Idag tjuvstartar jag mitt nya jobb och följer med mina blivande kollegor till Malmö stad. Vi ska diskutera det lokala utvecklingssamtal som syftar till att bryta utanförskapet i fyra stadsdelar i Malmö: Rosengård, Hyllie, Fosie och Södra Innerstaden. En tredjedel av de vuxna har arbete i Rosengård och knappt hälften i övriga tre områden. Så har det sett ut sedan jag arbetade med utvärderingen av storstadssatsningen under början av 2000-talet.
På eftermiddagen ska jag färdigställa en rapport om effekterna på integrationen av möjligheten till eget boende för asylsökande. Rapporten är ett underlag till översynen av mottagandet av asylsökande.
måndag 27 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Emil
Ditt arbete måste kännas totalt fruktansvärt meningslöst. Jag har bott i södra innerstan i över 10 år och alla svenska barnfamiljer flyr härifrån. Chilenarna likaså, nu även perserna.
Kvar finns barnen till de socialt utslagna. Tydligen är det dom som skall "integrera".
Hela Möllan var en träffpunkt förut, man kände alltid igen ett ansikte. Idag sitter det övertrendiga högskolestudenter överallt som höjt ölpriserna till det dubbla. - De är här 2-3 år och "talar om" hur vi skall leva sedan åker de hem till mammas o pappas trygga villa igen.
Invandrare och svenskar (inte ens högskolstudenterna) umgås inte överhuvudtaget. Man har absolut inget gemensamt.
Danska integrationskonsulter (själva invandrare) säger om och om igen att mycket utredningsarbete och integrationsarbete är totalt bortkastade pengar. - Deras lösning på problemen är att slänga ut de ointegrerbara och de kriminella.
Kafir igen
Du ska se att allt blir bättre nu när jag snart börjar jobba på regeringskansliet :)
Jag är inte så negativ som dig när det gäller Södra Innerstaden. De andra områdena däremot...
Ja du Emil, det är alltid skönt att veta att det finns menigsfulla arbetuppgifter i sitt nya arbete. Drunkna inte i dom bara, der verkar finnas en hel ocean av dom.
Lycka till det önskar vi alla dig..
Kafir, det känns inte som att vi bor i samma stadsdel. Inte mycket av det du skriver som jag känner igen.
Skicka en kommentar