onsdag 29 juli 2009

Som fan läser bibeln: om trångboddhet och generaliseringar

Expressens ledarredaktion har gjort till sin huvuduppgift att vara vakthund i debatten. Problemet är att de skäller på allt, oberoende om vargen är framme eller inte. När en politiker eller debattör uttalar sig i frågor som det minsta snuddar vid frågor om migration eller integration är Expressens ledarredaktionen genast där och berättar vad uttalandena EGENTLIGEN betyder. Ofta handlar det om anklagelser om att "fiska i grumliga vatten", "spela Sverigedemokraterna i händerna", vara allmänt främlingsfientlig eller att ha uttryckt sig generaliserande på ett eller annat sätt.

Ann-Charlotte Marteus hittar idag ett sådant fel hos Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman. Rayman tog i samband med den tragiska brandolyckan i Rinkeby upp trångboddheten i förorterna och behovet av att anpassa lägenhetsbeståndet till de behov som finns. Men enligt Marteus var det inte alls det som Rayman menade i ledaren. Det hon EGENTLIGEN ville var enligt Marteus att, i skydd av att tillhöra en majoritetskultur, dra in hela invandrarkollektivet i svepande resonemang om deras avvikande kvaliteter. Och lite misstänka att deras olycka har med deras annorlundahet att göra.

Måste en generalisering verkligen vara ett brott mot god ton i debatten? Enligt Boverket är nästintill var tredje person med utländsk bakgrund trångbodd jämfört med drygt var tionde person med svenska föräldrar. Det är alltså mer än tre gånger vanligare att en person med utländsk bakgrund är trångbodd - och värre är det i storstädernas "invandrartäta" förorter. När Rayman tar upp frågan om trångboddhet i miljonprogramsförorten utifrån en familj med utländsk bakgrund så generaliserar hon. Visst är det så. Men var är det för fel att uppmärksamma så här tydliga mönster och vilja göra någonting åt dem? Enligt Marteus handlar det om att "klumpa ihop" och "objektifiera" utifrån en privilegierad situation. Jag menar att det lika väl kan vara tecken på empati. Marteus, som hellre vill blunda för problem än att uppmärksamma dem, är den som verkar lida brist på empati.

Expressens ledarredaktion borde ta en ordentlig funderare på sin debatteknik, som mer går ut på att kleta främlingsfientliga epitet på andra än att själva ta ställning i sakfrågor.

tisdag 28 juli 2009

Behovet av en ny politisk identitet

Stefan Olsson, Smålandsposten, skrev härom dagen en ledare om Andreas Johansson Heinös nya doktorsavhandling Hur mycket mångfald tål demokratin? Jag har själv bara hunnit läsa första tredjedelen, men intrycket är att det är en ovanligt lättläst, välskriven och tankeväckande avhandling. Smålandsposten tar fasta på Heinös lösning på det potentiella dilemmat demokrati och mångfald.

Lösningen på problemet enligt Johansson Heinö skulle vara att vi tillsammans bygger en ny politisk identitet som rymmer olika nationella identiteter. Något måste vi samsas om, känna gemensam delaktighet i, men att omskola invandrare till att bli svenskar går inte. Varför ska en kurd som flytt Turkiet på grund av att han inte vill omskola sig till turk plötsligt istället bli svensk? frågar sig författaren träffande. Låt istället samhörighetskänslan ligga på det politiska planet. Låt folk kalla sig för svensk-irakier eller svensk-libaneser, för att visa samhörighet men ändå samtidigt en bevarad urspunglig identitet.

Onekligen är Johansson Heinö något väsentligt på spåret. Mångfaldspolitiken har varit naiv, och skapat splittring och misstänksamhet istället för det mångkulturella smörgåsbord som utlovats. Frågan är dock varför vi inte skulle kunna ta ytterligare ett steg mot en ny samlande nationell identitet för Sverige. Johansson Heinö nöjer sig med att tala om samhörighetskänsla när det gäller den politiska sfären, men frågan är om den inte också bör utsträckas till den kulturella. Det är känslan av gemenskap och förmågan att förstå varandra genom en delad social kultur som gör att vi håller ihop och litar på varandra.


Johansson Heinös alternativ verkar onekligen likt Habermas "konstitutionella patriotism". Men Olsson menar att det kanske inte räcker med en politisk gemenskap, utan att det därutöver behövs en kulturell gemenskap. Här går skiljelinjen också i den internationella debatten om vad som behövs för att hålla samman ett land.

måndag 27 juli 2009

Fortsatta steg bort från mångkulturalism i Kanada

Kanada har länge varit symbolen för en mångkulturell politik. Men liksom andra länder tar också Kanada hela tiden steg bort från den mångkulturella modellen. Minister Jason Kennedy betonar integration framför mångkulturalism, en gemensam kanadensik identitet, språkkunskaper för att bli medborgare och en skyldighet att integrera sig som invandrare.

"Our new focus is on integration. We don't want to create a bunch of silo communities where kids grow up in a community that more resembles their parents' country of origin than Canada," explained Kenney, who is also minister of immigration and multiculturalism.

"We want people to be Canadians first and foremost - to be proud of and maintain their own tradition and heritage, but not at the price of developing their Canadian identity."

Kenney said integration must involve language and needs to ensure immigrants become familiar with Canada's history, values and institutions.

A few months ago, also in Calgary, Kenney suggested federal immigration officials should enforce rules that say immigrants who want to become Canadians be able to communicate in French or English. He said those without proper language skills should be denied citizenship.

His views don't appear to have changed.

"To quote former (British) labour prime minister Tony Blair, newcomers have a right to be different but a duty to integrate, so they have to take the initiative," he said Friday. "It also requires the hard work of newcomers. They have to respond as well and take personal responsibility in the process of integration."

Av med förhuden!

Expressens ledarredaktion förnekar sig sällan i sin värderelativism när det kommer till frågor om integration och mångfald. Idag jämför de omskärelse av pojkar med att hälla vatten på små barns huvuden! Samtidigt menar de att det är "fullständigt verklighetsfrånvånt" att jämföra med kvinnlig könstympning. Vatten på huvudet innebär knappast att en kroppsdel avlägsnas, vilket både manlig och kvinnlig omskärelse gör. Sverige ger bistånd för att bryta sedvanor om att karva i könsorgan i Afrika, medan det ska insitutionaliseras i Sverige! Det verkar kvitta för Expressens ledarredaktion vad som sker, bara det sker i den religiösa mångfaldens namn. Om det sker i Sverige dvs.

Alla har vi traditioner som i ett modernt liberalt samhälle kan framstå som underliga. Till exempel envisas ju många svenskar med att låta någon hälla vatten på små barns huvuden för att på så sätt göra dem till del av en religiös gemenskap. Det går säkert att bevisa att det ger de små barnen mentala men för livet. Om man bara försöker.

Men hittills har väl ingen barnpsykiater rasat mot de kristna dopen.

Annat är det med den judiska och muslimska traditionen att låta omskära små pojkar. I helgen förklarade Gunnar Göthberg, ordförande för svensk barnkirurgisk förening, att omskärelse av pojkar är misshandel: "Det är ett stympande ingrepp utan medicinsk grund. Det är att jämställa med kvinnlig könsstympning", säger han i DN. Det är en fullständigt verklighetsfrånvänd jämförelse.


Tänk om man hade applicerat Expressens slutkläm på andra områden, som t.ex. just könsingrepp på flickor, barnaga eller undantag för skolplikt!

För judar och muslimer är det en viktig tradition. För oss andra finns det faktiskt ingen anledning att lägga sig i om någon har kvar sin förhud eller inte.

lördag 18 juli 2009

Veckans snackisar

Expressens ledarredaktion är inte nöjda med skåningarna och deras inställning till invandring. Säga vad man vill om oss Skåne, men landskapet präglas i varje fall av mer mångfald än Expressens ledarredaktion. Kanske vill de ha en ny försvenskningspolitik.

Mohamed Omar, islamist/antisemit/homofob/poet, har haft en medial vecka och framträtt i såväl Nationell idag och Sveriges Television.

Debatten om Stockholmsprogrammet och en EU-gemensam asylpolitik har pågått hela veckan. Peo Hansen, statsvetare, kritiserar utvecklingen i DN. Hansens argumentation innehåller dock ett stort faktafel:

Genom tillfällig, eller cirkulär migration kan EU-länderna slippa ifrån det sociala och konkurrenshämmande ansvar som perma­nenta uppehållsstillstånd skulle medföra. Även arbetskraftsinvandrare blir ju gamla och sjuka och på andra sätt i behov av sociala rättigheter. Då den som beviljas asyl erhåller permanent uppehållstillstånd och därmed sociala rättigheter förstår vi också varför EU vill utlokalisera sin flyktingpolitik till läger i syd.

Jag vill upplysa Peo Hansen om att det i stort sett bara är Sverige som beviljar personer som får asyl permanent uppehållstillstånd. Även de får som regel temporära uppehållstillstånd i europeiska länder.

Kanada har slutligen beslutat att införa visum för tjecker och mexikaner för att stoppa inflödet av asylsökande. Både EU och romska företrädare kritiserar beslutet.

lördag 11 juli 2009

Att tala engelska eller franska vid invandringstillfället det viktigaste för att lyckas på arbetsmarknaden i Kanada

Daniel Hiebert har studerat arbetsmarknadsintegrationen för invandrare i Vancouver, Kanada (The Economic Integration of Immigrants in Metropolitan Vancouver). Resultatet visar att det som framförallt avgör framgångar på arbetsmarknaden är kunskaper i något av de officiella språken vid invandringstillfället.

Situationen på arbetsmarknaden för invandrare reflect official language proficiency at the moment of landing. We would expect that individuals who arrive without an official language will acquire language proficiency and build higher earnings over time. This does happen (and can be seen in comparisons of five-year landing cohorts), but only partially. Landing without official language proficiency is associated with significant long-term penalties in the labourmarket.

Dagens kulturrelativism

En galen person mördar en muslimsk kvinna i en tysk rättsal. Skulden är, enligt Expressens ledarreadaktion, hela Europas.

Visst begås varje enskilt knivdåd av en lika enskild brottsling, men det islamofobiska hat som drev mördaren var ingen individuell störning. Det var en del av en europeisk sjuka.

Kollektivt skuldbeläggande och kulturrelativism i en oskön blandning, vilket Dick Erixon påpekade redan igår.

Fler nyheter

Ensamkommande barn från Afghanistan söker sig till Norge. Norge är nu minst lika populärt land att söka asyl i som Sverige.

Det är inte bara Sverige och Norge som är stora invandringsländer. Även i Finland ökar invandringen till rekordnivåer. Flest invandrare kommer från Sverige, följt av Estland och Ryssland.

Och så har EU-länderna gemensamt beslutat om att bötfälla arbetsgivare som anställer illegala invandrare.

Till sist, dagens grumliga. Sanna Rayman ifrågasätter det grumliga i Göran Hägglunds tal i Almedalen, Marcus Birro likaså. Själv ifrågasätter jag det grumliga i att värna det skånska språket, detta trots att jag inte visste att det är ett eget språk. Men det mesta verkar kunna vara grumligt nuförtiden.

torsdag 9 juli 2009

Blandade lästips

Merith Wager har goda kontakter bland Migrationsverkets medarbetare och de har en hel del intressant att säga om de ensamkommande flyktingbarnen.

Ny statistik från Migrationsverket visar att antalet asylsökande minskar (men Sverige ligger fortfarande i topp), men att anhöriginvandring och annan invandring ökar.

För första gången så länge jag minns får Danmark beröm för sin migrations- och integrationspolitik. Det sker i SvD.

Och så måste jag tipsa om en krönika i Kristianstadsbladet av Vanja Berggren. En mer överslätande attityd till kvinnoförtryck har jag sällan läst, och avslutningen är oslagbar. Efter att ha pratat med kvinnor i Saudiarabien som bär burka (niqab) skriver Bergren:

Kvinnor jag pratar med bakom niqab förklarar att det inte handlar om religiösa motiv för just dem, mer om tradition för de äldre och sociala motiv för de yngre. För att skydda sitt anseende för andra kvinnors struntprat och ryktesspridning säger de.

Ansiktsslöja som ett annorlunda uttryck för samma oro som också finns i sammanhang jag känner i Sverige.


Lika samma i Sverige som Saudiarabien alltså. Det kallar jag kulturrelativism av den högre skolan.

onsdag 8 juli 2009

Liket lever!

TemaAsyl.se, sidan som jag tidigare var med att driva och som varit relativt inaktiv på senare tid, verkar överleva. Det är goda nyheter. Hoppas Christian Råbergh fortsätter vara delaktig.

För övrigt:
- Har man nyligen hittat en miljon tyska muslimer.
- Räknar danskarna invandrare i två tjocka statistikrapporter.
- Det är inte bara på Malta, i Italien, Spanien och Grekland som flyktingarna kommer båtvägen. Här kan man läsa hur båtarna anlänt till Australien sedan 1976.

Integrationsdebatt i Almedalen

Ingen debatt om integration i Almedalen, trodde jag. Men på Makthavare.se ser jag att det trots allt debatterades en hel del.

Niklas Wykman (MUF) och Erik Almqvist (SDU) debatterade, men blev mest omskrivna för att båda var flintisar. Integrationsminister Nyamko Sabuni (Fp) och Södertäljes kommunalråd Anders Lago (S) rök ihop om miljonprogramsområdena. De duktiga debattörerna Luciano Astudillo (S) och Elisabet Svantesson (M) m.fl. diskuterade främlingsfientlighet. Kristdemokraterna hade bjudit in Maciej Zaremba, författare och journalist, och Luis Abascal, affärsman och opinionsbildare, för att ge sina perspektiv på integration och integrationspolitiken. Det samtalet fick rubriken Integrationspolitiken är en katastrof på Makthavare.se. Till sist höll tankesmedjan FORES ett seminarium som undrade varför Sverige är så dåligt när det gäller integration. Panelen fick ge sin vision om ett perfekt mottagningssystem (för personer som får asyl):

(Sakine) Madon: Det ska vara snabbt, rappt med en positiv inställning till människor, med fokus på hur folk kan bidra. Det ska signalera “välkommen hit!”
Demirbag-Sten: Lite som det småländska alltså?
(Maciej) Zaremba: Jag behöver inte hitta på något, jag blev föremål för det perfekta mottagningssystemet - min arbetsförmedlare på 60-talet. Han sa “du har kommit till ett väldigt konstigt land” och förklarade hur Sverige funkade. Otroligt viktig introduktion.
(Martin) Ådahl: Det ska handla om att sopa banan för folk som kan hjälpa dem som kommer, folk som har kompetensen att göra det. Och så måste vi ha en flexibel arbetsmarknad.
(Dilsa) Demirbag-Sten: Segregering måste motarbetas. Sedan är en flexibel arbetsmarknad a och o och det ska finnas ett starkt stöd för småföretagare. Men språket är också viktigt.


Inte illa. Nästa år hoppas jag vara på plats.

söndag 5 juli 2009

Omfattande diskriminering i Kanada

Philip Oreopoulos har genomfört ett diskrimineringstest i Kanada. Tidigare har andra länder genomfört liknande studier och funnit att det förekommer mer eller mindre diskriminering. Rapporten Why Do Skilled Immigrants Struggle in the Labor Market? A Field Experiment with Six Thousand Résumés visar att omfattningen på diskrimineringen i Kanada är minst lika stor som i andra länder.

Några resultat: 1) Det är tre gånger vanligare att en arbetssökande med kanadensisk utbildning kallas än en sökande från Kina, Pakistan eller Indien med likvärdig men utländsk utbildning. 2) Arbetsgivare värderar kanadensisk utbildning och arbetslivserfarenhet mycket högre än utländsk examen eller arbetslivserfarenhet. 3) Sökande med kinesiska, indiska eller pakistanska namn med kanadensisk utbildning blev kallade 40 procent mer sällan.

Författarens slutsats: Overall, the results suggest considerable employer discrimination against applicants with ethnic names or with experience from foreign firms.

På reportageresa i förorten

Härom dagen skrev Sakine Madon i Expressen om journalister, en yrkesgrupp som trivs tillsammans i storstädernas centrumområden:

1 259 journalister trängs på Södermalm, medan det i Rosengård bor sju och i Angered tio. Så mycket som det skrivs, debatteras och görs reportage om ställen som Rosengård, och ändå så få journalister som bor och lever där.

Ole Rothenborg, DN:s korre i Malmö, har nu gjort en av dessa resor, från innerstaden till förorten, för att samtala med polisen och ungdomar om det spända läget i Rosengård. Reportaget avslutas med en intervju med Aje Carlbom, forskaren som bodde i Rosengård i tre år medan han skrev sin avhandling. Han är pessimistisk och tror det blir värre framöver.

De flesta anser att oroligheterna beror på utanförskap, arbetslöshet och fattigdom?

– Jag har svårt att se sambandet. Det finns många som är arbetslösa men ytterst få som går ut och kastar sten. Jag vet inte hur mycket intifadan och upproret i Gaza har spelat in för att inspirera stenkastarna. Tyvärr har ingen studerat den saken.

Varför?

– Många uppfattar ämnet som alltför känsligt att forska i. I Sverige kan många vara väldigt toleranta mot invandrares intolerans, men inte ett dugg toleranta mot svenskars intolerans. Det ena kan tolereras men inte det andra. Det är konstigt.

Hur ska man lösa problemen?

– Ju fler invandrare som flyttar till Malmö, desto större blir marknaden för olika etniska produkter och för extrema tolkningar av islam. Det blir enklare och enklare att leva som i hemlandet även om man bor i Sverige.

– Man måste bryta segregationen. Enda sättet att göra det är att stoppa inflyttningen av fler invandrare till Malmö. Men det ställer ingen upp på i det politiska systemet. Därför är det som vi ser nu bara början. Det kommer att bli värre.

lördag 4 juli 2009

I korthet

Kanada är på väg att införa visum för tjeckiska medborgare för att minska antalet asylsökande romer.

Italien inför ny migrationslag som bland annat gör illegal invandring brottligt.

OECD har släppt sin årliga migrationsrapport.

onsdag 1 juli 2009

85 shariadomstolar i Storbritannien

Tankesmedjan Civitas har undersökt förekomsten av shariadomstolar i Storbritannien. Författaren Denis MacEoin kommer i rapporten Sharia Law or 'One Law For All' fram till att det finns 85 sådana domstolar och att det finns fall där shariadomstolarna inte tillåter att en muslimsk kvinna får gifta sig med en icke muslimsk man om han inte konverterar till islam. En sådan kvinnas barn tas ifrån henne tills hon gifter sig med en muslimsk man. Polygami betraktas som lagligt och en hustru har ingen rätt till några ägodelar vid en skilsmässa (Världen Idag).

Denis MacEoin menar att shariadomstolar skapar ett tudelat juridiskt system som håller muslimer och icke-muslimer inför olika standarder. Det är en utmaning mot individens rättigheter och friheter och mot rätten att leva i ett samhälle så fritt som möjligt från etnisk-religiös splittring eller gruppers anspråk på överlägsenhet och en särskild status.

Rapporten har skapat många rubriker i Storbritannien. Men rapporten har också anklagats för att vara dåligt underbyggd. Inayat Bunglawala skriver i The Guardian att det förekommer shariadomastolar, men han menar att domstolarna inte ska demoniseras. Det förekommer både muslimska och judiska skiljedomstolar och de dömer bara i civila mål.

Sharia councils deal mainly with marital disputes, with the most common referrals being from Muslim women who have approached the sharia councils to grant them an Islamic divorce (khul'a) because of the refusal of the husband to agree to do so.

Orthodox Jewish communities have a similar set up with their Beth Din courts. They are regarded as a form of alternative dispute resolution. But I'm not aware of MacEoin accusing the Beth Din courts of "communal claims to superiority" and "special status".

The supremacy of English law has always been acknowledged by Beth Din courts that have existed and operated for decades in the UK. Never has the authority of English law been questioned in relation to the arbitration offered by the Jewish courts, so why then the fuss concerning sharia councils that operate under exactly the same regulations?

Alternative dispute resolution (ADR) refers to the mechanism by which people can voluntarily settle their civil disputes with the help of a third party without having to resort to a formal court hearing. They are meant to help relieve pressure on an already overburdened court system.

Slut med kvotering i USA?

I december 2006 fällde Svenska Högsta domstolen Uppsala universitetet för olaglig etnisk diskriminering. Cecilia Lönn och Josefine Midander nekades plats på juristutbildningen vid Uppsala universitet trots bättre betyg än sökande som antagits på en särskild kvot för sökande med båda föräldrar födda utomlands.

Nu har ett liknande fall av etnisk kvotering avgjorts av Högsta domstolen i USA. Målet gällde ett prov som räddningstjänsten i staden New Haven använde för att tillsätta femton chefstjänster inom brandförsvaret. När det visade sig att brandmän som tillhörde etniska minoriteter generellt hade gjort sämre ifrån sig, valde myndigheten att bortse från resultaten. Enligt fem av nio domare stred myndighetens beslut mot ett federalt förbud mot etnisk diskriminering.

Tidningen New Haven Independent rapporterar utförligt om domen och reaktionerna på beslutet.

Det avgörande i domen verkar vara att arbetsgivare kan och bör agera så att former för anställningar inte är diskriminerande, men att det inte är tillåtet att ändra anställningskriterierna i efterhand, vilket skedde i det aktuella fallet.

Domaren som avgjorde, Anthony Keddedy, sammanfattar det som:

“[O]nce that process has been established and employers have made clear their selection criteria, they may not then invalidate the test results, thus upsetting an employee’s legitimate expectation not to be judged on the basis of race,” Kennedy wrote. “Doing so, absent a strong basis in evidence of an impermissible disparate impact, amounts to the sort of racial preference that Congress has disclaimed … and is antithetical to the notion of a workplace where individuals are guaranteed equal opportunity regardless of race.”