Lästips

För en person som är intresserad av integrationsfrågor är det nya medialandskapet underbart. Med hjälp av några nyhetsbrev och gratis nyhetsbevakning från Google och Sesam strömmar informationen hit till mig här på kontoret i Malmö. Det knepiga och intressanta är att tolka allting och smälta ner det till svenska förhållande.

Lite av senare tids intressanta artiklar:

Nima Sanandaji, VD för svenska tankesmedjan Captus, skriver i Wall Street Journal om hur den svenska välfärdsstaten försvårar integrationen för nya svenskar.

Spiegel International fortsätter sin europeiska bevakning av integrationsfrågor i relation till islam. Vill man veta hur diskussionen ser ut i andra länder är det ovärderlig läsning. Några av de senare artiklarna handlar om hur Tyskland håller på att införa undervisning i islam i skolorna. Sedan tidigare finns undervisning i andra religioner samt livsåskådning för ateister. Nu senast skriver de om att en domstol beslutat att förbud mot slöja för lärare i skolorna är lagligt.

""The directive issued by the school administration for those working at the school not to wear such a head covering is lawful." It added the ban applied to teachers who had worn a head covering for years without any students complaining. By wearing a headscarf, the teacher broke her obligation to keep religious expression out of the classroom, the court said. It also ruled that the ban fully complied with Germany's constitution.

The teacher at the center of the court case, Doris Graber, has taught in elementary and secondary schools for over 30 years. After converting to Islam in 1984, she has worn a headscarf in the classroom for the past 13 years. But in 2004 the school board ordered her to stop covering her head.

Teachers in the state of Baden-Württemberg have been banned from wearing headscarves since April 2004. Similar bans exist in eight other German states."

Ifrån Sverige kan vi läsa om den studie som visar att Sverige är världsbäst på integration och världsbäst på flyktinginvandring. Men hur kan det då komma sig att svensk migrationspolitik fortfarande belönar passivitet, offermentalitet och omhändertagande framför prestation och integrationsvilja? Fallet Enayatulla Adel visar på det absurda med svensk migrations- och integrationspolitik, dvs. att hantera de två frågorna separat.