tisdag 19 januari 2010

Uppsving för normativ forskning

Det verkar vara ett uppsving för normativ forskning på våra högskolor och universitet. Härom dagen skrev jag om en avhandling som argumenterade för kreationism. Idag läser jag via Sakine Madons blogg om en avhandling av Mosa Sayed, Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige, som argumenterar för en mångkulturell utgångspunkt när det gäller arvsrätt.

För att lösa den konflikt som kan uppstå i mötet mellan islamisk arvsrätt och svensk rätt, och liknande ”kulturkrockar” på det rättsliga planet, försvarar Mosa Sayed en mångkulturell utgångspunkt. Denna innebär att svenska domstolar och myndigheter i största utsträckning bör respektera och tillmäta arvlåtarens och arvingarnas kulturella tillhörighet betydelse vid tillämpningen av de aktuella principerna. Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten, som den mångkulturella utgångspunkten innebär, bör i vissa fall kunna leda till arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor.

5 kommentarer:

teplats sa...

I Sverige gäller svenska lagar.

Mikael Hellström sa...

Egentligen ett något märkligt inlägg. Forskning kan vara normativ utan att det skulle vara väldigt anmärkningsvärt. Strängt taget är all forskning, särskilt inom samhällsvetenskapen, normativ i någon mening eftersom en forskare aldrig kan helt skilja sig från sina värderingar - de påverkar grundläggande perspektiv. Det gäller både positivister och post-modernister. Det vore dessutom märkligt att be forskare att samtidigt vara "neutrala" och ge förslag för hur samhällsproblem ska lösas, vilket ju är forskares uppgift.

Henrik Emilsson sa...

Jag har funderat mycket på det här. Jag gillar normativ forskning, som argumenterar för hur man bör förhålla sig till ett eller annat. Skillnaden är att det har börjat dyka upp normativ forskning som propagerar för TRO.

Sedan är jag av den uppfattningen att forskningen bör sträva efter att vara objektiv. Argumentation kan inte försvaras av att jag tycker någonting om det inte finns goda argument för det som går att förstås och/eller förkastas av andra.

Det finns inte 6 miljarder sanningar på jordklotet.

Svarten sa...

"Grundprincipen i svensk arvsrätt är att vid arvsfördelning i Sverige följa medborgarlandets lag, med förbehållet att det inte får kränka grundläggande principer i svensk lagstiftning."

När arvet efter en iranier bosatt i Sverige med iranskt medborgarskap skall fördelas tillämpas i dag således iransk arvsrätt.

- Man kan tänka sig ett arv från en iransk medborgare som flytt Iran på grund av den islamiska revolutionen. Då menar jag att domstolarna måste ta hänsyn till att personen flytt ett land med islamisk arvsrätt, och förmodligen inte vill att de principerna ska tillämpas, säger Mosa Sayed till Upsala Nya Tidning.

Läs mer: http://tinyurl.com/ygne3fm

Mikael Hellström sa...

Det där med objektivitet är ett trassligt och besvärligt kapitel inom humanioran, helt enkelt för att den studerar vad som till syvende och sist är sociala abstraktioner, snarare än fysisk verklighet (åtminstone till stor del). Astromoner tittar på stjärnor, statsvetare studerar maktrelationer. Därför har det traditionella positiviska objektivitetsbegreppet fått (med rätta) en hel del kritik. Hermeneutiken har gett ett ganska tillfredsställande svar på det genom att ställa upp det inter-subjektiva som mål, vilket tillåter en slags mellanposition mellan objektivism och subjektivism. Den senare omfamnas ju ivrigt av postmodernisterna som faktiskt med emfas hävdar att det finns 6 miljarder sanningar (eller, rättare sagt, perspektiv, eftersom "sanning" är ett meningslöst begrepp för en postmodernist (det ses ju bara som en funktion av makt, snarare än ett uttryck för mer precis metodologi)). Personligen är jag mycket mer attraherad av hermeneutiken än postmodernismen, eftersom den fortfarande ger utrymme för logik. Jag tror f.ö. att det är i denna debatt du ska placera betraktelserna om normativ forskning. Jag tror helt enkelt att det är postmodernismen du opponerar dig mot, för det är nog sådana forskare du tar upp, gissar jag. Och jag tror att du gör det på goda grunder. Du är inte ensam....