Bistånd finansierar ensamkommande ungdomar

Idag skriver SvD:s ledarsida om den norska utredning om migration och välfärd som jag tipsade om härom veckan. Han uppmärksammar att asylmottagning och humanitär invandring faktiskt kostar. På kort sikt, i statsbudgeten, kan det likna ett nollsummespel. Som i årets vårbudget där ökade kostnader för asylsökande och ensamkommande barn finansierades med besparingar på det internationella biståndet.

För två veckor sedan kom utredningen Velferd og migrasjon – Den norske modellens framtid. Där konstateras att invandrare från Afrika och Asien har så låg delaktighet i arbetsmarknaden att det ger en allvarlig ekonomisk belastning. Halva vinsten med pensionsreformen – 30 miljarder norska kronor – kanske äts upp.
...
Grannarna kan framstå som kallt kalkylerande, men även i Sverige har gränsdragningen för humanitära flyktingskäl ekonomiska konsekvenser. Det är ett grymt val. Myggnät och vaccinationer för en dryg halv miljard i ena vågskålen, några hundra ytterligare unga asylsökande i den andra. Regeringen väljer.

Förra året kom 2393 så kallade ensamkommande barn, varav ungefär hälften ynglingar över 16 år. År 2000 var det 350. Utvecklingen gör att något annat förstås får stryka på foten. I vår blev det biståndet. Utan en enda rubrik.

Jag vet av egen erfarenhet att det inte är lätt att skaka fram nya miljarder i statsbudgeten. Utgifter för migrations- och integrationspolitik är, i större utsträckning än andra områden i budgeten, volymberoende. Ökar volymen ökar utgifterna och då måste något annat stå tillbaka. På kort sikt är faktiskt statsbudgeten ett nollsummespel.