Demokrati i Iran?

Går det att demokratisera den muslimska världen? Det är en aktuell fråga med tanke på situationen i Irak och Iran. När nu USAs militära styrkor drar sig ur Irak verkar läget bli mer instabilt. Det går inte annat än att hoppas att allt går väl, för befolkningens och världens skull. Detsamma gäller grannlandet Iran. Där handlar det kanske inte just nu om en omedelbar demokratisering utan en långsiktig kamp för allt större frihet och att tränga tillbaka mullornas makt. Det skrivs lite överallt om kampen i Iran och det finns utmärkta och engagerade bloggar som sammanfattar läget.

Med tanke på situationen är Axel Hadenius artikel i Forskning och Framsteg intressant. Där ställer han frågan varför den muslimska världen inte utvecklas mot demokrati.

Vad är det som leder till demokratisk utveckling? Vid 2000-talets början betraktades knappt hälften av världens länder som demokratiska. Det är en ökning av antalet demokratier med 50 procent de senaste trettio åren.

Det slående undantaget från den allmänna internationella trenden är Mellanöstern och Nordafrika. Där har demokratin inte utvecklats alls sedan 1970-talets början. De icke-demokratiska länderna dominerar regionen, och Turkiet är det enda land som har en positiv utveckling. Frågan är vad det beror på.

Han tar upp frågan om det är religionen islam som förhindrar demokratisering, men kommer fram till ett försiktigt nej. Istället lutar han mot att det beror på ländernas oljeekonomier och bristande civilsamhälle. Det faktum att så många människor flytt till demokratiska länder från Mellanöstern och Nordafrikas diktaturer borde kunnat spela en stor roll, men det har det uppenbarligen inte gjort.