Sverige får brons i mångkulturalism

Jag har haft svårt att komma igång med Integrationsbloggen efter sommarens paus. Det är inte lätt att hitta inspiration och ork när omgivningen är så ogästvänlig. Mångkulturalism indexet (MCP Index) är dock så pass intressant att jag försöker mig på en comeback.

Indexet, utvecklat av Will Kymlicka och Keith Banting vid Queen's University i Kanada, mäter i vilken grad olika länders politik präglas av mångkulturalism inom åtta olika områden: 1) ett lands officiella självbild, 2) skolans läroplan, 3) etnisk representation i media, 4) undantag för klädregler, 5) acceptans av dubbelt medborgarskap, 6) bidrag till etniska organisationer, 7) finansiering av modersmålsundervisning och 8) positiv särbehandling.

I Sverige finns sju av åtta mångkulturalism-policies vilket gör att vi befinner sig i toppskiktet bland de 21 länderna, knappt slagna av Australien och Kanada. Det som gör att Australien och Kanada har ett högre index är att de har vissa program för positiv särbehandling vilket vi saknar. Japan och Danmark, med noll poäng, är länder vars politik inte har något inslag av mångkulturalism. En del höjer nog på ögonbrynen över att Finland präglas av mångkulturalism i högre grad än Norge.


Indexet mäter utvecklingen över tid: 1980, 2000 och 2010. Den vanliga bilden av den svenska invandrarpolitiken är att landet utvecklade en mångkulturell politik under 80 och 90-talet för att sedan svänga tillbaka något i och med att vi fick en officiell integrationspolitik i slutet av 90-talet. Indexet visar dock att politiken i Sverige fått allt större inslag av mångkulturalism, från tre poäng år 1980, fem poäng år 2000 till sju poäng år 2010.

Själv blev jag delvis överraskad av resultatet eftersom jag brukar hävda att svensk invandrarpolitik inte är så mångkulturalistisk som många vill göra gällande. Överraskningen beror antagligen på vad som mäts i indexet som, enligt mig, framförallt är ett index över identitetspolitik. Eller kanske viljan hos länderna att vara eller inte vara en nationalstat. Att Sverige får sju och inte åtta poäng beror som sagt på att vi inte accepterar positiv särbehandling/kvotering. De övriga sju politikområden, där Sverige anses företräda en mångkulturalism-politik, handlar om att a) Sverige uppmuntrar invandrargruppers ursprung och identitet och b) har institutionaliserat pluralism inom den generella politiken i syfte att synliggöra befolkningens mångfald (se bedömningarna för Sverige här).

Oavsett vad indexet säger om mångkulturalism i Sverige och andra länder är det ett intressant projekt som förtjänar uppmärksamhet. Särskilt eftersom det är självaste Will Kymlicka som varit med och utformat indexet.

Relaterat lästips: The Debate Over Multiculturalism: Philosophy, Politics, and Policy av Irene Bloemraad.

Kymlicka: Mångkulturalism är en succé

Will Kymlicka har på uppdrag av regeringen i Kanada gjort en slags utvärdering av landets mångkulturella politik: The Current State of Multiculturalism in Canada. Kymlicka är en känd forskare som länge varit tongivande i såväl forskning och debatt om den politiska mångkulturalismens fördelar. Han har tidigare argumenterat för att mångkulturalism leder till både integration och social sammanhållning och han kommer till samma slutsats även nu:

I believe thar the 35-year debate in Canada between those who argue that multiculturalism promotes civic integration and those who argue that it promotes ethnic isolation can now safely be put to rest. Recent studies ... provide strong evidence that multiculturalism in Canada promotes integration and citizenship, both through its effect om attitudes, self-understanding and identity at the individual level and through its effect on institutions at the social level.

I rapporten diskuterar Kymlicka också bakslaget för den mångkulturella samhällsmodellen i Europa. Han menar, i försvar för en mångkulturell modell, att de länder i Europa som anammat en mångkulturell politik har lyckats bättre än andra länder, Han menar också att avståndstagandet från mångkulturalismen främst är retorisk och att mycket lite av den mångkulturella politiken verkligen har dragits tillbaka.