Det har kommit en hel del reaktioner på den statistikrapport om integration som Saco och Svenskt Näringsliv presenterade igår.
Svenska Dagbladet har pratat med Saco och Svenskt Näringsliv. Saco vill ha bidrag och Svenskt näringsliv vill stöpa om strukturen på svensk arbetsmarknad.
–Ren diskriminering förekommer, men förklarar absolut inte allt, säger Saco:s ordförande Anna Ekström. Vi måste aktivt ta bort alla hinder som finns för att etablera sig på arbetsmarknaden.
–Det handlar också om att hjälpa till att bilda nätverk och där kan facken spela en stor roll, säger Anna Ekström och efterlyser statliga bidrag till sådana projekt.
Svenskt Näringsliv tror mer på att stöpa om strukturen på den svenska arbetsmarknaden.
–Sverige har relativt få arbeten inom tjänste- och servicesektorn. Men det är där många nya invandrare har chansen att få ett första jobb, säger Christer Ågren.
Sedan finns en rad ledarkommentarer. Widar Andersson på Folkbladet håller med Svenskt Näringsliv i sin ledare Enkla jobb är också jobb.
Våra löner och skatter är så höga att många tjänstesektorer inte klarar sig utan skattesubventioner. Jobb som är självklara i andra länder och som är många invandrares ingång i arbetslivet, finns därför inte i Sverige, sa Ågren. Han var djupt kritisk mot den rödgröna oppositionens planer på att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster. Då försvinner många jobbchanser för outbildade och invandrade kvinnor, sa Ågren.
Jag tror att han har rätt.
Man kan tycka vad man vill. Men faktum om främlingens villkor är att arbetslivet för många börjar i yrken utan höga ingångströsklar. SCB:s statistik är övertydlig på den punkten. Invandrare är "överrepresenterade" i vård-, omsorgs- och lokalvårdsyrken. I ett nytt land, utan nätverk och med knackiga språkkunskaper måste man få chansen att komma in i arbetslivet.
Kristianstadsbladet vill se en Kanadensisk modell.
I Kanada, som har en lång historia av framgångsrik invandring, bedrivs integrationsarbetet i stor utsträckning av frivilligorganisationer uppbackade av offentligt stöd i stället för som här av myndigheter. Många som lotsar in nyanlända i samhället är själva invandrare. Kanske vore det något för Sverige att inspireras av?
Dagens Nyheters ledarsida efterlyser mer av yrkessvenska som en lösning.
I dag är sfi:n i bästa fall nivågrupperad: akademiker för sig, funktionella analfabeter i en annan grupp och övriga tillsammans. I stället borde svenskundervisningen kopplas till ett eventuellt framtida arbete. Vårdsvenska för läkare och sjuksköterskor, fordons- och servicesvenska för dem som varit mekaniker och chaufförer, svensk pedagogik och värdering för dem som arbetat med barn, och så vidare. Och då i en form där största delen av lärandet sker på riktiga arbetsplatser genom praktik eller bredvidgång.
Helsingborgs Dagblad hittar inga lösningar i rapporten.
Svenskt Näringsliv och Saco kommer inte med några idéer om hur detta resursslöseri ska kunna minskas eller avskaffas... Inför årets val kan man därför gärna fråga sig hur mycket alliansen egentligen har åstadkommit på detta område. Har arbetsmarknaden blivit mer tillgänglig för dem som kommer utifrån, eller är den konstruerad för dem som redan har arbete? Och samma fråga kan, omformulerad till futurum, ställas till oppositionen.
Visar inlägg med etikett Svenska Dagbladet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svenska Dagbladet. Visa alla inlägg
onsdag 27 januari 2010
söndag 3 januari 2010
"Uppgradera medborgarskapet"
Sofia Nerbrand skrev i slutet på förra året en krönika i Svenska Dagbladet som förtjänar att uppmärksammas. Precis som Dilsa Demirbag-Sten kritiserar Nerbrand den mångkulturella politik som förts i vissa länder de senaste decennierna.
Tyvärr har invandring kommit att bli en kontroversiell fråga och diskriminering och rädslor mynnar ut i minaretförbud och missnöjespartier. Vi som är för öppna gränser bär en del av ansvaret, eftersom argumentationen ibland blivit en onyanserad hyllning av det mångkulturella samhället som vilar på kollektiva identiteter. Då finns risken att idéer som strider mot våra rätts- och frihetsbegrepp får inflytande och att individer inom minoriteter förtrycks. Vi borde klargöra att alla är välkomna hit, men att alla kulturella uttryck inte är det.
Nerbrands alternativ är att istället betona individens eget ansvar för sin försörjning och en betoning på det gemensamma genom att uppgradera medborgarskapstanken.
Det enda kitt som i längden kan hålla samman ett pluralistiskt samhälle är medborgarskapet och grundlagen.
Men i Sverige är författningen tyvärr i stora delar död bokstav och medborgarskapstanken svag. Inte ens FP:s landsmöte vågade säga ja till mer information om vad det innebär att vara svensk i lagens mening.
Sofie Nerbrands position ligger i linje med vad Andreas Johansson Heinö döpt till "den villkorade toleransen" i sin avhandling Hur mycket mångfald tål demokratin?.
Så här beskriver Johansson Heinö den villkorade toleransen:
Den villkorade toleransen är en liberal kritik av icke-liberala företeelser i det mångkulturella samhället. För att värna demokrati, jämställdhet och sekularism måste mångfalden begränsas och toleransen villkoras. Det är bra med religionsfrihet, men inte om det begränsar yttrandefriheten. Det är bra med minoritetsrättigheter men inte om det går ut över jämställdheten. Och så vidare. Kort sagt idén att vi inte ska vara toleranta gentemot de intoleranta krafterna i samhället.
Tyvärr har invandring kommit att bli en kontroversiell fråga och diskriminering och rädslor mynnar ut i minaretförbud och missnöjespartier. Vi som är för öppna gränser bär en del av ansvaret, eftersom argumentationen ibland blivit en onyanserad hyllning av det mångkulturella samhället som vilar på kollektiva identiteter. Då finns risken att idéer som strider mot våra rätts- och frihetsbegrepp får inflytande och att individer inom minoriteter förtrycks. Vi borde klargöra att alla är välkomna hit, men att alla kulturella uttryck inte är det.
Nerbrands alternativ är att istället betona individens eget ansvar för sin försörjning och en betoning på det gemensamma genom att uppgradera medborgarskapstanken.
Det enda kitt som i längden kan hålla samman ett pluralistiskt samhälle är medborgarskapet och grundlagen.
Men i Sverige är författningen tyvärr i stora delar död bokstav och medborgarskapstanken svag. Inte ens FP:s landsmöte vågade säga ja till mer information om vad det innebär att vara svensk i lagens mening.
Sofie Nerbrands position ligger i linje med vad Andreas Johansson Heinö döpt till "den villkorade toleransen" i sin avhandling Hur mycket mångfald tål demokratin?.
Så här beskriver Johansson Heinö den villkorade toleransen:
Den villkorade toleransen är en liberal kritik av icke-liberala företeelser i det mångkulturella samhället. För att värna demokrati, jämställdhet och sekularism måste mångfalden begränsas och toleransen villkoras. Det är bra med religionsfrihet, men inte om det begränsar yttrandefriheten. Det är bra med minoritetsrättigheter men inte om det går ut över jämställdheten. Och så vidare. Kort sagt idén att vi inte ska vara toleranta gentemot de intoleranta krafterna i samhället.
måndag 30 november 2009
Propositionen om nyanlända är här
Efter ett år av hårt arbete är nu regeringens proposition Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering - egenansvar med professionellt stöd överlämnad till Riksdagen för behandling. Få har en aning om hur mycket arbete det ligger bakom en sådan här produkt. Politiska önskemål möter verkligheten och myndigheter, kommuner, partier och departement ska jämkas ihop.
Några synpunkter på propositionen:
Svenska Dagbladet skrev en seriös ledare om reformen, men deras nyhetsrapportering var slarvig journalistik. Journalisten använde som utgångspunkt den rapport som SKL släppte samma dag. Det märkliga är att rapporten har använts som ett argument mot reformen, när det i själva verket är tvärtom. Det som SKL visar är detsamma som beskrivs i propositionens bakgrundstext, dvs. att Arbetsförmedlingen varit för lite delaktig i nyanländas introduktion. Därför bör alla nyanlända falla under Arbetsförmedlingens ansvar och därför lagfästs nu för första gången nyanlända invandrares rätt till arbetsförberedande insatser. Att kritisera reformen utifrån att Arbetsförmedlingen inte gör tillräckligt idag är därför en märklig invändning. Borde inte journalister ens bläddra i den proposition de är tänkta att rapportera från?
Socialdemokraterna gör samma fel i sitt pressmeddelande. De välkomnar stora delar av förslagen, men kritiserar samtidigt vissa saker på felaktig grund. De skriver att många - inte minst kvinnor - lämnas utanför målgruppen. Det är olyckligt. En starkare arbetslinje måste i princip omfatta alla vuxna i arbetsför ålder, säger Luciano Astudillo.
Men det är inte sant. Arbetsförmedlingen ska enligt propositionen träffa alla nyanlända och det görs ingen skillnad på män och kvinnor i det avseendet. I själva verket syftar flera av reformens insatser till att ge just nyanlända utrikes födda kvinnor en starkare ställning, bland annat genom en individualiserad etableringsersättning.
Andra läsvärda kommentarer är Sydsvenskan, Göteborgsposten och en rejäl sågning i NT.
Några synpunkter på propositionen:
Svenska Dagbladet skrev en seriös ledare om reformen, men deras nyhetsrapportering var slarvig journalistik. Journalisten använde som utgångspunkt den rapport som SKL släppte samma dag. Det märkliga är att rapporten har använts som ett argument mot reformen, när det i själva verket är tvärtom. Det som SKL visar är detsamma som beskrivs i propositionens bakgrundstext, dvs. att Arbetsförmedlingen varit för lite delaktig i nyanländas introduktion. Därför bör alla nyanlända falla under Arbetsförmedlingens ansvar och därför lagfästs nu för första gången nyanlända invandrares rätt till arbetsförberedande insatser. Att kritisera reformen utifrån att Arbetsförmedlingen inte gör tillräckligt idag är därför en märklig invändning. Borde inte journalister ens bläddra i den proposition de är tänkta att rapportera från?
Socialdemokraterna gör samma fel i sitt pressmeddelande. De välkomnar stora delar av förslagen, men kritiserar samtidigt vissa saker på felaktig grund. De skriver att många - inte minst kvinnor - lämnas utanför målgruppen. Det är olyckligt. En starkare arbetslinje måste i princip omfatta alla vuxna i arbetsför ålder, säger Luciano Astudillo.
Men det är inte sant. Arbetsförmedlingen ska enligt propositionen träffa alla nyanlända och det görs ingen skillnad på män och kvinnor i det avseendet. I själva verket syftar flera av reformens insatser till att ge just nyanlända utrikes födda kvinnor en starkare ställning, bland annat genom en individualiserad etableringsersättning.
Andra läsvärda kommentarer är Sydsvenskan, Göteborgsposten och en rejäl sågning i NT.
fredag 16 oktober 2009
Ledarsidor om ESO-rapporten om invandringens ekonomiska effekter
Svenska Dagbladet, DN och Sydsvenskan skriver idag på ledarsidan om ESO-rapporten om invandringens ekonomiska effekter.
Sydsvenskan kopplar samman ESO-rapporten med EU-konferensen om migrationspolitik och sätter rubriken Triumftåget i Malmö. De imponeras av migrationsminister Billströms offensiva roll under migrationskonferensen.
DN skriver att det inte är migrationen som är problemet utan integrationen.
Slutsatsen av Ekbergs studie är att integrationspolitiken – inte invandringen i sig – avgör. Att motverka diskriminering och få upp sysselsättningen bland invandrare måste därför vara politikens huvudinriktning.
Per Gudmundson i SvD föreslår några olika valmöjligheter för att minska invandringens kostnader:
Invandringen har alltsedan början av 1990-talet årligen kostat mellan 1,5 och 2 procent av BNP. Dessförinnan utgjorde invandringen en statsfinansiell vinst. Miljardbelopp blir lätt abstrakta, men som jämförelse kan sägas att det motsvarar mer än vad exempelvis försvaret eller rättsväsendet kostar. Siffrorna borde leda till eftertanke omkring några politikområden.
För det första måste arbetsmarknaden här hemma vidgas. Det kan antagligen bara ske genom att servicesektorn växer, med sådana lågkvalificerade och lågbetalda jobb som normalt saknas i Sverige.
För det andra måste arbetskraftsinvandringen få högre prioritet. Ta lärdom av Kanada, där jobbskapande invandrare i praktiken försörjer flyktinginvandringen.
För det tredje måste åtminstone den reella pensionsåldern höjas. Invandring kommer inte att lösa den demografiska utmaningen.
Det finns två andra alternativ. Man kan acceptera kostnaden. Eller så kan man låta dem som inte vill ha någon invandring alls vinna. Inget av dem låter som något för mig.
Sydsvenskan kopplar samman ESO-rapporten med EU-konferensen om migrationspolitik och sätter rubriken Triumftåget i Malmö. De imponeras av migrationsminister Billströms offensiva roll under migrationskonferensen.
DN skriver att det inte är migrationen som är problemet utan integrationen.
Slutsatsen av Ekbergs studie är att integrationspolitiken – inte invandringen i sig – avgör. Att motverka diskriminering och få upp sysselsättningen bland invandrare måste därför vara politikens huvudinriktning.
Per Gudmundson i SvD föreslår några olika valmöjligheter för att minska invandringens kostnader:
Invandringen har alltsedan början av 1990-talet årligen kostat mellan 1,5 och 2 procent av BNP. Dessförinnan utgjorde invandringen en statsfinansiell vinst. Miljardbelopp blir lätt abstrakta, men som jämförelse kan sägas att det motsvarar mer än vad exempelvis försvaret eller rättsväsendet kostar. Siffrorna borde leda till eftertanke omkring några politikområden.
För det första måste arbetsmarknaden här hemma vidgas. Det kan antagligen bara ske genom att servicesektorn växer, med sådana lågkvalificerade och lågbetalda jobb som normalt saknas i Sverige.
För det andra måste arbetskraftsinvandringen få högre prioritet. Ta lärdom av Kanada, där jobbskapande invandrare i praktiken försörjer flyktinginvandringen.
För det tredje måste åtminstone den reella pensionsåldern höjas. Invandring kommer inte att lösa den demografiska utmaningen.
Det finns två andra alternativ. Man kan acceptera kostnaden. Eller så kan man låta dem som inte vill ha någon invandring alls vinna. Inget av dem låter som något för mig.
söndag 4 maj 2008
Kanada åter utpekat som förebild för integration
Alla älskar Kanada och Kanadas integrationspolitik. Politiken lyfts fram som förebild från både vänster och högerpolitiker. Svenska Dagbladet sällar sig idag till hyllningskören. Samtidigt vågar jag påstå att exemplet Kanada mest fungerar som en "hägring". När man väl kommer ner till den faktiska politiken brukar de flesta rygga tillbaka för många av inslagen, som:
* Etnisk registrering och kvotering
* Språk och samhällskunskapstest för att få bli medborgare
* Obligatoriska medborgarskapsceremonier
* Försörjningskrav för anhöriginvandring (och en stor del av dem med flyktingstatus har heller ingen rätt till offentliga bidrag)
* Locka till sig högt utbildad arbetskraft medan flyktinginvandringen är liten
Även jag har varit på studiebesök i Kanada
Jag är själv en av dem som åkt till Kanada och studerat deras integrationspolitik när jag arbetade på Integrationsverkets GD-stab. Vi mötte ministrar, experter och tjänstemän, besökte frivilligorganisationer och elever som gick på språkundervisning samt var med på en medborgarskapsceremoni. Efter besöket skrev jag en rapport om Kanadas integrationspolitik som ni hittar här.
Sharia och mångkulturalismen
En stor fråga vid tiden för vårt besök var hur man skulle hantera kravet från vissa muslimer på att införa sharialagstiftning. Frågan är om muslimer ska få tillåtelse att använda Sharia som lag i rättsfall som gäller familjen som ersättning/komplement till den kanadensiska lagen. Det är ett mycket komplicerat fall och sätter fingret på det ofta diskuterade ämnet om var gränserna går inom mångkulturalismen.
Argumenten för och emot är många. De stora organisationerna för kvinnliga troende muslimer motsätter sig införandet av Sharia. Det kommer, enligt dem, att gå ut över kvinnornas rättigheter. Förespråkare för muslimsk skiljedomstol i familjerättsliga fall menar att det handlar om religionsfriheten och att en riktig muslim måste leva enligt Sharia. Andra icke‐muslimska förespråkare menar att detta är ett bra tillfälle att utveckla en Sharialag som är anpassad till ”moderna” förhållanden.
* Etnisk registrering och kvotering
* Språk och samhällskunskapstest för att få bli medborgare
* Obligatoriska medborgarskapsceremonier
* Försörjningskrav för anhöriginvandring (och en stor del av dem med flyktingstatus har heller ingen rätt till offentliga bidrag)
* Locka till sig högt utbildad arbetskraft medan flyktinginvandringen är liten
Även jag har varit på studiebesök i Kanada
Jag är själv en av dem som åkt till Kanada och studerat deras integrationspolitik när jag arbetade på Integrationsverkets GD-stab. Vi mötte ministrar, experter och tjänstemän, besökte frivilligorganisationer och elever som gick på språkundervisning samt var med på en medborgarskapsceremoni. Efter besöket skrev jag en rapport om Kanadas integrationspolitik som ni hittar här.
Sharia och mångkulturalismen
En stor fråga vid tiden för vårt besök var hur man skulle hantera kravet från vissa muslimer på att införa sharialagstiftning. Frågan är om muslimer ska få tillåtelse att använda Sharia som lag i rättsfall som gäller familjen som ersättning/komplement till den kanadensiska lagen. Det är ett mycket komplicerat fall och sätter fingret på det ofta diskuterade ämnet om var gränserna går inom mångkulturalismen.
Argumenten för och emot är många. De stora organisationerna för kvinnliga troende muslimer motsätter sig införandet av Sharia. Det kommer, enligt dem, att gå ut över kvinnornas rättigheter. Förespråkare för muslimsk skiljedomstol i familjerättsliga fall menar att det handlar om religionsfriheten och att en riktig muslim måste leva enligt Sharia. Andra icke‐muslimska förespråkare menar att detta är ett bra tillfälle att utveckla en Sharialag som är anpassad till ”moderna” förhållanden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)