Vi vill inte ha galenskapen tillbaka

Idag fortsätter Stefan Jonsson sitt försök i DN att återupprätta utredningarna om strukturell diskriminering.

Forskningen

Han skriver bland annat:

Att integrationen av invandrare går dåligt beror i hög grad på att majoritetssamhällets institutioner systematiskt sorterar bort personer som inte smälter in. Bästa sättet att främja integrationen är att flytta fokus från invandrarnas situation till den systematiska diskriminering som det svenska samhället utsätter dem för. Därom har statens utredare varit ense.

På ett annat ställe skriver Jonsson:

Det svenska huset blir generösare mot produktiva främlingar, snålare mot dem som behöver hjälp. Det är begripligt, men det är beklagligt. Hur ser samhället ut, när dessa åtgärder satts i verket? En sak står klar: den nya politiken går stick i stäv mot vad som rekommenderas av alla forskare och experter som fick statens uppdrag att utreda saken.

Jonsson försöker framställa att forskningen är ense, men det är den sannerligen inte. I varje fall inte i linje med de statliga utredningarnas förslag. För det första är det inte konstigt att utredarna har varit ense eftersom de utsetts av politiska skäl, inte forskningsmässiga, av politiker som bekänner sig till en marginell, närmast fjantig och orimlig teori. Utredningarna har helt bortsett från andra forskningsperspektiv, inte minst empirisk forskning, och hur andra länder jobbar.

Sedan kritiserar Jonsson alliansens jobblinje. I själva verket är det just jobblinjen som varit den stora succén när det gäller integrationen. Aldrig förr har så många utrikes födda fått arbete.

Vems perspektiv är invandrarnas perspektiv?

Jonsson menar till sist att det är "invandrarnas perspektiv" som skymtade fram i utredningarna och att det därför underkändes av majoriteten. Men glöm inte alla de invandrare som arbetar för att förbättra integrationen med andra metoder än att leverera storstilade konspirationer. De kallas "onkel toms" eller "rasförrädare" av dessa "forskare" med "invandrarperspektiv". De samhällsforskare som stod bakom de statliga utredningarna har ingen som helst rätt att ta monopol på "invandrarperspektivet". Jag känner flera av dem som skrev för utredningarna om strukturell diskriminering. De är trevliga människor och de menar säkert väl, men det gjorde också de bokstavskombinationskommunister som härjade som värst på 60- och 70-talet. Lappalainens utredning har en hel del poänger. Men i det stora hela ska vi vara mycket glada att denna galna period i svensk integrationsdebatt har passerat, liksom de som försvarade kommunistiska diktaturer har gjort avbön eller förpassats till marginalen i samhällsdebatten.