Myndigheterna i Quebeck inför förbud att bära niqab i språkutbildningen.
The woman began taking a French course designed for immigrants at a Montreal college in February 2009 but she refused to remove her niqab while men were present.
The college was initially willing to accommodate her, but eventually balked as her demands escalated.
According to a report in Montreal's La Presse newspaper, she was allowed to give a presentation with her back to the class and asked men to move so they wouldn't face each other.
The breaking point occurred when the woman again refused to take off the niqab, though teachers had stressed it was essential they see her face to correct her enunciation and facial expressions.
In what appears to be a highly unusual move, provincial Immigration Minister Yolande James intervened. Officials from her department, acting with the minister's knowledge, met with the woman to discuss her options.
"The government has specific pedagogical objectives in its French courses," said James's spokesman, Luc Fortin. "We couldn't accept that these objectives, or the learning environment in the class, be compromised."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det ska bli intressant att se vad högsta domstolen har att säga om detta - jag är ganska säker på att det kommer att överklagas som en fråga om grundläggande konstitutionella rättigheter (the Charter of Rights and Freedoms). HD har tidigare fastslagit att Sikher får bära sin ceremoniella dolk i skolor, trots knivförbud, just därför att det är ett religiöst föremål, så denna sak är säkerligen inte utagerad. Språkfrågan kan också bli utmanad på motsvarande sätt. Quebec är den provins som driver frågan om krav på invandrare hårdast i landet.
Ja, det blir intressant att följa. Det jag tycker är särskilt principiellt intressant är att Kanada som oficiellt mångkulturellt samhälle debatterar och hanterar konflikter som dessa. Precis som i Sverige finns det inga enkla lösningar. Våra två länder skiljer sig inte åt i så stor utsträckning som många vill tro.
Sant. Samtidigt som de, i min mening, skiljer sig väldigt mycket. Den tydligaste skillnaden kan man kanske säga är institutionell - Sverige är ett enhetsland, Kanada är en mycket decentraliserad federation. I just det här fallet får det visst genomslag, men också Kanadas Charter (som Sverige saknar), liksom det faktum att Quebec är hemvisst för landets starkaste nationella minoritet (en företeelse som Sverige också saknar). Dessa skillnader ger utslag i hur frågorna hanteras. Men visst slås jag också av likheterna i de två offentliga debatterna. Det är helt klart samma teman som går igen - kollektiva vs individuella rättigheter etc.
Skicka en kommentar