Den liberala tyckar-eliten dödförklarar mångkulturalismen

Den 13 april samlades hela den liberala tyckar-eliten på Engelsbergs herrgård i Fagersta för att dödförklara mångkulturalismen som politiskt projekt. Nu går det äntligen att se hela seminariet på Axess hemsida. Några kommentarer från deltagare och åhörare:

Per Gudmundson: Multikulturalismen är död. Det säger europeiska ledare som Merkel, Sarkozy och Cameron. Men vad skulle samma ord betyda för Reinfeldt? Igår samlades en rad debattörer på Engelsbergs herrgård i Bergslagen, på initiativ av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse, under rubriken Bortom multikulti.

Vad som komplicerar debatten är att Sverige egentligen inte tillämpar multikulturalism, om man bortser från viss samisk särställning eller hemspråksundervisning.

Dick Erixon: Jag vill få ett slut på att politiker genom politiken försöker framställa sig som godare än andra människor. Det är nämligen genomfalskt. Och det är det allt fler väljare upptäcker.

Vi borde istället få en ärlig diskussion om svårigheter och möjligheter.

Johan Ingerö: Jag har alltid gillat de där ceremonierna som hålls för människor som erhåller amerikanskt medborgarskap. De är ett uttryck för en ambition i det amerikanska samhället att bli fler. Medborgarskapet ses som något mer än bara en juridisk status. Det är ett uttryck för genuin samhörighet.

Den svenska synen på invandring har aldrig haft en sådan dimension. Den har snarast blivit ett sätt för makthavare att kokettera med sin egen godhet, ännu ett uttryck för vår välfärdschauvinism och ännu en möjlighet att agera moraliskt riktmärke för resten av världen.

Alice Teodorescu: Min viktigaste reflektion är att debatten kring mångkultur i alltför liten utsträckning ställer de relevanta frågorna rörande vilka värderingar som samhället ska enas kring. Så här menar jag: mångkultur översatt till pluralism är bra för ett samhälle. Farligt blir det först när vi inte vågar erkänna att kulturer är präglade av värderingar, och värderingar präglade av kultur. Jag brukar lyfta frågan kring hederskultur som exempel. Att inom en hederskulturell kontext slå eller mörda en kvinna är att agera i enlighet med kulturen. Att slå eller mörda en kvinna som etnisk svensk innebär ett avsteg från en svensk/västerländsk kultur, handlingen går så att säga i strid med den kulturella kontexten.

Människor som väljer att leva sina liv i Sverige ska inte tvingas frånsäga sitt kulturella arv men det innebär inte att den låt gå princip som gällt i Sverige sedan 70-talet är acceptabel. Tvärtom, förutsättningen för ett öppet samhälle som respekterar olikhet är att vissa krav och skyldigheter uppställs.

Adam Cwejman: Många liberaler och konservativa håller på att omdefiniera sin syn på integrationens funktion och mål, välfärdsstatens roll, gemenskapen som fråga (nationell, medborgerlig eller etnisk?) och en problemformulering bortom det enögda fokuset på diskriminering.

Det är vanskligt att tala om EN linje. Det är frågan om en just nu väldigt levande borgerlig debatt om multikulturalismen och invandringen. En debatt som framförallt lyckats undvika såväl vänsterns som nationalisternas trötta problemformuleringar och lösningar.

Andreas Johansson Heinö: Jag valde till att börja med att lyfta fram tre aspekter av denna multikulturalism. För det första att den i grunden är reaktiv. Multikulturalismen växte fram som en motreaktion mot nationalismen och det mångkulturella samhället blev det som skulle ersätta nationalstaten. Från förtryckande homogen stat till tolerant mångkulturell stat. Som en konsekvens av detta blev multikulturalismen anti-nationalistisk och föreställningar om att (majoritetskulturens) nationella identitet står i vägen för invandrargruppers välmående slog rot. Detta har skapat överdriven misstro mot dem som talar om behovet av att hålla ihop samhället med gemensam identitet och en överdriven tilltro till konsekvenserna av att slänga nationella symboler på historiens soptunna.

Johan Lundberg: Dock kan man inte blunda för att den multikulturalistiska ideologin har utövat en io de flesta avseenden mycket destruktiv påverkan på det svenska samhället. En konsekvens är islamofobi-begreppet, vilket trots massiv kritik har lyckats rota sig och fungerat som ideologiskt smörjmedel inom den islamistiska extremism som i hög grad frodas bland välutbildade akademiker, inte sällan språkligt och utbildningsmässigt integrerade i det svenska samhället.

En annan konsekvens är att inskränkningar i yttrandefriheten på sistone har normaliserats, så som nu senast var fallet i Kulturhusets beslut att ställa in en dansföreställning med hänvisning till att några enstaka muslimer har påstått sig bli kränkta.

En tredje konsekvens är de svårigheter att i samhället skapa gehör för de 70 000 ungdomar vilkas liv är begränsade med avseende på val av partner, val av kläder, val av utbildning, val av kompisar etc.