Problemet med flyktingmottagningen beror inte på en ojämn fördelning mellan kommunerna

Åter igen påstås det slentrianmässigt i debatten att kommunerna i Sverige inte tar sitt ansvar för flyktingmottagningen. Och åter igen påstås det att problemen i flyktingmottagningen beror på att den inte är jämnt fördelad mellan landets kommuner. DN:s ledare skrev senast idag att det ”som bekant finns … en rad kommuner som visat mycket litet intresse för att hjälpa till med etableringen av nyanlända invandrare.” Under 2013 var det tre kommuner som inte tog emot någon och de hade en samlad befolkning på knappt 35 000 personer.

I Sverige hade vi under 2013 en mottagning av personer som fått asyl på 3,5 per 1000 invånare. Inom EU är snittet på knappt 0,3. I Sverige är det sju kommuner som, i förhållande till invånarantal, tar emot färre än EU-snittet. Dessa sju kommuner har en befolkning på 145 000 personer. Skulle t.ex. dessa sju kommuner ta emot lika många som snittet i Sverige (3,5 per 1000 invånare) skulle det innebära att det skapas plats för ytterligare 485 kommunplatser. Detta antal skulle räcka för att t.ex. avlasta Södertäljes mottagning från 1096 personer till 611 personer under år 2013 så att Södertälje skulle ta emot 6,7 personer per 1000 invånare istället för 12 personer per 1000 invånare.

För att ta ett mer drastiskt exempel. Om alla kommuner som tar emot mindre än en person per 1000 invånare skulle öka sitt mottagande till genomsnittet i Sverige skulle det skapas utrymme för ytterligare 3382 kommunplatser. Det representerar 10 procent av det totala flyktingmottagandet under 2013 som var 33797. Dessa 3382 platser skulle bara kunna avlasta de 22 kommuner som tar emot flest så att också de hamnade på genomsnittet.

Det finns också en felaktig föreställning av storstadsregionerna är extra belastade, men av de 22 kommuner som tar emot flest i förhållande till sin folkmängd är det bara Södertälje som ligger i en av de tre storstadsregionerna. Stockholms län och Skånes län hade under 2013 en mottagning (2,4 respektive 2,5 per 1000 invånare) som låg en bit under snittet i landet. I Västra Götaland var den något högre än genomsnittet (3,8). De som tar emot flest är Kronoberg (7,3), Gävleborg (6,7) och Södermanland (6,4).

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det är en mycket förenklad bild att påstå att problemen i mottagningen beror på att vissa kommuner inte tar sitt ansvar. Lösningen måste hittas på annat håll.

Flyktingmottagning 2005-2010

En vanligt förekommande förklaring till varför integrationen har misslyckats är att flyktingmottagningen är för ojämnt fördelad och koncentrerad till storstadsområdena. Migrationsverkets statistik visar dock att flyktingmottagningen inte är koncentrerad till ett fåtal kommuner eller till storstadsregionerna. Jag har sammanställt flyktingmottagningen för åren 2005 till och med 2010. Fördelningen per län ser ut så här:
Under perioden tog Sveriges kommuner emot 112 894 flyktingar, vilket motsvarar 1,2 procent av befolkningen. Storstadsregionerna Skåne, Stockholm och Göteborg har under perioden haft en flyktingmottagning, i förhållande till folkmängd, som är under genomsnittet i Sverige. Istället är det län som Kronoberg, Södermanland och Gävleborg som tagit emot flest flyktingar. Noterbart är att Uppsala och Halland, två län med god arbetsmarknad, har haft en förhållandevis liten flyktingmottagning.

1983 eller 2008?

Känner ni igen följande beskrivning?

Flera kommuner har i olika sammanhang ställt krav på ett ökat statligt ansvarstagande såväl i fråga om geografisk fördelning av invandringen som för kostnaderna för hjälp åt asylsökande, flyktingar och andra invandrare. Den starka koncentrationen av flyktingar till vissa kom­muner har ibland också ytterst inneburit problem för de enskilda flykting­arna genom att kommunerna har haft svårt att ge tillfredsställande social service och utbildning.

Jasså! Nej, den är inte skriven 2008, utan i proposition 1983/84:124. Texten är 25 år gammal men skulle kunnat vara skriven igår. Inget är nytt under solen.

Folkpartiet och Socialdemokraterna byter plats

I Sverige fortsätter diskusionen om flyktingmottagningen. Lite överraskande ställde sig Folkpartiets representant i SKLs styrelse bakom utredaren Monica Werensfels-Röttorps förslag att skapa en så kallad bosättningslag, som överlämnades till integrationsminister Nyamko Sabuni tidigare i år.

- Det är inte acceptabelt att ett fåtal kommuner tar sig rätten att slippa ta ansvar för flyktingmottagande.

Det säger Lennart Gabrielsson (fp), 3:e vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och kommunalråd i Sollentuna, med anledning av folkpartiets reservation i SKLs styrelse angående remissvaret på utredningen om ny organisation för flyktingmottagning (SOU 2008:58).

Folkpartiet är det enda parti som ställer sig bakom utredaren Monica Werensfels-Röttorps förslag att skapa en så kallad bosättningslag, som överlämnades till integrationsminister Nyamko Sabuni tidigare i år. Om inte kommunerna själva på frivillig väg kommer överens om hur kommunerna i en region ska ta emot flyktingar ger bosättningslagen länsstyrelserna befogenheten att ytterst tvinga en kommun att ta emot flyktingar.

Tidigare har Socialdemokraterna efterlyst för kommuner tvingande regler för flyktingmottagning. Enskilda socialdemokratiska riksdagsmän har lämnat in motioner där de vill ha sådana regler. Den 3 oktober lämnade t.ex. över 20 socialdemokrater in en motion om att i lag reglera alla kommunernas skyldighet att ta emot flyktingar och deras anhöriga. Att Socialdemokraterna i SKLs styrelse inte vill ha en sådan lag är därför märkligt. Folkpartiet och Socialdemokraterna har tillfälligt bytt plats i frågan.

Bosättning i Danmark

Går vi över sundet till Danmark hittar vi ett för kommuner och flyktingar mer tvingande system för flyktingmottagning. I Danmark lägger staten fast kvoter som fördelar flyktingmottagningen. Varje region tilldelas ett antal platser. Regionen får sedan bestämma hur antalet platser ska fördelas inbördes. Om de inte kommer överrens så bestämmer staten fördelningen.

En flykting som får uppehållstillstånd i Danmark omfattas av reglerna i integrationslagen om boendeplacering. Det innebär att Udlændingeservice avgör i vilken kommun flyktingen ska bo. Beslutet kan inte överklagas. Udlændingeservice ska i sitt beslut ta hänsyn till den generella integrationen av flyktingar i Danmark – att det sker en spridning av utlänningar, men ska också ta hänsyn till flyktingarnas personliga förhållanden. Kommunen avgör sedan var flyktingen ska bo. 2009 förväntas kommunerna ta emot 1000 flyktingar. Två tredjedelar placeras på Jylland. Köpenhamn ska inte ta emot några flyktingar under året.

Om Reinfeldt, socialbidrag och flyktingmottagning

Eftersom statsminister Reinfeldts uttalande om socialbidrag och flyktingmottagning under partiledardebatten blivit en så stor fråga vill jag reprisera ett gammalt inlägg om just det. Att Reinfelt menar att flyktingpolitiken står bakom högre socialbidrag är inget konstigt. Sveriges modell för flyktingar går ut på att man lever på socialbidrag under de första åren. Stor invandring av flyktingar ökar därför alltid kostnaderna för socialbidrag - oberoende hur integrationen fungerar långsiktigt. Att sedan den långsiktiga integrationen också har gått relativt dåligt är en annan historia.

Reprisen:

Jesper Bengtsson på Aftonbladets ledarredaktion fortsätter att angripa regeringen för att antalet socialbidragstagare ökar. Hans argumentation är ohederlig.

Jesper Bengtsson vet mycket väl att det är de senaste två årens rekordstora flyktinginvandring som förklarar att trenden med minskat socialbidragstagande är bruten. Han använder till och med det faktum att antalet flyktingar som fick ekonomiskt bistånd ökade under 2007 med 27 procent som ett argument mot regeringen. "Den grupp som är mest marginaliserad på arbetsmarknaden fick det alltså ännu svårare."

Den svenska introduktionsmodellen

Den svenska modellen för att introducera nyanlända flyktingar och invandrare är att staten ersätter kommunerna för de kostnader som kommunerna har för socialbidrag/introduktionsersättning för nyanlända invandrare. När en flykting kommer till en kommun börjar kommunen betala ut bidrag till den som invandrar. Bidraget registreras hos Socialstyrelsen som socialbidrag. Det är tänkt att invandraren ska bli självförsörjande, men det brukar dröja - delvis på grund av att kommun och stat vill att den nyanlända ska gå igenom ett introduktionsprogram med språkundervisning m.m. Det är tänkt att introduktionen ska ta cirka två år. Det innebär att antalet registrerade socialbidragstagare automatiskt ökar med en ökad flyktinginvandring. En misslyckad introduktion följs också ofta av av vidare försörjning av socialbidrag vilket Socialstyrelsens statistik också visar. 2007 var 13,4 procent av befolkningen utrikes födda. Dessa 13,4 procent tog emot 62 procent av det ekonomiska biståndet (socialbidraget) samma år.

Antalet nyanlända invandrare har ökat

Om vi räknar med att en nyanländ invandrare i genomsnitt stannar i ett introduktionsprogram i två år så har antalet sett ut så här mellan 2005-2007:

2005: 17 883 i introduktion med socialbidrag som försörjning
2006: 35 813 - "" -
2007: 59 180 - "" -

Det är en ökning av antalet nyanlända flyktingar i introduktionsprogram under 2007 med 65 procent. Att antalet flyktingar med socialbidrag bara ökade med 27 procent under 2007 får i det sammanhanget ses som en framgång.

Vad vill Aftonbladet?

Den ökning av socialbidragstagandet som sker beror på att Sverige har bedrivit en generös flyktingpolitik och att man gett amnesti till många som länge levt "under jord". Vad jag vet så vill inte Aftonbladets ledarredaktion att Sverige ändrar sin flyktingpolitik så att den blir mer restriktiv. De har snarare stått bakom den svenska linjen. Därför är deras angrepp på regeringen ett stort hyckleri. Om landet hade haft en invandringspolitik likt den danska hade antalet socialbidragstagare varit mycket mycket lägre. Är det vad Aftonbladets ledarredaktion vill?

Att styra invandringen till kommuner där det finns jobb

"Flyktingar bör bo där det finns jobb"

Alla våra partier vill styra invandrares bosättning till kommuner där arbetslösheten är låg och jobben många. De är bekymrade över att asylsökande genom möjligheten till eget boende väljer att bo i kommuner med dåliga förutsättningar för arbetsmarknadsintegration.

Staten bestämmer bosättnignen för 1800 kvotflyktingar

Varje år tar Sverige emot cirka 1 800 vidarebosatta kvotflyktingar. Jag arbetar i ett projekt som undersöker deras arbetsmarknadsintegration. Dessa flyktingar är uttagna i flyktingläger och har en ordnad plats i en kommun innan de kommer till Sverige. Staten har därmed full möjlighet att styra boendet för dessa 1 800 personer.

Staten bosätter flyktingarna i kommmuner med hög arbetslöshet

Jag har, för projektets räkning, undersökt var staten bosätter kvotflyktingarna. Det visar sig att staten framförallt förhandlar fram bosättning i kommuner med mycket hög arbetslöshet. Arbetsförmedlingens statistik visar att Sverige hade 3,9 procents arbetslöshet år 2007 för personer mellan 16-64 år. Men, nästan hälften av kvotflyktingarna bosattes i fyra län med mellan 5,2 och 5,8 procents arbetslöshet: ÖREBRO LÄN, VÄSTERNORRLANDS LÄN, GÄVLEBORGS LÄN, NORRBOTTENS LÄN. Bara 18,5 procent av flyktingarna bosattes i län med lägre arbetslöshet än genomsnittet.

Flyktingmottagningen 25 gånger större i Sverige än Danmark

Jag såg precis den senaste prognosen på flyktingmottagningen i Danmark. De räknar med att 1000 personer ska ha introduktion i någon dansk kommun både 2008 och 2009. De 1000 personerna fördelas enligt regionala kvoter och sedan inom regionerna i kommunala kvoter. Därefter måste flyktingen som får en kommunplats bo kvar i kommunen till dess introduktionen är avslutad eller personen är självförsörjande genom arbete. Kvoterna innebär att städer som Köpenhamn inte har haft någon flyktingmottagning på flera år.

Migrationsverkets prognos för Sverige är 25 000 mottagna flyktingar 2008 och runt 20 000 för vardera året 2009-2011.

De bästa kommentarerna på S och Fp förslagen kommer från en bloggare

Igår misströstade jag eftersom kommentarerna på integrationsförslagen från Fp och S var så ebarmligt dåliga. Nu har jag läst två intelligenta kommentarer, båda skrivna av bloggaren Johan Ingerö.

Ingerö har flera viktiga poänger:

* Integrationsproblemen beror på rikspolitiken snarare än på det kommunala planet.
* Invandringspolitikens utmaning är inte att hitta tekniska lösningar för att skapa fysiskt utrymme åt alla som uppehåller sig här. Utmaningen är att skapa en situation där folk kommer tillräckligt väl överens för att kunna samexistera utan onödiga konflikter.
* Den som på fullt allvar tror att ett modernt och demokratiskt land i globaliseringens tidevarv kan utestänga människor på grundval av hudfärg, religion eller kultur lever i en surrealistisk folkhemsbubbla. Men den som hävdar att ett land inte har någon rätt att ställa krav eller hävda en egen identitet är minst lika orealistisk.

Läs hans båda inlägg här.

Reaktioner på Fp och S förslag och mina kommentarer

Socialdemokraterna vill tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar, men också styra var flyktingarna bosätter sig genom att minska bidragen för dem som inte bosätter sig i anvisad kommun. Tanken är att hjälpa de kommuner som i dag får ta emot väldigt många flyktingar och få en bättre överensstämmelse med var jobben finns.

Folkpartiets samrådsprogram för integration föreslår, utöver tidigare språkkrav för medborgarskap, att blivande medborgare ska gå en kurs i medborgarkunskap. I debatten förekommer också mycket resonemang kring tidigare förslag från Alliansen om försörjningskrav för viss anhöriginvandring.

Olyckligt debattklimat

Debatten om Folkpartiets och Socialdemokraternas förslag är omogen och präglas av anklagelser från alla håll - antingen mot Fp eller S eller båda två. Det är olyckligt att debattörer tar till så pass grova anklagelser. Mona Sahlin säger att de borgliga fiskar i grumligt vatten medan borgliga politiker och ledarskribenter anklagar Mona Sahlin för samma sak.

En typ av reaktioner är att det behövs insatser för att förbättra integrationen men att förslagen från båda håll går för långt.

En annan typ av reaktion är att Socialdemokraternas förslag innebär en förkastlig kommunarrest med inslag av social ingenjörskonst medan kravet på försörjning för anhöriginvandring ses som mer morot än piska. Denna typ av tyckande kombineras också vanligtvis med ett gillande av förslaget om en utbildning för att bli svensk medborgare. Vissa typer av angrepp på Socialdemokraternas förslag är dock förkastliga med vulgär retorik. Så här skriver Norrbottens-Kuriren:

"Sossarna visar sitt rätta ansikte när Mona Sahlin vill sätta adresslappar kring halsarna på flyktingar och skicka iväg dem på två års kommunarrest. Det här gränsar till ren deportering av dem som tagit sig till Sverige från krig och andra mycket svåra förhållanden i hopp om drägligare liv. Om det ska ske kollektiva transporter till Säffle, Dorotea, Sollefteå och Åseda i Småland återstår att se.

Morötter är alltid bättre än piskor. Därför är också Mona Sahlins förslag om rena kommunarrester förkastligt. Det kommer från ett parti som alltid varit vant att styra över folks vardag och bestämma så mycket som möjligt över deras liv.

Därför tycker man väl inte heller att deportationer av flyktingar till kommuner som inte vill ha dem eller inte har muskler nog att ta emot dem ändå inte är så märkvärdiga."

Sedan finns de kommunpolitiker som gillar Socialdemokraternas förslag eftersom de förväntar sig färre flyktingar just i deras egna kommuner.

En fjärde linje är att hänvisa till Sverigedemokraterna. Att de etablerade politiska partierna nu gör vad de kan för att få bort invandrings- och flyktingpolitiska frågor från valrörelsen 2010. Lotta Gröning skriver i Aftonbladet:

"Sverigedemokrater! Nu kan ni slänga er i väggen. Flyktingmotståndet har fått nya ansikten."

Till Lotta vill jag säga: Kolla in statistiken. Visar den på flyktingmotstånd?

Djup okunskap om integrationspolitik

Många av kommentarerna präglas av djup okunskap i själva sakfrågan och ett bristfälligt omvärldsperspektiv. Några exempel:

* Flera av de saker som parterna anklagar varandra för att vara främlingsfientliga och "sverigedemokratiska" finns redan i en mycket stor majoritet av världens demokratiska stater.
* De länder som av skribenter målas upp som alternativ använder sig ofta av just de metoder som debattörerna kritiserar de svenska partierna för att föreslå. Det bästa exemplet på det är ledarartikeln som publicerades i flera liberala dagstidningar, bland annat Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet som är full av faktafel.

"Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin vill att staten ska kunna bestämma vart flyktingar som kommer till Sverige ska bo. Folkpartiet vill, via integrationsminister Nyamko Sabuni, att de ska gå en kurs i medborgarskap."

"Staten har i åratal levererat lagstiftning för att integrera nytillkomna medborgare. Samhället har lika envist reagerat med att inte släppa in dem. Med tanke på att utpräglade invandrarländer som USA, Kanada och Australien klarar av att absorbera nya medborgare, trots avsaknad av tydligt formulerad och tillämpad integrationspolitik, framstår det svenska fiaskot än tydligare."

Här är det bara att konstatera att de har fel, fel och åter fel i sina slutsatser. Sverige är idag ett av mycket få länder som inte har en lagstiftning som reglerar integrationsfrågor. USA, och särskilt Kanada och Australien har en mycket uttalad och genomtänkt integrationspolitik och lagstiftning där just medborgarskapet står i centrum. USA, Kanada, och numera också Australien, har länge haft såväl krav på medborgarskaputbildning och språktest för att bli medborgare. Och något tal om lika rättigheter är det inte för invandrare i USA som inte är berättigade till federala bidrag om de inte är medborgare. Allt det som ledaren kritiserar finns alltså i de länder som framställs som alternativ. Nästa gång rekommenderar jag att någon som kan sakfrågorna håller i pennan.

Jag efterlyser därför två saker:
1. Ett mer sansat debattklimat, vilket antagligen kräver
2. bättre kunskap om andra länders integrationspolitik.
//
Rättelse: tidigare påstod jag i inlägget att det var Liberala Nyhetsbyrån som skrivit den ledare jag påpekar har allvarliga faktafel och kunskapsbrister. Jag hade fel och ber så mycket om ursäkt till Liberala Nyhetsbyrån. Jag antog slarvigt att en liberal ledarartikel som publicerades på flera liberala ledarsidor hade sitt ursprung där. Där hade jag fel, fel och åter fel.

På väg till Kristianstad

På torsdag ska jag hålla ett föredrag om flyktingmottagning och integration i Kristianstad. Jag ska presentera det material som jag tog fram till seminariet om introduktion för nyanlända invandrare den 17:e januari i Malmö. Jag kompletterar med lite ny information anpassat till åhörarna i Kristianstad. Bland annat jämför jag flyktingmottagningen i Kristianstad med övriga Sverige (se bild)



Regeringens ambition är att styra flyktingmottagningen till kommuner och regioner med låg arbetslöshet. Bilden visar att arbetslösheten i Kristianstad (6,1%) ligger över genomsnittet i Sverige (5,4%). Samtidigt är flyktingmottagningen per 1000 invånare 3,9 jämfört med 2,2 i riket. Flyktingmottagningen är allra störst i Södertälje och liten i regioner med låg arbetslöshet som Halland och Uppsala län. Regeringen har alltså misslyckats i sin ambition.

Utländsk bakgrund

Jag tog också fram enkla uppgifter som andelen personer med utländsk bakgrund i svenska kommuner. Det tål att påpekas att kommuner som ofta anklagas som i de närmaste främlingsfientliga faktiskt har en mycket stor andel utrikes födda i kommunbefolkningen och i nivå med genomsnittet i Sverige som är 13,4 procent.

Danderyd: 13,4%
Lidingö: 13,8%
Nacka: 16,7%

I Vellinge kommun i Skåne är 6,7 procent födda i annat land. Det motsvarar ungefär nivån i Norge. Det är alltså inte tal om några extrema nivåer i dessa kommuner.