Utredningen om samhällsorienteringen är presenterad

Den 4:e mars presenterade regeringens utredare Erik Amnå sitt förslag om samhällsorientering för nyanlända invandrare.

Förslaget innebär i korthet att varje nyanländ person ska erbjudas minst 60 timmars samhällsorientering. De 60 timmarna ska ses som en gemensam bas, som kompletteras genom insatser från kommunen själv, landstinget eller statliga myndigheter i enlighet med annan reglering. Samhällsorienteringen ska inledas så snart som möjligt efter beviljat uppehållstillstånd och i normalfallet vara avslutad när det första etableringsåret är till ända.

Förslaget har tagits emot väl. Expressens ledarsida tycker att det är ett vettigt förslag.

Amnås perspektiv är de nyanländas rättigheter. Och det genomsyras av Demokratiutredningens medborgarideal: samhällsorienteringen ska "skapa förutsättningar för delaktighet" i samhället. "Politisk jämlikhet" är det yttersta målet.

Bland det som ska läras ut finns således det politiska systemet och förvaltningen, arbets- och bostadsmarknad, skola-vård-omsorg, familjerätt, jämställdhet, barnens rättigheter, demokratiska fri- och rättigheter och allt möjligt annat som svenska skolelever tragglar på SO-timmarna.

Vad gäller utlärandet av de "svenska värderingar" som har blivit så populära att dryfta sedan Sverige blev ett invandrarland, inte minst bland folkpartister, håller sig Amnå klokt och formalistiskt till vår konstitution. I regeringsformens första kapitel listas ju de värden som Sverige omfamnar: alla människors lika värde, jämlikhet, frihet, välfärd, antidiskriminering, minoritetsrättigheter, demokratiska idéers överhöghet. Kort sagt, demokratins vackra greatest hits. Dessa ska de nyanlända orienteras i - och många kommer förstås att känna igen sig. Detta är värden som brukar kallas universella (av västerlänningar) och som återfinns bland annat i FN-konventioner och -stadgar.

Skånska Dagbladet är också positiv till förslaget.

Förslaget motsvarar ett starkt behov. Erfarenheten visar att nyanlända invandrare har svårt att orientera sig i det svenska samhället och känna till både rättigheter och skyldigheter som svenskar fått lära sig sedan barnsben. Rätt genomfört kan ett sådant 60-timmarsprogram med samhällsorientering ge invandrare en bättre start i det nya landet och underlätta integrationen. Den statliga utredaren har på ett skickligt sätt fört bort frågan om det svenska kulturarvet och svenska traditioner.

Det viktiga för människor som kommer hit och vill leva i Sverige är inte att de känner till Bellman och Midsommarfirande. Däremot är det viktigt förmedla demokratiska värderingar, en modern och jämställd människosyn, tolerans mot minoritetsgrupper och kunskap om innehållet i lagar som styr människors vardagsliv.

Kristianstadsbladet ser ett behov av samhällsorientering, men betonar att jobb är det viktigaste.

Samhällsundervisning är inte en orimlig tanke. Tvärtom kan det spara mycket osäkerhet och problem om man som nyanländ känner till hur man skaffar ett bankkonto eller går med i facket. Eller hur ett utvecklingssamtal går till. Amnå berättar att många föräldrar blir oroliga när de kallas till barnens skola för utvecklingssamtal: "Vad har barnet ställt till med?"

Men alla kan säkert räkna upp människor som inte alls behöver någon samhällsundervisning. Personer som genast får ett jobb behöver sällan någon medborgarkunskap. Hon eller han kan säkert snappa upp det mesta om fackets betydelse och roll på arbetsplatsen eller fråga en kollega vad ett utvecklingssamtal egentligen innebär. Och det är just det som är det relevanta här.

Ingrid Runsten på Helsingborgs Dagblad betonar också arbetslinjen och är lättad över att utbildningen inte ställs som krav för medborgarskap.

För som alla vet, ett arbete är den bästa vägen till integration. Därför är de viktigaste åtgärderna de som underlättar för invandrare att komma ut på arbetsmarknaden. Det är också tanken bakom den etableringslag som väntas börja gälla i slutet av året och där arbetslivsintroduktion poängteras. Ansvaret förs över från kommunerna till Arbetsförmedlingen, den nyanlände får en etableringslots och en individuell etableringsersättning. Att gå kursen i samhällsorientering är ett villkor för att få del av ersättningen. Så på det sättet är den naturligtvis "frivillig" med situationstecken. Men viktigt är att det inte finns någon koppling till krav för medborgarskap utan här handlar det om ett led i etableringen på arbetsmarknaden.

Reaktioner på integrationsrapporten från Saco och Svenskt Näringsliv

Det har kommit en hel del reaktioner på den statistikrapport om integration som Saco och Svenskt Näringsliv presenterade igår.

Svenska Dagbladet har pratat med Saco och Svenskt Näringsliv. Saco vill ha bidrag och Svenskt näringsliv vill stöpa om strukturen på svensk arbetsmarknad.

–Ren diskriminering förekommer, men förklarar absolut inte allt, säger Saco:s ordförande Anna Ekström. Vi måste aktivt ta bort alla hinder som finns för att etablera sig på arbetsmarknaden.

–Det handlar också om att hjälpa till att bilda nätverk och där kan facken spela en stor roll, säger Anna Ekström och efterlyser statliga bidrag till sådana projekt.

Svenskt Näringsliv tror mer på att stöpa om strukturen på den svenska arbetsmarknaden.

–Sverige har relativt få arbeten inom tjänste- och servicesektorn. Men det är där många nya invandrare har chansen att få ett första jobb, säger Christer Ågren.

Sedan finns en rad ledarkommentarer. Widar Andersson på Folkbladet håller med Svenskt Näringsliv i sin ledare Enkla jobb är också jobb.

Våra löner och skatter är så höga att många tjänstesektorer inte klarar sig utan skattesubventioner. Jobb som är självklara i andra länder och som är många invandrares ingång i arbetslivet, finns därför inte i Sverige, sa Ågren. Han var djupt kritisk mot den rödgröna oppositionens planer på att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster. Då försvinner många jobbchanser för outbildade och invandrade kvinnor, sa Ågren.

Jag tror att han har rätt.

Man kan tycka vad man vill. Men faktum om främlingens villkor är att arbetslivet för många börjar i yrken utan höga ingångströsklar. SCB:s statistik är övertydlig på den punkten. Invandrare är "överrepresenterade" i vård-, omsorgs- och lokalvårdsyrken. I ett nytt land, utan nätverk och med knackiga språkkunskaper måste man få chansen att komma in i arbetslivet.

Kristianstadsbladet vill se en Kanadensisk modell.

I Kanada, som har en lång historia av framgångsrik invandring, bedrivs integrationsarbetet i stor utsträckning av frivilligorganisationer uppbackade av offentligt stöd i stället för som här av myndigheter. Många som lotsar in nyanlända i samhället är själva invandrare. Kanske vore det något för Sverige att inspireras av?

Dagens Nyheters ledarsida efterlyser mer av yrkessvenska som en lösning.

I dag är sfi:n i bästa fall nivågrupperad: akademiker för sig, funktionella analfabeter i en annan grupp och övriga tillsammans. I stället borde svenskundervisningen kopplas till ett eventuellt framtida arbete. Vårdsvenska för läkare och sjuksköterskor, fordons- och servicesvenska för dem som varit mekaniker och chaufförer, svensk pedagogik och värdering för dem som arbetat med barn, och så vidare. Och då i en form där största delen av lärandet sker på riktiga arbetsplatser genom praktik eller bredvidgång.

Helsingborgs Dagblad hittar inga lösningar i rapporten.

Svenskt Näringsliv och Saco kommer inte med några idéer om hur detta resursslöseri ska kunna minskas eller avskaffas... Inför årets val kan man därför gärna fråga sig hur mycket alliansen egentligen har åstadkommit på detta område. Har arbetsmarknaden blivit mer tillgänglig för dem som kommer utifrån, eller är den konstruerad för dem som redan har arbete? Och samma fråga kan, omformulerad till futurum, ställas till oppositionen.

Fördomar rymmer ofta en bit sanning :)

Jag skrattade gott när jag läste om besöket i den shiamuslimska moskén i Helsingborgs Dagblad.

Okunskap bygger upp fördomar. Det gäller inte bara hur många svenskar ser på muslimer, även tvärtom.

Mohammed Chahrour minns sitt första möte med en landsman i Sverige:

— Jag hade varit i Borås i fyra dagar och såg en man som liknade mig på ett café. Jag bad honom berätta om svenskarna och det nya landet jag hade kommit till. Han svarade att svenskarna bestod till en tredjedel av alkoholister, en tredjedel var handikappade och resten tog hand om de andra två grupperna!

— Han var ingen bra förebild för mig, säger han och skrattar.

Ja, de flesta fördomar har nog en bit sanning i sig trots allt!