Några framträdanden under våren och sommaren 2015

Jag har ambitionen att skriva lite oftare på Integrationsbloggen under hösten. Till att börja med länkar jag till tre framförande som jag gjort under våren och sommaren 2015.

* Den 25 april var jag intervjuad för ett inslag i God Morgon Världen i P1. Frågan som ställdes var: Är det en ny folkvandring vi ser? Nej, menade jag. Folkvandring är någonting helt annat. Inslaget kan höras här.

* Den 6 juni hade jag en akademisk kvart på stadsbiblioteket i Malmö. Det är ett arrangemang där forskare får möjligheten att prata om sin forskning på 15 minuter. Jag pratade om resultatet av 2008 års lag om arbetskraftsinvandring och lyckades precis hålla mig inom de 15 minuterna. Presentationen kan ses här. Läs mer i den FORES-studie, Världens öppnaste land, som jag varit med att skriva. Eller den engelska studie - The Worlds Most Open Country - som är lite mer detaljerad.

* Den 29 juni deltog jag i Röda Korsets seminarium i Almedalen. Det var tänkt att jag skulle vara expert men i och med att presentatörens flygplan var försenat fick jag också göra en kort inledning av seminariet. Innehållet handlade om MIPEX, en jämförande studie om olika länders integrationspolitik. Seminariet kan ses här. Läs mer om MIPEX på deras hemsida.

Presentation vid ekumeniska nätverksdagar för flykting och integrationsfrågor

Den 17 April höll jag en presentation vid de ekumeniska nätverksdagarna för flykting och integrationsfrågor. Det var en härlig tillställning med mycket hjärta. Även om jag inte är religiös är det fint att se så många personer göra så mycket frivilligarbete.

Min presentation handlade om de utmaningar som finns inom asylmottagning och introduktion. Jag visade bl.a. följande två diagram över antalet asylsökande och kommunmottagna (som fått uppehållstillstånd) över tid.

Genom att visa på historiska exempel ville jag förmedla att det inte är första gången vi upplever en kris i asyl- och flyktingmottagande. Egentligen finns det bara ett exempel i modern tid där den upplevda krisen också inneburit förändringar i asylpolitiken, och det är 1989 års luciabeslut. Under alla andra kriser har man rett ut situationen utan ändringar av migrationspolitiken.

1989 års luciabeslut innebar att endast konventionsflyktingar fick asyl. Det fanns i dåvarande asyllagstiftning en möjlighet för sittande regering att vid särskilda skäl begränsa asylrätten. För att skydd skulle få vägras skulle det vara fråga om "så pass många personer att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen att ta emot dem i Sverige." (prop. 1988/89:86, sid. 156)

Så här motiverade statsrådet Maj-Lis Lööv (s) beslutet (riksdagens protokoll 1989/90:46).

”Totalt uppskattas ca 29 000 söka asyl i Sverige under 1989, mot drygt 19000 under 1988. Samtidigt finns närmare 7000 människor, som har fått arbets- och uppe­hållstillstånd, på förläggningar i väntan på en kommunplats. Sammanlagt finns för närvarande 23000 människor på invandrarverkets förläggningar.”

”Vi har nu nått gränsen för vad vi klarar av. Skall vi framöver på ett bra sätt bereda en fristad åt dem som behöver den allra mest, måste vi i dag in­skränka möjligheterna för andra att få uppehållstillstånd i Sverige.”

I december 1991 återkallade den borgerliga regeringen luciabeslutet. Strax därefter såg vi följderna av Jugoslavien-kriget vilket innebar mycket stora påfrestningar för asyl- och flyktingmottagning. Men dessa reddes ut utan inskränkningar av asylrätten.

Jag pratade också om två politiska förslag som jag anser inte bidrar till att förbättra asylmottagning och integration: den om asylsökandes rätt till eget boende (EBO) och den om "bättre spridning av flyktingmottagandet". Och som jag tidigare skrivit kommer inget av dessa insatser att förbättra asylmottagning eller integrationen.

Jag avslutade med några sammanfattande slutsatser:

* Kris i asyl- och flyktingmottagandet är inget nytt.
* Men vi har idag historiskt höga nivåer av såväl asylsökande och antalet uppehållstillstånd.
* Bättre spridning eller avskaffat EBO löser få, om några, problem.
* Alla kommuner måste ta emot fler.
* Särskilt Stockholmsregionen måste ta emot fler. Det är den region med klart bäst förutsättningar på arbetsmarknaden. Samtidigt har de en betydligt lägre mottagning än genomsnittet i landet (2,6 per 1000 invånare under 2014, jämfört med 4,8 i landet som helhet).

Power Point på Integrationsbloggen

Jag blev inspirerad av Andreas Berghs google documents import och gör här ett eget test. Power Point presentationen är från ett seminarium i Kristianstad, februari 2008.

På väg till Kristianstad

På torsdag ska jag hålla ett föredrag om flyktingmottagning och integration i Kristianstad. Jag ska presentera det material som jag tog fram till seminariet om introduktion för nyanlända invandrare den 17:e januari i Malmö. Jag kompletterar med lite ny information anpassat till åhörarna i Kristianstad. Bland annat jämför jag flyktingmottagningen i Kristianstad med övriga Sverige (se bild)



Regeringens ambition är att styra flyktingmottagningen till kommuner och regioner med låg arbetslöshet. Bilden visar att arbetslösheten i Kristianstad (6,1%) ligger över genomsnittet i Sverige (5,4%). Samtidigt är flyktingmottagningen per 1000 invånare 3,9 jämfört med 2,2 i riket. Flyktingmottagningen är allra störst i Södertälje och liten i regioner med låg arbetslöshet som Halland och Uppsala län. Regeringen har alltså misslyckats i sin ambition.

Utländsk bakgrund

Jag tog också fram enkla uppgifter som andelen personer med utländsk bakgrund i svenska kommuner. Det tål att påpekas att kommuner som ofta anklagas som i de närmaste främlingsfientliga faktiskt har en mycket stor andel utrikes födda i kommunbefolkningen och i nivå med genomsnittet i Sverige som är 13,4 procent.

Danderyd: 13,4%
Lidingö: 13,8%
Nacka: 16,7%

I Vellinge kommun i Skåne är 6,7 procent födda i annat land. Det motsvarar ungefär nivån i Norge. Det är alltså inte tal om några extrema nivåer i dessa kommuner.