I förra veckan skrevs två inlägg som är värda att lyfta fram. Ann-Charlotte Marteus på Expressen vill lägga ner Integrations- och Jämställdhetsdepartementet.
...att Sverige har en särskild minister som ständigt uttalar sig om icke-svenskars oförmåga att komma in i "det svenska samhället" förstärker föreställningen att invandrare inte riktigt befinner sig i Sverige. Invandrarförorten blir ett väntrum, en skärseld där de icke-svenska själarna ska rena sig så att de kan inträda i de saligas tillstånd, i Paradiset Sverige.
Om Maria Larsson uttalade sig om alla missbruksfrågor, Ask om alla rättsliga frågor, Littorin om alla arbetsmarknadsfrågor - om integrationspolitiken, kort sagt, "mainstreamades" på departementen, skulle dynamiken förändras.
Vi har inte särskilt mycket att förlora. Lägg ner integrationsdepartementet. Integrera integrationspolitiken.
Migrationsminister Tobias Billström vill genom en debattartikel i Sydvenskan uppmärksamma att riksdagen den 10 mars fattade beslut om krav på egen försörjning och bostad av tillräcklig storlek och standard vid anhöriginvandring. Reformen förbättrar möjligheterna till integration, skriver migrationsminister Tobias Billström.
De som anhöriginvandrar gör det till en familjemedlem som har fått asyl i Sverige. Enligt lagens mening är de inte på flykt, utan har som syfte med sin resa att återförenas med en familjemedlem. Är man inte på flykt är det rimligt att den man kommer till har ordnat en bostad och har en arbetsinkomst att leva på. Det är inte rimligt att svenska skattebetalare skall ställa upp och ordna bostad och försörjning för personer som kommit till Sverige utan skyddsbehov.
Visar inlägg med etikett Ann-Charlotte Marteus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ann-Charlotte Marteus. Visa alla inlägg
måndag 15 mars 2010
lördag 7 november 2009
Ingerö hann före
Jag tänkte skriva några rader som kopplade samman Ann-Charlotte Marteus senaste rappakalja med Sakine Madons, som vanligt, smarta text om integration (båda i Expressen). Men Johan Ingerö hann före.
Istället nöjer jag mig med att visa en bild från World Value Survey. WVS är ett världsövergripande projekt som kartlägger värderingar i tid och rum. Och trots att det kan vara känsligt att tala om att värderingar skiljer sig åt mellan länder är det svårt att förneka att så faktiskt är fallet. Marteus påstår att det inte finns några svenska värderingar eller att dessa värderingar består i att ogenerat pissa på allmän plats. Enligt WVS utmärker sig Sverige genom att ha världens mest extrema värderingar. Det gäller för båda dimensionerna: (1) Traditional/Secular-rational and (2) Survival/Self-expression. Det är en utveckling av värderingar som skett de senaste 25 åren (se sid 6).
Inglehart-Welzel Cultural Map of the World
Jag påstår inte att Sverige och svenskarna präglas av de bästa värderingarna, men nog kan de skilja sig från genomsnittet i andra länder. Låt mig ta ett exempel. I Sverige menar 0,7 procent av de tillfrågade att det aldrig är försvarbart med skilsmässa. I Irak är motsvarande andel 74,3 procent.
Istället nöjer jag mig med att visa en bild från World Value Survey. WVS är ett världsövergripande projekt som kartlägger värderingar i tid och rum. Och trots att det kan vara känsligt att tala om att värderingar skiljer sig åt mellan länder är det svårt att förneka att så faktiskt är fallet. Marteus påstår att det inte finns några svenska värderingar eller att dessa värderingar består i att ogenerat pissa på allmän plats. Enligt WVS utmärker sig Sverige genom att ha världens mest extrema värderingar. Det gäller för båda dimensionerna: (1) Traditional/Secular-rational and (2) Survival/Self-expression. Det är en utveckling av värderingar som skett de senaste 25 åren (se sid 6).
Inglehart-Welzel Cultural Map of the World
Jag påstår inte att Sverige och svenskarna präglas av de bästa värderingarna, men nog kan de skilja sig från genomsnittet i andra länder. Låt mig ta ett exempel. I Sverige menar 0,7 procent av de tillfrågade att det aldrig är försvarbart med skilsmässa. I Irak är motsvarande andel 74,3 procent.
onsdag 29 juli 2009
Som fan läser bibeln: om trångboddhet och generaliseringar
Expressens ledarredaktion har gjort till sin huvuduppgift att vara vakthund i debatten. Problemet är att de skäller på allt, oberoende om vargen är framme eller inte. När en politiker eller debattör uttalar sig i frågor som det minsta snuddar vid frågor om migration eller integration är Expressens ledarredaktionen genast där och berättar vad uttalandena EGENTLIGEN betyder. Ofta handlar det om anklagelser om att "fiska i grumliga vatten", "spela Sverigedemokraterna i händerna", vara allmänt främlingsfientlig eller att ha uttryckt sig generaliserande på ett eller annat sätt.
Ann-Charlotte Marteus hittar idag ett sådant fel hos Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman. Rayman tog i samband med den tragiska brandolyckan i Rinkeby upp trångboddheten i förorterna och behovet av att anpassa lägenhetsbeståndet till de behov som finns. Men enligt Marteus var det inte alls det som Rayman menade i ledaren. Det hon EGENTLIGEN ville var enligt Marteus att, i skydd av att tillhöra en majoritetskultur, dra in hela invandrarkollektivet i svepande resonemang om deras avvikande kvaliteter. Och lite misstänka att deras olycka har med deras annorlundahet att göra.
Måste en generalisering verkligen vara ett brott mot god ton i debatten? Enligt Boverket är nästintill var tredje person med utländsk bakgrund trångbodd jämfört med drygt var tionde person med svenska föräldrar. Det är alltså mer än tre gånger vanligare att en person med utländsk bakgrund är trångbodd - och värre är det i storstädernas "invandrartäta" förorter. När Rayman tar upp frågan om trångboddhet i miljonprogramsförorten utifrån en familj med utländsk bakgrund så generaliserar hon. Visst är det så. Men var är det för fel att uppmärksamma så här tydliga mönster och vilja göra någonting åt dem? Enligt Marteus handlar det om att "klumpa ihop" och "objektifiera" utifrån en privilegierad situation. Jag menar att det lika väl kan vara tecken på empati. Marteus, som hellre vill blunda för problem än att uppmärksamma dem, är den som verkar lida brist på empati.
Expressens ledarredaktion borde ta en ordentlig funderare på sin debatteknik, som mer går ut på att kleta främlingsfientliga epitet på andra än att själva ta ställning i sakfrågor.
Ann-Charlotte Marteus hittar idag ett sådant fel hos Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman. Rayman tog i samband med den tragiska brandolyckan i Rinkeby upp trångboddheten i förorterna och behovet av att anpassa lägenhetsbeståndet till de behov som finns. Men enligt Marteus var det inte alls det som Rayman menade i ledaren. Det hon EGENTLIGEN ville var enligt Marteus att, i skydd av att tillhöra en majoritetskultur, dra in hela invandrarkollektivet i svepande resonemang om deras avvikande kvaliteter. Och lite misstänka att deras olycka har med deras annorlundahet att göra.
Måste en generalisering verkligen vara ett brott mot god ton i debatten? Enligt Boverket är nästintill var tredje person med utländsk bakgrund trångbodd jämfört med drygt var tionde person med svenska föräldrar. Det är alltså mer än tre gånger vanligare att en person med utländsk bakgrund är trångbodd - och värre är det i storstädernas "invandrartäta" förorter. När Rayman tar upp frågan om trångboddhet i miljonprogramsförorten utifrån en familj med utländsk bakgrund så generaliserar hon. Visst är det så. Men var är det för fel att uppmärksamma så här tydliga mönster och vilja göra någonting åt dem? Enligt Marteus handlar det om att "klumpa ihop" och "objektifiera" utifrån en privilegierad situation. Jag menar att det lika väl kan vara tecken på empati. Marteus, som hellre vill blunda för problem än att uppmärksamma dem, är den som verkar lida brist på empati.
Expressens ledarredaktion borde ta en ordentlig funderare på sin debatteknik, som mer går ut på att kleta främlingsfientliga epitet på andra än att själva ta ställning i sakfrågor.
tisdag 28 oktober 2008
Expressens till försvar för kvotering
Expressens ledarsida tycker så illa om integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) och så bra om kvotering att de idag skriver två långa ledarartiklar om att ministern avvisar kvotering som metod. Så upprörd har väl aldrig en ledarredaktion varit någonsin tidigare?
Johannes Forssberg skriver att Nyamko Sabunis företagsfloskler inte räcker långt.
Ann-Charlotte Marteus, antagligen sveriges minst kunniga "liberala" ledarskribent om integrationspolitik, skriver att så länge Nyamko Sabuni är Sveriges motvilliga jämställdhetsminister kan grabbarna lugnt lägga upp fötterna, koppla av och njuta på näringslivets slipstäta punchveranda.
Men studenter vill inte bli bortkvoterade. Centrum för rättvisa har visat att könsdiskriminerande antagningsregler har satts i system i den svenska högskolan. Det är kvinnorna som drabbas i 94 procent av fallen.
Det är så himla lätt att kräva kvotering när världen inte är så som man önskar. Och det är extra tråkigt att liberala ledarsidor som Expressens förvandlas till DN kultur när integrations- eller jämställdhetspolitik kommer på tal.
Johannes Forssberg skriver att Nyamko Sabunis företagsfloskler inte räcker långt.
Ann-Charlotte Marteus, antagligen sveriges minst kunniga "liberala" ledarskribent om integrationspolitik, skriver att så länge Nyamko Sabuni är Sveriges motvilliga jämställdhetsminister kan grabbarna lugnt lägga upp fötterna, koppla av och njuta på näringslivets slipstäta punchveranda.
Men studenter vill inte bli bortkvoterade. Centrum för rättvisa har visat att könsdiskriminerande antagningsregler har satts i system i den svenska högskolan. Det är kvinnorna som drabbas i 94 procent av fallen.
Det är så himla lätt att kräva kvotering när världen inte är så som man önskar. Och det är extra tråkigt att liberala ledarsidor som Expressens förvandlas till DN kultur när integrations- eller jämställdhetspolitik kommer på tal.
torsdag 8 maj 2008
Att sätta dumstrut på sig själv
Härom dagen läste jag en av de dummaste ledarartiklarna om migration och integration någonsin. Ann-Charlotte Marteus på Expressen försöker få det till att vara "sverigedemokratiskt" att diskutera invandringens ekonomiska konsekvenser. Den som läser min blogg kan ta del av den omfattande debatt som pågår i Sveriges omvärld om hur migrationen bäst ska hanteras till allas fördel. Och kostnader och intäkter är här ett inslag av den politiska och akademiska debatten, precis som för andra politikområden.
Här kommer det urbota dumma:
Om man fastnar i debatten om huruvida "invandrarna" kostar supermycket, lagom eller om de går med vinst, har man ju redan hjälpt sd på traven.
Då har man reducerat en stor grupp människor till en ansiktslös klump. En klump om vilken man avmätt kan ställa frågan: Är den till nytta för oss eller ska vi dumpa den?
Avhumaniseringen är påbörjad.
Där outades all diskussion. Avhumanisering! Nej, det finns ingen mörkläggning. Men med Ann-Charlotte Marteus argument finns heller inget utrymme för policyutveckling och diskussion. Att vilja ha en bättre politik likställs här med avhumanisering. Marteus gör sedan en jämförelse med pensionärerna, vilket gör en redan dum argumentation ännu dummare. Menar Marteus att invandrare, likt pensionärer, inte ska arbeta? Att de tillhör de "svaga" som ska tas omhand? Och förstår hon inte att ett land faktiskt väljer sina invandrare medan det självklart inte är fallet med pensionärer. Att diskutera migrations- och integrationspolitiken utifrån ekonomiska och humanitära hänsyn är absolut inte att diskutera på Sverigedemokraternas villkor. Tvärtom. En bra långsiktig politik motverkar snarare Sverigedemokraterna.
Ett citat från kanadas myndighet för migration och medborgarskap visar ett helt normalt sett att resonera kring invandring, dvs enligt Marteus Sverigedemokratiskt.
Canada’s Immigration Plan for 2006, set out in the Annual Report to Parliament on Immigration 2005, indicated a target range for new permanent residents of 225,000 to 255,000. The plan underscored the Government’s commitment to balancing immigration in the Economic, Family and Protected Persons classes, and to maximizing the social and economic benefits to Canada.
Här kommer det urbota dumma:
Om man fastnar i debatten om huruvida "invandrarna" kostar supermycket, lagom eller om de går med vinst, har man ju redan hjälpt sd på traven.
Då har man reducerat en stor grupp människor till en ansiktslös klump. En klump om vilken man avmätt kan ställa frågan: Är den till nytta för oss eller ska vi dumpa den?
Avhumaniseringen är påbörjad.
Där outades all diskussion. Avhumanisering! Nej, det finns ingen mörkläggning. Men med Ann-Charlotte Marteus argument finns heller inget utrymme för policyutveckling och diskussion. Att vilja ha en bättre politik likställs här med avhumanisering. Marteus gör sedan en jämförelse med pensionärerna, vilket gör en redan dum argumentation ännu dummare. Menar Marteus att invandrare, likt pensionärer, inte ska arbeta? Att de tillhör de "svaga" som ska tas omhand? Och förstår hon inte att ett land faktiskt väljer sina invandrare medan det självklart inte är fallet med pensionärer. Att diskutera migrations- och integrationspolitiken utifrån ekonomiska och humanitära hänsyn är absolut inte att diskutera på Sverigedemokraternas villkor. Tvärtom. En bra långsiktig politik motverkar snarare Sverigedemokraterna.
Ett citat från kanadas myndighet för migration och medborgarskap visar ett helt normalt sett att resonera kring invandring, dvs enligt Marteus Sverigedemokratiskt.
Canada’s Immigration Plan for 2006, set out in the Annual Report to Parliament on Immigration 2005, indicated a target range for new permanent residents of 225,000 to 255,000. The plan underscored the Government’s commitment to balancing immigration in the Economic, Family and Protected Persons classes, and to maximizing the social and economic benefits to Canada.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)