Svårt att arbeta med integrationsfrågor utan en ansvarig myndighet

Jag håller på att sätta samman ett kunskapsprojekt om integrationen av vidarebosatta kvotflyktingar. År 2007 vidarebosattes 1900 flyktingar i Sverige, varav flest var irakier men också många burmeser, afghaner, uzbeker, colombianer och etiopier. Under de senaste två decennierna har Sverige vidarebosatt 10 000-tals kvotflyktingar. Vidarebosättning sker i nära samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR och gäller personer som tvingats lämna sina länder och saknar förutsättningar att återvända till ursprungslandet eller att stanna i landet till vilket de flytt. De har alltså flyktingstatus innan de kommer till Sverige, ordnat boende osv.

Den stora majoriteten av de 70 000 flyktingar som vidarebosätts årligen, över 90 procent, tas emot i tre länder: Australien, Kanada och USA. År 2006 tog USA emot 41 300, Australien 13 400 och Kanada 10 700. Sverige är fjärde största mottagarland med 2 400 personer år 2006. Till Europa kommer årligen omkring 5500 flyktingar genom vidarebosättning.

Sverige tar emot många kvotflyktingar

I Europa är det alltså Sverige som tagit det största ansvaret att vidarebosätta flyktingar. Samtidigt kan vi konstatera att det har gjort mycket lite uppföljningar och utvärderingar av Sveriges vidarebosättning. Med tanke på Sverige långa historia av mottagning av kvotflyktingar har vi haft allt för lite kunskaper att dela med oss av.

Men ingen vet hur integrationen ser ut

Det behövs mer kunskap om allt från uttagningsarbetet till kommunmottagning. Det tänkta projektet fokuserar på kommunmottagandet och att öka kunskapen om olika aspekter av integrationen av kvotflyktingar i Sverige. Projektet kommer att ge en tydlig bild av hur integrationen av kvotflyktingar ser ut och vilka faktorer som gynnar deras arbetsmarknadsintegration. Projektet kommer också att ge en tydlig bild av vilka de viktigaste utvecklingsbehoven inom vidarebosättningen är.
Ingen har ansvar

Problemen med att jobba med integrationsfrågor har dock ökat markant sedan Integrationsverket lagts ner. Jag var själv ingen motståndare till nedläggningen men kan konstatera att alliansregeringen hittills inte lyckats styra upp integrationsarbetet. De finns ingen aktör som vill ta på sig ansvaret att samordna och driva på. Länsstyrelserna har ingen samordning sinsemellan, Arbetsförmedlingen har ett visst ansvar, Migrationsverket och Integrationsdepartementet likaså. SKL är också involverade, SCB också. Men vem som ska ta på sig uppdraget att följa upp och utvärdera politiken och se hur integrationsprocesserna fungerar är oklart.

Denna oklara ansvarsfördelning leder till att samhällsnyttiga projekt inte kommer till stånd och att andra läggs ner eller går på sparlåga (www.temaasyl.se). Jag har dock inte gett upp utan ska i veckan ha möte med MIM/IMER på Malmö Högskola och Migrationsverket för att se om projektet trots allt kan komma till stånd.

Jag har tidigare skrivit om vidarebosättning av flyktingar på Tema Asyl.