiets förslag är ett steg i rätt riktning men frågan är mycket komplicerad. I vissa fall kan en person kräva att bli likabehandlade medan i andra sammanhang kräva att bli särbehandlad. DO har till exempel tagit strid för att särbehandlingen av somalier i socialtjänsten ska tas bort, medan de samtidigt driver frågan om att muslimer ska särbehandlas i simhallar och i restauranger.
Mer om somalier
Jag vill också tipsa om att den korta rapport av somalier på arbetsmarknaden som jag sammanställde inför seminarium som alliansens företrädare i arbetsmarknadsutskottets höll den 31 januari 2008 om Somalier och egenföretagande finns att hämta på Zufis hemsida.
Andra nyheter
Missa inte att Analys Nordens senaste tema är asylpolitik och minoriteter. Läs där om den senaste utvecklingen i de nordiska länderna.
Peo Hansen, forskare på Tema Etnicitet vid Campus Norrköping, har skrivit en bok om EU:s migrationspolitik. Läs mer om den i Norrköpings Tidningar.
Utrikes födda lämnar Norrland för att flytta söderut. Av de som flyttar ut ur länet varje år är cirka 40% utrikes födda, det trots att bara 5-7% av invånarna i länet är utrikes födda. Undersökningar brukar visa att norrlänningar är mest toleranta till invandring och mångfald och att skåningar är lite mer skeptiska. Då brukar jag säga att folk röstar med fötterna. Uppenbart är det mycket roligare att bo med oss i Skåne än hos norrlänningarna. Så jävliga är vi alltså inte.
Likabehandling inom skolan?
Dagens utspel av Folkpartiet på DN debatt om att alla elever måste delta i skolundervisningen borde därför inte vara ett kontroversiellt förslag. Men det är det eftersom en fjärdedel av alla flickor med utländsk bakgrund sluppit delta i vissa delar av läroplanen. Särskilt vanligt är särbehandlingen för personer med bakgrund från Mellanöstern.
"Hur agerar vi när toleransen och det mångkulturella samhället kommer i konflikt med till exempel individens frihet och en jämställd och modern kvinnosyn?
Det är uppenbart att den typen av målkonflikter uppstår, när vi har en relativt omfattande invandring från samhällen och regioner med mycket patriarkal social och kulturell struktur."
Svaret är att Sverige har agerat genom att vi sett mellan fingrarna och blundat för dessa konflikter som är mycket reella. Konfliktens djup visas inte minst av reaktionerna på förslaget att alla barn ska behandlas lika i skolan. Så här uppfattar Mahmoud Aldebes, ordföranden för Sveriges muslimska förbund (SMF) förslaget i DN:
- Vi vill inte att våra barn ska lida av trycket från liberalerna. De tvingar oss att ta avstånd från vår religion, vårt språk och vår identitet. Jag hade föredragit klarspråk - att de säger att de inte vill ha araber och muslimer i svenska skolor!
Likabehandling upplevs här som ett tvång att ta avstånd från religion, språk och identitet i så stor omfattning att de upplever sig vara oönskade.
Likabehandling i socialtjänsten
Ett annat fall som visar att principen om likabehandling får ge vika i vissa sammanhang är den om somalier i socialtjänsten i flera svenska kommuner. Det har framkommit att kommuner ställt särskilda krav på somalier som skiljt sig och söker försörjningsstöd. De ska förutom vanliga skiljsmässopapper visa upp ett intyg från en imam om att skiljsmässan är riktig. Ett sådant intyg har enligt socialtjänsten i Örebro införts i samarbete med den somaliska gruppen i syfte att minska bidragsfusket. Men eftersom den lokala lösningen stred mot principen om likabehandling fick Örebro, Borlänge och andra kommuner backa när information om särbehandlingen spred sig. Vad som på lokal nivå uppfattades som en legitim fungerande särbehandling fick alltså vika sig för ett övergripande samhälleligt fördömande om att särbehandling inte får förekomma - fungerande eller ej.
Det är av yttersta vikt att frågan om likabehandling och särbehandling på basis av kulturella och religiösa krav reds ut. Folkpartiets förslag är ett steg i rätt riktning men frågan är mycket komplicerad. I vissa fall kan en person kräva att bli likabehandlade medan i andra sammanhang kräva att bli särbehandlad. DO har till exempel tagit strid för att särbehandlingen av somalier i socialtjänsten ska tas bort, medan de samtidigt driver frågan om att muslimer ska särbehandlas i simhallar och i restauranger.
Mer om somalier
Jag vill också tipsa om att den korta rapport av somalier på arbetsmarknaden som jag sammanställde inför seminarium som alliansens företrädare i arbetsmarknadsutskottets höll den 31 januari 2008 om Somalier och egenföretagande finns att hämta på Zufis hemsida.
Andra nyheter
Missa inte att Analys Nordens senaste tema är asylpolitik och minoriteter. Läs där om den senaste utvecklingen i de nordiska länderna.
Peo Hansen, forskare på Tema Etnicitet vid Campus Norrköping, har skrivit en bok om EU:s migrationspolitik. Läs mer om den i Norrköpings Tidningar.
Utrikes födda lämnar Norrland för att flytta söderut. Av de som flyttar ut ur länet varje år är cirka 40% utrikes födda, det trots att bara 5-7% av invånarna i länet är utrikes födda. Undersökningar brukar visa att norrlänningar är mest toleranta till invandring och mångfald och att skåningar är lite mer skeptiska. Då brukar jag säga att folk röstar med fötterna. Uppenbart är det mycket roligare att bo med oss i Skåne än hos norrlänningarna. Så jävliga är vi alltså inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)