tisdag 20 maj 2008

Samma gamla integrationspolitik

Per Schlingmann, partisekreterare för Moderata samlingspartiet, skriver idag i Sydsvenskan om regeringens integrations- och migrationspolitik. Några kommentarer är på sin plats.

Konflikten mellan de politiska alternativen blir allt tydligare i synen på migration och integration, skriver moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.

Det är knappast sant. Alliansen har inte ändrat principerna bakom migrations- eller integrationspolitiken. Alliansen och Socialdemokraterna står varandra närmare i dessa frågor än vad t.ex. Moderaterna gör med något av sina systerpartier i Europa. Schlingmann ger egna exempel på det i sitt inlägg:

Sverige har kommit att ta ett mycket stort flyktingansvar i jämförelse med andra länder, inte minst när det gäller flyktingmottagandet från Irak. Det skall vi fortsätta att göra.

Här ser vi alltså en fortsättning på Socialdemokraternas politik att vara det enda landet i Europa som ger irakier asyl och permanent uppehållstilltånd. En politik som leder till att Sverige kommer att fortsätta att ha OECD-världens största invandring av irakier. Man kan applådera humaniteten i en sådan politik, men samtidigt konstatera att det leder till mycket stora integrationsproblem. Senaste uppgifterna visar att mindre än 40 procent av irakierna har haft ett första arbete i Sverige efter sex år i landet. (IFAU, 2007, sid 71ff)

"Det är samhällets fel"

Schlingmann skriver att han vill ändra "ett system som passiviserar och som utgår från att människor som kommer hit skall leva på ersättningar. Att vårt land inte har kunnat ta tillvara kompetensen hos människor med invandrarbakgrund är ett av Sveriges allra största misslyckanden." Samtidigt faller han i den vanliga "tycka synd om" fällan genom sitt språkbruk. Han skriver att Sverige inte låtit nyanlända "snabbt få lära sig språket och komma i arbete." och att "människor som har kommit till Sverige inte har getts möjlighet att arbeta."

Låt mig påminna Schlingmann om att Sverige, enligt externa bedömare, har världens mest generösa integrationspolitik, bland annat eftersom landet ger full tillgång till arbetsmarknaden från dag ett och erbjuder betald svenskundervisning. Vad är det mer som ska ges eller tillåtas och av vem?

Arbetslinjen är bra för integrationen

Men sedan kommer han till ett område som regeringen faktiskt har gjort bra, och som skiljer alliansens politik från Socialdemokraternas. Det är att arbetslinjen inom den generella politiken gått från ord till handling. Att göra det mer lönsamt för vanligt folk att arbeta och sänka trösklarna in på arbetsmarknaden har länge efterlysts av institutioner som OECD och EU för att förbättra integrationen i Sverige. (Tema Asyl 2008, sid.43f) Här ligger den enda stora skillnaden mellan alliansens och Socialdemokraternas när det gäller synen på integration.

Försiktiga reformer räcker inte

Sedan flaggas det för två reformer som inte genomförts än:
Mer arbetskraftsinvandring och försörjningskrav för anhöriginvandring. Det återstår och se effekterna av dessa två reformer, men båda kunde ha utformats på ett bättre sätt. Att kristdemokraterna tvingar fram en fyraårsgräns för försörjningskravet för anhöriginvandring kommer till exempel att få absurda konsekvenser.

Med en så pass misslyckad och kostsam migrations- och integrationspolitik som Sverige har behövs det reformer som innebär mer än förändringar i marginalen. Politikerna behöver se över principerna bakom integrationspolitiken, som inte är anpassade till en mer globaliserad värld. Ett reellt alternativet till dagens politik måste presenteras för väljarna innan valet 2010, annars har alliansen små chanser att bli omvalda.

5 kommentarer:

Anonym sa...

"mindre än 40 procent av irakierna har haft ett första arbete i Sverige efter sex år i landet"
Gäller det alla irakier, också kvinnor?
Kanske är det så att kvinnor i förvärvslivet inte är lika vanligt i Irak och att siffrorna därför är låga?
Har sett andra siffror som var chockerande låga men den något ohederlige sammanställaren har i efterhand erkänt att han räknat med även små barn, allt i syfte att visa hur lata irakierna är.

Henrik Emilsson sa...

Lasse, statistiken som IFAU använder sig av gäller i det här fallet vuxna, män och kvinnor, som var 18–45 år vid invandringstillfället.

Jag efterlyser nyare och bättre statistik från SCB, men allt sedan Integrationsverkets nedläggning saknas bra och ny statistik. Bedrövligt.

Min gissning är att de Irakier som kommer nu klarar sig något bättre.

Anonym sa...

Global Peace Index Rankings 2008 finns nu publicerad.

Det visar sig att Sverige inte längre är så fridfullt som en del andra mer monokulturella länder som Danmark, Japan och Finland.

http://www.visionofhumanity.org/gpi/results/rankings/2008/

Iceland
Denmark
Norway
New Zealand
Japan
Ireland
Portugal
Finland
Luxembourg
Austria
Canada
Switzerland
Sweden - som 13e land, har halkat ner 4 positioner sedan 2007.


/ BiE

Anonym sa...

Sydsvenskan har idag ett tycka-synd-om reportage om en albanska som känner sig så ensam i Malmö. Sannolikt har hon äldreförsörjningsstöd och har aldrig bidragit med något produktivt till Sverige för att erhålla denna förmån. Miljonerna rullar ut.

Sydsvenskan

Xhezide Bujaku, 69 år, har nio barn och många barnbarn. Men hon är ensam. Hon sitter långa timmar för sig själv i sonens lägenhet på Holma och har långtråkigt.

Xhezide Bujako har nyligen kommit hem från en resa till Kosovo. Det gamla hemmet ligger i byn Pakashtic, i närheten av hvudstaden Pristina. Där bor fyra av hennes åtta döttrar och deras familjer. Där är livet annorlunda.
– Om hon hade stannat kvar skulle hennes dagar ha varit fyllda av sällskap från barn och barnbarn, grannar och vänner, säger sonen Afrim Bujaku, som hon bor hos.

Kommentar - varför inte flytta hem då, kan hon åka hem på semester kan hon väl flytta hem permanent?
...

Det är inte serber hon fruktar att bli ofredad av, utan tjuvar och banditer.

Därför sitter hon ensam i sonens lägenhet i Malmö och väntar på att tiden ska gå. Hon ger sig inte ut på egen hand. Hon går knappast ut alls utom till närbutiken och då är Afrim med.
– Jag kan inte språket och jag har inga vänner, säger Xhezide.

Kommentar - dessa detaljer löses enkelt mha flyttning till hemlandet. Albanska tjuvar, rånare, knarksmugglare och våldtäktsmän finns också i Sverige.
...

Hennes man dog för tre år sedan, innan de fick permanent uppehållstillstånd, som de måste ha för att kunna resa utomlands.
– Det tog fyra år. Min man hann aldrig återvända hem.

Kommentar - Det dög alltså inte att begravas i Sverige. Betalade socialen generöst transport och begravning av den döde till hemlandet också?
...

Han har ännu inte någon egen familj men hans fästmö väntas till Sverige i sommar. Då får mamman sällskap.

... och Sverige en ny, "högproduktiv" invandrare? För inte ska väl fästmön återvända till fattigdomens Kosovo?

Henrik Emilsson sa...

Anonym, var vänlig att inte spamma. Dina kommentarer har inget med mitt inlägg att göra. Starta en egen blogg istället för att sabotera min.

Du förstör diskussionen med kommentarer som denna.