Norsk statlig utredning om migration och välfärdsstaten

Den 10 maj presenterade Velferd- og migrasjonsutvalget sin 500 sidor tjocka utredning Velferd og migrasjon: Den norske modellens framtid (NOU 2011: 07). Utredningens uppdrag var att analysera välfärdens ekonomiska bärkraft i ljuset av en ökad in- och utvandring. Områden som särskilt analyseras är migrationspolitik, integrations- och arbetsmarknadspolitik och generell välfärdspolitik.

Den norska utredningen är inte helt olikt den utredning om cirkulär migration som den svenska regeringen tillsatte. Men medan den svenska utredningen handlade om att underlätta cirkulär migration menar den norska att cirkulär migration hotar den norska välfärdsmodellen. Ett exempel: Den svenska utredningen föreslår ökade möjligheter att ta med sig välfärdsförmåner utomlands medan den norska utredningen oroas av att allt mer offentliga utbetalningar går till personer som bor utomlands.

Det denne utredningen klart viser, er at det er sider ved selve utformingen av den norske velferdsmodellen som gjør den sårbar overfor økende internasjonal mobilitet. Norge står overfor en spenning : Innretningen på modellen gjør landet spesielt attraktivt for den typen innvandring som er mest utfordrende for grunnstrukturen i modellen.

På presskonferensen sammanfattade utredaren Grethe Brochmann de tre största utmaningarna:
* Den låga förvärvsfrekvensen bland invandrare, särskilt bland utomeuropeiska invandrare.
* Att invandrare lämnar arbetslivet tidigare än andra.
* Trenden att att större välfärdsutbetalningar sker till personer som bor utomlands.

När det gäller migrationspolitik menar utredningen att Norge inte kan göra så mycket beroende på att landet vill värna internationella konventioner och EU-samarbetet. De förespråkar dock ett stramt regelverk för anhöriginvandring med självförsörjning som krav. Annat som föreslås är en förändring av socialförsäkringssystemet för att motverka övergång till bidrag, att en del bidrag, t.ex. barntillägg, dras in och ersätts med tjänster, stimulanser till arbetsgivare för att anställa personer med svag anknytning på arbetsmarknaden och att man generellt sett ökar kraven på aktivering för de arbetslösa.

Fortsätter dagens utveckling kan det, enligt utredningen, kosta den norska staten många miljarder per år. En jämförelse som görs är att utgifterna, om inget görs, kan äta upp de besparingar som gjordes genom landets pensionsreform (uppemot 60 miljarder per år). Utredningen har bland annat fått den norska motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, Næringslivets Hovedorganisasjon, att reagera:

- Mye tyder på at innvandringen til Norge ikke er bærekraftig på sikt, sier Svein Oppegaard i NHO til Finansavisen.

Oppegaard er direktør for arbeidslivspolitikk i NHO og medlem av NHOs ledergruppe.

- Forskning viser at mange innvandrere bare arbeider noen år før de går over på en eller annen form for trygd. Høy yrkesdeltakelse er avgjørende for velferdsstaten. Når vi ser en sterk befolkningsøkning på grunn av innvandring, sier det seg selv at dette ikke kan fortsette.

Kjell Storesletten, professor ved Økonomisk institutt ved Universitetet i Oslo, sier følgende om innvandringens økonomiske konsekvenser:

- Innvandrere som ikke kommer i jobb, er ikke god butikk for Norge. Jeg har sett på Sverige, og der fant jeg at det var de ikke-vestlige innvandrerne uten utdannelse som ikke kom i jobb. Jeg tror det samme gjelder i Norge, sier Storesletten til Finansavisen.

- Vi har en utvikling som reiser noen store spørsmål om innvandring, bærekraft, velferdsordninger og arbeidsdeltakelse. Det er på høy tid at vi begynner å snakke om dette, sier NHO-direktøren.