Den onde, den gode, den fule

I svensk integrations- och migrationsdebatt är Danmark den onde och Kanada den gode. Sverige(debatten) får ta på sig rollen som den fule. Länderna fungerar som kontraster till den svenska politiken. Som jag tidigare påpekat verkar många av Kanada-förespråkarna (välja att) ha en mer eller mindre felaktig bild av "den gode". Senast ut är min före detta kollega från Integrationsverket Paul Lappalainen och miljöpartiets språkrörskandidat Åsa Romson i Newsmill-artikeln Sverige får inte gå Danmarks väg, Ullenhag! Där väljer de att lyfta fram tre detaljer i den kanadensiska politiken, medan de bortser från de delar av politiken som inte passar deras agenda. Också Per Gudmundson uppmärksammar detta på SvD:s ledarblogg.

Vad är det då som beskrivs som föredömligt i Kanada?

Vi vill peka på tre åtgärder som internationella erfarenheter från bland annat Kanada och tidigare utredningar här i Sverige pekar på:

1) Inför en aktiv politik för lika rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, annars blir etableringsåtgärder aldrig effektiva.
2) Sätt kraft bakom orden och tydliggör att företag som diskriminerar riskerar att förlora offentliga upphandlingar. Det är verkningsfullt eftersom offentliga myndigheter upphandlar för mer än 400 miljarder årligen.
3) Stärk det civila samhället. Organisationer och nätverk som kritiskt granskar diskrimineringen spelar en viktig roll och invandrares egna organisationer behöver mer makt.
...
Sverige behöver en aktiv antidiskrimineringspolitik för att bli ett interkulturellt samhälle där människor respekteras för den de är och tillåts utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Jag tänker inte gå in på några länge analyser av de tre punkterna, men det tål att påpekas att:

1. Sverige rankas högre än Kanada när det gäller att ge invandrare lika rättigheter och möjligheter (MIPEX). Det gäller också på arbetsmarknaden. Inget tyder heller på att bostadssituationen för (nyanlända) invandrare är bättre i Kanada. Kanadensiska forskaren Daniel Hiebert i Sydsvenskan:

Finns det något område där du ser att invandrare har det lättare i Sverige än i Kanada?

– Ja, bostäder! Tillgången på anständiga bostäder för nyanlända invandrare är mycket bättre i Sverige. I Chinatown i Vancouver får folk tränga ihop sig i små rum där det droppar vatten från taket, det är mögel i väggarna och fullt med kackerlackor och sänglöss. Tro mig, det är mycket värre än här i Sverige.

2. I MIPEX-undersökningen bedöms Kanada ha den bästa politiken mot diskriminering. Kanada och USA får betyget 89 av 100. Sverige är trea av 31 länder med betyget 88. Läs mer om Kanadas politik mot diskriminering och för positiv särbehandling här.

Uppdatering

Adam Cwejman, ordförande för Liberala ungdomsförbundet, svarar på miljöpartisternas inlägg och undrar om Mp vill ha Kanadas språktest och försörjningskrav. Kanske lite väl snabbt svar, för i fjärde stycket bör det nog stå försörjningskrav för anhöriginvandring och familjebildning och inte försörjningskrav för asylinvandrare.

Regeringen tillsätter utredning om cirkulär migration

Tobias Billström (M) och Mikaela Valtersson (Mp) tillkännagav nyligen på DN debatt att regeringen tänker tillsätta en parlamentarisk kommitté om cirkulär migration med Miljöpartiets Mikaela Valtersson som ledare för arbetet.

Regeringen och Miljöpartiet vill ytterligare främja de positiva effekter som ökad rörlighet över gränserna kan medföra. Men för att kunna dra nytta av den här utvecklingspotentialen krävs mer kunskap om vilka faktorer som påverkar mobiliteten.

På Almedalsbloggen säger Billström att vi ser en utveckling där arbetskraftsinvandrare och även asylsökande är mer rörliga och kanske bara stannar i ett land en begränsad period.
– Men vi vet inte hur vanligt det här är, och det ska utredningen ge förhoppningsvis ge svar på, säger Billström i en kommentar till SvD.se.
Men utredningen har ytterligare ett uppdrag: enligt regeringen finns det en risk att dagens trygghetssystem låser in människor i Sverige. Invandrare vill inte riskera att förlora ersättningar de tjänat in i Sverige när de flyttar härifrån, och stannar därför kvar i Sverige längre än de vill.
– Vi vill ha mer cirkulär migration, säger Tobias Billström.

Kristianstadsbladet kommenterar på ledarsidan.

I sak är det riktigt bra. Moderaterna har i Billström en mer liberal syn på migration än tidigare. Redan förra året gick lagen om arbetskraftsinvandring igenom. Redan då var MP med och stödde alliansregeringen.

Att få med sig de gröna i en ny uppgörelse om migrationsfrågor vore guld värt. I första hand för att regeringen då har säkrat arbetskraftstillgången i Sverige för lång tid framöver och att de sett till att särintresset LO inte får inflytande över politiken. Och i andra hand är det förstås en bonus att de rödgröna har fått sin första riktiga otrohetsaffär.

Att ställa krav är att bry sig?

Socialdemokraterna tar avstånd från krav

För mig är det svårt att förstå att det ska behöva vara så kontroversiellt med krav. Veronica Palm, socialdemokratisk talesperson i migrationsfrågor, har kraftfullt förnekat att socialdemokraternas politik har några krav alls på den som invandrar.

De gånger vi nämner ordet krav ... är när vi diskuterar krav på en flexibel och individanpassad svensk undervisning och krav på att arbetsgivare ska följa de fackliga reglerna. Detta är områden där vi fortsatt kommer att ställa hårda krav.

De enda krav som finns är alltså på "samhället". Individen som invandrar är uppenbart så omyndig att det inte går att förvänta sig någonting. Alla talar om att bryta omhändertagandeperspektivet, men ändå återfaller alla politiker i denna fullständiga krav- och normlöshet.

Miljöpartiet tar avstånd från moderaternas och socialdemokraternas kravlinje

Miljöpartiet vill också vara med och ta avstånd från krav. I Aftonbladet anklagar Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom och Bodil Ceballos migrationspolitisk talesman för Miljöpartiet de Gröna och riksdagsledamot Moderaterna och Socialdemokraterna för att vara främlingsfientliga och bedriva nationalistisk politik. Vad är det då de stora partierna har gjort? Jo, de har uttalat ordet krav.

Den senaste tiden har både socialdemokraterna och moderaterna trappat upp sin främlingsfientliga retorik. Den 26 augusti publicerades en debattartikel med rubriken ”Ställ tydliga krav på våra invandrare” av bland annat migrationsminister Tobias Billström (m) på DN Debatt. Trots att Veronica Palm (s) kritiserade Billström i en tv-sänd debatt efteråt kontrade Palm med en debattartikel i samma stil veckan därpå. Det går inte att tolka på annat sätt än att Sveriges största partier trappar upp sin nationalstatsvurmande retorik...

Vissa krav är rimliga

Den stora majoriteten som invandrar till Sverige gör det frivilligt. Då är det inte mer än rätt att staten ställer upp de kriterier/krav som gäller för att få invandra och bo i landet. Utan sådana kriterier skulle vi i princip ha fri invandring. Det kan möjligtvis vara något att sträva efter men är just nu orealistiskt. Som invandrare till Sverige får du omedelbart tillgång till i stort sett samhällets alla rättigheter. Att kunna försörja sig själv och sin familj, lära sig språket och vara laglydig är det minsta man kan begära av personer som vill leva och bygga sin framtid i Sverige.

Gunnar Sandelin-debatten avslutas

Behrang Kianzad avslutar Gunnar Sandelin-debatten med att leverera en rak vänster:

Vad sanningskapten Sandelin vill pracka på oss är dock inte sanningen, utan sin paranoida version av den. Det är medlidandet och medkänslans slut, girigheten och svekets triumf, för att låna ord av den gode Öijer. Till en mer komplex sanning hör till exempel inkomsterna från svensk vapenexport till ickedemokratiska, krigsförande länder, vilket ju är en riktig god blågul affär och direkt ansvarig för människors flykt. Det är dock något som Sandelin inte kan förstå, ens om han försökte.

Att debatten, som knappast någon vet vad den handlar om, avslutas med personangrepp är talande. Det verkar stört omöjligt att debattera migrations- och integrationsfrågor utan att det slutar i att debattmotståndarna ifrågasätter varandras intelligens och moral.

Miljöpartisterna ber om ursäkt för att de vill utesluta partikamrat

Den lokala konflikten bland miljöpartiet i Skåne fortsätter. Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom, och Rasmus Ling, miljöpartist i Malmö, ber om ursäkt - men kräver även fortsättningsvis att René Lundström ska avgå.

Lundström vill att flyktingar i Svedala ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning. Ganska bra saker att kunna om ni frågar mig. Sverige har också ställt sig bakom EU:s elva grundprinciper för integration, varav nummer fyra är: Grundläggande kunskap om värdsamhällets språk, historia och institutioner är absolut nödvändig för integrationen. Att ge invandrarna möjlighet att förvärva denna grundläggande kunskap är viktigt för en framgångsrik integration. Lundström har kanske uttryckt sitt förslag lite klumpigt och politiskt okorrekt, samt sammanblandat kommunens och statens roll. Det räcker visst för att bli uthängd.

Nästa helg ska Miljöpartiets styrelse avgöra om René Lundström ska uteslutas.
-Ett alternativ är att lägga ned ärendet, säger partistyrelsens sammankallande Magnus Johansson.

Så här säger Ferm och Ling till Sydsvenskan:

-Vi har förstått att René tagit illa vid sig av detta, och ber om ursäkt för det. Däremot är det är fortfarande vår åsikt att hans agerande i flyktingfrågan är oförenligt med Miljöpartiets politik, fortsätter de två.

Vill ni fortfarande att han ska uteslutas ur partiet?
-Ja, det ärendet är det upp till partistyrelsen att besluta om. Men vi vill verkligen be om ursäkt för att vi gick ut på det här sättet och vi förstår att René har tagit illa upp. Det var inte meningen. Därför är det viktigt för oss att be om ursäkt för det, säger Maria Ferm.

Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna

En miljöpartist i Svedala kommunfullmäktige anklagas för att vara främlingsfientlig. Nu kommer krav på att han ska uteslutas.

Vad har då miljöpartisten sagt och gjort? Sydnytt berättar att "han föreslår ett kontrakt mellan flyktingen, kommunen och Migrationsverket - ett kontrakt kopplat till en ekonomisk ersättning.

Kontraktet ska bygga på att flyktingen går med på att utbilda sig i samhällskunskap, demokrati, svensk kultur och historia och jämställdhet. Personerna ska också lära sig att Sverige har förbud mot barnaga och könsstympning."

Sydsvenskan skriver att miljöpartisten vill "att de flyktingar som kommer till Svedala ska skriva på ett kontrakt. De ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning.

De som inte fullföljer kontraktet ska inte få stanna i Svedala."

Givetvis kan en kommun inte bestämma över vem ska få stanna i landet eller inte. Förslag som detta - att det ska finnas krav på att kunna svenska språket och att gå igenom en slags medborgarskapsutbildning för att få stanna i landet - hör till statlig politik. I Storbritannien, Nederländerna, Norge, Danmark, Österrike, Tyskland och Frankrike finns redan sådan nationell lagstiftning. Den som invandrar tvingas att "integrera sig" för att få permanent uppehållstillstånd. Läs mer om andra länders politik i rapporten Introduktion och integration av nyanlända invandrare och flyktingar som jag skrivit för NTG asyl & integration. I Sverige leder liknande förslag till krav på uteslutning från Miljöpartiet.

Kanske får vi se ännu en vänsteranhängare lämna partiet och bli sverigedemokrat, som den tidigare ordförande i Vänsterpartiet i Västerviks kommun.