Uppföljning av debatten om religiös särbehandling

För några dagar sedan skrev jag om konflikten mellan principen om likabehandling och religiösa krav på särbehandling. Bakgrunden är att Amal Mohamud, 32, hade blivit inbjuden tillsammans med sina jobbarkompisar att besöka Casino Cosmopol för en kickoff. När sällskapet skulle gå in blev det stopp för Amal Mohamud. Anledningen var att hon bar huvudduk. Huvudbonader är inte tillåtet på kasinot. Min huvudsakliga ståndpunkt är att diskriminering borde handla om krav på likabehandling, inte krav på särbehandling. Diskrimineringsombudsmannen borde inte ta upp fall där individer utan framgång kräver att bli särbehandlade.

Alla kan inte särbehandlas

Johannes Forssberg, Expressens ledarsida, påpekar att många anmälningar om diskriminering inte handlar om krav på likabehandling utan på särbehandling.

Diskrimineringsombudsmannen har tagit sig an ett antal ärenden där religiösa människor känt sig kränkta för att deras specifika religionsutövning varit oförenlig med regler som i sig inte syftar till särbehandling.
I ett antal fall har kvinnor uppfattat det som diskriminerande när de portats från badhus efter att - i strid mot hygienregler - ha haft tjocka kläder på sig.
I ett annat ansåg sig en kvinna diskriminerad för att hon inte fick vara långärmad i vården - också det ett brott mot hygienföreskrifter.

Han påpekar också det självklara att det är en mänsklig rättighet att klä sig hur man vill, men inte på Casino Cosmopol.

Forssbergs argument mot särbehandling är inte principiellt starka utan främst pragmatiska:

"Varje demokrati behöver ett starkt skydd för minoriteter, men när olika grupper kräver olika särregler inom alltfler områden blir det svårt att hålla ihop samhället.
Det är framför allt ingen väg mot tolerans. Gruppidentitetstänkandet riskerar att utmynna i splittrande strider där olika kategorier slåss om utrymme för sina ömma tår."

Slöja är frivilligt

Bloggaren och debattören Johan Ingerö är bra på att påpeka det som är så självklart att det ofta tappas bort i debatten. I detta fallet att bärande av slöja faktiskt är ett fritt val.

Men Amal Mohamud har ändå anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen eftersom hon anser att det är orimligt att slöjan likställs med huvudbonader. Den är, enligt henne, ingenting "hon vill eller kan välja bort".

Vad hon vill vet hon väl bäst själv, men att hon inte kan är faktiskt struntprat. I ett fritt och demokratiskt samhälle väljer vi själva i vilken utsträckning vi vill följa religiösa påbud.

Ingerö kommer också med pragmatiska argument om att "ta seden dit man kommer". Att den som av ett eller annat skäl inte vill underkasta sig reglerna på ett ställe bör undvika att gå dit.

Det betyder även att olika regler kan gälla på olika ställen. En icke-muslimsk kvinna som vill besöka en moské bör självklart bära slöja under besöket - och enligt samma princip är det självklart att det finns miljöer där slöjor inte fungerar.