Stärka medborgartanken genom språkkrav för medborgarskap?

Jag tänker återkomma med en längre kommentar på gårdagens seminarium om Andreas Johansson Heinös rapport Vem ska få bli svensk medborgare? Rapportens sammanfattning går att läsa på Sydsvenskans Aktuella frågor.

Ett bättre alternativ till identitetspolitisk multikulturalism eller en diffust formulerad strävan efter integration vore att stärka medborgartanken. Medborgar­idén vilar på tanken att vi i offentligheten är jämlika individer, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. För stat och myndigheter bör vår bakgrund vara helt irrelevant. Detta omöjliggörs av multikulturalismen.

Per Gudmundson rapporterar från seminariet på SvD:s ledarblogg. Där tipsar han bl.a. om min text om det svenska medborgarskapet.

Johansson Heinö utgår från att medborgarskapet är lågt värderat i Sverige: inte mycket skiljer det från det permanenta uppehållstillståndet. Johansson Heinö benar därefter upp fyra modeller för att stärka medborgarskapets status. Detta i syfte att skapa en starkare samhällelig gemenskap (i det här fallet ett svar på ett integrationspolitiskt behov). Språkkrav, Medborgarkunskapskrav och Ceremonier får godkänt i ett liberalt perspektiv, medan krav på Värderingar underkännes.

De inbjudna kritikerna Selimovic och Besara enades om önskvärdheten av Ceremonier, men var oense i det andra.

Hela seminariet kan ses i efterhand på Timbro.se.