Dilsa missar målet

Dilsa Demirbag-Sten är en debattör som behövs, men det inlägg, Invandrare förblir alltid invandrare i Sverige, hon gjorde i GP härom dagen missade tyvärr målet.

I artikeln påstår Demirbag-Sten att staten för en särskild politik för invandrare som går utöver den hjälp som nyanlända invandrare får. Men det enda konkreta exempel hon hänvisar till är att utländska äktenskapsregler ibland gäller i Sverige för utländska medborgare. Ta till exempel detta påstående:

Jag invandrade, som barn, till Sverige och minns omställningen. Men även mina barn, som har en svensk far, förblir svenskar så länge de är laglydiga.

Om de skulle gå arbetslösa eller begå brott flyttas de in i statistiken över invandrare och erbjuds samhällets skyddsnät och stöd som just sådana.

Hör det hemma i en demokrati att fastställa blodsband och utöva politik utifrån det?

Det är svagt att komma med ett grovt påstående som detta utan att ge exempel. Faktum är att det inte finns någon särskild politik som "träder in" om en person med utländsk bakgrund blir arbetslös eller är kriminell. Vad skulle det vara?

Demirbag-Sten fortsätter: Vi har två parallella system på bostads- och arbetsmarknaden. Ett som är till för alla svenskar och ett annat som träder i kraft om individen återfinns i SCB:s statistik över invandrare.

Det är en sak att kritisera kulturrelativism och identitetspolitik som fenomen, vilket Demirbag-Sten gör. Kulturrelativismen tenderar att ha destruktiva effekter, inte minst när det gäller frågor om diskriminering och överslätande attityder till kvinnoförtryck i vissa miljöer. Men det är en helt annan sak att påstå att staten bedriver en särskild välfärdspolitik för personer med utländsk bakgrund.

Dilsa efterlyser en politik där statens roll är att inte skilja på individer, utan garantera invånarnas fri- och rättigheter. Samma för alla. Varken mer eller mindre. Helt oberoende av föräldrars ursprung. Om vi lyckas med det så är halva jobbet gjort.

Bra så, för det är precis det som är den officiella politiken i Sverige. Ibland leder det till segregation till följd av individers fria val, till exempel när det gäller boende eller skola. Personer flyttar från eller till olika typer av segregerade miljöer allt efter preferenser och ekonomisk förmåga.

Bortsett från vissa rättsliga skillnader mellan svenska och utländska medborgare, som är betydligt färre än Sverige än i andra länder, skulle jag vilja ha några exempel på hur staten för en särskild politik för invånare med utländsk bakgrund. Det enda jag kan komma på är rätten till modersmålsundervisning och rätt att söka medel till föreningar bildade på etnisk grund (Ca 15 miljoner per år). Dessa särskilda rättigheter är inget som tvingas på någon, utan bygger på frivillighet.