Hur mycket mångfald tål demokratin? Igen!

Lars Åberg har skrivit en text i GP om Andreas Johansson Heinös avhandling Hur mycket mångfald tål demokratin? Jag misstänker att han kommenterar avhandlingen efter att ha bläddrat igenom den lite för snabbt, precis som jag också gjorde för någon vecka sedan. För Heinös normativa svar på hur man bör förhålla sig till mångfalden i samhället är faktiskt riktigt innovativ. Staten bör vara opartisk och tolerant. Samtidigt hymlar inte Heinö med att det finns någonting svenskt och att det är invandrarnas ansvar att förhålla sig till detta. Det är naivt, menar Heinö, att tro att vi kan omforma den nationella identiteten för att rymma alla inom den svenska identiteten. Men det innebär inte att invandrare inte kan känna sig hemma i Sverige. De är t.ex. kurder eller somalier som bor i Sverige - sverige-kurder eller sverige-somalier. Olikheter med det traditionellt svenska måste tolereras men inte nödvändigtvis respekteras och staten bör förhålla sig opartiskt till kulturella egenheter så länge som det sker inom rimliga gränser.

Jag har säkert missat en del nyanser, men det är så jag uppfattar avhandlingen och denna o-ortodoxa modell förtjänar en riktig debatt. Själv har jag beställt boken för att kunna bläddra i ett privat exemplar. Då kanske jag åter inser att jag missuppfattat poängerna med avhandlingen.