I Danmark tycker politiker att samhällskunskapsprovet för att bli medborgare är för lätt.
Dansk Folkeparti vill höja ribban för att få bli dansk medborgare. Hittills har cirka 97 procent av de sökande klarat provet. Såväl Konservative som Venstre är redan inställda på att revidera provet. Men Birthe Rønn Hornbech (integrationsminister, Venstre) förnekar att målet med ett reviderat prov skulle vara att få ner den siffran.
- Nej tvärtom. Jag är mycket positiv till att de sökande kvalificerar sig så att så många som möjligt får medborgarskap. Men kraven för att få det ska vara höga, det är bäst för alla parter, säger hon.
I Australien klarar 95 procent samhällskunskapstesten för att bli medborgare, men här anser politiker att det provet är för svårt.
Senator (och migrationsminister, min anmärkning) Evans yesterday ruled out scrapping the test, but said an independent committee would examine the impact on citizenship applications, after statistics revealed they had plummeted since the introduction of the test on October 1. Just 16,024 migrants applied to be citizens between January and March, compared with 38,850 at the same time last year.
Senator Evans said while the introduction of the test had been controversial, with concerns it was politically motivated, the Federal Government believed it could play a constructive role in the pathway to citizenship.
"We want people to become citizens," Senator Evans said. But he acknowledged there was concern about whether the test was fair on migrant groups, despite almost 95% of candidates eventually passing it.
I Sverige finns det inte några prov för att bli medborgare och det behövs heller inga kunskaper i Svenska. Folkpartiet föreslår dock i deras nya idéprogram om integration att det ska krävas kunskaper i svenska och deltagande (utan prov) i medborgarskapsutbildning för att bli medborgare.
onsdag 30 april 2008
Intressant på Quick Response om tidningars hantering av bloggar
Quick Response har talat med tidningsredaktioner om hur de resonerar kring risken att erbjuda främlingsfientliga bloggar snålskjuts via t.ex. twingly-länkar. Det är intressant läsning. Sydsvenskan tillämpar en policy där de gör individuella bedömningar om vilka bloggar de bannlyser. Så verkar huvuddelen av redaktionerna resonera:
Företaget Interaktiv Säkerhet sköter kontrollen av artikelkommentarer och länkarna till externa bloggar på själva sajten åt bland andra DN.se, Sydsvenskan.se, GP.se och Aftonbladet.se. Med stöd av de olika tidningarnas policy tar de anställda på Interaktiv Säkerhet bort blogglänkar och i vissa fall spärrar de hela bloggar.
På SvD.se resonerar man annorlunda. Där väljer man vilka artiklar som ska gå att kommentera eller inte i förväg.
Redaktionen väljer ut artiklar som medarbetarna av erfarenhet vet brukar generera relevanta diskussioner. Nyhetsartiklar om Mellanöstern och invandring går inte att kommentera längre, eftersom inläggen där ofta spårade ur och övergick i pajkastning och hets mot folkgrupp.
Företaget Interaktiv Säkerhet sköter kontrollen av artikelkommentarer och länkarna till externa bloggar på själva sajten åt bland andra DN.se, Sydsvenskan.se, GP.se och Aftonbladet.se. Med stöd av de olika tidningarnas policy tar de anställda på Interaktiv Säkerhet bort blogglänkar och i vissa fall spärrar de hela bloggar.
På SvD.se resonerar man annorlunda. Där väljer man vilka artiklar som ska gå att kommentera eller inte i förväg.
Redaktionen väljer ut artiklar som medarbetarna av erfarenhet vet brukar generera relevanta diskussioner. Nyhetsartiklar om Mellanöstern och invandring går inte att kommentera längre, eftersom inläggen där ofta spårade ur och övergick i pajkastning och hets mot folkgrupp.
Etiketter:
bloggar,
censur?,
främlingsfientlighet,
invandring,
quick response,
twingly
tisdag 29 april 2008
Bok från International Organisation for Migration uppmanar till utvärdering av migrationspolitiken
International Organisation for Migration har tillsammans med Eurasylum gett ut boken Assessing the Costs and Impacts of Migration Policy: An International Comparison (Geneva 2008). Boken ställer den viktiga frågan om hur migrationens kostnader och effekter utvärderas. Redaktörerna för boken uppmanar alla länder och internationella organisationer att kontinuerligt utvärdera migrationens effekter, men också politikens mål och strategier. Läs mer om boken i en artikel på Migration Policy Institute.
Majoriteten av de industrialiserade länderna upplever allt större migration och lägger ner allt mer resurser för att hantera migrationsströmmar och uppmuntra integration. Kostnaderna för migrationen beror till största delen på ländernas migrationssystem: hur arbetskraftsinvandringen ser ut, volymen av asylsökande och karaktären på den illegala migrationen. En migrationsregim kan ha olika fokus, t.ex. att locka okvalificerad eller högt utbildad arbetskraft eller fokusera mer på familjeinvandring eller asylinvandring. Alla dessa faktorer påverkar givetvis kostnaderna för migrationen i olika länder. Därutöver kan det tillkomma kostnader för integrationsinsatser inom hälso- och sjukvård, utbildning och välfärdsinsatser som är tillgängliga för alla.
Solon Ardittis och Frank Laczko pekar i boken ut tre nyckeldimensioner för att utvärdera effekterna av migrations och asylpolitiken:
1. Hur påverkar politiken individuella invandrare och de inrikes födda?
2. Hur påverkas statsbudgeten?
3. Är politiken kostnadseffektiv med hänsyn tagen till det enskilda landets migrationspolitik?
Punkt ett syftar till att undersöka hur invandringen påverkar olika grupper av individer. Det är till exempel vanligt att utvärderingar pekar på att vissa lågutbildade grupper kan drabbas negativt av invandring medan högt kvalificerade tjänstemän tjänar på det. I Sverige har det vad jag vet inte gjorts några sådana studier. Däremot har det gjorts undersökningar av typ två, bland annat av Jan Ekberg på Växjö Universitet. De visar att den samlade effekten på statsbudgeten av migrationen är negativ. Invandringen kostar årligen tiotals miljarder kronor, både direkta utgifter för migrations- och integrationspolitik i statsbudgeten och stora transföreringar till den utrikes födda befolkningen via välfärdssystemet. Men dessa kostnader kan vara försvarbara, eftersom Sverige politiskt har valt att ha en kostsam och generös flyktingpolitik som migrationspolitikens grundpelare. Då är frågan, enligt punkt tre, om politiken bedrivs kostnadseffektivt. Stora invandringsländer som Australien, USA och Kanada förutsätter att landet ska tjäna ekonomiskt på migrationspolitiken, men i Sveriges fall är det knappast realistiskt med tanke på dagens politik. För Sverige hade det istället varit bra, eftersom alla partier vill ha en fortsatt stor flyktinginvandring, med en bred studie som visar hur landet kan jobba mer kostnadseffektivt och därmed förlora mindre på migrationen.
Så här skriver Solon Ardittis och Frank Laczko om kostnader för integrationsinsatser i olika länder:
Kostnaderna för integrationsinsatser varierar, vilket till stor del kan förklaras av ländernas olika migrationspolitik. Kanada använder till exempel ett poängsystem för att välja invandrare som har förutsättningar att integrera sig. En kontrast, historiskt, är Sverige och Danmark som har haft en mycket större invandring av asylsökande och familjeinvandrare och har inte tagit hänsyn till integrationspotential. Intressant nog har kostnaderna för integrationsinsatser i Danmark mer än halverats efter de fått en förändrad sammansättning av invandringen genom en mer restriktiv politik för asyl- och familjeinvandring (min översättning).
Uppföljning av den nya lagen för arbetskraftsinvandring hade varit välkommen
Särskilt viktigt för Sveriges del är att följa upp effekterna på den nya lagstiftning för arbetskraftsinvandring som snart införs. Den bör följas upp enligt de tre punkterna ovan för att se om den nya lagen riskerar att drabba någon grupp i samhället, vilka effekter den har på statsbudgeten och om den hanteras effektivt av inblandade aktörer som exempelvis Migrationsverket.
Majoriteten av de industrialiserade länderna upplever allt större migration och lägger ner allt mer resurser för att hantera migrationsströmmar och uppmuntra integration. Kostnaderna för migrationen beror till största delen på ländernas migrationssystem: hur arbetskraftsinvandringen ser ut, volymen av asylsökande och karaktären på den illegala migrationen. En migrationsregim kan ha olika fokus, t.ex. att locka okvalificerad eller högt utbildad arbetskraft eller fokusera mer på familjeinvandring eller asylinvandring. Alla dessa faktorer påverkar givetvis kostnaderna för migrationen i olika länder. Därutöver kan det tillkomma kostnader för integrationsinsatser inom hälso- och sjukvård, utbildning och välfärdsinsatser som är tillgängliga för alla.
Solon Ardittis och Frank Laczko pekar i boken ut tre nyckeldimensioner för att utvärdera effekterna av migrations och asylpolitiken:
1. Hur påverkar politiken individuella invandrare och de inrikes födda?
2. Hur påverkas statsbudgeten?
3. Är politiken kostnadseffektiv med hänsyn tagen till det enskilda landets migrationspolitik?
Punkt ett syftar till att undersöka hur invandringen påverkar olika grupper av individer. Det är till exempel vanligt att utvärderingar pekar på att vissa lågutbildade grupper kan drabbas negativt av invandring medan högt kvalificerade tjänstemän tjänar på det. I Sverige har det vad jag vet inte gjorts några sådana studier. Däremot har det gjorts undersökningar av typ två, bland annat av Jan Ekberg på Växjö Universitet. De visar att den samlade effekten på statsbudgeten av migrationen är negativ. Invandringen kostar årligen tiotals miljarder kronor, både direkta utgifter för migrations- och integrationspolitik i statsbudgeten och stora transföreringar till den utrikes födda befolkningen via välfärdssystemet. Men dessa kostnader kan vara försvarbara, eftersom Sverige politiskt har valt att ha en kostsam och generös flyktingpolitik som migrationspolitikens grundpelare. Då är frågan, enligt punkt tre, om politiken bedrivs kostnadseffektivt. Stora invandringsländer som Australien, USA och Kanada förutsätter att landet ska tjäna ekonomiskt på migrationspolitiken, men i Sveriges fall är det knappast realistiskt med tanke på dagens politik. För Sverige hade det istället varit bra, eftersom alla partier vill ha en fortsatt stor flyktinginvandring, med en bred studie som visar hur landet kan jobba mer kostnadseffektivt och därmed förlora mindre på migrationen.
Så här skriver Solon Ardittis och Frank Laczko om kostnader för integrationsinsatser i olika länder:
Kostnaderna för integrationsinsatser varierar, vilket till stor del kan förklaras av ländernas olika migrationspolitik. Kanada använder till exempel ett poängsystem för att välja invandrare som har förutsättningar att integrera sig. En kontrast, historiskt, är Sverige och Danmark som har haft en mycket större invandring av asylsökande och familjeinvandrare och har inte tagit hänsyn till integrationspotential. Intressant nog har kostnaderna för integrationsinsatser i Danmark mer än halverats efter de fått en förändrad sammansättning av invandringen genom en mer restriktiv politik för asyl- och familjeinvandring (min översättning).
Uppföljning av den nya lagen för arbetskraftsinvandring hade varit välkommen
Särskilt viktigt för Sveriges del är att följa upp effekterna på den nya lagstiftning för arbetskraftsinvandring som snart införs. Den bör följas upp enligt de tre punkterna ovan för att se om den nya lagen riskerar att drabba någon grupp i samhället, vilka effekter den har på statsbudgeten och om den hanteras effektivt av inblandade aktörer som exempelvis Migrationsverket.
måndag 28 april 2008
Fotboll - integration 1-0
Jag hade tänkt att skriva något intelligent om kritiken mot den nya diskrimineringslagen från förra JÄMO Lena Svenaeus, om skenäktenskap för att ta sig till EU, om migrationsdebatten i Kanada och Storbritannien samt om situationen för asylsökande i Grekland. Men tankarna glider hela tiden över till kvällens derbymatch mellan HIF - MFF så jag lyckas inte formulera mig. Självklart är det di blåe jag håller på om någon undrar.
Morrissey räddar antirasistfestival
Morrissey skänker 300 000 kronor till antirasistisk musikfestival. Ena dagen anklagad för rasism, nästa dag stor hjälte. Det är svårt att få grepp om Morrissey, och det är väl en del av förklaringen till att vi är så många som älskar honom.
Lee Billingham, from Love Music Hate Racism, said: "After an expected contribution to the carnival from a major sponsor fell through, we contacted Morrissey - and other artists who support the cause - to ask for their help, and we're extremely grateful for Morrissey's generous financial contribution.
Lee Billingham, from Love Music Hate Racism, said: "After an expected contribution to the carnival from a major sponsor fell through, we contacted Morrissey - and other artists who support the cause - to ask for their help, and we're extremely grateful for Morrissey's generous financial contribution.
Sverige behöver bli tuffare i EU
Allt större del av dem som söker asyl i Europa kommer till Sverige. Även Aftonbladet konstaterar faktum och vill att regeringen agerar. Mats Engström på Aftonbladet skriver:
"Sverige måste stå för en human flyktingpolitik, både på hemmaplan och i EU. Hittills har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar varit alltför försiktiga när andra länder byggt murar.
Det handlar om att skapa en starkare europeisk opinion för att ge flyktingar en fristad. Det gäller också att bryta diskrimineringen och förbättra utlandsföddas möjligheter att få bra jobb.
På kortare sikt måste taktiken vid mötesborden bli tuffare.
Snart börjar nästa förhandling om EU:s långtidsbudget. Sverige är en av de största bidragsgivarna.
Det är hög tid att tala klarspråk. Säg redan nu att Sverige bara accepterar nästa budget om fler länder tar sitt ansvar för flyktingarna."
Migrationspolitiken tillhör det överstatliga samarbetet och det är faktiskt meningen att länderna ska ta ett gemensamt ansvar för flyktingar. Eftersom Sverige inte vill förändra sin generösa flyktingpolitik återstår bara att förmå andra att bli mindre restriktiva om trycket på Sverige ska minska.
"Sverige måste stå för en human flyktingpolitik, både på hemmaplan och i EU. Hittills har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar varit alltför försiktiga när andra länder byggt murar.
Det handlar om att skapa en starkare europeisk opinion för att ge flyktingar en fristad. Det gäller också att bryta diskrimineringen och förbättra utlandsföddas möjligheter att få bra jobb.
På kortare sikt måste taktiken vid mötesborden bli tuffare.
Snart börjar nästa förhandling om EU:s långtidsbudget. Sverige är en av de största bidragsgivarna.
Det är hög tid att tala klarspråk. Säg redan nu att Sverige bara accepterar nästa budget om fler länder tar sitt ansvar för flyktingarna."
Migrationspolitiken tillhör det överstatliga samarbetet och det är faktiskt meningen att länderna ska ta ett gemensamt ansvar för flyktingar. Eftersom Sverige inte vill förändra sin generösa flyktingpolitik återstår bara att förmå andra att bli mindre restriktiva om trycket på Sverige ska minska.
Etiketter:
Aftonbladet,
Asylsökande,
EU,
Migrationspolitik
fredag 25 april 2008
Ännu en utredning om invandringens ekonomiska effekter i Storbritannien II
Debatten om invandringens ekonomiska effekter i Storbritannien rasar vidare. Senast i raden av inlägg är en rapporten Migration Myths: Employment, Wages and Labour Market Performance från The Work Foundation. Slutsatsen är att den stora invandringen det senaste decenniet har varit bra för ekonomin.
Both inflation and interest rates have been lower as a result, skills and labour shortages have been avoided and the economy has been kept on a stable growth path.
It shows that wages have not fallen because migrants are willing to work for less — including in key sectors such as construction and hotels. The rising National Minimum Wage has protected the most vulnerable and established a strong pay floor in the labour market.
There has been no significant impact on unemployment, including youth unemployment. If there are any ‘losers’ they are to be found amongst the ‘workless households’ (families where no working age adult has a job) and amongst an earlier generation of migrant workers.
Jag är lite avundsjuk på situationen i Storbritannien eftersom migrationen där, till skillnad från i Sverige, är en ekonomisk framgång och att de, också här i kontrast till Sverige, från politiskt håll är intresserade av att debattera frågan.
Both inflation and interest rates have been lower as a result, skills and labour shortages have been avoided and the economy has been kept on a stable growth path.
It shows that wages have not fallen because migrants are willing to work for less — including in key sectors such as construction and hotels. The rising National Minimum Wage has protected the most vulnerable and established a strong pay floor in the labour market.
There has been no significant impact on unemployment, including youth unemployment. If there are any ‘losers’ they are to be found amongst the ‘workless households’ (families where no working age adult has a job) and amongst an earlier generation of migrant workers.
Jag är lite avundsjuk på situationen i Storbritannien eftersom migrationen där, till skillnad från i Sverige, är en ekonomisk framgång och att de, också här i kontrast till Sverige, från politiskt håll är intresserade av att debattera frågan.
Institutionalisera inte könsapartheid
I Umeå finns ambitionen att starta en fritidsgård för enbart kvinnor.
Det finns närmare 200 unga kvinnor med invandrarbakgrund i Umeå som inte tillåts gå på en fritidsgård som är öppen för både pojkar och flickor. Av oro och personlig osäkerhet säger deras föräldrar nej. Nu finns ett förslag som kanske kan ändra på detta, Tjejgården.
De flesta av dessa unga kvinnor fogar sig i sin situation.
- De stannar hemma och uppfostras enligt den tradition som deras föräldrar tagit med sig från hemlandet. Utifrån svenska värderingar är de isolerade i sina hem, säger Annika Zschau.
- Inga andra män än flickornas pappor får tillträde, säger Annika Zschau.
Målet är även att flickor med svensk bakgrund ska lockas till Tjejgården och därför är det tänkt att personalen, när verksamheten kommit igång, består av kompetenta fritidspedagoger och lärare som representerar både muslimska och svenska värderingar.
Jag uppmanar länsstyrelsen att säga nej till ansökan. Liknande initiativ förekommer på många ställen runt om i landet och det är dags att säga nej en gång för alla. Ett land måste vara öppet, men det finns gränser. Självklart kan vi inte institutionalisera en kvinnosyn som strider mot all form av jämställdhet.
Det finns närmare 200 unga kvinnor med invandrarbakgrund i Umeå som inte tillåts gå på en fritidsgård som är öppen för både pojkar och flickor. Av oro och personlig osäkerhet säger deras föräldrar nej. Nu finns ett förslag som kanske kan ändra på detta, Tjejgården.
De flesta av dessa unga kvinnor fogar sig i sin situation.
- De stannar hemma och uppfostras enligt den tradition som deras föräldrar tagit med sig från hemlandet. Utifrån svenska värderingar är de isolerade i sina hem, säger Annika Zschau.
- Inga andra män än flickornas pappor får tillträde, säger Annika Zschau.
Målet är även att flickor med svensk bakgrund ska lockas till Tjejgården och därför är det tänkt att personalen, när verksamheten kommit igång, består av kompetenta fritidspedagoger och lärare som representerar både muslimska och svenska värderingar.
Jag uppmanar länsstyrelsen att säga nej till ansökan. Liknande initiativ förekommer på många ställen runt om i landet och det är dags att säga nej en gång för alla. Ett land måste vara öppet, men det finns gränser. Självklart kan vi inte institutionalisera en kvinnosyn som strider mot all form av jämställdhet.
torsdag 24 april 2008
Sverige behöver en introduktionslag II
Björn Erikssons debattartikel i Svenska Dagbladet aktualiserar åter frågan om en integrationslag.
Eriksson påpekar inledningsvis två viktiga, men eftersatta, åtgärder som måste till om integrationen i Sverige någonsin ska komma ur dagens sumpmark:
För det första måste förutsättningarna för flyktingmottagandet klargöras och för det andra måste staten ta ansvar för att pengarna gör nytta. Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) duckar i sitt svar och hänvisar till den kommande utredningen om introduktion för nyanlända invandrare.
Integrationen bör vara ett förhållande mellan individen och staten
Idag ger staten knappt sex miljarder till kommunerna för att de ska introducera nyanlända flyktingar (som fått stanna efter att ha varit asylsökande eller familj till asylsökande). Hur introduktionen ska se ut är sedan upp till kommunen. För den enskilda flyktingen handlar introduktionen om att navigera mellan olika kommuntjänstemän. Denna organisation är otydlig. Ingen vet vad målen är med integrationen, vad kommunen och de statliga myndigheterna ska göra och vad som ska krävas av den som invandrar. Och som Björn Eriksson skriver så har staten ingen koll på vad kommunerna verkligen gör.
Det behövs tydligare förutsättningar som bara kan uppfyllas genom att göra integrationen till ett förhållande mellan staten och individen. Staten bör göra klart för den som invandrar vilka rättigheter och skyldigheter den invandrade har genom att införa en integrationslag. För att ta några möjliga exempel:
* Det krävs självförsörjning för att få permanent uppehållstillstånd.
* Du ska kunna svenska och ha genomgått en kurs i medborgarkunskap för att bli svensk medborgare.
* Du ska vara självförsörjande och har ordnat boende för att få gifta dig med en icke-EU medborgare. (gäller alla, inte bara flyktingar)
Om vi hade haft bestämmelser som de tre ovan så hade den som invandrar vetat vad som krävs. "Om jag gör det här så kan jag stanna och bygga upp en framtid här i landet." Kommunernas roll blir att säkerställa att det finns resurser och hjälp till de nyanlända invandrarna så att de kan uppfylla de krav som staten ställer på individen. På så sätt ger man ansvaret för integrationsprocessen till den som invandrar och inte till en handläggare i kommunen. Det är ett sett att ge egenmakt till individen.
Eriksson påpekar inledningsvis två viktiga, men eftersatta, åtgärder som måste till om integrationen i Sverige någonsin ska komma ur dagens sumpmark:
För det första måste förutsättningarna för flyktingmottagandet klargöras och för det andra måste staten ta ansvar för att pengarna gör nytta. Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) duckar i sitt svar och hänvisar till den kommande utredningen om introduktion för nyanlända invandrare.
Integrationen bör vara ett förhållande mellan individen och staten
Idag ger staten knappt sex miljarder till kommunerna för att de ska introducera nyanlända flyktingar (som fått stanna efter att ha varit asylsökande eller familj till asylsökande). Hur introduktionen ska se ut är sedan upp till kommunen. För den enskilda flyktingen handlar introduktionen om att navigera mellan olika kommuntjänstemän. Denna organisation är otydlig. Ingen vet vad målen är med integrationen, vad kommunen och de statliga myndigheterna ska göra och vad som ska krävas av den som invandrar. Och som Björn Eriksson skriver så har staten ingen koll på vad kommunerna verkligen gör.
Det behövs tydligare förutsättningar som bara kan uppfyllas genom att göra integrationen till ett förhållande mellan staten och individen. Staten bör göra klart för den som invandrar vilka rättigheter och skyldigheter den invandrade har genom att införa en integrationslag. För att ta några möjliga exempel:
* Det krävs självförsörjning för att få permanent uppehållstillstånd.
* Du ska kunna svenska och ha genomgått en kurs i medborgarkunskap för att bli svensk medborgare.
* Du ska vara självförsörjande och har ordnat boende för att få gifta dig med en icke-EU medborgare. (gäller alla, inte bara flyktingar)
Om vi hade haft bestämmelser som de tre ovan så hade den som invandrar vetat vad som krävs. "Om jag gör det här så kan jag stanna och bygga upp en framtid här i landet." Kommunernas roll blir att säkerställa att det finns resurser och hjälp till de nyanlända invandrarna så att de kan uppfylla de krav som staten ställer på individen. På så sätt ger man ansvaret för integrationsprocessen till den som invandrar och inte till en handläggare i kommunen. Det är ett sett att ge egenmakt till individen.
Etiketter:
Björn Eriksson,
integrationslag,
Nyamko Sabuni
onsdag 23 april 2008
Antirasism och en passiv migrationsminister
Finns det liberaler i den antirasistiska akademin?
Antirasistiska akademin är inte så hemlig som gårdagens expressenartikel framställde det som. Deras hemsida finns här.
"Antirasistisk Akademi är en ideell förening vars syfte är att bekämpa rasism i det vetenskapliga samhället och inom universitetens, högskolornas, och forskningsinstitutionernas alla verksamheter. Organisationen ska medverka i det breda antirasistiska arbete som pågår överallt i samhället."
Frågan är hur de definierar rasism. Min gissning är att liberala antirasister knappast är välkomna i föreningen.
Permanent uppehållstillstånd till grov brottsling
I Dagens Juridik läser jag att en man som utvisats av Migrationsverket beviljas permanent uppehållstillstånd. Migrationsdomstolen finner att mannen, som enligt egen uppgift dömts till döden, känner välgrundad fruktan för att återvända. Givetvis kan Sverige inte skicka personer till en säker död, men varför i hela friden ge en grov brottsling permanent uppehållstillstånd? Sverige måste sluta den galna politiken att ge alla som får stanna i Sverige permanent uppehållstillstånd.
Fortsatt positiv utveckling för utrikes födda på arbetsmarknaden
SCB:s statistik för mars visar att 4 529 000 personer i åldern 15-74 år sysselsatta. Det var en ökning med 110 000 personer jämfört med mars 2007. Ökningen har skett bland de fast anställda. Det är inom privat verksamhet som ökningen har skett. De branscher som ökade var företagstjänster (inkl. finansiell verksamhet) och byggverksamhet.
Ökningen av antalet sysselsatta män och kvinnor var jämnt fördelad. Utrikes födda hade lägre andel sysselsatta, 56,7 procent, jämfört med inrikes födda vars andel var 67,8 procent. Cirka hälften av ökningen av antalet sysselsatta ligger bland de utrikes födda.
Antirasistiska akademin är inte så hemlig som gårdagens expressenartikel framställde det som. Deras hemsida finns här.
"Antirasistisk Akademi är en ideell förening vars syfte är att bekämpa rasism i det vetenskapliga samhället och inom universitetens, högskolornas, och forskningsinstitutionernas alla verksamheter. Organisationen ska medverka i det breda antirasistiska arbete som pågår överallt i samhället."
Frågan är hur de definierar rasism. Min gissning är att liberala antirasister knappast är välkomna i föreningen.
Permanent uppehållstillstånd till grov brottsling
I Dagens Juridik läser jag att en man som utvisats av Migrationsverket beviljas permanent uppehållstillstånd. Migrationsdomstolen finner att mannen, som enligt egen uppgift dömts till döden, känner välgrundad fruktan för att återvända. Givetvis kan Sverige inte skicka personer till en säker död, men varför i hela friden ge en grov brottsling permanent uppehållstillstånd? Sverige måste sluta den galna politiken att ge alla som får stanna i Sverige permanent uppehållstillstånd.
Fortsatt positiv utveckling för utrikes födda på arbetsmarknaden
SCB:s statistik för mars visar att 4 529 000 personer i åldern 15-74 år sysselsatta. Det var en ökning med 110 000 personer jämfört med mars 2007. Ökningen har skett bland de fast anställda. Det är inom privat verksamhet som ökningen har skett. De branscher som ökade var företagstjänster (inkl. finansiell verksamhet) och byggverksamhet.
Ökningen av antalet sysselsatta män och kvinnor var jämnt fördelad. Utrikes födda hade lägre andel sysselsatta, 56,7 procent, jämfört med inrikes födda vars andel var 67,8 procent. Cirka hälften av ökningen av antalet sysselsatta ligger bland de utrikes födda.
tisdag 22 april 2008
Klargörande i Expressen om integrationsdebatten
Idag skriver Joakim Nilsson i Expressen om den hätska debatten om integration i Sverige. Det är ett ämne jag själv ofta uppmärksammar på Integrationsbloggen. Trots att det finns en övergripande värdegemenskap mellan partierna om principerna bakom integrationspolitiken (som jag inte nödvändigtvis håller med om) är debattklimatet elakt och hätskt. Och trots att svensk integrationspolitik enligt internationella undersökningar är väldens mest generösa sett från de invandrades perspektiv och att Sverige är det land i världen (bland OECD-länderna) som tar det största ansvaret för världens flyktingsituation så är anklagelserna om svensk rasism och främlingsfientlighet ständigt återkommande.
Nilsson berättar i Expressen om den grupp som kallar sig Antirasistiska akademin (ARA)
"Två månader efter att Kamalis utredning hade lämnat sin slutrapport grundades ett löst sammansatt forskarnätverk av svenska samhällsvetare som ville fortsätta driva en aktiv vänsteragenda i integrationsfrågor. Nätverket utvecklades senare till föreningen Antirasistiska akademin (ARA)." "På den interna e-postlistan finner man många av de forskare som ingick i Kamalis krets av förtrogna."
"Den akademiska friheten ska naturligtvis garantera att likasinnade forskare kan sluta sig samman i intressegrupper. Men för många samhällsforskare finns naturligtvis även möjligheten att påverka dagspolitiken – och då föds en fusion av politiska och akademiska intressen i ett slags ohelig allians; forskarna ger vetenskaplig legitimitet åt politikerna, politiker ger samhällsinflytande åt forskarna."
Många av dem som är med i Antirasistiska akademin (ARA) är gamla kollegor med mig
Jag och Adrian Groglopo, "folkpartiet bedriver ”svensk raspolitik i sin fascistiska form”, var under flera år kollegor på Integrationsverket. Där bidrog Groglopo till att sprida teorin om strukturell diskriminering och hyrde in många av de experter som numera också är med i nätverket: Irene Molina, Paulina de los Reyes och Masoud Kamali. En annan central person var Paul Lappalainen som sedan fick en egen statlig utredning: Det blågula glashuset. Dom kom under en kort period att få stort inflytande inom Integrationsverket och i det sammanhanget är det inte så svårt att förstå att många borgerliga politiker ville lägga ner myndigheten.
De vänsterradikala har haft för stort inflytande
Jag känner som sagt flera av de som är aktiva inom det vänsterradikala nätverket. Många av dem uppskattar jag privat, men jag anser att de haft en negativ påverkan på utvecklingen av en bra och effektiv integrationspolitik. De försöker och har delvis lyckats att vrida diskussionen om integration till att allt är "samhällets fel". Vad vi behöver är snarare att individerna som bor i Sverige får ta större ansvar för sina egna liv. Det gäller även de som invandrar.
Nilsson konstaterar i slutet av sin artikel: "Att den offentliga debatten har hårdnat är lätt att konstatera. De som inte ställer upp på de vänsterradikala teoretiska modellerna för strukturell diskriminering utmålas som fascister, islamofober och ”husnegrer”. ARA:s interna e-postlista erbjuder en liten inblick i den värld där forskarna formulerar sina teser."
Nilsson berättar i Expressen om den grupp som kallar sig Antirasistiska akademin (ARA)
"Två månader efter att Kamalis utredning hade lämnat sin slutrapport grundades ett löst sammansatt forskarnätverk av svenska samhällsvetare som ville fortsätta driva en aktiv vänsteragenda i integrationsfrågor. Nätverket utvecklades senare till föreningen Antirasistiska akademin (ARA)." "På den interna e-postlistan finner man många av de forskare som ingick i Kamalis krets av förtrogna."
"Den akademiska friheten ska naturligtvis garantera att likasinnade forskare kan sluta sig samman i intressegrupper. Men för många samhällsforskare finns naturligtvis även möjligheten att påverka dagspolitiken – och då föds en fusion av politiska och akademiska intressen i ett slags ohelig allians; forskarna ger vetenskaplig legitimitet åt politikerna, politiker ger samhällsinflytande åt forskarna."
Många av dem som är med i Antirasistiska akademin (ARA) är gamla kollegor med mig
Jag och Adrian Groglopo, "folkpartiet bedriver ”svensk raspolitik i sin fascistiska form”, var under flera år kollegor på Integrationsverket. Där bidrog Groglopo till att sprida teorin om strukturell diskriminering och hyrde in många av de experter som numera också är med i nätverket: Irene Molina, Paulina de los Reyes och Masoud Kamali. En annan central person var Paul Lappalainen som sedan fick en egen statlig utredning: Det blågula glashuset. Dom kom under en kort period att få stort inflytande inom Integrationsverket och i det sammanhanget är det inte så svårt att förstå att många borgerliga politiker ville lägga ner myndigheten.
De vänsterradikala har haft för stort inflytande
Jag känner som sagt flera av de som är aktiva inom det vänsterradikala nätverket. Många av dem uppskattar jag privat, men jag anser att de haft en negativ påverkan på utvecklingen av en bra och effektiv integrationspolitik. De försöker och har delvis lyckats att vrida diskussionen om integration till att allt är "samhällets fel". Vad vi behöver är snarare att individerna som bor i Sverige får ta större ansvar för sina egna liv. Det gäller även de som invandrar.
Nilsson konstaterar i slutet av sin artikel: "Att den offentliga debatten har hårdnat är lätt att konstatera. De som inte ställer upp på de vänsterradikala teoretiska modellerna för strukturell diskriminering utmålas som fascister, islamofober och ”husnegrer”. ARA:s interna e-postlista erbjuder en liten inblick i den värld där forskarna formulerar sina teser."
Etiketter:
Expressen,
Integrationsdebatt,
Integrationspolitik,
Joakim Nilsson,
vänstern
måndag 21 april 2008
Invandring och ekonomisk mobilitet
Seth Zimmerman har för Urban Institutes räkning sammanfattat den kunskap som finns i USA om invandring och ekonomisk mobilitet.
Det är bra om de som invandrar kan komplettera den inhemska arbetskraften
Zimmerman inleder med att konstatera något självklart, men som sällan hörs i den svenska debatten – att ett land tjänar mest på migrationen om de som invandrar har färdigheter som kompletterar den inrikes födda befolkningen. I Sverige verkar idealet mer vara att invandrare ska vara proportionerligt representerade inom alla samhällssektorer och yrkeskategorier. Det bästa för samhället är istället att personer invandrar för att göra jobb ingen annan vill göra och inom kvalificerade yrken med brist på arbetskraft och för få som utbildar sig inom yrkena (teknik, data, hantverkare). Att det invandrar 50 000 doktorer i sociologi kan vara trevligt för många, men inte direkt samhällsnyttigt.
Invandringen till USA är bra, men drabbar dem med lägst löner
Utifrån forskningsläget i USA pekar Zimmerman på tre övergripande slutsatser:
1. Det sker en ekonomisk mobilitet över generationerna för invandrargrupper. Barn till invandrare har 5-10% högre lön relativt inrikes födda än deras invandrade föräldrar.
2. Hur det går för barn till invandrare beror mycket på hur det går för föräldrarna. Hälften av den ekonomiska statusen kan förklaras med hur föräldrarna lyckades.
3. Invandringen har inga större effekter på den inrikes födda befolkningen, men de negativa effekterna är koncentrerade till dem som har allra lägst inkomst. Den stora invandringen av lågt kvalificerad arbetskraft i USA har gjort det svårare för lågt utbildad arbetskraft att höja sina löner.
Utbud och efterfrågan
Zimmerman konstaterar också att invandringen har lett till större samhällsklyftor, genom att en stor del av invandrarna hamnar i gruppen längst ner i inkomstfördelningen. Den omfattande invandringen från Mexiko och Latinamerika har lett till att utbudet av lågt kvalificerad arbetskraft har ökat. I USA får det framförallt konsekvenser på lönerna eftersom arbetsmarknaden är relativt oreglerad. I ett system som det svenska får däremot en liknande invandring framförallt effekter på arbetslösheten eftersom arbetsmarknaden är omgärdad av mer regler kring anställningstrygghet och lönesättning. Det gör att ett ökat utbud av en viss arbetskraft på kort sikt inte tillåts balanseras genom lägre löner/löneökningar.
Omläggning av arbetskraftsinvandringen
Länder som Kanada och Storbritannien har i stort sett stoppat möjligheterna för lågt kvalificerade att arbetskraftsinvandra eftersom det leder till mer negativa än positiva effekter på arbetsmarknaden och för samhällsekonomin. På den svenska arbetsmarknaden finns heller inget generellt behov av mer lågt kvalificerad arbetskraft. Därför är regeringens förslag om arbetskraftsinvandring ett dåligt förslag. Det tar ingen hänsyn till att det inte finns en generell arbetskraftsbrist i Sverige. Och det tar inte hänsyn till erfarenheter som länder med lång erfarenhet av arbetskraftsinvandring har gjort.
Det är bra om de som invandrar kan komplettera den inhemska arbetskraften
Zimmerman inleder med att konstatera något självklart, men som sällan hörs i den svenska debatten – att ett land tjänar mest på migrationen om de som invandrar har färdigheter som kompletterar den inrikes födda befolkningen. I Sverige verkar idealet mer vara att invandrare ska vara proportionerligt representerade inom alla samhällssektorer och yrkeskategorier. Det bästa för samhället är istället att personer invandrar för att göra jobb ingen annan vill göra och inom kvalificerade yrken med brist på arbetskraft och för få som utbildar sig inom yrkena (teknik, data, hantverkare). Att det invandrar 50 000 doktorer i sociologi kan vara trevligt för många, men inte direkt samhällsnyttigt.
Invandringen till USA är bra, men drabbar dem med lägst löner
Utifrån forskningsläget i USA pekar Zimmerman på tre övergripande slutsatser:
1. Det sker en ekonomisk mobilitet över generationerna för invandrargrupper. Barn till invandrare har 5-10% högre lön relativt inrikes födda än deras invandrade föräldrar.
2. Hur det går för barn till invandrare beror mycket på hur det går för föräldrarna. Hälften av den ekonomiska statusen kan förklaras med hur föräldrarna lyckades.
3. Invandringen har inga större effekter på den inrikes födda befolkningen, men de negativa effekterna är koncentrerade till dem som har allra lägst inkomst. Den stora invandringen av lågt kvalificerad arbetskraft i USA har gjort det svårare för lågt utbildad arbetskraft att höja sina löner.
Utbud och efterfrågan
Zimmerman konstaterar också att invandringen har lett till större samhällsklyftor, genom att en stor del av invandrarna hamnar i gruppen längst ner i inkomstfördelningen. Den omfattande invandringen från Mexiko och Latinamerika har lett till att utbudet av lågt kvalificerad arbetskraft har ökat. I USA får det framförallt konsekvenser på lönerna eftersom arbetsmarknaden är relativt oreglerad. I ett system som det svenska får däremot en liknande invandring framförallt effekter på arbetslösheten eftersom arbetsmarknaden är omgärdad av mer regler kring anställningstrygghet och lönesättning. Det gör att ett ökat utbud av en viss arbetskraft på kort sikt inte tillåts balanseras genom lägre löner/löneökningar.
Omläggning av arbetskraftsinvandringen
Länder som Kanada och Storbritannien har i stort sett stoppat möjligheterna för lågt kvalificerade att arbetskraftsinvandra eftersom det leder till mer negativa än positiva effekter på arbetsmarknaden och för samhällsekonomin. På den svenska arbetsmarknaden finns heller inget generellt behov av mer lågt kvalificerad arbetskraft. Därför är regeringens förslag om arbetskraftsinvandring ett dåligt förslag. Det tar ingen hänsyn till att det inte finns en generell arbetskraftsbrist i Sverige. Och det tar inte hänsyn till erfarenheter som länder med lång erfarenhet av arbetskraftsinvandring har gjort.
lördag 19 april 2008
Gunnar Sandelin-debatten avslutas
Behrang Kianzad avslutar Gunnar Sandelin-debatten med att leverera en rak vänster:
Vad sanningskapten Sandelin vill pracka på oss är dock inte sanningen, utan sin paranoida version av den. Det är medlidandet och medkänslans slut, girigheten och svekets triumf, för att låna ord av den gode Öijer. Till en mer komplex sanning hör till exempel inkomsterna från svensk vapenexport till ickedemokratiska, krigsförande länder, vilket ju är en riktig god blågul affär och direkt ansvarig för människors flykt. Det är dock något som Sandelin inte kan förstå, ens om han försökte.
Att debatten, som knappast någon vet vad den handlar om, avslutas med personangrepp är talande. Det verkar stört omöjligt att debattera migrations- och integrationsfrågor utan att det slutar i att debattmotståndarna ifrågasätter varandras intelligens och moral.
Miljöpartisterna ber om ursäkt för att de vill utesluta partikamrat
Den lokala konflikten bland miljöpartiet i Skåne fortsätter. Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom, och Rasmus Ling, miljöpartist i Malmö, ber om ursäkt - men kräver även fortsättningsvis att René Lundström ska avgå.
Lundström vill att flyktingar i Svedala ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning. Ganska bra saker att kunna om ni frågar mig. Sverige har också ställt sig bakom EU:s elva grundprinciper för integration, varav nummer fyra är: Grundläggande kunskap om värdsamhällets språk, historia och institutioner är absolut nödvändig för integrationen. Att ge invandrarna möjlighet att förvärva denna grundläggande kunskap är viktigt för en framgångsrik integration. Lundström har kanske uttryckt sitt förslag lite klumpigt och politiskt okorrekt, samt sammanblandat kommunens och statens roll. Det räcker visst för att bli uthängd.
Nästa helg ska Miljöpartiets styrelse avgöra om René Lundström ska uteslutas.
-Ett alternativ är att lägga ned ärendet, säger partistyrelsens sammankallande Magnus Johansson.
Så här säger Ferm och Ling till Sydsvenskan:
-Vi har förstått att René tagit illa vid sig av detta, och ber om ursäkt för det. Däremot är det är fortfarande vår åsikt att hans agerande i flyktingfrågan är oförenligt med Miljöpartiets politik, fortsätter de två.
Vill ni fortfarande att han ska uteslutas ur partiet?
-Ja, det ärendet är det upp till partistyrelsen att besluta om. Men vi vill verkligen be om ursäkt för att vi gick ut på det här sättet och vi förstår att René har tagit illa upp. Det var inte meningen. Därför är det viktigt för oss att be om ursäkt för det, säger Maria Ferm.
Vad sanningskapten Sandelin vill pracka på oss är dock inte sanningen, utan sin paranoida version av den. Det är medlidandet och medkänslans slut, girigheten och svekets triumf, för att låna ord av den gode Öijer. Till en mer komplex sanning hör till exempel inkomsterna från svensk vapenexport till ickedemokratiska, krigsförande länder, vilket ju är en riktig god blågul affär och direkt ansvarig för människors flykt. Det är dock något som Sandelin inte kan förstå, ens om han försökte.
Att debatten, som knappast någon vet vad den handlar om, avslutas med personangrepp är talande. Det verkar stört omöjligt att debattera migrations- och integrationsfrågor utan att det slutar i att debattmotståndarna ifrågasätter varandras intelligens och moral.
Miljöpartisterna ber om ursäkt för att de vill utesluta partikamrat
Den lokala konflikten bland miljöpartiet i Skåne fortsätter. Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom, och Rasmus Ling, miljöpartist i Malmö, ber om ursäkt - men kräver även fortsättningsvis att René Lundström ska avgå.
Lundström vill att flyktingar i Svedala ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning. Ganska bra saker att kunna om ni frågar mig. Sverige har också ställt sig bakom EU:s elva grundprinciper för integration, varav nummer fyra är: Grundläggande kunskap om värdsamhällets språk, historia och institutioner är absolut nödvändig för integrationen. Att ge invandrarna möjlighet att förvärva denna grundläggande kunskap är viktigt för en framgångsrik integration. Lundström har kanske uttryckt sitt förslag lite klumpigt och politiskt okorrekt, samt sammanblandat kommunens och statens roll. Det räcker visst för att bli uthängd.
Nästa helg ska Miljöpartiets styrelse avgöra om René Lundström ska uteslutas.
-Ett alternativ är att lägga ned ärendet, säger partistyrelsens sammankallande Magnus Johansson.
Så här säger Ferm och Ling till Sydsvenskan:
-Vi har förstått att René tagit illa vid sig av detta, och ber om ursäkt för det. Däremot är det är fortfarande vår åsikt att hans agerande i flyktingfrågan är oförenligt med Miljöpartiets politik, fortsätter de två.
Vill ni fortfarande att han ska uteslutas ur partiet?
-Ja, det ärendet är det upp till partistyrelsen att besluta om. Men vi vill verkligen be om ursäkt för att vi gick ut på det här sättet och vi förstår att René har tagit illa upp. Det var inte meningen. Därför är det viktigt för oss att be om ursäkt för det, säger Maria Ferm.
Etiketter:
EU,
Gunnar Sandelin,
introduktion av nyanlända invandrare,
Miljöpartiet
fredag 18 april 2008
Det räcker med Zlatan för att göra mig glad
Det har bara indirekt med integration att göra, men nyheten att Zlatan är hemma i Malmö och dessutom samarbetar med MFF räddar hela helgen. Heja Zlatan, heja MFF.
torsdag 17 april 2008
FN: Islamofobi nej, kvinnoförtryck ja
Muslimska länder, med Iran och Pakistan i spetsen, anklagar i FN:s råd för mänskliga rättigheter Nederländerna för att inte göra tillräckligt för att bekämpa islamofobi och diskriminering.
Kritiken må vara riktig - eller inte. Men samtidigt förtrycks kvinnor i Iran och andra muslimska länder på det mest brutala sätt. Eftersom det sker med hänvisning till religionen är det ingen som kan kritisera det i ett FN-råd som styrs av religiösa diktaturer. Det är inte ofta jag står på samma sida som kommunister, men i kampen mot religiöst förtryck händer det otänkbara.
Kritiken må vara riktig - eller inte. Men samtidigt förtrycks kvinnor i Iran och andra muslimska länder på det mest brutala sätt. Eftersom det sker med hänvisning till religionen är det ingen som kan kritisera det i ett FN-råd som styrs av religiösa diktaturer. Det är inte ofta jag står på samma sida som kommunister, men i kampen mot religiöst förtryck händer det otänkbara.
Etiketter:
FN,
Iran,
islamofobi,
kvinnoförtryck
Det blev ingen integrationssatsning
Tema Asyl påminner oss om att det inte, vilket tidigare utlovats, blev någon integrationssatsning i vårbudgeten. Det är svårt att komma fram med något nytt inom integrationsområdet, vilket visas av centerpartiets och moderaternas senaste initiativ. Så det är kanske bättre att vänta lite för att ta ett helhetsgrepp om såväl migrations- som integrationspolitiken. Det hade också varit oklokt att föregripa de många utredningar som läggs fram inom kort.
Till alla partistrateger som kört fast i integrationsträsket: Kontakta mig. Jag kommer och berättar om alternativa integrationsstrategier.
Till alla partistrateger som kört fast i integrationsträsket: Kontakta mig. Jag kommer och berättar om alternativa integrationsstrategier.
Etiketter:
Integrationspolitik,
reklam,
Tema Asyl,
vårbudget
Flyktingmottagningen 25 gånger större i Sverige än Danmark
Jag såg precis den senaste prognosen på flyktingmottagningen i Danmark. De räknar med att 1000 personer ska ha introduktion i någon dansk kommun både 2008 och 2009. De 1000 personerna fördelas enligt regionala kvoter och sedan inom regionerna i kommunala kvoter. Därefter måste flyktingen som får en kommunplats bo kvar i kommunen till dess introduktionen är avslutad eller personen är självförsörjande genom arbete. Kvoterna innebär att städer som Köpenhamn inte har haft någon flyktingmottagning på flera år.
Migrationsverkets prognos för Sverige är 25 000 mottagna flyktingar 2008 och runt 20 000 för vardera året 2009-2011.
Migrationsverkets prognos för Sverige är 25 000 mottagna flyktingar 2008 och runt 20 000 för vardera året 2009-2011.
onsdag 16 april 2008
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna
En miljöpartist i Svedala kommunfullmäktige anklagas för att vara främlingsfientlig. Nu kommer krav på att han ska uteslutas.
Vad har då miljöpartisten sagt och gjort? Sydnytt berättar att "han föreslår ett kontrakt mellan flyktingen, kommunen och Migrationsverket - ett kontrakt kopplat till en ekonomisk ersättning.
Kontraktet ska bygga på att flyktingen går med på att utbilda sig i samhällskunskap, demokrati, svensk kultur och historia och jämställdhet. Personerna ska också lära sig att Sverige har förbud mot barnaga och könsstympning."
Sydsvenskan skriver att miljöpartisten vill "att de flyktingar som kommer till Svedala ska skriva på ett kontrakt. De ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning.
De som inte fullföljer kontraktet ska inte få stanna i Svedala."
Givetvis kan en kommun inte bestämma över vem ska få stanna i landet eller inte. Förslag som detta - att det ska finnas krav på att kunna svenska språket och att gå igenom en slags medborgarskapsutbildning för att få stanna i landet - hör till statlig politik. I Storbritannien, Nederländerna, Norge, Danmark, Österrike, Tyskland och Frankrike finns redan sådan nationell lagstiftning. Den som invandrar tvingas att "integrera sig" för att få permanent uppehållstillstånd. Läs mer om andra länders politik i rapporten Introduktion och integration av nyanlända invandrare och flyktingar som jag skrivit för NTG asyl & integration. I Sverige leder liknande förslag till krav på uteslutning från Miljöpartiet.
Kanske får vi se ännu en vänsteranhängare lämna partiet och bli sverigedemokrat, som den tidigare ordförande i Vänsterpartiet i Västerviks kommun.
Vad har då miljöpartisten sagt och gjort? Sydnytt berättar att "han föreslår ett kontrakt mellan flyktingen, kommunen och Migrationsverket - ett kontrakt kopplat till en ekonomisk ersättning.
Kontraktet ska bygga på att flyktingen går med på att utbilda sig i samhällskunskap, demokrati, svensk kultur och historia och jämställdhet. Personerna ska också lära sig att Sverige har förbud mot barnaga och könsstympning."
Sydsvenskan skriver att miljöpartisten vill "att de flyktingar som kommer till Svedala ska skriva på ett kontrakt. De ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning.
De som inte fullföljer kontraktet ska inte få stanna i Svedala."
Givetvis kan en kommun inte bestämma över vem ska få stanna i landet eller inte. Förslag som detta - att det ska finnas krav på att kunna svenska språket och att gå igenom en slags medborgarskapsutbildning för att få stanna i landet - hör till statlig politik. I Storbritannien, Nederländerna, Norge, Danmark, Österrike, Tyskland och Frankrike finns redan sådan nationell lagstiftning. Den som invandrar tvingas att "integrera sig" för att få permanent uppehållstillstånd. Läs mer om andra länders politik i rapporten Introduktion och integration av nyanlända invandrare och flyktingar som jag skrivit för NTG asyl & integration. I Sverige leder liknande förslag till krav på uteslutning från Miljöpartiet.
Kanske får vi se ännu en vänsteranhängare lämna partiet och bli sverigedemokrat, som den tidigare ordförande i Vänsterpartiet i Västerviks kommun.
Etiketter:
Miljöpartiet,
Partier,
Sverigedemokraterna,
vänsterpartiet
tisdag 15 april 2008
MUF-kampanj för integration
MUF har dragit igång en vårkampanj för en bättre integrationspolitik under namnet Jag älskar Sverige. Så här sammanfattar de sitt budskap:
Våga ställa krav
Det är en självklarhet att alla som bor i Sverige ska få jobba och lära sig svenska, oavsett om du är född i Nyköping eller 400 mil därifrån. Det ska inte vara okej att leva på bidrag när det finns alternativ.
Låt alla människor lyckas
Alla som är utbildade utomlands, till exempel sjuksköterskor, ingenjörer eller snickare, ska kunna jobba direkt i Sverige. Gör det enklare att starta och driva företag och sänk skatten på arbete. Människor kan själva.
Bekämpa rasism
Vi måste alla våga stå upp för de idéer vi tror på och aldrig vika för rasister. Sverige är rikt och fantastiskt tack vare att vi är olika.
Kampanjen visar åter igen på den stora värdegemenskap som finns bland de svenska partierna. MUF-kampanjen skulle lika väl kunna ha varit från Folkpartiets, Centerns eller Kristdemokraternas ungdomsförbund. Med små förändringar i avsnittet om arbetsmarknaden och ett annat språkbruk skulle det också kunnat vara ett kampanjmaterial från SSU. Alla partier förespråkar, trots att de hävdar motsatsen, ungefär samma politik, vilket innebär en fortsättning på dagens migrations- och integrationspolitik.
Våga ställa krav
Det är en självklarhet att alla som bor i Sverige ska få jobba och lära sig svenska, oavsett om du är född i Nyköping eller 400 mil därifrån. Det ska inte vara okej att leva på bidrag när det finns alternativ.
Låt alla människor lyckas
Alla som är utbildade utomlands, till exempel sjuksköterskor, ingenjörer eller snickare, ska kunna jobba direkt i Sverige. Gör det enklare att starta och driva företag och sänk skatten på arbete. Människor kan själva.
Bekämpa rasism
Vi måste alla våga stå upp för de idéer vi tror på och aldrig vika för rasister. Sverige är rikt och fantastiskt tack vare att vi är olika.
Kampanjen visar åter igen på den stora värdegemenskap som finns bland de svenska partierna. MUF-kampanjen skulle lika väl kunna ha varit från Folkpartiets, Centerns eller Kristdemokraternas ungdomsförbund. Med små förändringar i avsnittet om arbetsmarknaden och ett annat språkbruk skulle det också kunnat vara ett kampanjmaterial från SSU. Alla partier förespråkar, trots att de hävdar motsatsen, ungefär samma politik, vilket innebär en fortsättning på dagens migrations- och integrationspolitik.
Gunnar Sandelin debatten fortsätter
Gunnar Sandelins inlägg på DN-debatt har lett till en debatt om invandringens ekonomiska effekter, men också om migrationspolitiken generellt. Gunnar Sandelin svarar idag på Behrang Kianzads kritiska artikel på Expressens kultursida. Debatten handlar, förutom de vanliga anklagelserna om konspirationer och rasism, framförallt om hur statistiken om invandringen ska tolkas. Maciej Zaremba bidrar också i DN med ett inlägg om vem det egentligen är som invandrar till Sverige. Mats Bergstrands inlägg om själva debatten kring Gunnar Sandelin-debatten måste också nämnas i sammanhanget.
Statistiken redovisas öppet
Visst kan det vara locket på i den svenska migrationsdebatten, men det finns verkligen ingen konspiration eller hemlighetsmakeri när det gäller statistiken kring invandringen. Statistik kring invandring kan visas på många olika sätt: efter födelseland, grund för bosättning eller andra kategorier. De som får introduktion i en svensk kommun brukar i folkmun kallas flyktingar, och de är klienter i kommunernas flyktingmottagning. Men denna kategori är en ren administrativ kategori som inte behöver innebära att de är flyktingar enligt FN:s definition. I flyktingmottagningen ingår flyktingar, andra skyddsbehövande och deras anhöriga som kommer till Sverige inom två år.
En del invandrare behöver inte arbetstillstånd, t.ex. nordbor och de redovisas inte alltid i statistiken över invandringen. Många svenska medborgare in- och utvandrar också årligen. De är ibland med och ibland inte med i den redovisade statistiken. Olika typer av data har olika användningsområden och Sverige har mer och tydligare statistik än många andra länder.
Migrationsverkets statistik finns här.
SCB:s statistik finns här.
Statistiken redovisas öppet
Visst kan det vara locket på i den svenska migrationsdebatten, men det finns verkligen ingen konspiration eller hemlighetsmakeri när det gäller statistiken kring invandringen. Statistik kring invandring kan visas på många olika sätt: efter födelseland, grund för bosättning eller andra kategorier. De som får introduktion i en svensk kommun brukar i folkmun kallas flyktingar, och de är klienter i kommunernas flyktingmottagning. Men denna kategori är en ren administrativ kategori som inte behöver innebära att de är flyktingar enligt FN:s definition. I flyktingmottagningen ingår flyktingar, andra skyddsbehövande och deras anhöriga som kommer till Sverige inom två år.
En del invandrare behöver inte arbetstillstånd, t.ex. nordbor och de redovisas inte alltid i statistiken över invandringen. Många svenska medborgare in- och utvandrar också årligen. De är ibland med och ibland inte med i den redovisade statistiken. Olika typer av data har olika användningsområden och Sverige har mer och tydligare statistik än många andra länder.
Migrationsverkets statistik finns här.
SCB:s statistik finns här.
Etiketter:
DN debatt,
Gunnar Sandelin,
Maciej Zaremba,
Migration,
statistik
måndag 14 april 2008
Liza Marklund hyllar Spaniens migrationspolitik
Liza Marklund påpekar i Expressen det självklara att migration kan vara bra eller dålig beroende på politik. Så här avslutar Marklund sin krönika:
Det är en grov missuppfattning att invandring kostar pengar. Att det kommer vuxna, färdigutbildade och arbetsföra människor till ett land är den absolut bästa affär man kan göra, rent samhällsekonomiskt.
Det som kostar samhället miljarder är dålig integrationspolitik, stelbenta arbetsmarknadslagar och för hårda regleringar när det gäller byggande och infrastruktur.
Samtidigt måste vi vara medvetna om Spaniens politik. Inget svenskt parti, inte ens Sverigedemokraterna, skulle acceptera en politik som Spaniens. I förhållande till sin folkmängd tar Spanien emot 24 gånger färre flyktingar än Sverige. De som invandrar från Afrika till Spanien gör det nästa alltid illegalt. De arbetar oftast inom jordbruket. Då och då tillåter Spaniens regeringen att de som har haft långvarigt arbete i landet får laglig rätt att bo i landet. Om Sverige årligen hade 750 asylsökande istället för 36 000 så hade Sverige också tjänat pengar på migrationen. Som det är nu för regeringen en ekonomiskt oansvarig migrationspolitik som gör integrationspolitiken omöjlig att lyckas med.
Men det märkligaste av allt är att en person kan hylla en politik i Spanien som hon skulle fördöma i Sverige.
Det är en grov missuppfattning att invandring kostar pengar. Att det kommer vuxna, färdigutbildade och arbetsföra människor till ett land är den absolut bästa affär man kan göra, rent samhällsekonomiskt.
Det som kostar samhället miljarder är dålig integrationspolitik, stelbenta arbetsmarknadslagar och för hårda regleringar när det gäller byggande och infrastruktur.
Samtidigt måste vi vara medvetna om Spaniens politik. Inget svenskt parti, inte ens Sverigedemokraterna, skulle acceptera en politik som Spaniens. I förhållande till sin folkmängd tar Spanien emot 24 gånger färre flyktingar än Sverige. De som invandrar från Afrika till Spanien gör det nästa alltid illegalt. De arbetar oftast inom jordbruket. Då och då tillåter Spaniens regeringen att de som har haft långvarigt arbete i landet får laglig rätt att bo i landet. Om Sverige årligen hade 750 asylsökande istället för 36 000 så hade Sverige också tjänat pengar på migrationen. Som det är nu för regeringen en ekonomiskt oansvarig migrationspolitik som gör integrationspolitiken omöjlig att lyckas med.
Men det märkligaste av allt är att en person kan hylla en politik i Spanien som hon skulle fördöma i Sverige.
Etiketter:
Liza Marklund,
Migrationspolitik,
Spanien
söndag 13 april 2008
Nick Cohen i Axess om vänsterns misslyckande
Nya Axess har som tema: 1968 - 40-årskris. Där skriver bland annat Nick Cohen om hur vänstern ursäktar fascistiska och reaktionära rörelser. Så här skriver han om vänstern och integrationsfrågan:
Kvinnor, homosexuella och svarta - grupper som diskriminerats i årtusenden - har vunnit full juridisk jämlikhet. Ett mått på förändringen är att det numera vore omöjligt för en konservativ politiker som är emot lika rättigheter för homosexuella att bli ledare för ett större europeiskt höger-mittenparti.
Också i detta fall finns en tvetydighet. Även om den enastående framgången för kampanjer mot sexism, rasism och homofobi starkt förbättrade livet för miljontals individer, så sågs de av den postmoderna vänstern inte som just individer utan som kategorier. Man utvecklade en identitetspolitik baserad på gruppdefinitioner utifrån antiindividualistiska förutsättningar. Man behandlade kvinnor, medlemmar av etniska minoriteter, homosexuella och andra som block med gemensamma intressen. Dessa förenklingar var inte alltid skadliga - en kampanj för att skärpa lagen mot våld i hemmet, till exempel, är en kampanj för kvinnor, inte för en eller annan bestämd kvinna. Men postmoderna multikulturalister har tagit den liberala idén om tolerans och drivit den till en extrem relativism, som innebär att det alltid är fel att angripa tidigare förfördelade grupper - "den andre" - även när denne andre förespråkar antiliberala idéer.
Kort sagt, det har blivit rasistiskt att motsätta sig sexister, homofober och fascister från andra kulturer.
Sådana attityder är en katastrof för progressiva krafter i den fattiga världen, särskilt i arabvärlden, liksom bland Europas invandrargrupper. Vi befinner oss nu i den anmärkningsvärda situationen att det anses vara "vänster" att hävda att kvinnofrigörelse är till gagn för ljushyade kvinnor i Europa, men inte för mörkhyade kvinnor i Teheran. Postmoderna multikulturalister har övertagit mot-upplysningens reaktionära, antiuniversalistiska filosofi och klätt den i en modern dräkt.
Artikeln kan läsas i sin helhet på Axess hemsida.
Kvinnor, homosexuella och svarta - grupper som diskriminerats i årtusenden - har vunnit full juridisk jämlikhet. Ett mått på förändringen är att det numera vore omöjligt för en konservativ politiker som är emot lika rättigheter för homosexuella att bli ledare för ett större europeiskt höger-mittenparti.
Också i detta fall finns en tvetydighet. Även om den enastående framgången för kampanjer mot sexism, rasism och homofobi starkt förbättrade livet för miljontals individer, så sågs de av den postmoderna vänstern inte som just individer utan som kategorier. Man utvecklade en identitetspolitik baserad på gruppdefinitioner utifrån antiindividualistiska förutsättningar. Man behandlade kvinnor, medlemmar av etniska minoriteter, homosexuella och andra som block med gemensamma intressen. Dessa förenklingar var inte alltid skadliga - en kampanj för att skärpa lagen mot våld i hemmet, till exempel, är en kampanj för kvinnor, inte för en eller annan bestämd kvinna. Men postmoderna multikulturalister har tagit den liberala idén om tolerans och drivit den till en extrem relativism, som innebär att det alltid är fel att angripa tidigare förfördelade grupper - "den andre" - även när denne andre förespråkar antiliberala idéer.
Kort sagt, det har blivit rasistiskt att motsätta sig sexister, homofober och fascister från andra kulturer.
Sådana attityder är en katastrof för progressiva krafter i den fattiga världen, särskilt i arabvärlden, liksom bland Europas invandrargrupper. Vi befinner oss nu i den anmärkningsvärda situationen att det anses vara "vänster" att hävda att kvinnofrigörelse är till gagn för ljushyade kvinnor i Europa, men inte för mörkhyade kvinnor i Teheran. Postmoderna multikulturalister har övertagit mot-upplysningens reaktionära, antiuniversalistiska filosofi och klätt den i en modern dräkt.
Artikeln kan läsas i sin helhet på Axess hemsida.
Etiketter:
Axess,
Integration,
Nick Cohen,
vänstern
fredag 11 april 2008
Power Point på Integrationsbloggen
Jag blev inspirerad av Andreas Berghs google documents import och gör här ett eget test. Power Point presentationen är från ett seminarium i Kristianstad, februari 2008.
Etiketter:
introduktion av nyanlända invandrare,
Power Point,
presentation
Fredagsläsning - internationella nyheter
Invandrare i Storbritannien är för duktiga!
Bittiska The Telegraph skriver att den stora invandring som skett till Storbritannien efter EU-utvidgningen lett till att färre britter arbetar. Professor Rowthorn säger till tidningen att det beror på att invandrarna är för duktiga arbetare:
"We are looking at the most vulnerable, least skilled and in some ways least motivated members of the local workforce. The problem that eastern European migrants pose is that they are good workers."
Polygami finns inte bara i USA, utan också i Italien
AKI skriver om en ökande polygami i Italien:
"Many of my friends have more than one wife here. It is not just Senegalese people. Moroccans and Egyptians are doing it to," said Baba Kar, quoted by La Repubblica.
La Repubblica said Kar first arrived in Italy nine years ago from Senegal without any of his wives. He then brought over his first wife, Fadu, with their three-year-old son.
Once Kar had a work permit, he brought his second wife, Nkeir, to live with him, Fadu and their son in a two-roomed 60 square metre flat in the northern city of Brescia, the paper said.
Fadu admitted to being jealous at first when Nkeir joined her and Kar. "But then I got over it. This is how things are for us Senegalese," she said, quoted by La Repubblica.
"The Koran says I can have up to four wives. I observe my religion, and I have never had any problems with the Italian state," said Kar.
Blandat
Läs en lång artikel i The Economist om den turkiska minoritetsgruppen i Tyskland.
Plötsligt söker 850 kineser asyl i Nederländerna.
Bittiska The Telegraph skriver att den stora invandring som skett till Storbritannien efter EU-utvidgningen lett till att färre britter arbetar. Professor Rowthorn säger till tidningen att det beror på att invandrarna är för duktiga arbetare:
"We are looking at the most vulnerable, least skilled and in some ways least motivated members of the local workforce. The problem that eastern European migrants pose is that they are good workers."
Polygami finns inte bara i USA, utan också i Italien
AKI skriver om en ökande polygami i Italien:
"Many of my friends have more than one wife here. It is not just Senegalese people. Moroccans and Egyptians are doing it to," said Baba Kar, quoted by La Repubblica.
La Repubblica said Kar first arrived in Italy nine years ago from Senegal without any of his wives. He then brought over his first wife, Fadu, with their three-year-old son.
Once Kar had a work permit, he brought his second wife, Nkeir, to live with him, Fadu and their son in a two-roomed 60 square metre flat in the northern city of Brescia, the paper said.
Fadu admitted to being jealous at first when Nkeir joined her and Kar. "But then I got over it. This is how things are for us Senegalese," she said, quoted by La Repubblica.
"The Koran says I can have up to four wives. I observe my religion, and I have never had any problems with the Italian state," said Kar.
Blandat
Läs en lång artikel i The Economist om den turkiska minoritetsgruppen i Tyskland.
Plötsligt söker 850 kineser asyl i Nederländerna.
Etiketter:
Internationella,
Italien,
Nederländerna,
Storbritannien,
Tyskland
onsdag 9 april 2008
Mot allt mer könssegregering
Det är en tråkig utveckling att vi går mot en allt större könssegregering. Och det är en jättestor utmaning för en framtida välfärds- och integrationspolitik.
Låt oss börja på den lilla nivån. Friskis & Svettis ordnar undanskymda gymnastikpass för kvinnor.
Nerdragna gardiner, förtäckta fönster och stängd dörr. Inga män får var med och inte heller se på. Det är förutsättningen för att kunna jympa utan slöja.
Inget fel i det om medlemmarna önskat det, men motiveringen från deltagarna själva visar på att det finns tråkiga föreställningar bakom könssegregeringen. En deltagare säger:
- Muslimska kvinnor får inte blandas med män och inte röra sig framför en man. Kroppsformen får heller inte synas.
Denna syn på män och kvinnors könsroller och relationer har en direkt inverkan på män och kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Invandrare från länder med starkt patriarkala traditioner och mer bundna könsroller, ofta religiöst motiverade, uppvisar ett arbetsmarknadsdeltagande som är extremt ojämställt.
Kvinnor bakom neddragna gardiner
I OECD-rapporten A Profile of Immigrant Populations in the 21st Century finns en tabell som visar sysselsättningen efter födelseland för alla invandrare i hela OECD-området. Den visar till exempel att 65 procent av männen och 62 procent av kvinnorna som invandrat till OECD-området från Jamaica och är över 15 år är sysselsatta. Några av länderna utmärker sig genom extremt stora skillnaderna i sysselsättning mellan män och kvinnor. Några exempel.
Turkiet: män 60 %, kvinnor 32 %
Marocko: män 62 %, kvinnor 32 %
Pakistan: män 68 %, kvinnor 25 %
Siffrorna för de som invandrar till Storbritannien är ännu mer "extrema"
Pakistan: män 65 %, kvinnor 18 %
Bangladesh: män 59 %, kvinnor 15 %
I Sverige är mönstret liknande för utrikes födda från Irak, Afghanistan och Somalia, alltså några av de stora invandringsländerna.
Problemet med denna ojämställda familjesyn är extra stor när den möter ett välfärdssamhälle som det svenska. Vi har byggt upp ett samhällssystem (t.ex. ett individualiserat skattesystem) som förutsätter att både man och kvinna arbetar. Det går knappt att överleva på en lön, och marginaleffekterna när en familjemedlem kommer ut på arbetsmarknaden och den andra förblir hemma är ofta uppemot 100 procent. Och för att finansiera en välfärdsmodell som den svenska fungerar helt enkelt inte en könssegregerad syn på män och kvinnor. Kvinnor behövs ute i samhället, inte som hos Friskis och Svettis isolerade bakom neddragna gardiner.
Låt oss börja på den lilla nivån. Friskis & Svettis ordnar undanskymda gymnastikpass för kvinnor.
Nerdragna gardiner, förtäckta fönster och stängd dörr. Inga män får var med och inte heller se på. Det är förutsättningen för att kunna jympa utan slöja.
Inget fel i det om medlemmarna önskat det, men motiveringen från deltagarna själva visar på att det finns tråkiga föreställningar bakom könssegregeringen. En deltagare säger:
- Muslimska kvinnor får inte blandas med män och inte röra sig framför en man. Kroppsformen får heller inte synas.
Denna syn på män och kvinnors könsroller och relationer har en direkt inverkan på män och kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Invandrare från länder med starkt patriarkala traditioner och mer bundna könsroller, ofta religiöst motiverade, uppvisar ett arbetsmarknadsdeltagande som är extremt ojämställt.
Kvinnor bakom neddragna gardiner
I OECD-rapporten A Profile of Immigrant Populations in the 21st Century finns en tabell som visar sysselsättningen efter födelseland för alla invandrare i hela OECD-området. Den visar till exempel att 65 procent av männen och 62 procent av kvinnorna som invandrat till OECD-området från Jamaica och är över 15 år är sysselsatta. Några av länderna utmärker sig genom extremt stora skillnaderna i sysselsättning mellan män och kvinnor. Några exempel.
Turkiet: män 60 %, kvinnor 32 %
Marocko: män 62 %, kvinnor 32 %
Pakistan: män 68 %, kvinnor 25 %
Siffrorna för de som invandrar till Storbritannien är ännu mer "extrema"
Pakistan: män 65 %, kvinnor 18 %
Bangladesh: män 59 %, kvinnor 15 %
I Sverige är mönstret liknande för utrikes födda från Irak, Afghanistan och Somalia, alltså några av de stora invandringsländerna.
Problemet med denna ojämställda familjesyn är extra stor när den möter ett välfärdssamhälle som det svenska. Vi har byggt upp ett samhällssystem (t.ex. ett individualiserat skattesystem) som förutsätter att både man och kvinna arbetar. Det går knappt att överleva på en lön, och marginaleffekterna när en familjemedlem kommer ut på arbetsmarknaden och den andra förblir hemma är ofta uppemot 100 procent. Och för att finansiera en välfärdsmodell som den svenska fungerar helt enkelt inte en könssegregerad syn på män och kvinnor. Kvinnor behövs ute i samhället, inte som hos Friskis och Svettis isolerade bakom neddragna gardiner.
Etiketter:
arbetsmarknadsintegration,
Friskis och Svettis,
könssegregering
Ny studie om anställningsskydd och arbetsmarknadsintegration
Per Skedinger gav nyligen ut boken Effekter av anställningsskydd: Vad säger forskningen? Där konstaterar han att forskningen visar att "anställningsskyddet minskar risken att bli uppsagd från en anställning, vilket indikerar att arbetsgivare inte kringgår regelverket i någon större utsträckning. Detta tycks dock ske till priset av att trösklarna till arbetsmarknaden höjs för personer med svag förankring där." (sid.117) Med svag förankring menas invandrare, men framförallt ungdomar. Skedinger är försiktig med sina slutsatser om anställningsskyddets effekter på invandrares sysselsättning men tydlig när det gäller de negativa effekterna för ungdomar.
Integrationens svarta bok
Ett av de få konkreta exempel som 8000 sidors utredning om strukturell diskriminering tog upp var Lagen om AnställningsSkydd.
Lagen tillämpar en senioritetsprincip vid uppsägningar som är avsedd att skydda de anställda från arbetsgivarnas godtycklighet. Men lagen har kritiserats för att missgynna ungdomar och personer med invandrarbakgrund, som är överrepresenterade bland dem med kortast tid i arbetslivet.
Men utredningen landar i slutsatsen att just i det här fallet behöver institutionell diskriminering inte vara negativt. "LAS diskriminerande effekter måste givetvis tas på största allvar. Frågan är dock om en försvagad arbetsrätt kan ge större garantier mot diskriminering än den nuvarande lagstiftningen. Är ökat institutionellt utrymme liktydigt med minskad diskriminering?" (sid.177-178)
Anställningsskydd bra för invandrare?
Med tanke på att det mesta pekat på att anställningsskydd försvårar för invandrare på arbetsmarknaden, både teoretiskt och empiriskt, kommer Filipa Sá´s studie Does Employment Protection Help Immigrants? Evidence from European Labor Markets som en överraskning. Filipa Sá har använt sig av data från flera Europeiska länder och kommer fram till slutsatsen att anställningsskydd gynnar invandrare:
The results suggest that strict employment protection legislation (EPL) gives immigrants a comparative advantage relative to natives. Stricter EPL is found to reduce employment and reduce hiring and firing rates for natives. By contrast, stricter EPL has no effect on most immigrants and may even increase employment rates for those who have been in the country for a longer time.
Det skulle vara mycket intressant att höra vad arbetsmarknadsexperter har att säga om studiens resultat och tillförlitlighet.
Integrationens svarta bok
Ett av de få konkreta exempel som 8000 sidors utredning om strukturell diskriminering tog upp var Lagen om AnställningsSkydd.
Lagen tillämpar en senioritetsprincip vid uppsägningar som är avsedd att skydda de anställda från arbetsgivarnas godtycklighet. Men lagen har kritiserats för att missgynna ungdomar och personer med invandrarbakgrund, som är överrepresenterade bland dem med kortast tid i arbetslivet.
Men utredningen landar i slutsatsen att just i det här fallet behöver institutionell diskriminering inte vara negativt. "LAS diskriminerande effekter måste givetvis tas på största allvar. Frågan är dock om en försvagad arbetsrätt kan ge större garantier mot diskriminering än den nuvarande lagstiftningen. Är ökat institutionellt utrymme liktydigt med minskad diskriminering?" (sid.177-178)
Anställningsskydd bra för invandrare?
Med tanke på att det mesta pekat på att anställningsskydd försvårar för invandrare på arbetsmarknaden, både teoretiskt och empiriskt, kommer Filipa Sá´s studie Does Employment Protection Help Immigrants? Evidence from European Labor Markets som en överraskning. Filipa Sá har använt sig av data från flera Europeiska länder och kommer fram till slutsatsen att anställningsskydd gynnar invandrare:
The results suggest that strict employment protection legislation (EPL) gives immigrants a comparative advantage relative to natives. Stricter EPL is found to reduce employment and reduce hiring and firing rates for natives. By contrast, stricter EPL has no effect on most immigrants and may even increase employment rates for those who have been in the country for a longer time.
Det skulle vara mycket intressant att höra vad arbetsmarknadsexperter har att säga om studiens resultat och tillförlitlighet.
"En dålig invandringspolitik kostar"
Jag såg först nu att professor Jan Ekberg, Växjö Universitet, skrivit ett debattinlägg i Expressen om invandringens ekonomiska effekter.
De beräkningar som genomgått granskning av vetenskapssamhället pekar på att den årliga kostnaden ligger på cirka 1,5- 2 procent av bruttonationalprodukten (BNP) vilket motsvarar cirka 40 miljarder kronor. Kostnaden uppkommer som skillnaden mellan vad invandrarna tar i anspråk av den offentliga sektorns utgifter (bidrag och andra offentliga transfereringar samt offentliga tjänster som exempelvis skola, sjukvård och så vidare) och vad människor tillhörande gruppen invandrare bidrar med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter.
Det finns alltså all anledning för migrationsminister Tobias Billström (m) och integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) att slå sina intelligenta huvuden ihop och utforma ett rejält alternativ till dagens politik. Jag anser att Nyamko Sabuni påbörjat ett sådant arbete, medan Tobias Billström undviker att ta tag i frågan. Många länder för en politik som kombinerar invandring och positiva ekonomiska effekter och det kan Sverige också göra.
De beräkningar som genomgått granskning av vetenskapssamhället pekar på att den årliga kostnaden ligger på cirka 1,5- 2 procent av bruttonationalprodukten (BNP) vilket motsvarar cirka 40 miljarder kronor. Kostnaden uppkommer som skillnaden mellan vad invandrarna tar i anspråk av den offentliga sektorns utgifter (bidrag och andra offentliga transfereringar samt offentliga tjänster som exempelvis skola, sjukvård och så vidare) och vad människor tillhörande gruppen invandrare bidrar med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter.
Det finns alltså all anledning för migrationsminister Tobias Billström (m) och integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) att slå sina intelligenta huvuden ihop och utforma ett rejält alternativ till dagens politik. Jag anser att Nyamko Sabuni påbörjat ett sådant arbete, medan Tobias Billström undviker att ta tag i frågan. Många länder för en politik som kombinerar invandring och positiva ekonomiska effekter och det kan Sverige också göra.
"Argument för arbetskraftsinvandring har inte varit främst samhällsekonomiska"
Realtid.se följer idag upp sin artikel om de ekonomiska konsekvenserna av invandringen till Storbritannien. I artikeln fortsätter Migrationsminister Tobias Billström (m) sin vana att svara undvikande på alla frågor.
I artikeln säger professor Jan Ekberg att invandringen kostar landet cirka 40 miljarder om året.
- sådana uträkningar är nödvändiga, menar den svenska socialdemokratiska samhällsdebattören och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.
Men migrationsminister, Tobias Billström, Moderaterna undviker frågan. Han erkänner att beslutet att införa en i det närmaste fri arbetskraftsinvandring inte beror på att det är bra för samhällsekonomin:
– Moderaternas argument för arbetskraftsinvandring har inte varit främst samhällsekonomiska, utan har byggt på dels företagens behov av arbetskraft som det idag inom vissa yrken och sektorer råder brist på och dels på vår grundsyn om att människor som vill arbeta bör vara välkomna till Sverige.
Här säger alltså att han sätter vissa företags och branschers behov före det samhällsekonomiska intresset. Migrationsministern är inte intresserad av att ta reda på de ekonomiska effekterna av den politik han ansvarar för:
– Jag ser det inte främst som regeringens uppgift att bedriva forskning, det är våra lärosäten fria att göra efter egen vilja. Det finns exempelvis redan genomförda studier vid Växjö Universitet.
Kostnadskalkyler och frågor om politikens effektivitet och måluppfyllelse är något som gäller alla andra politikområden, men uppenbart inte migrationspolitiken. Samtidigt säger ministern att den mesta av migrationspolitiken är frivillig. Isåfall borde Sverige kunna bedriva en ekonomiskt effektiv politik utan att göra avkall på humanitära hänsyn. I sista meningen säger Billström att debatten borde handla om hur vi kan dra nytta av migrationens kraft. Tobias, ta dig själv på orden.
– Det finns tyvärr en syn på migration i Sverige som i allt för stor utsträckning präglats av en syn på invandring och invandrare som personer som ofrivilligt lämnar sina hemländer för att söka skydd i Sverige och därmed är offer, säger Tobias Billström.
– Debatten bör handla mer om migration som en positiv kraft i en allt mer globaliserad värld. Majoriteten av de människor som migrerar i världen gör det främst för att de vill söka sig en bättre ekonomisk framtid någon annanstans. Debatten i Sverige borde handla mer om hur vi kan dra nytta av denna kraft.
I artikeln säger professor Jan Ekberg att invandringen kostar landet cirka 40 miljarder om året.
- sådana uträkningar är nödvändiga, menar den svenska socialdemokratiska samhällsdebattören och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.
Men migrationsminister, Tobias Billström, Moderaterna undviker frågan. Han erkänner att beslutet att införa en i det närmaste fri arbetskraftsinvandring inte beror på att det är bra för samhällsekonomin:
– Moderaternas argument för arbetskraftsinvandring har inte varit främst samhällsekonomiska, utan har byggt på dels företagens behov av arbetskraft som det idag inom vissa yrken och sektorer råder brist på och dels på vår grundsyn om att människor som vill arbeta bör vara välkomna till Sverige.
Här säger alltså att han sätter vissa företags och branschers behov före det samhällsekonomiska intresset. Migrationsministern är inte intresserad av att ta reda på de ekonomiska effekterna av den politik han ansvarar för:
– Jag ser det inte främst som regeringens uppgift att bedriva forskning, det är våra lärosäten fria att göra efter egen vilja. Det finns exempelvis redan genomförda studier vid Växjö Universitet.
Kostnadskalkyler och frågor om politikens effektivitet och måluppfyllelse är något som gäller alla andra politikområden, men uppenbart inte migrationspolitiken. Samtidigt säger ministern att den mesta av migrationspolitiken är frivillig. Isåfall borde Sverige kunna bedriva en ekonomiskt effektiv politik utan att göra avkall på humanitära hänsyn. I sista meningen säger Billström att debatten borde handla om hur vi kan dra nytta av migrationens kraft. Tobias, ta dig själv på orden.
– Det finns tyvärr en syn på migration i Sverige som i allt för stor utsträckning präglats av en syn på invandring och invandrare som personer som ofrivilligt lämnar sina hemländer för att söka skydd i Sverige och därmed är offer, säger Tobias Billström.
– Debatten bör handla mer om migration som en positiv kraft i en allt mer globaliserad värld. Majoriteten av de människor som migrerar i världen gör det främst för att de vill söka sig en bättre ekonomisk framtid någon annanstans. Debatten i Sverige borde handla mer om hur vi kan dra nytta av denna kraft.
tisdag 8 april 2008
Centern lyckas inte heller tänka nytt
Jag har läst Centerpartiets idéprogram för en ny integrationspolitik: Från flykting till medborgare. Förslagen, som presenterades på ett seminarium den 4 april, är en blandning av förslag som hörts tidigare i partidebatten.
Flera av förslagen, förbättrad samverkan och att kombinera sfi och praktik, skulle lika gärna kunna vara socialdemokratiska. I själva verket var det några av huvuddragen i Socialdemokraternas politik under den förra mandatperioden. Andra förslag är allmänborgerliga och finns redan idag: att konkurrensutsätta sfi-utbildning och arbetsförmedling. En mer kraftfull satsning på information är välkommet, men det lär knappast revolutionera introduktionens resultat. Två av förslagen känns igen från Folkpartiet och Mauricio Rojas: en integrationspeng som individen själv kan använda för att välja vilken service (introduktionsservice och språkutbildning) han eller hon vill utnyttja. Frivilligorganisationer är viktiga tycker Centern, och alla andra partier också.
Introduktionsanställning
Ett förslag kräver särskild uppmärksamhet: introduktionsanställningarna. Centern vill ge alla nyanlända flyktingar en anställning med lön på 15-20 000 kronor i månaden. Förslaget liknar Vänsterpartiets program inför senaste valet att anställa 200 000 personer i offentlig sektor. Varför en anställning av alla nyanlända som fått asyl skulle vara bättre än att anställa 200 000 arbetslösa i offentlig sektor förstår jag inte. I Centerpartiets kostnadsgranskning av Vänsterpartiets valplattform skrev partiet:
I analysen förutsätts 200 000 personer bli helårssysselsatta. Kalkylerna bygger på 2005 års priser, löner och regelverk. Medianlönen för offentlig sektor år 2005 har använts vilket innebär 21 100 kronor i månaden. I analysen ingår enbart kostnaden för lönekostnaderna. Andra nödvändiga kostnader såsom extra lokaler, utrustning etc. har inte beräknats.
Beroende på hur stor andel som antas vara arbetslösa av de som rekryteras antas lönekostnaderna variera från 45,1 miljarder kronor till 73 miljarder kronor årligen. Till detta tillkommer dessutom lokalkostnader etc.
Här tror jag att Centerpartiet måste tänka om. Anställningarna skulle nog också riskera att förstärka motsättningarna på arbetsmarknaden. Det är nog många som skulle vilja "anställas av kommunen och matchas mot arbetsuppgifter och arbetsplatser som stämmer överens med vederbörandes yrkesbakgrund och intressen" med en ersättning på mellan 15 och 20 000 kronor i månaden.
Samma gamla integrationspolitik
Jag kan konstatera att Centerpartiets integrationspolitik faktiskt har mer gemensamt med Socialdemokraterna i Sverige än Centerpartiets liberala kollegor i våra europeiska grannländer. Centerpartiet arbetar i enlighet med de integrationspolitiska principer som Sverige etablerade på 70-talet, och som sattes på pränt i den integrationspolitiska propositionen 1997/98:16. Det finns en mycket stark värdegemenskap mellan partierna om hur integrationspolitiken ska bedrivas. Den värdegemenskap döljs effektivt av ett oförsonligt debattklimat. Jag kommer gärna till Centerpartiet och berättar om de alternativ som finns till dagens integrationspolitik.
Flera av förslagen, förbättrad samverkan och att kombinera sfi och praktik, skulle lika gärna kunna vara socialdemokratiska. I själva verket var det några av huvuddragen i Socialdemokraternas politik under den förra mandatperioden. Andra förslag är allmänborgerliga och finns redan idag: att konkurrensutsätta sfi-utbildning och arbetsförmedling. En mer kraftfull satsning på information är välkommet, men det lär knappast revolutionera introduktionens resultat. Två av förslagen känns igen från Folkpartiet och Mauricio Rojas: en integrationspeng som individen själv kan använda för att välja vilken service (introduktionsservice och språkutbildning) han eller hon vill utnyttja. Frivilligorganisationer är viktiga tycker Centern, och alla andra partier också.
Introduktionsanställning
Ett förslag kräver särskild uppmärksamhet: introduktionsanställningarna. Centern vill ge alla nyanlända flyktingar en anställning med lön på 15-20 000 kronor i månaden. Förslaget liknar Vänsterpartiets program inför senaste valet att anställa 200 000 personer i offentlig sektor. Varför en anställning av alla nyanlända som fått asyl skulle vara bättre än att anställa 200 000 arbetslösa i offentlig sektor förstår jag inte. I Centerpartiets kostnadsgranskning av Vänsterpartiets valplattform skrev partiet:
I analysen förutsätts 200 000 personer bli helårssysselsatta. Kalkylerna bygger på 2005 års priser, löner och regelverk. Medianlönen för offentlig sektor år 2005 har använts vilket innebär 21 100 kronor i månaden. I analysen ingår enbart kostnaden för lönekostnaderna. Andra nödvändiga kostnader såsom extra lokaler, utrustning etc. har inte beräknats.
Beroende på hur stor andel som antas vara arbetslösa av de som rekryteras antas lönekostnaderna variera från 45,1 miljarder kronor till 73 miljarder kronor årligen. Till detta tillkommer dessutom lokalkostnader etc.
Här tror jag att Centerpartiet måste tänka om. Anställningarna skulle nog också riskera att förstärka motsättningarna på arbetsmarknaden. Det är nog många som skulle vilja "anställas av kommunen och matchas mot arbetsuppgifter och arbetsplatser som stämmer överens med vederbörandes yrkesbakgrund och intressen" med en ersättning på mellan 15 och 20 000 kronor i månaden.
Samma gamla integrationspolitik
Jag kan konstatera att Centerpartiets integrationspolitik faktiskt har mer gemensamt med Socialdemokraterna i Sverige än Centerpartiets liberala kollegor i våra europeiska grannländer. Centerpartiet arbetar i enlighet med de integrationspolitiska principer som Sverige etablerade på 70-talet, och som sattes på pränt i den integrationspolitiska propositionen 1997/98:16. Det finns en mycket stark värdegemenskap mellan partierna om hur integrationspolitiken ska bedrivas. Den värdegemenskap döljs effektivt av ett oförsonligt debattklimat. Jag kommer gärna till Centerpartiet och berättar om de alternativ som finns till dagens integrationspolitik.
Etiketter:
Centerpartiet,
Integrationspolitik,
Mauricio Rojas
Vänstern och rasismen
Många vänstersympatisörer verkar ha stora problem med att det finns starka och framgångsrika liberala kvinnor med utländsk bakgrund. Nu senast har Johan Ingerö uppmärksammat frågan på sin blogg. Det är en förrädisk debatteknik som används. En framgångsrik person har sålt sig till "de vita" och en mindre framgångsrik person är strukturellt diskriminerad.
Två av kvinnorna som brukar anklagas för att vara liberala och därmed "husneger", "blattealibi" och "Onkel Tom" har själv svarat, Sakine Madon i Expressen och Dilsa Demirbag Sten i Arena. Det är obligatorisk läsning.
Två av kvinnorna som brukar anklagas för att vara liberala och därmed "husneger", "blattealibi" och "Onkel Tom" har själv svarat, Sakine Madon i Expressen och Dilsa Demirbag Sten i Arena. Det är obligatorisk läsning.
Etiketter:
Dilsa Demirbag Sten,
Johan Ingerö,
Sakine Madon,
vänstern
Invandringskritiskt inlägg på DN debatt
Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris skriver idag på DN debatt att Sverige måste ompröva migrationspolitiken. Sandelin menar att invandringen, som bara till liten del består av "riktiga" flyktingar kostar samhället stora pengar och leder till sociala problem. Han menar också att journalister mörkar problemen med invandringen.
Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn. Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.
Jag anser att Sverige tagit för lite hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av migrationspolitiken. Där ger jag Sandelin rätt. För att migrationspolitiken ska vara hållbar på lång sikt måste invandringen gynna dom som bor i landet, inte bara de som invandrar. Principerna bakom migrationspolitiken, som etablerades på 70-talet, är inte hållbara i en mer globaliserad värld. Det är inte volymen på invandringen som är det stora problemet utan den föråldrade migrations- och integrationspolitiken. På kort sikt är det heller inte rimligt att Sverige antalsmässigt tar emot flest asylsökande i Europa.
Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn. Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.
Jag anser att Sverige tagit för lite hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av migrationspolitiken. Där ger jag Sandelin rätt. För att migrationspolitiken ska vara hållbar på lång sikt måste invandringen gynna dom som bor i landet, inte bara de som invandrar. Principerna bakom migrationspolitiken, som etablerades på 70-talet, är inte hållbara i en mer globaliserad värld. Det är inte volymen på invandringen som är det stora problemet utan den föråldrade migrations- och integrationspolitiken. På kort sikt är det heller inte rimligt att Sverige antalsmässigt tar emot flest asylsökande i Europa.
måndag 7 april 2008
Alla älskar invandring - ingen vill ha invandrare
Om man lyssnar på riksdagsdebatter om migrations- och integrationspolitiken som den förra veckan får man intrycket av att alla partier vill ha en bibehållen eller ökad asylinvandring. Samtidigt beklagar sig alla över att invandringen leder till stora problem i Sveriges kommuner.
Ibland är resonemangen rent utav surrealistiska. Partierna anklagar varandra för omänsklighet och för att bryta mot internationella konventioner. Alliansen menar t.ex. att socialdemokraternas förslag är en "kommunarrest" som bryter mot grundlag och europakonventionen. Socialdemokraterna och vänsterpartiet anklagar alliansen för att förslagen om försörjningskrav för anhöriginvandring är ett brott mot barnkonventionen osv. I själva verket utgår båda förslagen från samma idé, att de med självförsörjning ska gynnas. En flykting får bara ta hit sin familj om han/hon är självförsörjande eller en flykting får bara flytta dit den vill om han/hon är självförsörjande. Båda förslagen förekommer dessutom frekvent i våra grannländer utan att de har dragits inför internationella domstolar så det finns ingen anledning för en intelligent person som Fredrik Federley (c) att raljera som han gjorde i den senaste riksdagsdebatten.
Mål om en minskat ansvarstagande?
Alla som var inblandade i debatten påpekade att landet ska ha en generös och human flyktingpolitik. Därför blev jag lite förvånad när jag tog del av justitiedepartementets verksamhetsplan för 2008. På sidan 28 står det: att "Sverige bör upprätthålla en reglerad invandring och ett långsiktigt hållbart asylsystem. Ett riktmärke på sikt bör vara en asylinströmning som inte allt för mycket avviker från EU-genomsnittet. Arbetet med återvändande efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut ska effektiviseras för att undvika att asylsystemets trovärdighet undergrävs."
En asylinströmning som liknar EU-snittet skulle innebära att antalet asylsökande till Sverige bör minska till 0,3 asylsökande per 1000 invånare, istället för dagens 4 per 1000 invånare. I antal skulle det innebära en minskning av antalet asylsökande från 36 000 till några tusen. Att det finns ett sådant mål var inget som reflekterades i debatten.
Ibland är resonemangen rent utav surrealistiska. Partierna anklagar varandra för omänsklighet och för att bryta mot internationella konventioner. Alliansen menar t.ex. att socialdemokraternas förslag är en "kommunarrest" som bryter mot grundlag och europakonventionen. Socialdemokraterna och vänsterpartiet anklagar alliansen för att förslagen om försörjningskrav för anhöriginvandring är ett brott mot barnkonventionen osv. I själva verket utgår båda förslagen från samma idé, att de med självförsörjning ska gynnas. En flykting får bara ta hit sin familj om han/hon är självförsörjande eller en flykting får bara flytta dit den vill om han/hon är självförsörjande. Båda förslagen förekommer dessutom frekvent i våra grannländer utan att de har dragits inför internationella domstolar så det finns ingen anledning för en intelligent person som Fredrik Federley (c) att raljera som han gjorde i den senaste riksdagsdebatten.
Mål om en minskat ansvarstagande?
Alla som var inblandade i debatten påpekade att landet ska ha en generös och human flyktingpolitik. Därför blev jag lite förvånad när jag tog del av justitiedepartementets verksamhetsplan för 2008. På sidan 28 står det: att "Sverige bör upprätthålla en reglerad invandring och ett långsiktigt hållbart asylsystem. Ett riktmärke på sikt bör vara en asylinströmning som inte allt för mycket avviker från EU-genomsnittet. Arbetet med återvändande efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut ska effektiviseras för att undvika att asylsystemets trovärdighet undergrävs."
En asylinströmning som liknar EU-snittet skulle innebära att antalet asylsökande till Sverige bör minska till 0,3 asylsökande per 1000 invånare, istället för dagens 4 per 1000 invånare. I antal skulle det innebära en minskning av antalet asylsökande från 36 000 till några tusen. Att det finns ett sådant mål var inget som reflekterades i debatten.
Vår frihet allt mer inskränkt av religionen
Religionen tar ett allt hårdare strupgrepp på Världen. Maciej Zaremba visar i dagens DN hur fel vi har hamnat i religionsfrågan. Hela världssamfundet, stater som privata företag, är mer noga att ta avstånd från en dålig religionskritisk film än diktaturers förtryck och massmord.
Wilders film uppfattas med rätta som antimuslimsk, eftersom upphovsmannen är en deklarerad islamofob. (För en gångs skull är det annars så missbrukade begreppet på sin plats). Likväl var det omdömeslöst av Ban Ki-moon att kalla filmen så, eftersom nästan samma film, gjord av en iransk marxist eller feminist (eller av Voltaire, som inte heller var så noga med nyanserna), kunde vara en rasande protest mot prästerskapets totalitära anspråk. Antireligiös, helt enkelt. Men nu har mullorna fått FN:s ord på att den sorts oresonliga religionskritik som en gång närde Upplysningen är "antiislamisk", värd att fördömas, alltså brottslig! Precis som mullorna alltid har sagt... Så nästa gång de hänger en iransk Voltaire, hoppas de kanske på större förståelse.
Steg för steg får de religiösa känslorna tolkningsföreträde framför de mänskliga fri- och rättigheterna. Samma regimer som massmördar sin egen befolkning bara för att de är svarta (läs Sudan) leder upprop mot länder som inte förhindrar individer att kritisera religion.
Det allra värsta exemplet på hur illa det är utspelade sig i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 28:e mars. Det råd som byggdes upp under Jan Eliassons överseende har blivit ett redskap i händerna på islamistiska diktaturregimer (Islamiska konferensen) och deras allierade. Den 28:e mars beslutade Rådet att FN årligen ska rapportera om missbruk av yttrandefriheten, dvs. kritik mot religion. Förtryckande lagar som införts med motivering från religiösa påbud får inte längre kritiseras.
IHEU skriver: There has been a seismic shift in the balance of power in the UN system. For over a decade the Islamic States have been flexing their muscles. Yesterday they struck. There can no longer be any pretence that the Human Rights Council can defend human rights. The moral leadership of the UN system has moved from the States who created the UN in the aftermath of the Second World War, committed to the concepts of equality, individual freedom and the rule of law, to the Islamic States, whose allegiance is to a narrow, medieval worldview defined exclusively in terms of man’s duties towards Allah, and to their fellow-travellers, the States who see their future economic and political interests as being best served by their alliances with the Islamic States.
40 NGO:s från länder som ingår i islamiska konferensen vädjade förgäves om att yttrandefriheten måste skyddas.
Vi måste stå upp för en sekulär samhällsordning, trots att det ibland leder till konflikter. Alternativet är kanske mer bekvämt på kort sikt, men principer som yttrandefrihet måste gå före krass ekonomisk vinning och konflikträdsla.
Wilders film uppfattas med rätta som antimuslimsk, eftersom upphovsmannen är en deklarerad islamofob. (För en gångs skull är det annars så missbrukade begreppet på sin plats). Likväl var det omdömeslöst av Ban Ki-moon att kalla filmen så, eftersom nästan samma film, gjord av en iransk marxist eller feminist (eller av Voltaire, som inte heller var så noga med nyanserna), kunde vara en rasande protest mot prästerskapets totalitära anspråk. Antireligiös, helt enkelt. Men nu har mullorna fått FN:s ord på att den sorts oresonliga religionskritik som en gång närde Upplysningen är "antiislamisk", värd att fördömas, alltså brottslig! Precis som mullorna alltid har sagt... Så nästa gång de hänger en iransk Voltaire, hoppas de kanske på större förståelse.
Steg för steg får de religiösa känslorna tolkningsföreträde framför de mänskliga fri- och rättigheterna. Samma regimer som massmördar sin egen befolkning bara för att de är svarta (läs Sudan) leder upprop mot länder som inte förhindrar individer att kritisera religion.
Det allra värsta exemplet på hur illa det är utspelade sig i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 28:e mars. Det råd som byggdes upp under Jan Eliassons överseende har blivit ett redskap i händerna på islamistiska diktaturregimer (Islamiska konferensen) och deras allierade. Den 28:e mars beslutade Rådet att FN årligen ska rapportera om missbruk av yttrandefriheten, dvs. kritik mot religion. Förtryckande lagar som införts med motivering från religiösa påbud får inte längre kritiseras.
IHEU skriver: There has been a seismic shift in the balance of power in the UN system. For over a decade the Islamic States have been flexing their muscles. Yesterday they struck. There can no longer be any pretence that the Human Rights Council can defend human rights. The moral leadership of the UN system has moved from the States who created the UN in the aftermath of the Second World War, committed to the concepts of equality, individual freedom and the rule of law, to the Islamic States, whose allegiance is to a narrow, medieval worldview defined exclusively in terms of man’s duties towards Allah, and to their fellow-travellers, the States who see their future economic and political interests as being best served by their alliances with the Islamic States.
40 NGO:s från länder som ingår i islamiska konferensen vädjade förgäves om att yttrandefriheten måste skyddas.
Vi måste stå upp för en sekulär samhällsordning, trots att det ibland leder till konflikter. Alternativet är kanske mer bekvämt på kort sikt, men principer som yttrandefrihet måste gå före krass ekonomisk vinning och konflikträdsla.
fredag 4 april 2008
Antagligen ett misstag med helt fri arbetskraftsinvandring
The Economist skriver om de nordiska ländernas desperata försök att locka till sig högutbildade invandrare.
The Swedish response has been the most radical: a proposal that will virtually guarantee entry to any non-EU worker with a job offer from a Swedish employer. Residence and employment permits, initially valid for two years, can be extended for an extra two, with the possibility of permanent status afterwards.
The labour minister, Tobias Billstrom, says foreign workers are needed to counter a greying population and shrinking labour force. “We've had a one-track immigration policy. The only way to get into Sweden since the 1970s has been as an asylum seeker,” he notes.
Jag tror att de svenska reglerna riskerar att bli en stor missräkning för regeringen. Min kvalificerade gissning, utifrån andra länders erfarenheter, är att denna typ av arbetskraftsinvandring framförallt, som det har varit i Storbritannien, blir ett sätt att anställa släktingar från forna hemlandet i enklare serviceyrken. Och det är just de yrkena som är inträdet för många ungdomar och invandrare som redan idag bor i landet. Det kan betyda mycket för en företagare att kunna erbjuda ett arbete till någon släkting i forna hemlandet som därmed får uppehållstillstånd, med konsekvensen att hans/hennes barn/bror/vänner som redan har uppehållstillstånd i Sverige får söka arbete någon annanstans.
Det är inget fel i sig att personer invandrar till Sverige för att arbeta inom enklare serviceyrken, men samtidigt är det en typ av jobb som vi inte har tillräckligt av i Sverige. Ett sätt att minska risken att arbetskraftsinvandringen sker till alltför okvalificerade arbeten är att bestämma en minimilön på t.ex. en svensk medianlön för att bevilja arbetstillstånd. Som de föreslagna reglerna är utformade idag kommer de knappast att bidra till att lösa bristerna på den svenska arbetsmarknaden, snarare tvärtom. Och som statistiken i Economist visar så är det Norge och Danmark som har stor arbetskraftsbrist även för enklare jobb (2 procents arbetslöshet), medan Sverige med en arbetslöshet på 6 procent har, och kommer att få, en helt annan typ av arbetskraftsbrist: Högt kvalificerad arbetskraft.
Läs mer om regeringens och miljöpartiets förslag på nya regler för arbetskraftsinvandring och synpunkter på det här, här, här, här och här.
The Swedish response has been the most radical: a proposal that will virtually guarantee entry to any non-EU worker with a job offer from a Swedish employer. Residence and employment permits, initially valid for two years, can be extended for an extra two, with the possibility of permanent status afterwards.
The labour minister, Tobias Billstrom, says foreign workers are needed to counter a greying population and shrinking labour force. “We've had a one-track immigration policy. The only way to get into Sweden since the 1970s has been as an asylum seeker,” he notes.
Jag tror att de svenska reglerna riskerar att bli en stor missräkning för regeringen. Min kvalificerade gissning, utifrån andra länders erfarenheter, är att denna typ av arbetskraftsinvandring framförallt, som det har varit i Storbritannien, blir ett sätt att anställa släktingar från forna hemlandet i enklare serviceyrken. Och det är just de yrkena som är inträdet för många ungdomar och invandrare som redan idag bor i landet. Det kan betyda mycket för en företagare att kunna erbjuda ett arbete till någon släkting i forna hemlandet som därmed får uppehållstillstånd, med konsekvensen att hans/hennes barn/bror/vänner som redan har uppehållstillstånd i Sverige får söka arbete någon annanstans.
Det är inget fel i sig att personer invandrar till Sverige för att arbeta inom enklare serviceyrken, men samtidigt är det en typ av jobb som vi inte har tillräckligt av i Sverige. Ett sätt att minska risken att arbetskraftsinvandringen sker till alltför okvalificerade arbeten är att bestämma en minimilön på t.ex. en svensk medianlön för att bevilja arbetstillstånd. Som de föreslagna reglerna är utformade idag kommer de knappast att bidra till att lösa bristerna på den svenska arbetsmarknaden, snarare tvärtom. Och som statistiken i Economist visar så är det Norge och Danmark som har stor arbetskraftsbrist även för enklare jobb (2 procents arbetslöshet), medan Sverige med en arbetslöshet på 6 procent har, och kommer att få, en helt annan typ av arbetskraftsbrist: Högt kvalificerad arbetskraft.
Läs mer om regeringens och miljöpartiets förslag på nya regler för arbetskraftsinvandring och synpunkter på det här, här, här, här och här.
torsdag 3 april 2008
Salt och blandat
Få pengar för att få betalt för att studera
Elisabeth Svantesson, riksdagsledamot för moderaterna, påpekar med rätta hur dumt förslaget med sfi-bonus är:
Det är helt gratis att läsa Sfi. De flesta som läser Sfi får dessutom betalt för att göra det. Nu ska man dessutom få pengar om man är snabb.
Klimatet tar sig in i utanförskapsdebatten
Jag var tvungen att titta en extra gång så att ledaren inte var skriven den 1 april, men inte. Björn Elmbrant på Dagens Arena för in klimatfrågan i debatten om hyresrätten och utanförskapet. Argumentet är att hyresrätten behövs för att evakuera människor till när klimatförändringarna leder till översvämningskatastrofer.
Carina Moberg som är ordförande i socialdemokraternas bostadspolitiska grupp sa nyligen till Svenska Dagbladet:
"Vi har hittills betonat att bostaden är en social rättighet. Men folk känner inte igen sig. Boendet är till stor del en handelsvara, och det kommer vi inte ifrån".
Carina Moberg verkar också ha glömt klimatfrågan. De idag så intressanta investeringarna kan bli som ett fängelse, när vi om några år kanske får stora översvämningar, så att investerarna inte kan bo kvar. Och vart ska man evakuera folk om hyresrätterna krympt till ingenting?
Vi lär få se fler balkongflickor
Inte heller denna gång gick det att bevisa brott. Ytterligare en ung flicka är död utan att någon kan ställas till svars. Vi lär se fler fall framöver. Jag lyssnade på de skrämmande reportagen från Sveriges Radio Sjuhärad och de gör mig förtvivlad. Bland annat säger några pojkar så här till reportern:
- Tjejer ska vara hemma, för föräldrar vill inte att de ska tappa oskulden, menar en av killarna.
- Jag har många systrar och jag har stenhård koll på dem. De får inte gå ut och killkompisar får de absolut inte ha, det vill jag inte. De ska vara rena tjejer, fina flickor. Det är bäst att vara välklädd och sitta hemma, säger en annan kille.
Läs gärna Maria-Pia Boëthius inlägg om feghetsmorden i ETC. Hon påminner oss om att redan Bourdieu detaljerat beskrev hur missbruket av hedersbegreppet kan gå till:
Pierre Bourdieu, den franske sociologen, inledde sin bana med att studera kabylernas liv i Algeriet.
Vad Bourdieu beskriver är ett samhälle uppbyggt runt familjen, gruppen, släkten och klanen. Man hade inga pengar. För att höja gruppens status skaffade sig familjen istället socialt och symboliskt kapital. Och den mest gångbara handelsvaran var kvinnor. Varför det blev just kvinnor skulle kräva ett helt nummer av ETC för att förklara.
Hedern angick bara män, och i den ingick att hålla handelsvaran kvinnan i skick, hon ingick i mannens, men också släktens hedersstatus. Hennes heder, som alltså var släktens egendom ”kunde bara försvaras eller förloras, eftersom hennes dygd utgjordes först av jungfrulighet och sedan av trohet”.
Man kunde höja familjens status och sluta allianser med andra släkter genom att tillhandahålla en dygdig kvinna eller flicka för giftermål. Den enda sociala status kvinnan hade var som bytesobjekt.
Om hon hade en egen vilja eller ens kom på tanken att ”förälska sig” i någon av klanen inte utvald blev hon värdelös.
Om hon hade sex med någon före försäljningen, också om hon blev våldtagen, blev hon inte bara värdelös, utan sänkte hela familjens status, ungefär som att över en natt förlora familjeförmögenheten.
Familjehedern kunde bara återupprättas om man dödade den numera värdelösa kvinnan/bytesobjektet/valutan och befriade familjen från denna livs levande skam.
Elisabeth Svantesson, riksdagsledamot för moderaterna, påpekar med rätta hur dumt förslaget med sfi-bonus är:
Det är helt gratis att läsa Sfi. De flesta som läser Sfi får dessutom betalt för att göra det. Nu ska man dessutom få pengar om man är snabb.
Klimatet tar sig in i utanförskapsdebatten
Jag var tvungen att titta en extra gång så att ledaren inte var skriven den 1 april, men inte. Björn Elmbrant på Dagens Arena för in klimatfrågan i debatten om hyresrätten och utanförskapet. Argumentet är att hyresrätten behövs för att evakuera människor till när klimatförändringarna leder till översvämningskatastrofer.
Carina Moberg som är ordförande i socialdemokraternas bostadspolitiska grupp sa nyligen till Svenska Dagbladet:
"Vi har hittills betonat att bostaden är en social rättighet. Men folk känner inte igen sig. Boendet är till stor del en handelsvara, och det kommer vi inte ifrån".
Carina Moberg verkar också ha glömt klimatfrågan. De idag så intressanta investeringarna kan bli som ett fängelse, när vi om några år kanske får stora översvämningar, så att investerarna inte kan bo kvar. Och vart ska man evakuera folk om hyresrätterna krympt till ingenting?
Vi lär få se fler balkongflickor
Inte heller denna gång gick det att bevisa brott. Ytterligare en ung flicka är död utan att någon kan ställas till svars. Vi lär se fler fall framöver. Jag lyssnade på de skrämmande reportagen från Sveriges Radio Sjuhärad och de gör mig förtvivlad. Bland annat säger några pojkar så här till reportern:
- Tjejer ska vara hemma, för föräldrar vill inte att de ska tappa oskulden, menar en av killarna.
- Jag har många systrar och jag har stenhård koll på dem. De får inte gå ut och killkompisar får de absolut inte ha, det vill jag inte. De ska vara rena tjejer, fina flickor. Det är bäst att vara välklädd och sitta hemma, säger en annan kille.
Läs gärna Maria-Pia Boëthius inlägg om feghetsmorden i ETC. Hon påminner oss om att redan Bourdieu detaljerat beskrev hur missbruket av hedersbegreppet kan gå till:
Pierre Bourdieu, den franske sociologen, inledde sin bana med att studera kabylernas liv i Algeriet.
Vad Bourdieu beskriver är ett samhälle uppbyggt runt familjen, gruppen, släkten och klanen. Man hade inga pengar. För att höja gruppens status skaffade sig familjen istället socialt och symboliskt kapital. Och den mest gångbara handelsvaran var kvinnor. Varför det blev just kvinnor skulle kräva ett helt nummer av ETC för att förklara.
Hedern angick bara män, och i den ingick att hålla handelsvaran kvinnan i skick, hon ingick i mannens, men också släktens hedersstatus. Hennes heder, som alltså var släktens egendom ”kunde bara försvaras eller förloras, eftersom hennes dygd utgjordes först av jungfrulighet och sedan av trohet”.
Man kunde höja familjens status och sluta allianser med andra släkter genom att tillhandahålla en dygdig kvinna eller flicka för giftermål. Den enda sociala status kvinnan hade var som bytesobjekt.
Om hon hade en egen vilja eller ens kom på tanken att ”förälska sig” i någon av klanen inte utvald blev hon värdelös.
Om hon hade sex med någon före försäljningen, också om hon blev våldtagen, blev hon inte bara värdelös, utan sänkte hela familjens status, ungefär som att över en natt förlora familjeförmögenheten.
Familjehedern kunde bara återupprättas om man dödade den numera värdelösa kvinnan/bytesobjektet/valutan och befriade familjen från denna livs levande skam.
Etiketter:
balkongflickor,
Björn Elmbrant,
Dagens Arena,
Elisabeth Svantesson,
feghetsvåld,
sfi,
utanförskap
Morrissey vinner förtalsmål
En av mina största musikfavoriter, Morrissey, har vunnit ett förtalsmål mot tidningen Word.
Från Aftonbladet: I marsnumret av Word publicerades en recension där skribenten anklagade Morrissey för att vara ”rasist” och ”hycklare”.
Detta fick poplegendaren - själv barn till irländska invandrare - att dra tidningen inför rätta i Londons High Court.
Enligt domslutet slås det fast att tidningens ”anklagelser är absurda och saknar grund” och Word kommer nu att publicera en offentlig ursäkt till Morrissey.
Det är alltså inte bara i Sverige kulturjournalister försöker sänka sina fiender genom att klistra på dem falska åsikter.
– De har medvetet försökt förstöra min trovärdighet genom att klassa mig som rasist, enbart för att rädda sin egen fallande upplaga, har Morrissey sagt om den inlämnade stämningsansökan.
Från Aftonbladet: I marsnumret av Word publicerades en recension där skribenten anklagade Morrissey för att vara ”rasist” och ”hycklare”.
Detta fick poplegendaren - själv barn till irländska invandrare - att dra tidningen inför rätta i Londons High Court.
Enligt domslutet slås det fast att tidningens ”anklagelser är absurda och saknar grund” och Word kommer nu att publicera en offentlig ursäkt till Morrissey.
Det är alltså inte bara i Sverige kulturjournalister försöker sänka sina fiender genom att klistra på dem falska åsikter.
– De har medvetet försökt förstöra min trovärdighet genom att klassa mig som rasist, enbart för att rädda sin egen fallande upplaga, har Morrissey sagt om den inlämnade stämningsansökan.
onsdag 2 april 2008
Ännu en utredning om invandringens ekonomiska effekter i Storbritannien
Storbritannien har ännu en gång gjort det Sverige försöker undvika, dvs räkna på invandringens effekt på landets ekonomi. Och resultaten har åter lett till en het debatt. Läs mer i Independent, Sky News, Times och Guardian.
Parlamentarisk rapport om invandringens ekonomiska konekvenser
Den parlamentariska kommitté som utrett invandringens ekonomiska effekter har i en över 500 sidor tjock rapport kommit fram till att invandringen inte är den goda affär som tidigare studier och regeringen gjort gällande. Rapporten visar att invandrare sammantaget visserligen bidrar med 6 miljarder till ekonomin, 300 pund per person i landet, men menar att det i sammanhanget är en marginell siffra. Regeringen har tidigare försvarat migrationspolitiken med att den ger stora vinster för samhällsekonomin.
Nationella intresse kommer först
Migrationsministern Liam Byrne har svarat kritikerna genom att säga att de nationella intressena ska komma först i migrationspolitiken. Han menar vidare att eftersom invandringen kan ha negativa effekter på den sociala sammanhållningen så behövs både större ekonomiska vinster av invandringen och att andra effekter än de ekonomiska också spelar en viktig roll när invandringens effekter bedöms. Han hänvisar till den nya inriktningen på migrationspolitiken som syftar till att ändra sammansättningen på den utomeuropeiska invandringen till mer produktiva invandrare genom införandet av ett poängsystem.
"Etniska minoritetsgrupper och ungdomar förlorar på invandringen"
Rapporten visar att det är de med lägst lön, vissa etniska minoritetsgrupper och unga, som påverkats negativt av den stora invandringen till landet. Ordföranden i kommittén Lord Wakeham sade till Sky News att de flesta invandrare gör ett bra jobb, men att det inte leder till några ekonomiska fördelar för befolkningen och det skadar lågavlönade arbetare.
I rapporten föreslås ett tak för invandringen och att Storbritannien borde minska det antal partners och andra familjemedlemmar som tillåts invandra. De skriver också i rapporten att regeringens påståenden att det behövs migration för att förhindra arbetskraftsbrist är ”fundamentalt felaktigt”. Rapporten menar vidare att regeringens sätt att räkna på invandringens ekonomiska effekter är felaktiga. Regeringen räknar de ekonomiska effekterna genom att studera invandrares bidrag till BNP. Istället bör man, enligt rapporten, mäta inkomsten per capita i befolkningen.
Ny politik ska förhindra lågt kvalificerad arbetskraftsinvandring från icke EU-länder
Liberaldemokraternas Chris Huhne sade att rapporten tydliggör att regeringen fullständigt tappat kontrollen på antalet människor som invandrar till landet.
Liam Byrne är överrens med den parlamentariska rapporten i åtminstone en viktig fråga – att invandringen av lågt kvalificerade personer från utanför EU måste upphöra. Han sade också att det i samband med den nya lagen om migration ska införas regler som gör att ett arbete först måste erbjudas en brittisk person, och att invandrad arbetskraft först därefter blir aktuell. Det är vanligt sunt förnuft, sade Migrationsministern.
Premiärminister Gordon Brown har också uttalat sig. Han säger att ett tak på invandringen riskerar att försvåra för högutbildade att komma till landet och bidra till ekonomin, och att det nya poängsystemet för arbetskraftsinvandring effektivt förhindrar invandring av lågutbildad arbetskraft från icke-EU länder.
Värnskatt för invandrare ska införas
Brown sade också att de extra kostnader som invandrarna står för under de första åren i landet ska täckas av den nya medborgarskapsfond som invandrare ska betala in till. Fonden är en slags värnskatt på omkring 5 procent som alla icke-EU medborgare ska betala fram till dess de är medborgare.
Några kommentarer utifrån ett Svenskt perspektiv
Trots att invandringen inte kostar något för Storbritannien vill de reformera migrationspolitiken så att landet kan dra större nytta av migrationen. I Sverige kostar invandringen årligen samhället åtminstone ett tiotal miljarder kronor (direkta kostnader för migrationspolitiken och integrationspolitiken plus större utbetalningar än inbetalningar till/från utrikes födda). Ändå, eller kanske trots det, kan politiker i Sverige inte tala om invandringen i ekonomiska termer. I den svenska politiska debatten är mer invandring alltid bättre än mindre eftersom alla argument går ut på att vara den mest moraliska och generösa. (Jag vill ha fler arbetskraftsinvandrare, sade Bill. Kanske det, sade Bull, men vi borde först låta alla som söker asyl få stanna. osv)
Skillnaden i synsätt beror på att migrationspolitiken i Storbritannien, och de flesta andra länder, går ut på att samhället ska tjäna på migration i en globaliserad värld. I Sverige handlar det istället om att ta hand om invandrare det är synd om och att samhället är skyldig dem som invandrar till Sverige ett gott liv. Därigenom blir en ekonomiskt försvarbar migrationspolitik i mångas ögon en omänsklig politik. I Sverige leder det till den absurda situation att det är fult att stå för en migrationspolitik som också samhället och befolkningen tjänar på.
Det är också noterbart att de föreslagna svenska förändringarna för arbetskraftsinvandring går i en helt annan riktning än de förändringar som sker i Storbritannien. Där ska arbete först erbjudas inhemsk arbetskraft och lågkvalificerad arbetskraft ska förhindras att arbetskraftsinvandra.
Parlamentarisk rapport om invandringens ekonomiska konekvenser
Den parlamentariska kommitté som utrett invandringens ekonomiska effekter har i en över 500 sidor tjock rapport kommit fram till att invandringen inte är den goda affär som tidigare studier och regeringen gjort gällande. Rapporten visar att invandrare sammantaget visserligen bidrar med 6 miljarder till ekonomin, 300 pund per person i landet, men menar att det i sammanhanget är en marginell siffra. Regeringen har tidigare försvarat migrationspolitiken med att den ger stora vinster för samhällsekonomin.
Nationella intresse kommer först
Migrationsministern Liam Byrne har svarat kritikerna genom att säga att de nationella intressena ska komma först i migrationspolitiken. Han menar vidare att eftersom invandringen kan ha negativa effekter på den sociala sammanhållningen så behövs både större ekonomiska vinster av invandringen och att andra effekter än de ekonomiska också spelar en viktig roll när invandringens effekter bedöms. Han hänvisar till den nya inriktningen på migrationspolitiken som syftar till att ändra sammansättningen på den utomeuropeiska invandringen till mer produktiva invandrare genom införandet av ett poängsystem.
"Etniska minoritetsgrupper och ungdomar förlorar på invandringen"
Rapporten visar att det är de med lägst lön, vissa etniska minoritetsgrupper och unga, som påverkats negativt av den stora invandringen till landet. Ordföranden i kommittén Lord Wakeham sade till Sky News att de flesta invandrare gör ett bra jobb, men att det inte leder till några ekonomiska fördelar för befolkningen och det skadar lågavlönade arbetare.
I rapporten föreslås ett tak för invandringen och att Storbritannien borde minska det antal partners och andra familjemedlemmar som tillåts invandra. De skriver också i rapporten att regeringens påståenden att det behövs migration för att förhindra arbetskraftsbrist är ”fundamentalt felaktigt”. Rapporten menar vidare att regeringens sätt att räkna på invandringens ekonomiska effekter är felaktiga. Regeringen räknar de ekonomiska effekterna genom att studera invandrares bidrag till BNP. Istället bör man, enligt rapporten, mäta inkomsten per capita i befolkningen.
Ny politik ska förhindra lågt kvalificerad arbetskraftsinvandring från icke EU-länder
Liberaldemokraternas Chris Huhne sade att rapporten tydliggör att regeringen fullständigt tappat kontrollen på antalet människor som invandrar till landet.
Liam Byrne är överrens med den parlamentariska rapporten i åtminstone en viktig fråga – att invandringen av lågt kvalificerade personer från utanför EU måste upphöra. Han sade också att det i samband med den nya lagen om migration ska införas regler som gör att ett arbete först måste erbjudas en brittisk person, och att invandrad arbetskraft först därefter blir aktuell. Det är vanligt sunt förnuft, sade Migrationsministern.
Premiärminister Gordon Brown har också uttalat sig. Han säger att ett tak på invandringen riskerar att försvåra för högutbildade att komma till landet och bidra till ekonomin, och att det nya poängsystemet för arbetskraftsinvandring effektivt förhindrar invandring av lågutbildad arbetskraft från icke-EU länder.
Värnskatt för invandrare ska införas
Brown sade också att de extra kostnader som invandrarna står för under de första åren i landet ska täckas av den nya medborgarskapsfond som invandrare ska betala in till. Fonden är en slags värnskatt på omkring 5 procent som alla icke-EU medborgare ska betala fram till dess de är medborgare.
Några kommentarer utifrån ett Svenskt perspektiv
Trots att invandringen inte kostar något för Storbritannien vill de reformera migrationspolitiken så att landet kan dra större nytta av migrationen. I Sverige kostar invandringen årligen samhället åtminstone ett tiotal miljarder kronor (direkta kostnader för migrationspolitiken och integrationspolitiken plus större utbetalningar än inbetalningar till/från utrikes födda). Ändå, eller kanske trots det, kan politiker i Sverige inte tala om invandringen i ekonomiska termer. I den svenska politiska debatten är mer invandring alltid bättre än mindre eftersom alla argument går ut på att vara den mest moraliska och generösa. (Jag vill ha fler arbetskraftsinvandrare, sade Bill. Kanske det, sade Bull, men vi borde först låta alla som söker asyl få stanna. osv)
Skillnaden i synsätt beror på att migrationspolitiken i Storbritannien, och de flesta andra länder, går ut på att samhället ska tjäna på migration i en globaliserad värld. I Sverige handlar det istället om att ta hand om invandrare det är synd om och att samhället är skyldig dem som invandrar till Sverige ett gott liv. Därigenom blir en ekonomiskt försvarbar migrationspolitik i mångas ögon en omänsklig politik. I Sverige leder det till den absurda situation att det är fult att stå för en migrationspolitik som också samhället och befolkningen tjänar på.
Det är också noterbart att de föreslagna svenska förändringarna för arbetskraftsinvandring går i en helt annan riktning än de förändringar som sker i Storbritannien. Där ska arbete först erbjudas inhemsk arbetskraft och lågkvalificerad arbetskraft ska förhindras att arbetskraftsinvandra.
Svårt att arbeta med integrationsfrågor utan en ansvarig myndighet
Jag håller på att sätta samman ett kunskapsprojekt om integrationen av vidarebosatta kvotflyktingar. År 2007 vidarebosattes 1900 flyktingar i Sverige, varav flest var irakier men också många burmeser, afghaner, uzbeker, colombianer och etiopier. Under de senaste två decennierna har Sverige vidarebosatt 10 000-tals kvotflyktingar. Vidarebosättning sker i nära samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR och gäller personer som tvingats lämna sina länder och saknar förutsättningar att återvända till ursprungslandet eller att stanna i landet till vilket de flytt. De har alltså flyktingstatus innan de kommer till Sverige, ordnat boende osv.
Den stora majoriteten av de 70 000 flyktingar som vidarebosätts årligen, över 90 procent, tas emot i tre länder: Australien, Kanada och USA. År 2006 tog USA emot 41 300, Australien 13 400 och Kanada 10 700. Sverige är fjärde största mottagarland med 2 400 personer år 2006. Till Europa kommer årligen omkring 5500 flyktingar genom vidarebosättning.
Sverige tar emot många kvotflyktingar
I Europa är det alltså Sverige som tagit det största ansvaret att vidarebosätta flyktingar. Samtidigt kan vi konstatera att det har gjort mycket lite uppföljningar och utvärderingar av Sveriges vidarebosättning. Med tanke på Sverige långa historia av mottagning av kvotflyktingar har vi haft allt för lite kunskaper att dela med oss av.
Men ingen vet hur integrationen ser ut
Det behövs mer kunskap om allt från uttagningsarbetet till kommunmottagning. Det tänkta projektet fokuserar på kommunmottagandet och att öka kunskapen om olika aspekter av integrationen av kvotflyktingar i Sverige. Projektet kommer att ge en tydlig bild av hur integrationen av kvotflyktingar ser ut och vilka faktorer som gynnar deras arbetsmarknadsintegration. Projektet kommer också att ge en tydlig bild av vilka de viktigaste utvecklingsbehoven inom vidarebosättningen är.
Ingen har ansvar
Problemen med att jobba med integrationsfrågor har dock ökat markant sedan Integrationsverket lagts ner. Jag var själv ingen motståndare till nedläggningen men kan konstatera att alliansregeringen hittills inte lyckats styra upp integrationsarbetet. De finns ingen aktör som vill ta på sig ansvaret att samordna och driva på. Länsstyrelserna har ingen samordning sinsemellan, Arbetsförmedlingen har ett visst ansvar, Migrationsverket och Integrationsdepartementet likaså. SKL är också involverade, SCB också. Men vem som ska ta på sig uppdraget att följa upp och utvärdera politiken och se hur integrationsprocesserna fungerar är oklart.
Denna oklara ansvarsfördelning leder till att samhällsnyttiga projekt inte kommer till stånd och att andra läggs ner eller går på sparlåga (www.temaasyl.se). Jag har dock inte gett upp utan ska i veckan ha möte med MIM/IMER på Malmö Högskola och Migrationsverket för att se om projektet trots allt kan komma till stånd.
Jag har tidigare skrivit om vidarebosättning av flyktingar på Tema Asyl.
Den stora majoriteten av de 70 000 flyktingar som vidarebosätts årligen, över 90 procent, tas emot i tre länder: Australien, Kanada och USA. År 2006 tog USA emot 41 300, Australien 13 400 och Kanada 10 700. Sverige är fjärde största mottagarland med 2 400 personer år 2006. Till Europa kommer årligen omkring 5500 flyktingar genom vidarebosättning.
Sverige tar emot många kvotflyktingar
I Europa är det alltså Sverige som tagit det största ansvaret att vidarebosätta flyktingar. Samtidigt kan vi konstatera att det har gjort mycket lite uppföljningar och utvärderingar av Sveriges vidarebosättning. Med tanke på Sverige långa historia av mottagning av kvotflyktingar har vi haft allt för lite kunskaper att dela med oss av.
Men ingen vet hur integrationen ser ut
Det behövs mer kunskap om allt från uttagningsarbetet till kommunmottagning. Det tänkta projektet fokuserar på kommunmottagandet och att öka kunskapen om olika aspekter av integrationen av kvotflyktingar i Sverige. Projektet kommer att ge en tydlig bild av hur integrationen av kvotflyktingar ser ut och vilka faktorer som gynnar deras arbetsmarknadsintegration. Projektet kommer också att ge en tydlig bild av vilka de viktigaste utvecklingsbehoven inom vidarebosättningen är.
Ingen har ansvar
Problemen med att jobba med integrationsfrågor har dock ökat markant sedan Integrationsverket lagts ner. Jag var själv ingen motståndare till nedläggningen men kan konstatera att alliansregeringen hittills inte lyckats styra upp integrationsarbetet. De finns ingen aktör som vill ta på sig ansvaret att samordna och driva på. Länsstyrelserna har ingen samordning sinsemellan, Arbetsförmedlingen har ett visst ansvar, Migrationsverket och Integrationsdepartementet likaså. SKL är också involverade, SCB också. Men vem som ska ta på sig uppdraget att följa upp och utvärdera politiken och se hur integrationsprocesserna fungerar är oklart.
Denna oklara ansvarsfördelning leder till att samhällsnyttiga projekt inte kommer till stånd och att andra läggs ner eller går på sparlåga (www.temaasyl.se). Jag har dock inte gett upp utan ska i veckan ha möte med MIM/IMER på Malmö Högskola och Migrationsverket för att se om projektet trots allt kan komma till stånd.
Jag har tidigare skrivit om vidarebosättning av flyktingar på Tema Asyl.
tisdag 1 april 2008
Jämförelse av invandringen mellan Sverige och Danmark
Följande två diagram visar sammansättningen av invandringen i Sverige och Danmark. Statistiken för Sverige är hämtad från SCB och Danmark från rapporten Tal och Fakta 2007.
Tryck på diagrammen för större bild.
Det är otroligt hur två grannländer med liknande samhällssystem kan ha två så olika migrationsregimer. Medan nästan 90 procent av alla som invandrar till Danmark kommer för att arbeta är det bara cirka 15 procent av dem som invandrar till Sverige. Till Sverige söker sig människor först och främst för att söka skydd och som familjemedlem.
Per capita har Danmark ungefär en lika stor invandring som Sverige. Det är sammansättningen som skiljer. I Sverige styr välvilliga och för samhället kostsamma humanitära hänsyn. Danmark tar bara minimalt med humanitära hänsyn och har utformat en migrationspolitik som ger maximala ekonomiska fördelar för landet. Båda länderna är på sitt sätt extrema.
Tryck på diagrammen för större bild.
Det är otroligt hur två grannländer med liknande samhällssystem kan ha två så olika migrationsregimer. Medan nästan 90 procent av alla som invandrar till Danmark kommer för att arbeta är det bara cirka 15 procent av dem som invandrar till Sverige. Till Sverige söker sig människor först och främst för att söka skydd och som familjemedlem.
Per capita har Danmark ungefär en lika stor invandring som Sverige. Det är sammansättningen som skiljer. I Sverige styr välvilliga och för samhället kostsamma humanitära hänsyn. Danmark tar bara minimalt med humanitära hänsyn och har utformat en migrationspolitik som ger maximala ekonomiska fördelar för landet. Båda länderna är på sitt sätt extrema.
Etiketter:
Danmark,
internationell jämförelse,
Migrationspolitik,
Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)