Västerviks Tidningen uppmärksammar att Mauricio Rojas lämnar riksdagen och Sverige för jobb i Spanien.
Rojas har gjort sig känd för att yppa obekväma sanningar: hur den svenska socialstaten kväver människors initiativförmåga och hur offentlighetens rädsla för att ställa krav på invandrare, och i stället erbjuda vadderade vägar genom livet, leder dem in i en ensamhetens och utanförskapets labyrint. Dessa är i sig själva kontroversiella budskap, men när de yttras av någon som vet och har egen erfarenhet blir de rent farliga.
Farliga inte bara för den vänster som byggt upp de handikappande välfärdssystemen och upprätthållit den kravlösa attityden mot invandrares deltagande i samhället, utan även för den borgerlighet som saknat modet att vara tillräckligt kritisk. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå varför Rojas har utmålats som en pajas, tvingats se sina goda intentioner förvridas till rasism i den politiska debatten och mötts av tystnad från sitt eget parti när vindarna blåst som hårdast.
Fler som uppmärksammar Rojas viktiga gärningar är Merit Wager och Johan Norberg.
"Stockholmare är smartare än lantisar"
Expressen skriver på ledarsidan: Var rädd om mångfalden. Det jag reagerar på är att ledarredaktionen skriver att de "främlingsrädda bor i stor utsträckning ute på vischan, långt borta från minareter och annat som skrämmer dem." Jag som trodde att partier som Sverigedemokraterna var störst i kommuner som Landskrona och Malmö med stor invandring. Är Malmö och Landskrona vischan? Eller är inte Sverigedemokraterna främlingsrädda? Sedan är jag övertygad om att Expressens ledarredaktion har fel. Rasism och främlingsrädsla har inte främst med ekonomi och arbetsmarknad att göra. Norge och Danmark är välmående länder som är rikare än Sverige och med betydligt lägre arbetslöshet. Ändå har de mycket framgångsrika invandringskritiska partier. Är inte de partierna främlingsrädda?
Visar inlägg med etikett Mauricio Rojas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mauricio Rojas. Visa alla inlägg
lördag 25 oktober 2008
fredag 3 oktober 2008
Två kloka politiker
Elisabeth Svantesson (m) är en av mina favoriter i riksdagen eftersom hon både är klok och har ett stort intresse för integrationsfrågor. Därför bör man lyssna extra noga på hennes förslag, t.ex. Svantessons senaste motion (2008/09:m1288) Tidig validering - tidig arbetsmarknadsetablering
För att arbetslinjen ska bli tydlig för den asylsökande och för att den viktiga första tiden i Sverige inte ska förspillas borde en tidigare kartläggning av utbildning och yrkeserfarenhet göras. Ju tidigare en person får sin utbildning och relevanta yrkeserfarenheter värderade, desto bättre blir planeringen och starten av studie- och arbetslivet.
Läs mer från Svantesson på hennes blogg.
Mauricio Rojas (Fp) avgår i dagarna som riksdagsman och flyttar till Spanien och blir rektor för Madrids skola för arbetet med integrations- och biståndsfrågor (Escuela de Profesionales de Inmigración y Cooperación). Rojas gärning för en sansad integrationspolitik ska inte underskattas. Han tog bland annat den viktiga kampen mot Masoud Kamali och andra anhängare av "strukturell diskriminering". Kanske mer okänt är Rojas gärning som forskare. Han skrev tidigt om arbetsmarknadsintegration, ungdomar med utländsk bakgrund och svensk identitet. Lawen Mohtadi har intervjuat honom i Gp om tiden som kommunist och flykting i Sverige. Efter att ha varit övertygad revolutionär finner Rojas liberalismen:
När ersatte du marxismen med ett annat politiskt tänkande?
- Det var en lång process att förstå liberalismen som idé. För mig är liberalismen inte ett politiskt system, det är bara en enkel idé om individens rätt att stå fri från kollektivt förtryck, att skapa det här skyddet att älska och tänka som vi vill, som är antitesen till kollektivism.
För att arbetslinjen ska bli tydlig för den asylsökande och för att den viktiga första tiden i Sverige inte ska förspillas borde en tidigare kartläggning av utbildning och yrkeserfarenhet göras. Ju tidigare en person får sin utbildning och relevanta yrkeserfarenheter värderade, desto bättre blir planeringen och starten av studie- och arbetslivet.
Läs mer från Svantesson på hennes blogg.
Mauricio Rojas (Fp) avgår i dagarna som riksdagsman och flyttar till Spanien och blir rektor för Madrids skola för arbetet med integrations- och biståndsfrågor (Escuela de Profesionales de Inmigración y Cooperación). Rojas gärning för en sansad integrationspolitik ska inte underskattas. Han tog bland annat den viktiga kampen mot Masoud Kamali och andra anhängare av "strukturell diskriminering". Kanske mer okänt är Rojas gärning som forskare. Han skrev tidigt om arbetsmarknadsintegration, ungdomar med utländsk bakgrund och svensk identitet. Lawen Mohtadi har intervjuat honom i Gp om tiden som kommunist och flykting i Sverige. Efter att ha varit övertygad revolutionär finner Rojas liberalismen:
När ersatte du marxismen med ett annat politiskt tänkande?
- Det var en lång process att förstå liberalismen som idé. För mig är liberalismen inte ett politiskt system, det är bara en enkel idé om individens rätt att stå fri från kollektivt förtryck, att skapa det här skyddet att älska och tänka som vi vill, som är antitesen till kollektivism.
fredag 22 augusti 2008
Lyssna på Rojas
Mauricio Rojas skriver idag om utvecklingen av integrationspolitiken i Europas länder. Det är en utveckling som Sverige ställt sig utanför. Medan alla de andra europeiska invandringsländerna har omvärderat sin integrationspolitik fortsätter Sverige i samma hjulspår trots att alla är överens om att vi inte lyckats. Rojas varnar med all rätt för att passiviteten får tråkiga konsekvenser:
I Sverige har vi ännu inte sett en motsvarande ansats till att omdefiniera vår så misslyckade integrationspolitik. Den tiden kommer, ty verkligheten kommer inte att låta oss att i all evighet fortsätta som vi hittills gjort. Frågan är hur länge vi ska behöva vänta på en sådan förändring. Att Sverigedemokraterna gör sitt intåg i riksdagen 2010 kommer att bli en del av det pris som denna fördröjning kommer att kosta oss. Men det kan kosta oss ännu mer om svårare tider sätter utanförskapets ackumulerade krafter i rörelse.
Vad är det då som kännetecknar den nya europeiska integrationsmodellen:
1. Betydelsen av det gemensamma i ett samhälle som präglas av växande mångfald. En fungerande mångfald kräver en stark kärna av delade värderingar, referenspunkter och lojaliteter. Rätten att vara olika förutsätter en skyldighet att vara lika i vissa fundamentala aspekter.
2. Integrationen definieras nu som en process där nykomlingen successivt vinner sin rätt att permanent stanna i landet och sitt fulla inträde i den nationella gemenskapen. Kraven på att inte begå brottsliga handlingar, att arbeta och försörja sig, att visa en vilja till integration genom att lära sig språket och om värdlandets historia är givna delar av denna stegvisa integration där man vinner sin rätt att stanna och bli medborgare.
Den första punkten ser jag som svår att få att fungera i en allt mer globaliserad värld. Att identifiera sig med det land där man bor kommer efter hand att bli allt mindre vanligt. Däremot ser jag punkt två som helt nödvändig. Om det inte finns en gemensam identitet måste det ivarjefall finnas ett stort eget ansvar för de som invandrar att sköta sig och inte ligga samhället till last. Individens negativa eller positiva prestationer bör få tydliga konsekvenser. Från ett omhändertagande till ett ansvarstagande.
I Sverige har vi ännu inte sett en motsvarande ansats till att omdefiniera vår så misslyckade integrationspolitik. Den tiden kommer, ty verkligheten kommer inte att låta oss att i all evighet fortsätta som vi hittills gjort. Frågan är hur länge vi ska behöva vänta på en sådan förändring. Att Sverigedemokraterna gör sitt intåg i riksdagen 2010 kommer att bli en del av det pris som denna fördröjning kommer att kosta oss. Men det kan kosta oss ännu mer om svårare tider sätter utanförskapets ackumulerade krafter i rörelse.
Vad är det då som kännetecknar den nya europeiska integrationsmodellen:
1. Betydelsen av det gemensamma i ett samhälle som präglas av växande mångfald. En fungerande mångfald kräver en stark kärna av delade värderingar, referenspunkter och lojaliteter. Rätten att vara olika förutsätter en skyldighet att vara lika i vissa fundamentala aspekter.
2. Integrationen definieras nu som en process där nykomlingen successivt vinner sin rätt att permanent stanna i landet och sitt fulla inträde i den nationella gemenskapen. Kraven på att inte begå brottsliga handlingar, att arbeta och försörja sig, att visa en vilja till integration genom att lära sig språket och om värdlandets historia är givna delar av denna stegvisa integration där man vinner sin rätt att stanna och bli medborgare.
Den första punkten ser jag som svår att få att fungera i en allt mer globaliserad värld. Att identifiera sig med det land där man bor kommer efter hand att bli allt mindre vanligt. Däremot ser jag punkt två som helt nödvändig. Om det inte finns en gemensam identitet måste det ivarjefall finnas ett stort eget ansvar för de som invandrar att sköta sig och inte ligga samhället till last. Individens negativa eller positiva prestationer bör få tydliga konsekvenser. Från ett omhändertagande till ett ansvarstagande.
tisdag 8 april 2008
Centern lyckas inte heller tänka nytt
Jag har läst Centerpartiets idéprogram för en ny integrationspolitik: Från flykting till medborgare. Förslagen, som presenterades på ett seminarium den 4 april, är en blandning av förslag som hörts tidigare i partidebatten.
Flera av förslagen, förbättrad samverkan och att kombinera sfi och praktik, skulle lika gärna kunna vara socialdemokratiska. I själva verket var det några av huvuddragen i Socialdemokraternas politik under den förra mandatperioden. Andra förslag är allmänborgerliga och finns redan idag: att konkurrensutsätta sfi-utbildning och arbetsförmedling. En mer kraftfull satsning på information är välkommet, men det lär knappast revolutionera introduktionens resultat. Två av förslagen känns igen från Folkpartiet och Mauricio Rojas: en integrationspeng som individen själv kan använda för att välja vilken service (introduktionsservice och språkutbildning) han eller hon vill utnyttja. Frivilligorganisationer är viktiga tycker Centern, och alla andra partier också.
Introduktionsanställning
Ett förslag kräver särskild uppmärksamhet: introduktionsanställningarna. Centern vill ge alla nyanlända flyktingar en anställning med lön på 15-20 000 kronor i månaden. Förslaget liknar Vänsterpartiets program inför senaste valet att anställa 200 000 personer i offentlig sektor. Varför en anställning av alla nyanlända som fått asyl skulle vara bättre än att anställa 200 000 arbetslösa i offentlig sektor förstår jag inte. I Centerpartiets kostnadsgranskning av Vänsterpartiets valplattform skrev partiet:
I analysen förutsätts 200 000 personer bli helårssysselsatta. Kalkylerna bygger på 2005 års priser, löner och regelverk. Medianlönen för offentlig sektor år 2005 har använts vilket innebär 21 100 kronor i månaden. I analysen ingår enbart kostnaden för lönekostnaderna. Andra nödvändiga kostnader såsom extra lokaler, utrustning etc. har inte beräknats.
Beroende på hur stor andel som antas vara arbetslösa av de som rekryteras antas lönekostnaderna variera från 45,1 miljarder kronor till 73 miljarder kronor årligen. Till detta tillkommer dessutom lokalkostnader etc.
Här tror jag att Centerpartiet måste tänka om. Anställningarna skulle nog också riskera att förstärka motsättningarna på arbetsmarknaden. Det är nog många som skulle vilja "anställas av kommunen och matchas mot arbetsuppgifter och arbetsplatser som stämmer överens med vederbörandes yrkesbakgrund och intressen" med en ersättning på mellan 15 och 20 000 kronor i månaden.
Samma gamla integrationspolitik
Jag kan konstatera att Centerpartiets integrationspolitik faktiskt har mer gemensamt med Socialdemokraterna i Sverige än Centerpartiets liberala kollegor i våra europeiska grannländer. Centerpartiet arbetar i enlighet med de integrationspolitiska principer som Sverige etablerade på 70-talet, och som sattes på pränt i den integrationspolitiska propositionen 1997/98:16. Det finns en mycket stark värdegemenskap mellan partierna om hur integrationspolitiken ska bedrivas. Den värdegemenskap döljs effektivt av ett oförsonligt debattklimat. Jag kommer gärna till Centerpartiet och berättar om de alternativ som finns till dagens integrationspolitik.
Flera av förslagen, förbättrad samverkan och att kombinera sfi och praktik, skulle lika gärna kunna vara socialdemokratiska. I själva verket var det några av huvuddragen i Socialdemokraternas politik under den förra mandatperioden. Andra förslag är allmänborgerliga och finns redan idag: att konkurrensutsätta sfi-utbildning och arbetsförmedling. En mer kraftfull satsning på information är välkommet, men det lär knappast revolutionera introduktionens resultat. Två av förslagen känns igen från Folkpartiet och Mauricio Rojas: en integrationspeng som individen själv kan använda för att välja vilken service (introduktionsservice och språkutbildning) han eller hon vill utnyttja. Frivilligorganisationer är viktiga tycker Centern, och alla andra partier också.
Introduktionsanställning
Ett förslag kräver särskild uppmärksamhet: introduktionsanställningarna. Centern vill ge alla nyanlända flyktingar en anställning med lön på 15-20 000 kronor i månaden. Förslaget liknar Vänsterpartiets program inför senaste valet att anställa 200 000 personer i offentlig sektor. Varför en anställning av alla nyanlända som fått asyl skulle vara bättre än att anställa 200 000 arbetslösa i offentlig sektor förstår jag inte. I Centerpartiets kostnadsgranskning av Vänsterpartiets valplattform skrev partiet:
I analysen förutsätts 200 000 personer bli helårssysselsatta. Kalkylerna bygger på 2005 års priser, löner och regelverk. Medianlönen för offentlig sektor år 2005 har använts vilket innebär 21 100 kronor i månaden. I analysen ingår enbart kostnaden för lönekostnaderna. Andra nödvändiga kostnader såsom extra lokaler, utrustning etc. har inte beräknats.
Beroende på hur stor andel som antas vara arbetslösa av de som rekryteras antas lönekostnaderna variera från 45,1 miljarder kronor till 73 miljarder kronor årligen. Till detta tillkommer dessutom lokalkostnader etc.
Här tror jag att Centerpartiet måste tänka om. Anställningarna skulle nog också riskera att förstärka motsättningarna på arbetsmarknaden. Det är nog många som skulle vilja "anställas av kommunen och matchas mot arbetsuppgifter och arbetsplatser som stämmer överens med vederbörandes yrkesbakgrund och intressen" med en ersättning på mellan 15 och 20 000 kronor i månaden.
Samma gamla integrationspolitik
Jag kan konstatera att Centerpartiets integrationspolitik faktiskt har mer gemensamt med Socialdemokraterna i Sverige än Centerpartiets liberala kollegor i våra europeiska grannländer. Centerpartiet arbetar i enlighet med de integrationspolitiska principer som Sverige etablerade på 70-talet, och som sattes på pränt i den integrationspolitiska propositionen 1997/98:16. Det finns en mycket stark värdegemenskap mellan partierna om hur integrationspolitiken ska bedrivas. Den värdegemenskap döljs effektivt av ett oförsonligt debattklimat. Jag kommer gärna till Centerpartiet och berättar om de alternativ som finns till dagens integrationspolitik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)