Peo Hansen vid Linköpings Universitet får breda ut sina tvivelaktiga teser om EU i tidningen Dagen. Han menar på allvar att EU är på väg att utforma en gemensam migrationspolitik, byggd på argument som liknar extremhögerns. Det han kallar för forskning är i själva verket politiskt tyckande.
EU:s roll
Hansen har rätt att det skett en process inom EU mot en gemensam överstatlig migrationspolitik och dessutom allt mer samarbete för att koordinera en gemensam integrationspolitik. Hansen kommer sedan med många märkliga påståenden. Att EU ser genom fingrarna och uppmuntrar illegal invandring. Att EU arbetar för en mer restriktiv asylpolitik. Att EU använder ett rasistiskt språkbruk. Att assimilering är lika med rasism.
I själva verket är ju bekämpandet av illegal invandring och återsändande av dem högst upp på prioriteringslistan under det franska ordförandeskapet. Ett ordförandeskap som satt samarbete inom migrationspolitiken på dagordningen. Istället vill EU utveckla en gemensamt reglerad arbetskraftsinvandring. Det är också så att utvecklingen av ländernas migrationspolitik är ett förhandlingsspel mellan EU-kommissionen och de enskilda medlemsländerna. Ofta försöker EU:s institutioner begränsa ländernas möjligheter att införa en mer restriktiv invandringspolitik och att begränsa invandrares rättigheter. Ett exempel är Danmarks kamp mot EU för att få behålla sina tuffa regler för anhöriginvandring. En vän av migration och lika rättigheter borde i själva verket gilla EU. Det visas också av att många skeptiker till invandring ser EU som ett stort hot mot nationellt självbestämmande och därmed möjligheten att föra en mer restriktiv invandringspolitik.
Anpassning?
Sedan måste jag kommentera angreppet på en sekulär samhällsordning.
Peo Hansen menar att det mer och mer lutar åt att man utformar en gemensam sekulär europeisk värdegrund som invandrare tvingas rätta sig efter, men som den övriga befolkningen inte behöver anpassa sig till.
Det minsta man kan begära av alla som bor i EU är invånarna rättar sig efter en gemensam sekulär värdegrund. Det är inget som bara gäller muslimer och invandrare.
Läs mer om EU:s gemensamma migrations- och integrationspolitik här och om europeisk värdegrund här.
En mer sansad och korrekt analys av ämnet är boken Överstatlig flyktingpolitik av Hans E Andersson. Läs om den i SvD.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tack för det Henrik!
Märkligt att Dagen vill publicera en så onyanserad artikel i ett så känsligt ämne.
Vad det gäller de europeiska kyrkornas engagemang för en god migrationspolitik i EU så gör Europeiska kyrkokonferensen (http://www.cec-kek.org/) ett mycket viktigt jobb, inte minst genom underorganisationen CCME (http://www.ccme.be/). Se bl.a. detta dokument där CCME listar tolv viktiga punkter för ett balanserat förhållningssätt: http://www.ccme.be/secretary/NEWS/12%20Recommendations%20EN%20final%200707.pdf.
I Sverige arbetar kyrkorna med migrationsfrågorna genom Sveriges kristna råd (http://www.skr.org/) som bl.a. har arbetat fram dokumentet "Detta vill vi": http://www.skr.org/download/18.70949694112f07101bc8000106802/Detta+vill+vi+-+Svenska.pdf
Mvh Petter
Petter, tack för din kommentar och dina länktips.
Och ja, ett balanserat förhållningssätt är verkligen vad som behövs. EU är ju varken ont eller gott utan ett redskap för politik på europanivå. Det är viktigt att komma ihåg att medlemsländerna ofta är djupt oense inbördes och med EU-Kommissionen agenda i olika frågor. Sverige delar just nu agenda och prioriteringar med EU-Kommissionen i Migrationsfrågor. Det är positivt för mig som jobbar med frågor om vidarebosatta kvotflyktingars arbetsmarknadsintegration. Vidarebosättning av kvotflyktingar är ju något som båda vill utveckla på europeisk nivå. Tidigare hade Sverige och EU-Kommissionen olika syn på migrations- och integrationsfrågor...
I detta förhandlingsspel spelar trossamfund och andra frivilligorganisationer en viktig roll med sitt engagemang och inte minst att informera om vad som händer.
Naturligtvis borde en vän av invandring gilla EU. EU är ett utmärkt verktyg för den politiska eliten att genomdriva sina uppfattningar, eftersom steget mellan EU-politiker och väljarna är så långt. På nationell nivå är steget mycket kortare, vilket gör att politiker som inte är för en restriktiv invandringspolitik riskerar att straffas. Det är då mycket enklare att genomdriva en politik som väljarna är emot på EU-nivå. Det danska debaclet som du tar upp är ett utmärkt exempel på det.
Däremot är det ju sant att de idéer som invandringsmotståndarna länge stått för nu blivit mer spridda (om än i en nedtonad form). Det visar väl bara att de varningar de utfärdade på ett tidigt stadium och som avfärdades av de etablerade partierna var riktiga.
F ö tack för en kunnig och självständig blogg.
Daniel. Det där med eliten och "folket" är faktiskt mycket intressant. Att det finns stora värderingsskillnader mellan den politik som förs och vad väljarna tycker när det gäller migrationsfrågor är väl belagda och inte en konspiration.
Som jag tidigare tagit upp: http://integrationsbloggen.blogspot.com/2008/08/svenskar-relativt-positiva-till.html
Det intressanta är att befolkningens negativa attityder inte påverkar migrationspolitiken i någon större utsträckning. Studien From Individual Attitudes towards Migrants to Migration Policy Outcomes: Theory and Evidence av Giovanni Facchini och Anna Maria Mayda visar det intressanta resultatet att befolkningens oftast negativa inställning till invandring inte verkar påverka ländernas migrationspolitik. Det finns ett gap mellan väljarnas önskemål och den förda politiken som författarna förklarar med att lobbying och påtryckargrupper har stort inflytande.
Vi befinner oss alltså i en situation där politikerna och den förda politiken kritiseras för främlingsfientlighet m.m. av en rad intellektuella när politiken i själva verket är betydligt mer generös än vad väljarna vill. Är det så att de intellektuella är antidemokrater? Eller anständighetens väktare?
Henrik/ Mm, jag vet, jag har läst dom inlägg där du skriver om det. Jag skummade även den där rapporten (som var lite väl snårig för min smak).
"Vi befinner oss alltså i en situation där politikerna och den förda politiken kritiseras för främlingsfientlighet m.m. av en rad intellektuella när politiken i själva verket är betydligt mer generös än vad väljarna vill. Är det så att de intellektuella är antidemokrater? Eller anständighetens väktare?"
Precis så är det. Här måste det till en seriös diskussion. Antingen får man säga att i vissa frågor ska majoriteten helt enkelt inte få vara med och bestämma(något man ibland hör antydas, särskilt mellan skål och vägg), eller så får man införa en restriktivare politik. Idag låtsas man som om majoriteten står bakom dagens politik, något som definitivt inte är sant.
I själva verket är invandringsfrågan vår tids stora fråga, inte minst eftersom den ställer demokratifrågan på sin spets. Vill vi ha demokrati i en djupare mening, dvs vill vi att folkets vilja ska styra, eller ska folket bara vara med i bakgrunden som nån slags korrektionsinstrument vart fjärde år à la Schumpeters "konkurrerande eliter"? Själv röstar jag tveklöst på den första lösningen, och på en restriktiv invandringspolitik. Jag skrev om det här:
http://falkblick.nu/?p=350
F ö går det ett program om detta tema på måndag:
http://safflemannen.se/?p=1339
Ja, demokrati är en svår grej när det gäller migrationsfrågor.
Danskarna och en stor majoritet i deras parlament är mycket nöjda med sin migrations- och integrationspolitik. Svenska politiker och intellektuella är däremot inte nöjda med dankskarnas politik. Deras upprördhet är ju rent av löjlig.
Jag försvarar inte alla delar av den danska politiken, men den har starkt stöd. Och Danmark har dessutom mycket lägre arbetslöshet, är rikare och lite lyckligare. Någonting gör de uppenbarligen rätt.
För min del får det gärna vara mycket invandring, men helheten måste fungera. Och det gör det inte i Sverige, vilket alla är överrens om. För de flesta politiker håller ju med om att integrationspolitiken har misslyckats.
Skicka en kommentar