Om kvotflyktingar i Nordegren & Epstein i P1

Igår var jag med i P1 och pratade om kvotflyktingar i samband med Jan Björklunds (Fp) och statsminister Stefan Löfvens (S) uttalande nyligen om behovet av en ökad flyktingkvot.

Inslaget kan höras här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=6249675

Jag tycker inte att jag fick så mycket vettigt sagt, men två av mina punkter tror jag framkom.

För det första kan aldrig kvotflyktingar/vidarebosatta ersätta asylsökande. En ökad uttagning av kvotflyktingar kommer inte på överskådlig tid att påverka antalet människor som försöker ta sig in i EU för att söka asyl. Det är för tillfället helt olika typer av grupper.

För det andra tror jag att Sverige får mycket svårt att påverka de länder inom EU som vill se ett ökat gemensamt ansvarstagande för både asylsökande och vidarebosättning. Sverige har under decennier försökt få andra länder att ta ett större ansvar och utvecklingen har snarare gått i motsatt riktning.

För de som vill förkovra sig om vidarebosättning i allmänhet rekommenderar jag tre publikationer som har getts ut av Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare där jag jobbar.

Antologierna "Resettled and included? och "Resettled and Connected?" kan laddas ner gratis här.

Nyligen gavs också ett working paper ut med titeln "Refugee Resettlement to Europe 1950-2014".

Varför kommer det så många asylsökande till Sverige?

Jag pratade nyss med en journalist från DN där han undrade vad som kan förklara att så många väljer att söka asyl i Sverige framför andra europeiska länder.

Jag hänvisade bland annat till två studier som jag nyligen läst. Båda använder statistisk analys för att förklara skillnader i antalet asylsökande.

Neumayer (2004) studerar tidsperioden 1982 till 1999 och försöker förklara skillnader i antalet asylsökande mellan länder i Västeuropa. Han noterar att antalet asylsökande uppvisar ett stabilt mönster över tid, där samma länder – Österrike, Tyskland, Schweiz och Sverige - tar emot flest asylsökande. Rika länder är mer attraktiva än fattiga länder, oberoende av den rådande arbetslösheten och den ekonomiska tillväxten. Länder med framgångsrika invandringskritiska partier är mindre populära att söka asyl i. En högre bifallsgrad ger fler asylsökande. Neumayer finner också att länder har en högre andel asylsökande från ursprungsländer som är före detta kolonier, som talar samma språk och som ligger närmare geografiskt. Det verkar också finnas nätverkseffekter: om en större andel asylsökande från ett ursprungsland redan är bosatta i ett destinationsland lockar det fler nya asylsökande från samma land. Det med störst förklaringsvärde är antalet tidigare asylsökande från samma land. Övriga förklaringsfaktorer är i ordning: destinationslandets inkomstnivå, stöd för högerpopulistiska partier, geografisk närhet, språk, koloniala länkar. Bifallsgraden har signifikant men liten betydelse.

Yoo and Koo (2014) studerar en längre tidsperiod, 1982 till 2008, och ett 80-tal mottagarländer, även icke-europeiska. Efter att de prövat en lång rad hypoteser kommer de fram till några faktorer som har ett starkt förklaringsvärde. Asylsökande söker sig till länder med en mer utbyggd välfärdsstat, medan den generella ekonomiska standarden inte verkar spela roll. Därutöver inverkar också beviljandegraden, även om det inte i studien har lika starkt förklaringsvärde som en utbyggd välfärd. Utöver dessa politiska faktorer spelar också geografin roll. Länder som gränsar till konfliktområden har i regel fler asylansökningar. De konstaterar slutligen att forskningen visar att asylsökande har ett visst mått av kontroll över i vilket land de söker asyl.

Det finns också en del kvalitativa studier som har undersökt varför vissa länder är mer populära att söka asyl i än andra. Kanske återkommer jag till dem senare.

Referenser:

Neumayer, E. (2004). Asylum Destination Choice What Makes Some West European Countries More Attractive Than Others?. European Union Politics, 5(2), 155-180.

Yoo, E., & Koo, J. W. (2014). Love thy neighbor: Explaining asylum seeking and hosting, 1982–2008. International Journal of Comparative Sociology, 55(1), 45-72.