Ingen debatt om integration i Almedalen, trodde jag. Men på Makthavare.se ser jag att det trots allt debatterades en hel del.
Niklas Wykman (MUF) och Erik Almqvist (SDU) debatterade, men blev mest omskrivna för att båda var flintisar. Integrationsminister Nyamko Sabuni (Fp) och Södertäljes kommunalråd Anders Lago (S) rök ihop om miljonprogramsområdena. De duktiga debattörerna Luciano Astudillo (S) och Elisabet Svantesson (M) m.fl. diskuterade främlingsfientlighet. Kristdemokraterna hade bjudit in Maciej Zaremba, författare och journalist, och Luis Abascal, affärsman och opinionsbildare, för att ge sina perspektiv på integration och integrationspolitiken. Det samtalet fick rubriken Integrationspolitiken är en katastrof på Makthavare.se. Till sist höll tankesmedjan FORES ett seminarium som undrade varför Sverige är så dåligt när det gäller integration. Panelen fick ge sin vision om ett perfekt mottagningssystem (för personer som får asyl):
(Sakine) Madon: Det ska vara snabbt, rappt med en positiv inställning till människor, med fokus på hur folk kan bidra. Det ska signalera “välkommen hit!”
Demirbag-Sten: Lite som det småländska alltså?
(Maciej) Zaremba: Jag behöver inte hitta på något, jag blev föremål för det perfekta mottagningssystemet - min arbetsförmedlare på 60-talet. Han sa “du har kommit till ett väldigt konstigt land” och förklarade hur Sverige funkade. Otroligt viktig introduktion.
(Martin) Ådahl: Det ska handla om att sopa banan för folk som kan hjälpa dem som kommer, folk som har kompetensen att göra det. Och så måste vi ha en flexibel arbetsmarknad.
(Dilsa) Demirbag-Sten: Segregering måste motarbetas. Sedan är en flexibel arbetsmarknad a och o och det ska finnas ett starkt stöd för småföretagare. Men språket är också viktigt.
Inte illa. Nästa år hoppas jag vara på plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Erik heter han Erik Almkvist
Ävenså arrangerade den folkpartianstrukna kommunikationsbyrån Veritas ett middagssamtal där integrationsministern höll ett anförande, och där Kanadas ambassadör i Sverige höll ett, varefter publiken ställde frågor.
Exemplet Kanada, som ju har poängsystem för att gallra fram de mest lämpade arbetskraftsinvandrarna, är fascinerande, så det var en spännande inblick.
Integrationsministern fick frågan vad hon tycker om försörjningskrav för anhöriginvandrare. Hon skruvade på sig, vilket jag tycker är lite märkligt givet hennes beundrande ord om Kanada strax därinnan.
Roberth, jag ändrade till rätt namn i texten.
Gudmundson. Tack för informationen. Ja Kanada som förebild används alltid väldigt selektivt, vilket jag skrivit om tidigare, t.ex. här:
http://integrationsbloggen.blogspot.com/2009/06/o-canada-our-home-and-native-land.html
Deras politik är ju ett helt paket involverande migrations- och integrationspolitik. Det blir fel att plocka russinen i kakan. Vi vill ta det som låter bra, men utan att ompröva de principer vår egen politik vilar på.
Ådahl verkar ha flera intressanta synpunkter. Ser med spänning fram emot Fores rapporter i höst.
Skicka en kommentar