Drömmen besannad?

Vad som än händer är amerikanarna ett folk av rasister. Så kan man sammanfatta Anna Dahlbergs ledare i Expressen. Barak Obama har vunnit kampen om att bli demokraternas presidentkandidat över meriterade Hillary Clinton. Han har haft en tokig präst som andlig ledare och anklagats för att vara muslim. Trots det kommer han att vinna presidentvalet och bli världens mäktigaste man. Men det räcker inte. Att han inte vinner med större marginal visar, enligt Dahlberg, att befolkningen är rasister. Förlorar han är det på grund av ras. Vinner han är det trots att han är svart.

Redan i dagsläget är opinionsläget tydligt färgat av Obamas hudfärg. Republikanerna är så illa omtyckta att partiet skulle kunna vara rabiessmittat. Inte på flera decennier har högern verkat i en så fientlig valmiljö.

Ändå har Obama fått kämpa för att hålla avståndet till McCain i opinionsmätningarna. Det är anmärkningsvärt.

Det går förstås att hitta andra förklaringar till detta än hudfärgen. Obama är relativt oerfaren med bara fyra år i senaten bakom sig och han har röstat liberalt oftare än kanske någon annan. Men i grunden är detta ett krystat försök att skyla över det uppenbara: Rasfrågan spelar en stor roll. Utan den finansiella syndaflod som har dragit fram över USA skulle Obama med största säkerhet stå som förlorare i valet.

Så himla tröttsamt att allt ska behöva tolkas utifrån ett "rasperspektiv". Kan det inte vara så enkelt att amerikanarna gillar eller ogillar Obamas politik?

Så jag säger er, mina vänner, att jag trots dagens och morgondagens svårigheter har en dröm.

Det är en dröm med djupa rötter i den amerikanska drömmen om att denna nation en dag kommer att resa sig och leva ut den innersta meningen i denna övertygelse vi håller för självklar: att alla människor är skapade med samma värde.

Jag har en dröm om att en dag före detta slavar och slavägare skall sätta sig ner vid samma broderskapets bord på Georgias röda berg.

Jag har en dröm om att en dag, till och med staten Mississippi, en stat som försmäktar i orättvisans och förtryckets hetta, skall förvandlas till en oas av frihet och rättvisa.

Jag har en dröm om att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation, där de inte bedöms efter färgen på sin hud utan efter måttet på sin karaktär. (Dr King, 1963)