Aktuell integrationsdebatt

Om systemfel

Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, skriver idag i Corren att integrationsproblem inte bara beror på rasism och diskriminering, utan också på de sociala systemen i Sverige.

Svårigheten att integrera denna välutbildade grupp (Irakier, mitt förtydligande) beror på brister i de svenska systemen. Det är svårt för personer som ännu inte behärskar språket att få in en fot på arbetsmarknaden eftersom de initialt inte tillåts konkurrera med lite lägre löner givet de platta lönestrukturerna i Sverige. Nyföretagande är krångligt även för dem som är väl förtrogna med det svenska systemet, vilket sätter hinder för personer som kommer från en entreprenöriell bazaar-kultur. Det är samtidigt lockande att kombinera svartarbete med bidrag, medan höga skatter minskar incitamenten till arbete.

Om språkkrav

Siewert Öholm skriver i Världen Idag om den inskränkta svenska integrationsdebatten och att den socialdemokratiska integrationsmodellen fortfarande dominerar politik och debatt.

I nästan alla andra västländer, jämförbara med Sverige, finns ett språkkrav med när man söker medborgarskap. Inte i något av de länderna för man samma infekterade debatt som i Sverige om huruvida invandrare som vill bli medborgare i ett land också skall kunna kommunicera på det nya landets språk. Den svenska debatten är egentligen obegriplig. Folkpartiet har fått utstå hån och spe för att man för några år sedan talade om ett språktest för invandrare i samband med medborgarskap. Rasistiskt skrek v, mp och s med smyg­opportunistiskt accompanjemang av de andra borgerliga partierna, och så hade man stämplat bort allt hederligt samtal i frågan.

Svensk invandrarpolitik är i alla avseenden socialdemokratisk invandrarpolitik och en gruvligt misslyckad politik. Misslyckandet handlar om att invandrare i Sverige de senaste decennierna inte tillåtits att bli integrerade i det svenska samhället. Arbetskraftsinvandringen på 60- och 70-talet såg annorlunda ut och där skedde integrationen genom att invandrande sydeuropeer fick arbete och snabbt också lärde sig språket. Den nya invandringen har inte haft samma arbetskraftsmotiv, utan i stället ofta präglats av skyddsbehov. Anledningen till den infekterade debatten kanske skall sökas just i detta.

En stor majoritet av svenskarna vill välkomna människor som söker skydd från våld och förtryck i deras hemländer. I debatten blandas empati för lidande med en oförmåga att vilja se den verklighet som kommer efter skyddet, och hur de flyktingar som kommit hit skall kunna stanna i det nya landet och bli ”svenskar” om de vill det. Vi har helt enkelt blandat ihop empatin i flyktingpolitiken med praktiska och psykologiska överväganden i invandrarpolitiken.

Integration eller separation?

I Sundsvall pågår en principiellt viktig debatt om integration kontra separation. Frågan är om kommunen ska ta hänsyn till stolliga patriarkala religiösa påbud om könssegregering, i detta fallet för att få kvinnor att lära sig simma.

Nu diskuteras frågan i ­kulturnämnden som ställer sig positiv till Maha Alhaddads ­förslag om att låta Alnöbadet vara öppet enbart för kvinnor tre timmar i veckan.
Detta ifrågasätts nu av GAPF, som undrar om detta är positiv eller negativ särbehandling. ”Kan det förväntas att reli­giösa och kulturtraditionella grupper i framtiden kommer med ytterligare krav på segregering mellan kvinnor och män?”, skriver man.