onsdag 1 oktober 2014

Ny rapport om arbetsmarknadsintegration för nyanlända invandrare


Nu har äntligen min rapport för Migration Policy Institute kommit. No Quick Fix: Policies to Support Labor Market Integration of New Arrivals in Sweden handlar om vad Sverige gjort för att förbättra arbetsmarknadsintegrationen för nyanlända invandrare. Så här beskriver MPI rapporten:

Despite the Swedish economy’s relatively robust recovery from the economic turbulence of recent years, immigrants have persistently high unemployment rates and are concentrated in low-skilled work. To improve its long-term prospects, Sweden faces the challenge of better facilitating new arrivals’ labor market integration, particularly for humanitarian migrants and their families.

Concerns about newcomers’ economic prospects have prompted the government to invest heavily in labor market integration, experiment with new approaches to language instruction and training for immigrants, and reorganize its flagship introduction program for new arrivals. The strategies, while innovative and often thoughtfully designed, have been slow in delivering change, and large gaps in employment rates persist between native and foreign-born workers.

This report describes how Sweden is trying to overcome labor market integration challenges and analyzes how successful its workforce development and integration policies have been in helping immigrants progress from unskilled or low-skilled work to middle-skilled jobs. It first discusses the structural conditions of the labor market and how these affect labor market integration, then analyzes policies to support labor market integration (employment services, skills recognition services, language training, and vocational training), and concludes by offering some recommendations.

Rapporten kan laddas ner här.

tisdag 23 september 2014

Ny bok: The world’s most open country: Labour migration to Sweden after the 2008 law


I april gav Fores ut boken Världens öppnaste land. Nu kommer en engelsk version av boken ut på Malmö Högskola. Det är ingen direkt översättning eftersom vi passat på att visa lite mer av den statistik som vi tagit fram inom ramen av projektet om arbetskraftsinvandring till Sverige.

Jag har skrivit tre kapitel i boken. Först en inledning som beskriver arbetskraftsinvandringens historia, hur länder väljer arbetskraftsinvandrare samt hur den svenska lagen från 2008 ser ut. Det andra kapitlet visar vad som har hänt sedan lagen trädde i kraft: vem som kommer, var de flyttar och till vilka jobb. Tredje kapitlet undersöker om arbetskraftsinvandrarna kommer till bristyrken eller ej.

Boken The world´s most open country: Labour migration to Sweden after the 2008 law kan hämtas som pdf här.

torsdag 11 september 2014

Ny artikel om arbetskraftsinvandring


Nu går det att läsa min senaste artikel om arbetskraftsinvandring i Nordic Journal of Migration Research: Who Gets in and Why? The Swedish Experience with Demand Driven Labour Migration - Some Preliminary Results.

In 2008, the Swedish government liberalised the labour migration policy to a demand driven model without labour market tests. This article analyses the effects of the policy change on the labour migration inflow. The migrants consist of three major categories including those moving to: skilled jobs as computer specialists and engineers, low-skilled jobs in the private service sector and seasonal work in the berry picking industry. The article shows that the new model has produced a labour migration inflow that is better explained by the access of employers and migrants to transnational networks rather than actual demand for labour.


onsdag 30 juli 2014

Om åsiktskorridoren och migrationspolitik



När Henrik Ekengren Oscarsson i december 2013 lanserade termen åsiktskorridor var det många som snabbt tog till sig ordet. Han definierar korridoren som den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd, och menade att den i Sverige är mycket smal. När SVT:s nyhetsprofil Anna Hedenmo i NEO instämde i att det finns en åsiktskorridor bland tyckareliten som inte representerar befolkningens åsikter tog debatten fart ytterligare. Jan Söderqvist kom häromdagen med en intressant invändning i SvD, när han pekade på det absurda att politiker, framförallt på den borgerliga sidan, klagar över bristen på utrymme i åsiktskorridoren när de själva har tillgång till både offentlighet och regeringsmakt.
Men åsiktskorridoren är inte ett nytt begrepp, i varje fall inte i den internationella litteraturen och forskningen. Själv stötte jag på begreppet i Rogers Brubakers artikel Comments on ”Modes of Immigration Politics in Liberal Democratic States, utgiven 1995. Där går han i svaromål på Gary Freemans förklaring av hur migrationspolitiken formas i liberala demokratier. Brubaker använder begreppet ”boundaries of legitimate discourse” vilket i stort sett är synonymt med åsiktskorridoren. Freemans argument är att liberala demokratier producerar värderingar som begränsar både vilken migrationspolitik som är möjlig och vad som uppfattas som legitima åsikter. Brubaker menar, å andra sidan, att åsiktskorridoren inte har med liberala demokratier och dess institutioner att göra. Vad som ryms i korridoren bestäms enligt honom i det diskursiva fältet; ett resultat av kulturella och politiska skeenden som är olika i både tid och rum. Jag ska nämna två exempel på att åsiktskorridoren kan vara olika beroende på tid och rum. Sverige var en liberal demokrati både på 80-talet och 2010-talet, men ändå har åsiktskorridoren förändrats. På 80-talet kunde den Socialdemokratiska regeringen, utan nämnvärda reaktioner, skriva att spontaninvandringen av personer med flyktingliknande skäl eller andra politisk-humanitära skäl föreslås ... i fortsättningen i stort anpassas till sysselsättningsläget, statens och kommunernas resurser samt landets politik i övrigt. Kommittén understryker att antalet kvotflyktingar och storleken av den individuella invandringen av icke-flyktingar som åberopar politiska skäl i stort bör vara beroende av sysselsättningsläget samt statens och kommunernas tillgängliga resurser (proposition 1983/84:114 Om invandrings och flyktingpolitiken, sid.20). Ett sådant uttalande, som går ut på att underordna volymen (farligt ord) invandrare efter landets kortsiktiga ekonomiska intresse, hade troligtvis idag mött ett ensidigt fördömande i den samlade offentligheten. Det som rymdes i åsiktskorridoren på 80-talet faller alltså numera utanför densamma. Likaså är både Danmark och Sverige liberala demokratier men med mycket stora skillnader i vad som accepteras i det offentliga samtalet. Det som faller inom åsiktskorridoren i Danmark faller utanför densamma i Sverige. Om det bör vi vara överens utan att vidare exempel behövs. Dessa två fall tyder på att Brubaker har rätt: att åsiktskorridoren i liberala demokratier är dynamisk i tid och rum.
Men har det offentliga samtalet och åsiktskorridoren någon påverkan på migrationspolitiken? Carl Dahlströms avhandling, Nästan Välkomna: Invandrarpolitikens retorik och praktik (2004), är intressant i sammanhanget eftersom den undersöker samspelet mellan det offentliga samtalet och den faktiska politiken. Han menar att granskningsprocessen som ett politikområde utsätts för är tudelad; Att den kritik som förs fram skiljer sig åt när det gäller retorik och praktik. Retoriken utvärderas i den offentliga diskussionen där moraliska frågor är de dominerande. Praktiken utvärderas av myndigheter, utredningar och revisioner där frågor om effektivitet är vanligast. Om politikens moraliska innehåll utvärderas av offentligheten kan åsiktskorridorens bredd vara en viktig faktor när migrationspolitiken utformas. När t.ex. Folkpartiet lanserade förslag om språktest i 2002 års valrörelse var reaktionerna i offentligheten ensidigt negativa. Förslaget uppfattades ligga utanför vad som accepteras i åsiktskorridoren. Återkopplingen på förslaget var ett moraliskt fördömande, trots att språktest finns i alla liberala demokratier och att det uppenbarligen fanns ett relativt stort stöd bland befolkningen för förslaget. Vad som i andra länder är en okontroversiell politisk fråga var i den svenska kontexten oacceptabelt. Sedan finns det givetvis inget, vilket Söderqvist påpekade, som hindrar en politiker eller ett parti att fortsätta driva frågan, oavsett vilken moralisk upprördhet som de möter i offentligheten. Men få orkar med att ständigt få sin moral ifrågasatt. Eller som min kollega Anders Hellström brukar påpeka: alla vill vara på de godas sida (Vi är de goda 2010). De norska forskarna Jan-Paul Brekke och Tordis Borchgrevik (2007) har också i skriften Talking about integration beskrivit det svenska debattklimatet om migrations- och integrationsfrågor som mjuk på utsidan och hänsynslös på insidan: While protecting conduct of minorities from criticism, the majorities/colleagues are attacked in a vile language.  Att utmana åsiktskorridoren kostar.
Åsiktskorridoren är därför inte betydelselös för inriktningen av migrationspolitiken. En smal åsiktskorridor kan nog bidra till att bibehålla en mer ”generös” migrationspolitik då alternativa röster och åsikter inte ses som legitima. En sidoeffekt är dock att stora delar av befolkningen inte känner sig representerade av eliten och att det växer fram alternativa offentligheter (t.ex. Avpixlat) och populistiska partier (t.ex. Sverigedemokraterna) som representerar de åsikter som faller utanför åsiktskorridoren. Att de 45 procent av befolkningen som vill minska flyktinginvandringen (Sandberg och Demker 2013) inte finner någon förståelse, vare sig bland de etablerade partierna eller i offentligheten får naturligtvis konsekvenser. Den mest intressanta frågan är dock obesvarad: Varför är åsiktskorridoren inom migrationspolitiken (och andra politikområden) så smal, just nu, i Sverige.

tisdag 24 juni 2014

Problemet med flyktingmottagningen beror inte på en ojämn fördelning mellan kommunerna


Åter igen påstås det slentrianmässigt i debatten att kommunerna i Sverige inte tar sitt ansvar för flyktingmottagningen. Och åter igen påstås det att problemen i flyktingmottagningen beror på att den inte är jämnt fördelad mellan landets kommuner. DN:s ledare skrev senast idag att det ”som bekant finns … en rad kommuner som visat mycket litet intresse för att hjälpa till med etableringen av nyanlända invandrare.” Under 2013 var det tre kommuner som inte tog emot någon och de hade en samlad befolkning på knappt 35 000 personer.

I Sverige hade vi under 2013 en mottagning av personer som fått asyl på 3,5 per 1000 invånare. Inom EU är snittet på knappt 0,3. I Sverige är det sju kommuner som, i förhållande till invånarantal, tar emot färre än EU-snittet. Dessa sju kommuner har en befolkning på 145 000 personer. Skulle t.ex. dessa sju kommuner ta emot lika många som snittet i Sverige (3,5 per 1000 invånare) skulle det innebära att det skapas plats för ytterligare 485 kommunplatser. Detta antal skulle räcka för att t.ex. avlasta Södertäljes mottagning från 1096 personer till 611 personer under år 2013 så att Södertälje skulle ta emot 6,7 personer per 1000 invånare istället för 12 personer per 1000 invånare.

För att ta ett mer drastiskt exempel. Om alla kommuner som tar emot mindre än en person per 1000 invånare skulle öka sitt mottagande till genomsnittet i Sverige skulle det skapas utrymme för ytterligare 3382 kommunplatser. Det representerar 10 procent av det totala flyktingmottagandet under 2013 som var 33797. Dessa 3382 platser skulle bara kunna avlasta de 22 kommuner som tar emot flest så att också de hamnade på genomsnittet.
Det finns också en felaktig föreställning av storstadsregionerna är extra belastade, men av de 22 kommuner som tar emot flest i förhållande till sin folkmängd är det bara Södertälje som ligger i en av de tre storstadsregionerna. Stockholms län och Skånes län hade under 2013 en mottagning (2,4 respektive 2,5 per 1000 invånare) som låg en bit under snittet i landet. I Västra Götaland var den något högre än genomsnittet (3,8). De som tar emot flest är Kronoberg (7,3), Gävleborg (6,7) och Södermanland (6,4).

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det är en mycket förenklad bild att påstå att problemen i mottagningen beror på att vissa kommuner inte tar sitt ansvar. Lösningen måste hittas på annat håll.

tisdag 29 april 2014

Boken om arbetskraftsinvandring har kommit

Igår var det lansering på FORES för den nya boken om arbetskraftsinvandring, Världens öppnaste land, skriven av mig, Pieter Bevelander, Karin Magnusson och Sayaka Osanami Törngren. Mitt kapitel undersöker hur den nya lagen om arbetskraftsinvandring påverkat arbetskraftsinvandringen till Sverige. Boken går att ladda hem på FORES hemsida.

Analysen visar bland annat att:

•Få arbetskraftsinvandrare stannar i Sverige.

•De som stannar arbetar ofta inom yrken där det finns ett överskott på arbetskraft.

•Många har ingen eller låg lön.

•Det har inte skett någon ökning av arbetskraftsinvandring till bristyrken.


torsdag 3 april 2014

Nytt bokkapitel om Sveriges migrations- och integrationspolitik


I dagarna kommer boken European Immigration: A Sourcebook (second edition) ut. Antologin innehåller analyser av 28 länders migrations- och integrationspolitik. Jag har skrivit kapitlet om Sverige där jag sammanfattar Sveriges migrations- och integrationspolitik och landets erfarenheter av invandring. I sammanfattningen konstaterar jag bland annat:

Sweden is still, in many ways, an exceptional case in terms of migration and integration policy. It is, compared to other countries, relatively easy to immigrate to Sweden as a humanitarian, family or labour migrant. Once in the country, the immigrant basically has access to the same rights as a Swedish citizen. This migration regime has strong political support, despite a common understanding that integration itself has failed.

torsdag 30 januari 2014

Nytt working paper: Labour migration in a Time of Crisis: Results of the New Demand-Driven Labour Migration System in Sweden


Pappret analyserar arbetskraftsinvandringen till Sverige efter 2008 års reform och baseras på Migrationsverkets statistik över arbetstillstånd, intervjuer med experter och litteraturstudier.


Abstract

In the midst of the ongoing financial crisis in 2008, the Swedish government decided to liberalize the labour migration policy from third countries. After several decades of having a restrictive system, the country now has one of the most open labour migration systems in the world. In this paper I review the outcome of the policy and offer some tentative explanations about why we have seen this specific outcome in the Swedish case. The result is an increase of labour migration, but it is to a large part due to immigration to sectors with a surplus of workers. The labour migrants can roughly be divided into three major categories: those moving to skilled jobs, low skilled jobs and seasonal workers in the berry picking industry. The demand driven system has produced a specific labour migration pattern which is better explained by employer’s access to transnational networks than actual demand for labour. Many sectors with a large surplus of native workers have experienced major inflows while employers in other sectors with labour shortages don´t recruit from third countries. The policy outcome also highlights the need to analyse and explain different categories of labour migration separately as they are a result of different driving forces.


Kan hämtas här.

tisdag 16 april 2013

Ny publikation: Migration, Employment and Labour Market Integration Policies in the European Union (2011)

Hösten 2012 skrev jag en text till IOM om vad som hänt de senaste åren i Sverige när det gäller migration, arbetsmarknadsintegration och utvecklingen av migrations- och integrationspolitik. En förkortad version av texten är nu publicerad som en "country case study" i rapporten Migration, Employment and Labour Market Integration Policies in the European Union (2011).

Så här beskrivs rapporten av IOM:

The IOM LINET study Migration, Employment and Labour Market Integration Policies in the European Union (2011) analyses recent trends in labour migration and the labour market position of migrants, reflects on the possible impact of these trends on employment and the national labour markets, and relates these findings to the relevant legislative, institutional and policy developments. It covers, to the extent of data availability, new data and analysis for the year 2011.

Hela rapporten kan laddas ner här.

tisdag 2 april 2013

Ny publikation om arbetskraftsinvandring

International Organization for Migration (IOM) har nyligen gett ut rapporten Improving Access to Labour Market Information for Migrants and Employers. I rapporten har jag och Karin Magnusson skrivit kapitlet om Sverige som handlar om arbetskraftsinvandring och arbetsmarknadsinformation, dvs. hur potentiella arbetskraftsinvandrare och svenska arbetsgivare finner varandra. Det finns också ett avsnitt om matchning mellan invandrare som redan finns i Sverige och arbetsgivare. Kapitlet kan också läsas som en slags uppföljning av lagen om arbetskraftsinvandring som trädde i kraft den 1 december 2008, där vi sammanfattar vad som hänt sedan dess och hur forskningslitteraturen och berörda aktörer bedömer effekterna av lagen.

Vår sammanfattning ser ut så här:

New rules for labour migration came into force in December 2008 with the aim to introduce a demand-driven labour migration system. Now it is the employer, not state agencies, that determines the need for labour. There are no restrictions in regard to occupational categories or sectors and there are no quantitative restrictions in the form of quotas. The main condition is that the level of pay is in line with applicable collective agreements and general insurance conditions.

The number of labour migrants from third countries was between 13,600 and 14,800 from 2009 to 2011. The labour migrants can roughly be divided into three major categories: skilled, low-skilled and seasonal. Many of the migrants work in occupations with a need for labour. This especially applies to computing professionals, engineers and technicians but also seasonal migrants in the berry-picking industry. At the same time, many migrants come to work in the service sector where there is a big surplus of available workers.

There are many advantages of a demand-driven labour migration system like the Swedish one, but also some shortcomings. The most obvious advantage is its simplicity. The system is the same for all forms of labour migration and for all sectors and occupations. The waiting times are, despite some complaints from employers and employees, short in an international context. The system also provides great flexibility for employers. Companies can quickly respond to all forms of labour demand, especially larger companies who are certified and given priority by the Migration Board.

The problem is that it is virtually only larger companies with access to international networks that can utilize the system’s advantages. With the exception of employers with a foreign background, small and medium-sized companies have a hard time finding potential employees. Much needs to be done if employers and employees without international networks are going to be able to find each other. The excellent information at www.workinginsweden.se, about why and how to move to Sweden and how to apply for work permits, needs to be complemented with a centralized portal with actual job vacancies directed to potential employees in third countries. Another issue is that the system, which is supposed to be driven by demand, actually allows for a substantial labour migration to sectors and occupations with a large surplus of native workers. Labour migration in those sectors and occupations too often involves problems with sham contracts and the exploitation of migrant workers.

Since the state has handed over the responsibility for matching to the market, there is no room for cooperation between origination and destination countries such as international agreements, organized pre-departure training and educational programmes. This makes it virtually impossible to recruit personnel to shortage occupations, for example doctors and nurses, who require training and supplementary education in order to work in Sweden.

Rapporten kan hämtas här.

måndag 9 januari 2012

Uppehåll

Integrationsbloggen kommer att vara vilande tills vidare. Jag har börjat arbeta i projektet Unite EuropeMIM, Malmö Högskola, och behöver lägga all min tid och energi där.

fredag 30 december 2011

Niqab och burka förbjuds vid kanadensiska medborgarskapsceremonier


För att bli kanadensisk medborgare kvävs inte bara kunskaper i något av de officiella språken och om landets historia. Varje ny medborgare ska också svära en medborgarskapsed: 

I swear (or affirm) that I will be faithful
and bear true allegiance to Her Majesty
Queen Elizabeth the Second, Queen of Canada,
Her Heirs and Successors, and that I will faithfully
observe the laws of Canada
and fulfil my duties as a Canadian citizen.
 

För att säkerställa att blivande medborgare verkligen uttalar eden har Kanadas konservativa regering nyligen förbjudit burka och niqab vid medborgarskapsceremonier. Winnipeg Free Press har skrivit en intressant artikel om förbudet. 

There was mixed reaction from Canadian Muslim groups to news Monday that prospective Canadians can no longer wear veils, like the Islamic niqab or the face-shielding burka, while taking the oath of citizenship.

Immigration Minister Jason Kenney announced that new Canadians will have to remove any face-coverings while they swear the oath.

The response from two prominent Muslim groups couldn't have been more different: some heartily applauded the move and others denounced it as causing unnecessary trepidation in the community.

Kenney said it's not just a question of "deep principle" for someone to show their face while taking the oath in front of their fellow citizens, it's also a matter of legal concern.

"I don't know how we can verify that someone whose face is covered is actually taking the oath that the law requires of them," he told a news conference in Montreal.

"This is a public act of witness in front of your fellow citizens, in front of the law — and you should be willing to show who you are."

Apropå medborgarskap och Kanada verkar det som att över 2100 personer blir av med sitt kanadensiska medborgarskap eftersom de begått bedrägeri i samband med ansökan.

torsdag 29 december 2011

Invandrare i Sverige skickar hem små summor till sina ursprungsländer

Invandrare inom EU skickade under 2010 hem 31 miljarder euro till sina ursprungsländer. Det visar ny statistik från Eurostat. Störst remitteringar skickades från Spanien (7.2 miljarder euro), följt av Italien (6.6 miljarder),  och Tyskland (3.0 miljarder). Från Sverige skickades, i sammanhanget, blygsamma 20 miljoner euro, alltså mindre än 0,1 procent av de totala remitteringarna.

Ny avhandling om somalier i Sverige

Somalier är en snabbt växande grupp i Sverige, och det är därför väntat att gruppen står i fokus i allt fler avhandlingar. För ett par år sedan disputerade Charlotte Melander på avhandlingen Inom transnationella och lokala sociala världar: Om sociala stödutbyten och försörjningsstrategier bland svensksomalier. I den färska avhandlingen Mötet mellan patienten och läkaren - erfarenheter hos somaliska flyktingar och läkare under utbildning av Kristian Svenberg är sjukvården i centrum.  

I 18 år har Kristian Svenberg arbetat som läkare vid vårdcentralen i Lärjedalen i Göteborgsförorten Hjällbo. I sin avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har han intervjuat personer födda i Somalia om deras erfarenheter av den svenska vården. Studien visar att patienter från Somalia har höga förväntningar på svensk sjukvård, men att de ofta upplever att de blir avfärdade. 

I avhandlingen intervjuas även svenska läkare under utbildning. Intervjuerna visar att läkarna ofta har svårt att förstå patienter från Somalia. Om tolk används känner sig läkarna ofta utanför i samtalet och har många gånger svårt att ta till sig patienternas beskrivning av sina symtom.

Hela avhandlingen kan hämtas här.

tisdag 20 december 2011

FORES-rapport om ett år med etableringsreformen

FORES var tidigt ute och kritiserade etableringsreformen för nyanlända invandrare. Nu har de kommit med en ny policyrapport - Lyckad etablering av en ny reform - som har ett betydligt mer positivt anslag.

I en ny rapport, ”Lyckad etablering av en ny reform”, fokuserar vi på tre kommuner där man så långt har haft positiva erfarenheter från införandet av den nya reformen: Värnamo, Solna och Borlänge.

- I alla tre kommunerna ser vi att man har lyckats etablera en bra kontakt mellan Arbetsförmedlingen och kommunen, vilket har underlättat arbetet med att införa reformen. Man har lyckats hitta lokala lösningar som förhoppningsvis skapar bra förutsättningar för de nyanlända att snabbt komma in på arbetsmarknaden, säger rapportens författare Liyen Chin.

Rapporten lyfter särskilt fram tre åtgärdsområden i det framtida arbetet med reformen, på nationell och lokal nivå:

* Flexibilitet - dagens etableringsreform upplevs i många fall som ganska stelbent, vilket hindrar möjligheten till ett lokalt anpassat integrationsarbete.
* Effektivare kommunikation - i synnerhet mellan Arbetsförmedlingen och kommunen.
* Följa upp lotsarna - med dagens system är det svårt för nyanlända att bedöma kvaliteten hos lotsarnas tjänster och lotsarna upplever stora skillnader sinsemellan i kontakten med kommunen.