Hur mycket mångfald tål demokratin?

I dagens Expressen träder Alia Khalifa fram, tjejen som vill passa barn bakom ett tygskynke.

Jag har burit heltäckande slöja - niqab - sedan i i fjol. Jag tog beslutet efter noggranna studier av islam. Niqab är en del av islam och inte en kulturell sedvänja som många i okunskap hävdar.

I debattartikelns avslutning drar Khalifa en parallell mellan jeans och niqab.

Alla svenskar borde bli skrämda när myndigheter vill råda över människors val av klädsel.

I dag är det niqab, i morgon jeans.

Hanne Kjöller drar den enda möjliga slutsatsen.

Att utbilda sig till lärare är ... ingen bra idé för den som inte vill undervisa utan sin niqab.

Barnskötare är heller inget bra yrke. Alia Khalifa säger i radion att hon inte skulle vara beslöjad inomhus med barnen, däremot i kontakten med barnens pappor. Alia Khalifa säger redan där att hon inte kan tänka sig manliga arbetskamrater, att det vid sjukdom inte går att ringa in några manliga vikarier och att pappor vid hämtning måste vänta utanför dörren tills Alia Khalifa bytt om.

Det är orimligt. Alia Khalifa bör byta yrkesbana. Eller garderob.