Svenska Dagbladet, DN och Sydsvenskan skriver idag på ledarsidan om ESO-rapporten om invandringens ekonomiska effekter.
Sydsvenskan kopplar samman ESO-rapporten med EU-konferensen om migrationspolitik och sätter rubriken Triumftåget i Malmö. De imponeras av migrationsminister Billströms offensiva roll under migrationskonferensen.
DN skriver att det inte är migrationen som är problemet utan integrationen.
Slutsatsen av Ekbergs studie är att integrationspolitiken – inte invandringen i sig – avgör. Att motverka diskriminering och få upp sysselsättningen bland invandrare måste därför vara politikens huvudinriktning.
Per Gudmundson i SvD föreslår några olika valmöjligheter för att minska invandringens kostnader:
Invandringen har alltsedan början av 1990-talet årligen kostat mellan 1,5 och 2 procent av BNP. Dessförinnan utgjorde invandringen en statsfinansiell vinst. Miljardbelopp blir lätt abstrakta, men som jämförelse kan sägas att det motsvarar mer än vad exempelvis försvaret eller rättsväsendet kostar. Siffrorna borde leda till eftertanke omkring några politikområden.
För det första måste arbetsmarknaden här hemma vidgas. Det kan antagligen bara ske genom att servicesektorn växer, med sådana lågkvalificerade och lågbetalda jobb som normalt saknas i Sverige.
För det andra måste arbetskraftsinvandringen få högre prioritet. Ta lärdom av Kanada, där jobbskapande invandrare i praktiken försörjer flyktinginvandringen.
För det tredje måste åtminstone den reella pensionsåldern höjas. Invandring kommer inte att lösa den demografiska utmaningen.
Det finns två andra alternativ. Man kan acceptera kostnaden. Eller så kan man låta dem som inte vill ha någon invandring alls vinna. Inget av dem låter som något för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar