onsdag 5 mars 2008

Medborgarskap och integration

För närvarande håller regeringen på, inom ramen för dess Globaliseringsråd, att se över olika länders integrationsarbete och språkkunskapernas betydelse för medborgarskap. Kalmar Högskola och Institutet för Framtidsstudier har fått i uppdrag att titta på hur andra länder arbetar och hur integration och medborgarskap hänger ihop.

Det är ett ämne jag skrivit om i flera sammanhang, bland annat en kort sammanfattande text till Tema Asyl. Texten bygger på en längre rapport som jag skrev när jag jobbade på Integrationsverket. Den och andra outgivna texter som skrevs under min period på GD-staben 2004-2006 kommer inom kort att ges ut på Zufi Förlag.

Jag har, med tanke på min bakgrund som sakkunnig i frågan, blivit tillfrågad att opponera på den delrapport om integration och medborgarskap som nu lämnats in till Globaliseringsrådet. Det ska bli spännande läsning och en viktig utmaning att ge konstruktiv feedback.

Fri invandring och välfärdsstaten

Frida Johansson Metso, Förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet, skriver på Sourze om fri invandring och välfärdsstaten. Hon tar bland annat upp en mycket viktig fråga om hur globaliseringen påverkat förutsättningarna för migration och integration.

"Vi kan anpassa oss till rörligheten och vinna på den, eller försöka bekämpa symptom och läckor i muren, som svartarbete. Men egentligen handlar det mest om arbetslinjen. Att människor ska försörja sig själva. Det bör vara grundstenen i varje välfärdsstat. Eftersom vi pratar om frivillig migration, inte om flyktingar, är det rimligt att ställa det kravet."

En annan liberal som förespråkar fri invandring är Philippe Legrain som talade på Globaliseringsrådets tillställning om migration. LO skriver så här om hans perspektiv:

"Legrain anför skäl som sällan hörs i Sverige.

–  Om svenskarna vill fortsätta ha högavlönade jobb för högutbildade måste de acceptera att utländsk arbetskraft gör de jobb som svenskarna själva inte vill göra.

– 92 procent av svenskarna går ut gymnasiet. De vill inte göra dessa lågbetalda jobb. Filippinier däremot gör det gärna eftersom de ändå är bättre betalda än i Manila.

Att det skulle skapa en underklass av invandrad arbetskraft håller han inte med om.

– Inte annat än tillfälligt. Antingen åker de tillbaka och då har de ganska mycket pengar med sig. Eller också stannar de, och då får deras barn en bra utbildning och därmed också bättre jobb.

– Alternativet är ju att de får jobba kvar i till exempel Thailand för ännu lägre löner. Och vad är det för solidaritet?

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin anser att solidariteten måste ske på hemmaplan.

– Ska de som kommer hit bara ta jobb som svenskarna inte vill ha? Ska då polska arbetare ha 40 kronor i timmen och thailändska 10 kronor i timmen för att det är högre än i deras hemländer? Nej, det måste råda lika lön för lika arbete.
"

Sverige har en otidsenlig princip om att alla uppehållstillstånd ska vara permanenta som etablerades redan under 1970-talet. Det fungerade då, när befolkningen var mindre rörlig, men idag leder principen till mer negativa än positiva effekter. Migration = bra. Principen om att alla ska ha permanenta uppehållstillstånd = dåligt. Jag ber om att få återkomma och utvecka frågan i senare inlägg.

Inga kommentarer: