Enligt MIPEX som jämför och betygsätter integrationspolitik i 33 länder har Sverige, som jag tidigare skrivit om, världens bästa integrationspolitik. Nu har de lagt till två nya länder i jämförelsen: Australien och Japan. Enligt MIPEX ranking har Australien den femte bästa och Japan den fjärde sämsta integrationspolitiken.
Visar inlägg med etikett internationell jämförelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett internationell jämförelse. Visa alla inlägg
fredag 16 december 2011
torsdag 17 mars 2011
Så har den ekonomiska krisen påverkat ländernas integrationspolitik
Elizabeth Collett undersöker i studien Immigrant Integration in a Time of Austerity (MPI) hur den ekonomiska krisen påverkat olika länders integrationspolitik. Den övergripande slutsatsen är att det ser mycket olika ut i de länder som undersöks. Några traditionellt sett stora invandringsländer har infört en mer restriktiv migrationspolitik. Vissa har gjort nedskärningar i budgeten för integrationspolitiken medan andra har bibehållit sina utgiftsnivåer. Några exempel:
Sverige har trots den ekonomiska nedgången 2009 ökat sin budget för integrationsinsatser. Också Danmark har de senaste åren ökat sin budget för integrationspolitik och behållit en aktiv arbetsmarknadspolitik. Overall, while Denmark asks a great deal from immigrants, it has also remained willing to finance the programs which immigrants need in order to meet the requisite criteria. Också Tyskland har fortsatt att investera i integrationsinsatser på samma nivåer som tidigare.
På Irland, som drabbats hårt av den ekonomiska krisen, har budgeten halverats. I Nederländerna har budgeten för integrationsinsatser minskats med 80 procent. Det är en följd både av att landet tänker minska den utomeuropeiska invandringen drastiskt och att invandrarna själva nu får stå för en stor del av kostnaden för sina integrationsinsatser. Också i Storbritannien har utgifterna minskat mycket, vilket bland annat begränsat möjligheterna att få språkundervisning och att flera av de frivilligorganisationer som ger service till invandrare fått halverade anslag.
Sverige har trots den ekonomiska nedgången 2009 ökat sin budget för integrationsinsatser. Också Danmark har de senaste åren ökat sin budget för integrationspolitik och behållit en aktiv arbetsmarknadspolitik. Overall, while Denmark asks a great deal from immigrants, it has also remained willing to finance the programs which immigrants need in order to meet the requisite criteria. Också Tyskland har fortsatt att investera i integrationsinsatser på samma nivåer som tidigare.
På Irland, som drabbats hårt av den ekonomiska krisen, har budgeten halverats. I Nederländerna har budgeten för integrationsinsatser minskats med 80 procent. Det är en följd både av att landet tänker minska den utomeuropeiska invandringen drastiskt och att invandrarna själva nu får stå för en stor del av kostnaden för sina integrationsinsatser. Också i Storbritannien har utgifterna minskat mycket, vilket bland annat begränsat möjligheterna att få språkundervisning och att flera av de frivilligorganisationer som ger service till invandrare fått halverade anslag.
Etiketter:
Elizabeth Collett,
internationell jämförelse
onsdag 2 mars 2011
Kommentar till MIPEX: Rättigheter garanterar inte goda resultat
Sverige har enligt Migration Policy Integration Index (MIPEX) världens bästa integrationspolitik. Av de 31 länder som betygsätts är Sverige högst rankat, före länders om Kanada, USA och Norge vilka brukar framhållas som föredöme i integrationsdebatten. MIPEX mäter i vilken mån invandrare (tredjelandsmedborgare) har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det som betygsätts är formella lagar och regler, men också om nyanlända har tillgång till språkutbildning, samhällsinformation och en utbildningspolitik som tar hänsyn till de särskilda behov elever med utländsk bakgrund kan ha. Trots förstaplaceringen upprepas påståendet om att integrationspolitiken har misslyckats som ett mantra i den politiska debatten. Vi vet också utifrån internationella jämförelser att arbetsmarknadsintegrationen inte är bättre i Sverige än i andra jämförbara länder. Vad kan vi dra för slutsatser av detta?
1. Målet för svensk integrationspolitik har uppfyllts. Riksdagen antog 1997 propositionen Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (Prop. 1997/98:16). Sedan dess är integrationspolitikens mål lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla, oavsett etnisk eller kulturell bakgrund. Dvs. exakt samma mål utifrån vilket integrationsindexet betygsätter länderna. Undersökningen visar att integrationspolitiken har levererat det som riksdagen begärde. Att Sverige bedöms ha den bästa integrationspolitiken är alltså inte en slump. Sverige har medvetet valt att ha en integrationspolitik som skiljer sig från andra länder. Vi har tagit bort i stort sett alla strukturella hinder för utländska medborgare att hävda sig på samma villkor som den övriga befolkningen. Ett talande exempel är att Sverige är det enda land som får högsta betyg (100%) när det gäller tredjelandsmedborgares rättigheter på arbetsmarknadsområdet. Det är därför inte konstigt att regeringens utredare Masoud Kamali och Paul Lappalainen, trots stora resurser, misslyckades med att ge några konkreta exempel på strukturell diskriminering.
2. Bäst integrationspolitik behöver inte betyda bäst resultat. MIPEX mäter integrationspolitiken utifrån en normativ utgångspunkt där lika rättigheter är den huvudsakliga måttstocken. Hur pass effektiv politiken är betyder ingenting i sammanhanget. Att andra länder får ett lägre betyg än Sverige beror på att de i större utsträckning betonar invandrares plikter och i lägre grad deras rättigheter. För att ge några exempel: Nyanlända invandrare får i de flesta länder temporära uppehållstillstånd som inte ger samma rätt till välfärdssystem eller utbildning och en begränsad tillgång till arbetsmarknaden. För att få permanent uppehållstillstånd och/eller medborgarskap krävs språkkunskaper, kunskap om samhället och att vara självförsörjande. För att beviljas anhöriginvandring krävs oftast goda inkomster. Sådan integrationspolitik motiveras med att den ska förbättra integrationen och innebär lägre betyg i integrationsindexet. I vilken mån en betoning på rättigheter eller plikter leder till bättre integration finns det idag alldeles för lite kunskap om.
3. Migrationspolitiken är minst lika viktig som integrationspolitiken. Hur bra integrationspolitik ett land än har så avgörs förutsättningarna för arbetsmarknadsintegration också av ländernas migrationspolitik. För det första påverkar invandringens sammansättning förutsättningarna för arbetsmarknadsintegration eftersom vissa kategorier invandrare har jobb och/eller försörjning säkrad när de anländer. Till dessa hör arbetskraftsinvandrare inklusive medföljande anhöriga och de som invandrar tack vare den fria rörligheten inom EU. För det andra har det visat sig att de som invandrar av humanitära skäl eller som anhörig har lägre förvärvsfrekvens även om hänsyn tas till individernas humankapital (OECD, 2008, A profile of immigrant populations in the 21st century: Data from OECD countries). Särskilt personer som invandrar av humanitära skäl har generellt betydligt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än andra kategorier invandrare (se till exempel OECD, 2007, Jobs for Immigrants (Vol. 1): Labour Market Integration in Australia, Denmark, Germany and Sweden). Sverige har länge haft en omfattande humanitär invandring och anhöriginvandring. Detta innebär en stor integrationsutmaning eftersom fler av de som invandrar till Sverige än till andra länderna har låg utbildning och är utan jobb och försörjning när de kommer till landet.
MIPEX visar att Sverige har uppnått det integrationspolitiska mål om lika rättigheter och möjligheter som riksdagen beslutade 1997. Det är utifrån studien svårt att hävda att det är brist på rättigheter, möjligheter eller resurser som gör att integrationen i Sverige av många upplevs som ett misslyckande eller att det är stora skillnader mellan inrikes och utrikes födda på arbetsmarknaden. Ett alternativ till den svenska integrationspolitiken är att, som i andra länder, starkare betona invandrares plikter. Än så länge vet vi dock inte mycket om effekterna av en sådan politik. Det är i migrationspolitiken snarare än i integrationspolitiken som den största potentialen att förbättra arbetsmarknadsintegrationen finns. Det verkar dock inte finnas något stöd i riksdagen för en migrationspolitik som, likt den kanadensiska, primärt utgår från ekonomiska hänsyn. Sverige kommer därför antagligen även i fortsättningen att ha världens bästa integrationspolitik samtidigt som den faktiska integrationen uppvisar blygsamma resultat.
1. Målet för svensk integrationspolitik har uppfyllts. Riksdagen antog 1997 propositionen Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (Prop. 1997/98:16). Sedan dess är integrationspolitikens mål lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla, oavsett etnisk eller kulturell bakgrund. Dvs. exakt samma mål utifrån vilket integrationsindexet betygsätter länderna. Undersökningen visar att integrationspolitiken har levererat det som riksdagen begärde. Att Sverige bedöms ha den bästa integrationspolitiken är alltså inte en slump. Sverige har medvetet valt att ha en integrationspolitik som skiljer sig från andra länder. Vi har tagit bort i stort sett alla strukturella hinder för utländska medborgare att hävda sig på samma villkor som den övriga befolkningen. Ett talande exempel är att Sverige är det enda land som får högsta betyg (100%) när det gäller tredjelandsmedborgares rättigheter på arbetsmarknadsområdet. Det är därför inte konstigt att regeringens utredare Masoud Kamali och Paul Lappalainen, trots stora resurser, misslyckades med att ge några konkreta exempel på strukturell diskriminering.
2. Bäst integrationspolitik behöver inte betyda bäst resultat. MIPEX mäter integrationspolitiken utifrån en normativ utgångspunkt där lika rättigheter är den huvudsakliga måttstocken. Hur pass effektiv politiken är betyder ingenting i sammanhanget. Att andra länder får ett lägre betyg än Sverige beror på att de i större utsträckning betonar invandrares plikter och i lägre grad deras rättigheter. För att ge några exempel: Nyanlända invandrare får i de flesta länder temporära uppehållstillstånd som inte ger samma rätt till välfärdssystem eller utbildning och en begränsad tillgång till arbetsmarknaden. För att få permanent uppehållstillstånd och/eller medborgarskap krävs språkkunskaper, kunskap om samhället och att vara självförsörjande. För att beviljas anhöriginvandring krävs oftast goda inkomster. Sådan integrationspolitik motiveras med att den ska förbättra integrationen och innebär lägre betyg i integrationsindexet. I vilken mån en betoning på rättigheter eller plikter leder till bättre integration finns det idag alldeles för lite kunskap om.
3. Migrationspolitiken är minst lika viktig som integrationspolitiken. Hur bra integrationspolitik ett land än har så avgörs förutsättningarna för arbetsmarknadsintegration också av ländernas migrationspolitik. För det första påverkar invandringens sammansättning förutsättningarna för arbetsmarknadsintegration eftersom vissa kategorier invandrare har jobb och/eller försörjning säkrad när de anländer. Till dessa hör arbetskraftsinvandrare inklusive medföljande anhöriga och de som invandrar tack vare den fria rörligheten inom EU. För det andra har det visat sig att de som invandrar av humanitära skäl eller som anhörig har lägre förvärvsfrekvens även om hänsyn tas till individernas humankapital (OECD, 2008, A profile of immigrant populations in the 21st century: Data from OECD countries). Särskilt personer som invandrar av humanitära skäl har generellt betydligt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än andra kategorier invandrare (se till exempel OECD, 2007, Jobs for Immigrants (Vol. 1): Labour Market Integration in Australia, Denmark, Germany and Sweden). Sverige har länge haft en omfattande humanitär invandring och anhöriginvandring. Detta innebär en stor integrationsutmaning eftersom fler av de som invandrar till Sverige än till andra länderna har låg utbildning och är utan jobb och försörjning när de kommer till landet.
MIPEX visar att Sverige har uppnått det integrationspolitiska mål om lika rättigheter och möjligheter som riksdagen beslutade 1997. Det är utifrån studien svårt att hävda att det är brist på rättigheter, möjligheter eller resurser som gör att integrationen i Sverige av många upplevs som ett misslyckande eller att det är stora skillnader mellan inrikes och utrikes födda på arbetsmarknaden. Ett alternativ till den svenska integrationspolitiken är att, som i andra länder, starkare betona invandrares plikter. Än så länge vet vi dock inte mycket om effekterna av en sådan politik. Det är i migrationspolitiken snarare än i integrationspolitiken som den största potentialen att förbättra arbetsmarknadsintegrationen finns. Det verkar dock inte finnas något stöd i riksdagen för en migrationspolitik som, likt den kanadensiska, primärt utgår från ekonomiska hänsyn. Sverige kommer därför antagligen även i fortsättningen att ha världens bästa integrationspolitik samtidigt som den faktiska integrationen uppvisar blygsamma resultat.
Etiketter:
Integrationspolitik,
internationell jämförelse,
MIPEX
måndag 28 februari 2011
Sverige har världens bästa integrationspolitik
Idag lanseras MIPEX III, ett index som mäter olika länders integrationspolitik. Sverige hamnar åter igen i topp och är det enda landet som får högsta betyg: favourable. Här är de länder som toppar listan.
1. Sverige (83)
2. Portugal (79)
3. Kanada (72)
4. Finland (69)
5. Nederländerns (68)
6. Belgien (67)
7. Norge (66)
8. Spanien (63)
9. USA (62)
10. Italien (60)
Ranked 1st again, Sweden’s ‘mainstreaming’ approach works to improve equal opportunities in practice. All residents are legally entitled to be free from discrimination, live with their family and secure in their residence and citizenship. Within Sweden’s social model, each individual is also legally entitled to support that addresses their specific needs (e.g. labour market introduction, orientation programmes, Swedish language and mother tongue courses).
All Swedish residents still enjoy largely equal rights and responsibilities. Newcomers saw few changes affecting Sweden’s MIPEX score, but new laws may improve implementation and impact. An employer-based immigration system and labour market introduction structure should help more become self-sufficient – and faster. It should also help them meet new family reunion conditions. Government wants these to act as incentives – not obstacles – in practice because a newcomers’ right to family life is equally important. Integration policy benefits from Sweden’s commitment to evaluation and partnership with researchers, civil society and immigrants themselves.
Värt att notera är att Sverige får betyget 100% när det gäller arbetsmarknaden.
All workers are treated equally and use targeted support to address their individual needs. Once residents obtain a permit of at least 1 year, the Swedish labour market does not create distinctions between Swedes and EU/non-EU nationals. For example, study grants are available for anyone working, including childcare within the family. Newcomers are informed of their rights under labour law through introduction programmes, unions, NGO partnerships and several multilingual websites (unlike in half the MIPEX countries). The 2008 Swedish Immigration Law reinforces that all workers have equal rights to fight exploitation and unfair competition (also unlike half). Immigrants to Sweden will find that rare combination of a country experienced with immigration and open to their economic potential.
Uppdatering: Resultaten börjar att uppmärksammas i svensk media. Nu återstår den stora frågan. Om Sverige har den bästa integrationspolitiken, varför har Sverige inte den bästa integrationen?
1. Sverige (83)
2. Portugal (79)
3. Kanada (72)
4. Finland (69)
5. Nederländerns (68)
6. Belgien (67)
7. Norge (66)
8. Spanien (63)
9. USA (62)
10. Italien (60)
Ranked 1st again, Sweden’s ‘mainstreaming’ approach works to improve equal opportunities in practice. All residents are legally entitled to be free from discrimination, live with their family and secure in their residence and citizenship. Within Sweden’s social model, each individual is also legally entitled to support that addresses their specific needs (e.g. labour market introduction, orientation programmes, Swedish language and mother tongue courses).
All Swedish residents still enjoy largely equal rights and responsibilities. Newcomers saw few changes affecting Sweden’s MIPEX score, but new laws may improve implementation and impact. An employer-based immigration system and labour market introduction structure should help more become self-sufficient – and faster. It should also help them meet new family reunion conditions. Government wants these to act as incentives – not obstacles – in practice because a newcomers’ right to family life is equally important. Integration policy benefits from Sweden’s commitment to evaluation and partnership with researchers, civil society and immigrants themselves.
Värt att notera är att Sverige får betyget 100% när det gäller arbetsmarknaden.
All workers are treated equally and use targeted support to address their individual needs. Once residents obtain a permit of at least 1 year, the Swedish labour market does not create distinctions between Swedes and EU/non-EU nationals. For example, study grants are available for anyone working, including childcare within the family. Newcomers are informed of their rights under labour law through introduction programmes, unions, NGO partnerships and several multilingual websites (unlike in half the MIPEX countries). The 2008 Swedish Immigration Law reinforces that all workers have equal rights to fight exploitation and unfair competition (also unlike half). Immigrants to Sweden will find that rare combination of a country experienced with immigration and open to their economic potential.
Uppdatering: Resultaten börjar att uppmärksammas i svensk media. Nu återstår den stora frågan. Om Sverige har den bästa integrationspolitiken, varför har Sverige inte den bästa integrationen?
Etiketter:
integrationsranking,
internationell jämförelse,
MIPEX
fredag 13 november 2009
Lika rättigheter dåligt för integration?
Ruud Koopmans har skrivit en mycket intressant artikel i det senaste numret av Journal of Ethnic and Migration Studies (Vol.36, No 1, januari 2010), Trade-Offs between Equality and Difference: Immigration Integration, Multiculturalism and the Welfare State in Cross-National Perspective.
Koopmans undersöker hur olika länders integrationspolitik och typ av välfärdsstat påverkar invandrares socioekonomiska integration. Resultatet visar att en integrationspolitik som ger invandrare tillgång till lika rättigheter och svaga incitament att lära sig värdlandets språk leder till sämre arbetsmarknadsintegration, en hög grad av etnisk segregation och överrepresentation av brottslighet bland invandrare. Sverige, Belgien och Nederländerna, som traditionellt sett har kombinerat en politik för lika rättigheter (mångkulturell politik) med en omfattande välfärdsstat, uppvisar sämre integration. Länder med mer restriktiv assimilationspolitik (Tyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike) eller en mindre omfattande välfärdsstat (Storbritannien) har lyckats bättre med integrationen.
Koopmans hypotes, att tidig och enkel tillgång till lika rättigheter, till exempel samma rätt till välfärd, i kombination med en politik för att hantera kulturella skillnader har lett till oavsiktliga negativa effekter för invandrares ekonomiska integration, stöds av de undersökningar, data och statistik som finns tillgänglig och som refereras till i studien. Författaren kallar detta för dillemmat med en progressiv politik – att en mer inkluderande (integrations)politik leder till sämre utfall.
Resultatet indikerar enligt Koopmans att det finns en reell trade-off mellan målet om ”jämlikhet och lika rättigheter” och målet om socioekonomisk integration. Vi kan alltså inte, menar författaren vidare, förutsätta att det som normativt är att föredra med hänsyn till lika rättigheter också är effektivt när det gäller att leverera resultat.
Koopmans undersöker hur olika länders integrationspolitik och typ av välfärdsstat påverkar invandrares socioekonomiska integration. Resultatet visar att en integrationspolitik som ger invandrare tillgång till lika rättigheter och svaga incitament att lära sig värdlandets språk leder till sämre arbetsmarknadsintegration, en hög grad av etnisk segregation och överrepresentation av brottslighet bland invandrare. Sverige, Belgien och Nederländerna, som traditionellt sett har kombinerat en politik för lika rättigheter (mångkulturell politik) med en omfattande välfärdsstat, uppvisar sämre integration. Länder med mer restriktiv assimilationspolitik (Tyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike) eller en mindre omfattande välfärdsstat (Storbritannien) har lyckats bättre med integrationen.
Koopmans hypotes, att tidig och enkel tillgång till lika rättigheter, till exempel samma rätt till välfärd, i kombination med en politik för att hantera kulturella skillnader har lett till oavsiktliga negativa effekter för invandrares ekonomiska integration, stöds av de undersökningar, data och statistik som finns tillgänglig och som refereras till i studien. Författaren kallar detta för dillemmat med en progressiv politik – att en mer inkluderande (integrations)politik leder till sämre utfall.
Resultatet indikerar enligt Koopmans att det finns en reell trade-off mellan målet om ”jämlikhet och lika rättigheter” och målet om socioekonomisk integration. Vi kan alltså inte, menar författaren vidare, förutsätta att det som normativt är att föredra med hänsyn till lika rättigheter också är effektivt när det gäller att leverera resultat.
tisdag 10 november 2009
Svenskar om diskriminering
EU Kommissionen beställer regelbundet en opinionsundersökning om diskriminering i medlemsländerna: Eurobarometer survey on discrimination. Årets undersökning presenterades i dagarna och är den tredje i ordningen. Resultaten för Sverige är sammanfattade i en särskild bilaga. Några resultat för Sverige jämfört med EU genomsnittet:
Many more Swedish than the European average say they are in contact with people of different ethnic origins from theirs or homosexuals.
The majority of the Swedish population considers that discrimination based on ethnic origin is the most extensive type of discrimination in their country, much more so than the population of Europe as a whole (78% compared to 61%).
The Swedish think that diversity in terms of gender, age, sexual orientation and ethnic origin is sufficiently reflected in the media (and more than the European average shows).
There are more the Swedish than the European average who accept the idea that a political leader might be a woman, a disabled person, a homosexual person, a person of a different ethnic origin from the majority.
Almost one Swede in two says they know their rights if they were victim of discrimination or harassment. This is 14 point better than the European level.
Two thirds of the Swedish think that not enough effort is made to fight discrimination (against 44% who think the same thing in the Union).
Kort sammanfattning: Svenskar har ofta bekanta med annan etnisk bakgrund, tror diskriminering är vanligt, vill att mer görs för bekämpa den och ser gärna att nästa statsminister är någon med annan etnisk bakgrund än svensk.
Many more Swedish than the European average say they are in contact with people of different ethnic origins from theirs or homosexuals.
The majority of the Swedish population considers that discrimination based on ethnic origin is the most extensive type of discrimination in their country, much more so than the population of Europe as a whole (78% compared to 61%).
The Swedish think that diversity in terms of gender, age, sexual orientation and ethnic origin is sufficiently reflected in the media (and more than the European average shows).
There are more the Swedish than the European average who accept the idea that a political leader might be a woman, a disabled person, a homosexual person, a person of a different ethnic origin from the majority.
Almost one Swede in two says they know their rights if they were victim of discrimination or harassment. This is 14 point better than the European level.
Two thirds of the Swedish think that not enough effort is made to fight discrimination (against 44% who think the same thing in the Union).
Kort sammanfattning: Svenskar har ofta bekanta med annan etnisk bakgrund, tror diskriminering är vanligt, vill att mer görs för bekämpa den och ser gärna att nästa statsminister är någon med annan etnisk bakgrund än svensk.
onsdag 4 november 2009
OECD-studie om situationen för unga med utländsk bakgrund
OECD har gett ut en rapport som undersöker situationen för unga med utländsk bakgrund när det gäller utbildning och arbetsmarknad i 16 OECD länder, bland annat Sverige: Children of Immigrants in the Labour Markets of EU and OECD countries: An Overview. Jag har bara hunnit skumma igenom rapporten, men kan konstatera att rapporten innehåller mycket intressant jämförande statistik.
Några viktiga slutsatser:
- there is a strong contrast between the situation in the European OECD countries on the one hand, and the OECD countries which have been settled by migration (Australia, Canada, New Zealand and the United States) on the other. In the latter countries, there is little difference between the outcomes of the children of immigrants and those of the children of natives. In contrast, the children of immigrants are in a much less favourable situation in most European OECD countries. However, the situation is not uniform. Differences in labour market outcomes vis-à-vis children of natives are particularly large in Belgium and the Netherlands.
- Preliminary evidence suggests that once in employment, the children of immigrants – in particular when they are native-born – tend to have outcomes that are often at par with those of the children of natives.
Sverige hamnar i mitten i de flesta jämförelser av hur barn till invandrare klarar sig i utbildningssystemet och på arbetsmarknaden, ofta på nästan exakt samma utfall som i Danmark. Jag återkommer med mer slutsatser utifrån ett svenskt perspektiv.
Några viktiga slutsatser:
- there is a strong contrast between the situation in the European OECD countries on the one hand, and the OECD countries which have been settled by migration (Australia, Canada, New Zealand and the United States) on the other. In the latter countries, there is little difference between the outcomes of the children of immigrants and those of the children of natives. In contrast, the children of immigrants are in a much less favourable situation in most European OECD countries. However, the situation is not uniform. Differences in labour market outcomes vis-à-vis children of natives are particularly large in Belgium and the Netherlands.
- Preliminary evidence suggests that once in employment, the children of immigrants – in particular when they are native-born – tend to have outcomes that are often at par with those of the children of natives.
Sverige hamnar i mitten i de flesta jämförelser av hur barn till invandrare klarar sig i utbildningssystemet och på arbetsmarknaden, ofta på nästan exakt samma utfall som i Danmark. Jag återkommer med mer slutsatser utifrån ett svenskt perspektiv.
Etiketter:
Integration,
internationell jämförelse,
OECD
onsdag 26 augusti 2009
640 sidor kunskap
Nu har ni chansen att läsa en alldeles för omfattande studie av migrationspolitiken i EU:s 27 medlemsländer. Den tålmodige kan t.ex. hitta information om vilka integrationskrav olika länder ställer för att bevilja familjeinvandring eller permanent uppehållstillstånd.
The study aims at providing an overview and analysis of the conditions for legal immigration for third country nationals, with a view to examining the benefits and possibilities of common policies in this field at the EU level. Several immigration categories, such as family reunification, work, studies and training are examined.
The study also covers visa policies, general conditions for immigration, i.e. regardless the immigration category, and conditions for obtaining a permanent residence permit, as well as cooperation with third countries. The study includes country reports for each of the 27 EU Member States.
Studien har den slagkraftiga titeln International Migration Law N°16 - Laws for Legal Immigration in the 27 EU Member States.
The study aims at providing an overview and analysis of the conditions for legal immigration for third country nationals, with a view to examining the benefits and possibilities of common policies in this field at the EU level. Several immigration categories, such as family reunification, work, studies and training are examined.
The study also covers visa policies, general conditions for immigration, i.e. regardless the immigration category, and conditions for obtaining a permanent residence permit, as well as cooperation with third countries. The study includes country reports for each of the 27 EU Member States.
Studien har den slagkraftiga titeln International Migration Law N°16 - Laws for Legal Immigration in the 27 EU Member States.
Etiketter:
EU,
internationell jämförelse,
IOM,
studier
tisdag 11 augusti 2009
Sysselsättningsutvecklingen för utrikes födda
Följande statistik över sysselsättningsutvecklingen är hämtad från den senaste OECD-rapporten International Migration Outlook 2009.

De senaste två åren har sysselsättningen för utrikes födda ökat i Sverige, men inte i lika mycket som i våra grannländer Norge, Danmark och Nederländerna. Det kan till viss del förklaras med att Sverige har fört en annan migrationspolitik som inneburit mer invandring av humanitära skäl och familjeinvandring.
De senaste två åren har sysselsättningen för utrikes födda ökat i Sverige, men inte i lika mycket som i våra grannländer Norge, Danmark och Nederländerna. Det kan till viss del förklaras med att Sverige har fört en annan migrationspolitik som inneburit mer invandring av humanitära skäl och familjeinvandring.
Etiketter:
arbetsmarknadsintegration,
Danmark,
internationell jämförelse,
Nederländerna,
Norge,
OECD
fredag 29 maj 2009
Irakier i Sverige upplever sig inte diskriminerade
Den Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har kommit med sin andra temarapport om diskriminering. Förra rapporten fokuserade på Romer och denna gången är det muslimer som är i fokus.
Rapporten visar bland annat att 30 procent av de muslimer som tillfrågats upplevt diskriminering under de senaste 12 månaderna. Mest diskriminering har afrikaner i Malta, Italien, Finland och Danmark upplevt. Turkar i Bulgarien och Österrike och irakier i Sverige är de grupper som upplevt sig minst diskriminerade.
Rapporten visar bland annat att 30 procent av de muslimer som tillfrågats upplevt diskriminering under de senaste 12 månaderna. Mest diskriminering har afrikaner i Malta, Italien, Finland och Danmark upplevt. Turkar i Bulgarien och Österrike och irakier i Sverige är de grupper som upplevt sig minst diskriminerade.
Etiketter:
diskriminering,
FRA,
internationell jämförelse,
Irakier
fredag 8 maj 2009
Interessant undersökning om muslimer och inställning till integration
Gallups samlevnadsindex 2009 är en global studie som mäter relationen mellan personer med olika religiös tro på fyra kontinenter. Rapporten undersöker dessutom attityderna och uppfattningen av vad majoritetsbefolkningen och den muslimska befolkningen tycker om samlevnad, integration, värderingar, identitet och radikalisering i Storbritannien, Frankrike och Tyskland.
Undersökningen visar bland annat att inställningen till religion och integration skiljer sig markant mellan befolkningen och för muslimerna i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Muslimer i Storbritannien är till exempel betydligt mer moralkonservativa än muslimer som bor i Frankrike och Tyskland.
Andrew Brown skriver i en kommentar i Guardian om skillnaderna mellan länderna att
it is possible to see the outlines of a clear argument between the British, or multicultural, model of integration and the French, secularising one. On some measures, the British come out worse, or at least more boorish: only half of British Muslims strongly agree that they always treat of other faiths with respect, compared to two-thirds of French Muslims; in both cases, the figure for the general population is about 10% higher. Similarly, and this is surely part of the legacy of the Rushdie affair, five times as many non-Muslim as Muslim Britons feel that integration demands that people accept public comments they perceive as offensive about their faith or ethnicity. In both France and Germany, Muslims are less sensitive and non-Muslims less keen on their right to offend.
In practice, however, 90% of all the groups surveyed agree that they had been treated with respect all day the day before.
The French, however, are much more divided about issues of religious symbolism, and much less likely to tolerate headscarves as legitimate symbols of loyal diversity. More than half the British public thinks that removing the veil is necessary to integrate minorities, compared to only an eights of Muslims. But that was the only item of religiously identifying clothing which a majority of the British rejected, whereas clear majorities of the French rejected headscarves, yarmulkes, turbans and "visible large crosses" as well. About a quarter of French Muslims also thought these were obstacles to immigration.
Undersökningen visar bland annat att inställningen till religion och integration skiljer sig markant mellan befolkningen och för muslimerna i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Muslimer i Storbritannien är till exempel betydligt mer moralkonservativa än muslimer som bor i Frankrike och Tyskland.
Andrew Brown skriver i en kommentar i Guardian om skillnaderna mellan länderna att
it is possible to see the outlines of a clear argument between the British, or multicultural, model of integration and the French, secularising one. On some measures, the British come out worse, or at least more boorish: only half of British Muslims strongly agree that they always treat of other faiths with respect, compared to two-thirds of French Muslims; in both cases, the figure for the general population is about 10% higher. Similarly, and this is surely part of the legacy of the Rushdie affair, five times as many non-Muslim as Muslim Britons feel that integration demands that people accept public comments they perceive as offensive about their faith or ethnicity. In both France and Germany, Muslims are less sensitive and non-Muslims less keen on their right to offend.
In practice, however, 90% of all the groups surveyed agree that they had been treated with respect all day the day before.
The French, however, are much more divided about issues of religious symbolism, and much less likely to tolerate headscarves as legitimate symbols of loyal diversity. More than half the British public thinks that removing the veil is necessary to integrate minorities, compared to only an eights of Muslims. But that was the only item of religiously identifying clothing which a majority of the British rejected, whereas clear majorities of the French rejected headscarves, yarmulkes, turbans and "visible large crosses" as well. About a quarter of French Muslims also thought these were obstacles to immigration.
Etiketter:
Integration,
internationell jämförelse,
islam,
muslimer,
religion
måndag 20 april 2009
Jämförande migrationsstatistik från OECD
OECD har äntligen gjort sin migrations- och integrationsstatistik tillgänglig på hemsidan. Där kan du hämta internationellt jämförbar data om migrationsströmmar, arbetsmarknadsintegration m.m. Denna guldgruva av information finns här.
Etiketter:
internationell jämförelse,
OECD,
statistik
tisdag 14 oktober 2008
Arbetslöshet bland utrikes födda i OECD-länder

Klicka på diagrammet för en tydligare bild.
Diagrammet, hämtat från International migration outlook (OECD, 2008), visar hur överrepresenterade utrikes födda är bland de arbetslösa. Det är i de nordiska länderna, Belgien och Nederländerna, Schweiz och Österrike som utrikes föddas arbetslöshet relativt sett är högst. I länder som USA, Grekland, Canada, Australien och Portugal är utrikes föddas arbetslöshet i nivå med den övriga befolkningen.
onsdag 8 oktober 2008
Sverige inte sämre än andra länder på integrationspolitik
Georges Lemaitre, migrationsexpert vid OECD:s enhet för arbetsmarknad och sociala frågor, delar i stort min syn på integrationsproblemen i Sverige. Han säger det som statistiken alltid antytt, och vilket blir allt tydligare när den jämförande statistiken förbättras, att Sverige varken är bättre eller sämre än andra länder på integrationspolitik. Skillnaderna mellan länderna när det gäller framgångarna på arbetsmarknaden för invandrare beror på invandringens sammansättning. Arbetskraftsinvandrare är framgångsrika - humanitära invandrare mindre framgångsrika.
Den främsta orsaken till skillnaderna mellan Sverige och de andra länderna är enligt OECD sammansättningen på invandringen. Medan nästan 40 procent av dem som invandrar till Storbritannien är arbetskraftsinvandrare, utgör denna typ av invandring endast ett par procent av migrationen till Sverige.
- Invandringen till Sverige består till två tredjedelar av anhöriginvandring och en tredjedel av personer som kommer av humanitära skäl. Den extremt låga andelen arbetskraftsinvandrare gör Sverige till unikt i västvärlden, säger Georges Lemaitre, som under onsdagen medverkade på en integrationskonferens i Stockholm, anordnad av statliga Globaliseringsrådet.
Men frågan om Sverige har sämre förutsättningar för integration, givet vilken typ av invandrare som kommer hit, är inte alls lika självklar. I en studie har han jämfört Sverige med invandrarlandet Australien och kommit fram till att dessa två länder är ungefär lika dåliga på att integrera flyktingar som kommer av humanitära skäl.
Sverige har alltså helt andra, mycket svårare, förutsättningar att lyckas än andra länder. Med en generös flyktingpolitik och ett stort humanitärt patos kommer kostnaderna på köpet. Det är inget att hyckla över.
Den främsta orsaken till skillnaderna mellan Sverige och de andra länderna är enligt OECD sammansättningen på invandringen. Medan nästan 40 procent av dem som invandrar till Storbritannien är arbetskraftsinvandrare, utgör denna typ av invandring endast ett par procent av migrationen till Sverige.
- Invandringen till Sverige består till två tredjedelar av anhöriginvandring och en tredjedel av personer som kommer av humanitära skäl. Den extremt låga andelen arbetskraftsinvandrare gör Sverige till unikt i västvärlden, säger Georges Lemaitre, som under onsdagen medverkade på en integrationskonferens i Stockholm, anordnad av statliga Globaliseringsrådet.
Men frågan om Sverige har sämre förutsättningar för integration, givet vilken typ av invandrare som kommer hit, är inte alls lika självklar. I en studie har han jämfört Sverige med invandrarlandet Australien och kommit fram till att dessa två länder är ungefär lika dåliga på att integrera flyktingar som kommer av humanitära skäl.
Sverige har alltså helt andra, mycket svårare, förutsättningar att lyckas än andra länder. Med en generös flyktingpolitik och ett stort humanitärt patos kommer kostnaderna på köpet. Det är inget att hyckla över.
torsdag 2 oktober 2008
Utrikes födda i OECD-länder
Här är ännu ett diagram från OECD rapporten International Migration Outlook 2008. Diagrammet över andelen utrikes födda i olika länder är kanske inte lika intressant som de jag skrivit om tidigare, men det tål att begrundas trots allt.

Det kanske mest överraskande och värt att uppmärksamma är:
- att andelen utrikes födda är så pass stort i Schweiz,
- att USA inte har mycket högre andel utrikes födda än Sverige och betydligt mindre än andra traditionella invandringsländer i den nya världen som Australien, Kanada och Nya Zeeland,
- att Irland mycket snabbt förvandlats från ett utvandringsland med få invandrare till att vara ett av världens största invandringsländer

Det kanske mest överraskande och värt att uppmärksamma är:
- att andelen utrikes födda är så pass stort i Schweiz,
- att USA inte har mycket högre andel utrikes födda än Sverige och betydligt mindre än andra traditionella invandringsländer i den nya världen som Australien, Kanada och Nya Zeeland,
- att Irland mycket snabbt förvandlats från ett utvandringsland med få invandrare till att vara ett av världens största invandringsländer
måndag 29 september 2008
Svenskt medborgarskap är populärt
Sverige är fantastiskt. Det kvittar nästan vad man undersöker när det gäller migrations- eller integrationspolitik så sticker Sverige ut som ett extremt land. Jag roade mig t.ex. med att ta fram statistik om naturaliseringsgraden i olika OECD-länder. Naturaliseringsgraden visar hur stor andel av de utländska medborgarna i ett land som väljer att bli medborgare under ett år.

Klicka på bilden för att se den i större format.
Diagrammet visar att nästan 11 procent av de som var utländska medborgare i Sverige valde att bli svenska medborgare under 2006. Det är nästan dubbelt så stor andel som de länder som kommer närmast oss, Norge och Storbritannien, och mer än dubbelt så hög andel som de flesta andra europeiska länder.
Anledningen till att Sverige är så speciellt är antagligen två:
1. Det är jämförelsevis lätt att bli svensk medborgare
2. Sverige har en stor andel flyktinginvandring och de har oftast en högre sannolikhet att vilja bli medborgare än övriga kategorier invandrare.

Klicka på bilden för att se den i större format.
Diagrammet visar att nästan 11 procent av de som var utländska medborgare i Sverige valde att bli svenska medborgare under 2006. Det är nästan dubbelt så stor andel som de länder som kommer närmast oss, Norge och Storbritannien, och mer än dubbelt så hög andel som de flesta andra europeiska länder.
Anledningen till att Sverige är så speciellt är antagligen två:
1. Det är jämförelsevis lätt att bli svensk medborgare
2. Sverige har en stor andel flyktinginvandring och de har oftast en högre sannolikhet att vilja bli medborgare än övriga kategorier invandrare.
Etiketter:
internationell jämförelse,
medborgarskap,
statistik
tisdag 16 september 2008
Arbetsmarknadsintegration i jämförelse
Tabellen visar den allra senaste statistiken om arbetsmarknadsintegration i OECD-länderna.

Diagrammet är sorterat efter utrikes föddas sysselsättningsnivå. Vi ser att Sverige ligger en bit nedanför mitten. Vi kan glädja oss åt att vi är bättre än fransmännen och belgarna. Alltid något.
Diagrammet är sorterat efter utrikes föddas sysselsättningsnivå. Vi ser att Sverige ligger en bit nedanför mitten. Vi kan glädja oss åt att vi är bättre än fransmännen och belgarna. Alltid något.
Etiketter:
arbetsmarknadsintegration,
internationell jämförelse,
OECD
onsdag 10 september 2008
Årets viktigaste migrationsrapport har kommit
För oss som jobbar med migrations- och integrationsfrågor är OECD:s årliga migrationsrapport, International Migration Outlook, en bibel. Årligen redovisar de politikområdets utveckling, hur migrationsflödena ser ut, hur integrationen fungerar och presenterar några fördjupande analyser. Det går att läsa en svensk sammanfattning som pdf, men jag rekommenderar verkligen ett besök på ett bibliotek för att ta del av den fullständiga versionen.
I denna årliga publikation analyseras den senaste tidens utveckling med avseende på migrationsrörelser och migrationspolitik i dessa länder. Författarna understryker den ökande betydelsen av inflödet av högt kvalificerade arbetstagare, temporär arbetskraft och studerande. Man undersöker också närmare de ökande migrationsflödena i områden med fri rörlighet, främst i Europa. Årets upplaga koncentrerar sig på immigranternas sysselsättningssituation och deras bidrag till förändringarna i OECD-ländernas totala sysselsättningsstruktur.
För första gången presenteras en “resultattabell” för arbetsmarknadsintegration och en analys av löneskillnaderna mellan invandrare och infödda. Publikationen granskar också de viktigaste förändringarna i de migrationspolitiska programmen, bl.a. ny lagstiftning som reglerar immigranters inresetillstånd, vistelse och tillträde till arbetsmarknaden. Den selektiva rekryteringen av invandrarna på grundval av arbetsmarknadens behov beskrivs, liksom åtgärder för att underlätta invandrarnas integrering. Internationell samverkan för att förbättra gränskontrollen och bekämpa illegal invandring analyseras i detalj.
Jag kommer att delge små smakprov från rapporten de kommande veckorna med fokus på Sveriges situation. Håll ögonen öppna.
I denna årliga publikation analyseras den senaste tidens utveckling med avseende på migrationsrörelser och migrationspolitik i dessa länder. Författarna understryker den ökande betydelsen av inflödet av högt kvalificerade arbetstagare, temporär arbetskraft och studerande. Man undersöker också närmare de ökande migrationsflödena i områden med fri rörlighet, främst i Europa. Årets upplaga koncentrerar sig på immigranternas sysselsättningssituation och deras bidrag till förändringarna i OECD-ländernas totala sysselsättningsstruktur.
För första gången presenteras en “resultattabell” för arbetsmarknadsintegration och en analys av löneskillnaderna mellan invandrare och infödda. Publikationen granskar också de viktigaste förändringarna i de migrationspolitiska programmen, bl.a. ny lagstiftning som reglerar immigranters inresetillstånd, vistelse och tillträde till arbetsmarknaden. Den selektiva rekryteringen av invandrarna på grundval av arbetsmarknadens behov beskrivs, liksom åtgärder för att underlätta invandrarnas integrering. Internationell samverkan för att förbättra gränskontrollen och bekämpa illegal invandring analyseras i detalj.
Jag kommer att delge små smakprov från rapporten de kommande veckorna med fokus på Sveriges situation. Håll ögonen öppna.
fredag 5 september 2008
Stor okunskap om integrationspolitik bland debattörer
Sverige är det enda landet i hela världen som inte är främlingsfientligt, men vi är på god väg dit eftersom partierna anser att integrationspolitiken misslyckats. Så kan man sammanfatta Devrim Mavis ledare på Dagens Arena.
Alliansens företrädare och liberala ledarsidor som den i Expressen är enligt Mavi högerpopulistiska. Språktest "är del i en politik som pekar ut invandrade och deras barn som ansvariga för integrationspolitikens kollaps. Det som kort och gott heter högerpopulism. Nu flörtar både moderater och Expressens ledarsida med högerpopulism."
OK. Men Devrim Mavi, alla andra stora invandringsländer har språktest. Är USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Norge, Australien m.fl. med i samma högerpopulistiska konspiration? De ländernas integrationspolitik betonar också gemensamma värderingar. Debattörer och ledarskribenter i Sverige verkar inte ha en aning om hur politiken ser ut i andra länder. Okunskapen får absurda konsekvenser, bland annat ständiga anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.
Behrang Kianzad skriver till exempel på SVT Opinion att Billström jagar blattar och menar att integrationspolitiken i Sverige jämfört med andra länder är mer rasistisk.
Det utmärkande är att utspelet kommer från självaste ministern med ansvar för att ta emot migranter i detta avlånga, kyliga land som egentligen ingen kotte vill flytta till om de verkligen inte måste.
Vem vill flytta till ett trångsynt och bakåtsträvande land i norra Europa när Holland, Kanada, USA, Tyskland och England erbjuder långt bättre möjligheter att få jobb, integreras och samtidigt behålla rätten till sin egen kultur, värderingar och normer?
Denna okunskap!! Oberoende bedömare har konstaterat att Sverige har värdens bästa integrationspolitik (i den mening att invandrare har tillgång till lika rättigheter). Kanada tas ofta upp av personer som gillar mångkulturalism, men också Kanada kräver t.ex. kunskaper i landets språk och ett samhällskunskapstest, samt att man skriver under en lojalitetsförklaring för att bli medborgare. Också i de övriga fyra länderna som räknas upp krävs bevisad kunskap i språk och samhällskunskap för att bli medborgare. Jag skulle vilja ha ett enda exempel på hur politiken i Sverige är mindre generöst när det gäller möjligheten "att behålla rätten till sin egen kultur, värderingar och normer?" Och enligt Devrim Mavi bedriver ju alla dessa länder som Behrang Kianzad framhåller som bättre en högerpopulistisk integrationspolitik. Är det språkkrav, försörjningskrav, samhällskunskapskrav för medborgarskap som Kianzad saknar i Sverige?
För övrigt är Sverige det land i Europa som är mest populärt bland asylsökande. Många kottar vill uppenbarligen flytta till detta trångsynta och bakåtsträvande land.
Mer kunskap och ärlighet, mindre slagträ, gissningar och tyckande. Tack.
Alliansens företrädare och liberala ledarsidor som den i Expressen är enligt Mavi högerpopulistiska. Språktest "är del i en politik som pekar ut invandrade och deras barn som ansvariga för integrationspolitikens kollaps. Det som kort och gott heter högerpopulism. Nu flörtar både moderater och Expressens ledarsida med högerpopulism."
OK. Men Devrim Mavi, alla andra stora invandringsländer har språktest. Är USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Norge, Australien m.fl. med i samma högerpopulistiska konspiration? De ländernas integrationspolitik betonar också gemensamma värderingar. Debattörer och ledarskribenter i Sverige verkar inte ha en aning om hur politiken ser ut i andra länder. Okunskapen får absurda konsekvenser, bland annat ständiga anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.
Behrang Kianzad skriver till exempel på SVT Opinion att Billström jagar blattar och menar att integrationspolitiken i Sverige jämfört med andra länder är mer rasistisk.
Det utmärkande är att utspelet kommer från självaste ministern med ansvar för att ta emot migranter i detta avlånga, kyliga land som egentligen ingen kotte vill flytta till om de verkligen inte måste.
Vem vill flytta till ett trångsynt och bakåtsträvande land i norra Europa när Holland, Kanada, USA, Tyskland och England erbjuder långt bättre möjligheter att få jobb, integreras och samtidigt behålla rätten till sin egen kultur, värderingar och normer?
Denna okunskap!! Oberoende bedömare har konstaterat att Sverige har värdens bästa integrationspolitik (i den mening att invandrare har tillgång till lika rättigheter). Kanada tas ofta upp av personer som gillar mångkulturalism, men också Kanada kräver t.ex. kunskaper i landets språk och ett samhällskunskapstest, samt att man skriver under en lojalitetsförklaring för att bli medborgare. Också i de övriga fyra länderna som räknas upp krävs bevisad kunskap i språk och samhällskunskap för att bli medborgare. Jag skulle vilja ha ett enda exempel på hur politiken i Sverige är mindre generöst när det gäller möjligheten "att behålla rätten till sin egen kultur, värderingar och normer?" Och enligt Devrim Mavi bedriver ju alla dessa länder som Behrang Kianzad framhåller som bättre en högerpopulistisk integrationspolitik. Är det språkkrav, försörjningskrav, samhällskunskapskrav för medborgarskap som Kianzad saknar i Sverige?
För övrigt är Sverige det land i Europa som är mest populärt bland asylsökande. Många kottar vill uppenbarligen flytta till detta trångsynta och bakåtsträvande land.
Mer kunskap och ärlighet, mindre slagträ, gissningar och tyckande. Tack.
onsdag 6 augusti 2008
Svenskar relativt positiva till invandring och mångfald
En läsare har frågat mig vad svenska befolkningen tycker om invandring och invandrare. När jag jobbade med hemsidan temaasyl.se så skrev jag en del om det och det är på sin plats att kort redovisa det här.
I december 2006 presenterades de senaste resultaten av Eurobarometer som är en stor Europaövergripande opinionsundersökning. Där mäts bland annat inställningen till invandring och invandrade. 40 procent av EU-medborgarna höll med om påståendet att ”immigrants contribute a lot to our country”. I Sverige var befolkningen betydligt mer positivt inställda. 79 procent ansåg att invandrade bidrar mycket till landet, vilket var överlägset störst andel. Andra länder med positiv inställning var Portugal (66 procent) och Irland (56 procent).
Svenska undersökningar
Innan Integrationsverket lades ner publicerade de regelbundna attitydundersökningar. Den sista integrationsbaromentern från 2007 visar att befolkningen blivit något mer negativa till invandring och etnisk och kulturell mångfald. Myndigheten lyfter särskilt fram tre resultat.
* De som bestämt uppger att de ”kan tänka sig rösta på ett parti som vill inskränka invandrarnas rättigheter” blir signifikant fler. 7,3 procent svarar att de ”absolut” vill göra det, mot 5,7 i förra mätningen. De som ”kanske” vill göra det är 16 procent.
* Tre av tio anser att ”infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag” är en riktig tanke. 2007 ökar dock andelen (från 12 till 14 procent) som instämmer helt i en tanke som innebär systematisk diskriminering av invandrare på exempelvis arbets- och bostadsmarknaden.
* 15 procent instämmer helt eller delvis i tanken ”När arbetstillfällen minskar bör de invandrare som finns i Sverige skickas tillbaka till sina ursprungsländer”. I en jämförbar mätning i Tyskland 2006 instämmer mer än dubbelt så många (35 procent).
Mångfaldsgruppen vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitetet, verkar ha tagit över stafettpinnen från Integrationsverkret och fortsätter att kartlägga attityderna till etnisk mångfald bland befolkningen i Sverige.
Resultaten för 2007 visar att svenskarna fortsatt är positiva till mångfalden men att de som invandrar ska anpassa sig till vårt lands vanor för att vara välkomna.
Många svenskar har goda erfarenhet av nära kontakt och samarbete med personer med invandrarbakgrund. En stor majoritet håller också med om att invandrare skall ha precis samma sociala rättigheter som de som är medborgare i Sverige.
Antalet som vill att slöja bör vara förbjudet i skolan eller i arbetet får ökande stöd, men fortfarande är den svenska opinionen mindre negativ till slöja än i andra länder.
Det har också genomförts särskilda undersökningar om attityder till muslimer.
Mindre invandring önskas
Trots de positiva attityderna önskar majoriteten mindre invandring. Pew Research Center undersöker i The Pew Global Attitudes Project länders attityder till globalisering, invandring, religion, jämställdhet och demokrati.
Som vanligt är sveriges befolkning mest positiva, eller ivarjefall minst negativa, till invandring. På frågan “We should restrict and control entry of people into our country more than we do now.” är Sverige det land där minst andel av befolkningen håller med: 53 procent. De kan jämföras med t.ex. 62 procent i Kanada, 66 procent i Tyskland, 75 procent i Storbritannien och USA samt 87 procent i Italien.
Men det påverkar inte politiken
Det intressanta är att befolkningens negativa attityder inte påverkar migrationspolitiken i någon större utsträckning. Studien From Individual Attitudes towards Migrants to Migration Policy Outcomes: Theory and Evidence av Giovanni Facchini och Anna Maria Mayda visar det intressanta resultatet att befolkningens oftast negativa inställning till invandring inte verkar påverka ländernas migrationspolitik. Det finns ett gap mellan väljarnas önskemål och den förda politiken som författarna förklarar med att lobbying och påtryckargrupper har stort inflytande.
I december 2006 presenterades de senaste resultaten av Eurobarometer som är en stor Europaövergripande opinionsundersökning. Där mäts bland annat inställningen till invandring och invandrade. 40 procent av EU-medborgarna höll med om påståendet att ”immigrants contribute a lot to our country”. I Sverige var befolkningen betydligt mer positivt inställda. 79 procent ansåg att invandrade bidrar mycket till landet, vilket var överlägset störst andel. Andra länder med positiv inställning var Portugal (66 procent) och Irland (56 procent).
Svenska undersökningar
Innan Integrationsverket lades ner publicerade de regelbundna attitydundersökningar. Den sista integrationsbaromentern från 2007 visar att befolkningen blivit något mer negativa till invandring och etnisk och kulturell mångfald. Myndigheten lyfter särskilt fram tre resultat.
* De som bestämt uppger att de ”kan tänka sig rösta på ett parti som vill inskränka invandrarnas rättigheter” blir signifikant fler. 7,3 procent svarar att de ”absolut” vill göra det, mot 5,7 i förra mätningen. De som ”kanske” vill göra det är 16 procent.
* Tre av tio anser att ”infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag” är en riktig tanke. 2007 ökar dock andelen (från 12 till 14 procent) som instämmer helt i en tanke som innebär systematisk diskriminering av invandrare på exempelvis arbets- och bostadsmarknaden.
* 15 procent instämmer helt eller delvis i tanken ”När arbetstillfällen minskar bör de invandrare som finns i Sverige skickas tillbaka till sina ursprungsländer”. I en jämförbar mätning i Tyskland 2006 instämmer mer än dubbelt så många (35 procent).
Mångfaldsgruppen vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitetet, verkar ha tagit över stafettpinnen från Integrationsverkret och fortsätter att kartlägga attityderna till etnisk mångfald bland befolkningen i Sverige.
Resultaten för 2007 visar att svenskarna fortsatt är positiva till mångfalden men att de som invandrar ska anpassa sig till vårt lands vanor för att vara välkomna.
Många svenskar har goda erfarenhet av nära kontakt och samarbete med personer med invandrarbakgrund. En stor majoritet håller också med om att invandrare skall ha precis samma sociala rättigheter som de som är medborgare i Sverige.
Antalet som vill att slöja bör vara förbjudet i skolan eller i arbetet får ökande stöd, men fortfarande är den svenska opinionen mindre negativ till slöja än i andra länder.
Det har också genomförts särskilda undersökningar om attityder till muslimer.
Mindre invandring önskas
Trots de positiva attityderna önskar majoriteten mindre invandring. Pew Research Center undersöker i The Pew Global Attitudes Project länders attityder till globalisering, invandring, religion, jämställdhet och demokrati.
Som vanligt är sveriges befolkning mest positiva, eller ivarjefall minst negativa, till invandring. På frågan “We should restrict and control entry of people into our country more than we do now.” är Sverige det land där minst andel av befolkningen håller med: 53 procent. De kan jämföras med t.ex. 62 procent i Kanada, 66 procent i Tyskland, 75 procent i Storbritannien och USA samt 87 procent i Italien.
Men det påverkar inte politiken
Det intressanta är att befolkningens negativa attityder inte påverkar migrationspolitiken i någon större utsträckning. Studien From Individual Attitudes towards Migrants to Migration Policy Outcomes: Theory and Evidence av Giovanni Facchini och Anna Maria Mayda visar det intressanta resultatet att befolkningens oftast negativa inställning till invandring inte verkar påverka ländernas migrationspolitik. Det finns ett gap mellan väljarnas önskemål och den förda politiken som författarna förklarar med att lobbying och påtryckargrupper har stort inflytande.
Etiketter:
attityder,
internationell jämförelse,
opiniopnsundersökningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)