Utredning föreslår överraskande stora förändringar av nyanländas introduktion

Idag presenterade utredaren Monica Werenfels-Röttorp betänkandet "Egenansvar med professionellt stöd". Läs mer om den på DN-debatt. Jag blev överraskad av att utredningen vågar föreslå så pass stora organisatoriska förändringar som den trots allt gör. Huvudlinjen i förslaget är att principerna bakom nyanländas introduktion förblir desamma, medan metoderna förändras drastiskt.

Introduktionens principer och mål är oförändrade

Precis som idag kommer nyanlända invadrare att ha samma rättigheter och skyldigheter som övriga. Utredningen föreslår inte några förändringar i linje med vad andra länder i vår omvärld genomfört de senaste åren med olika typer av integrationskrav för att få del av samma rättigheter. Utredningen menar att Sverige måste acceptera en något svagare arbetsmarknadsintegration än vissa länder där nyanlända tvingas ta mer ansvar för sin egen försörjning.

Den treåriga introduktionstiden lever kvar, men målgruppen för introduktionsinsatserna breddas till anhöriga som kommer inom sex år, att jämföra med dagens två år.

Målen med introduktionen känns igen: att snabbt komma i arbete, lära känna rättigheter och skyldigheter och att lära sig svenska språket.

Eget ansvar?

Werenfels-Röttorp betonade att individen ska ta större ansvar och att omhändertagandet ska minska. Det ska också vara mer morötter och mindre piska. Exakt hur individens ansvar ska öka förblir diffust, men det sker förändringar i marginalen. Bland annat ska ersättningen till de nyanlända betalas ut individuellt, inte baserat på familj. Det ska stärka jämställdheten, eftersom också kvinnorna måste vara aktiva för att få ekonomisk ersättning. Utredaren tror också att staten, som tar över försörjningsansvaret från kommunerna under introduktionen, ska vara striktare och mer konsekvent i de ekonomiska sanktioner som individer kan få som inte följer introduktionsplanerna.

Staten tar över

Den stora skillnaden mot dagens introduktionssystem är att staten tar över kommunens roll i flyktingmottagandet. Staten betalar ut introduktionsersättning och godkänner introduktionsplan och det finns en peng för språk- och samhällskunskapsutbildning som följer individen. Det är en stor förändring eftersom nyanländas introduktion varit en kommunal angelägenhet sedan 80-talet. Istället blir introduktionen ett förhållande mellan individen och staten som regleras i en introduktionslag, precis vad jag föreslog i den rapport jag skrev för NTG asyl & integration i början av året.

Lotsar

Kommunernas roll ersätts med en lots som ska guida den nyanlända invandraren mot egenförsörjning. Kommunernas introduktionsverksamhet kommer alltså att försvinna. Kommunernas uppgift blir bara den generella service som ska ges till alla invånare. Utredningen uppmanar de tjänstemännen som arbetar med introduktionen idag att starta enskilda företag och bli lotsar. Lotsen väljs av den nyanlända och lotsen får betalt efter prestation. Lotsen ska vara ett företag. Det ska skapas en lotsbank som auktoriseras av staten. Ersättning till lotsarna är olika beroende på individernas bakgrund. Med lotsarna vill utredningen ha en introduktion som anpassas till de nyanlända, inte tvärtom.

Bosättning av flyktingar

Utredningen föreslår inget tvång för flyktingen att bosätta sig i vissa kommuner, men däremot en lite striktare hållning gentemot kommuner att acceptera nyanlända invandrare. I praktiken blir dock skillnaden liten. Systemet liknar det som idag finns i Danmark och Norge, att Migrationsverket fastställer regionala kvoter. Sedan ska regionerna förhandla om hur antalet introduktionsplatser ska fördelas mellan kommunerna i regionen. Staten kommer dock inte att ha några sanktioner mot de kommuner som fortfarande vägrar. Utredarens förhoppning är att det ska vara svårare att inte samarbeta med sina grannkommuner än med staten. En annan förhoppning är att lotsarna ska styra de nyanlända mot regioner med bostäder och arbete. Tiden där den nyanlända kan få hjälp med att finna bostad förlängs också från en till sex månader.

Ökad kostnad

Utredningens förslag innebär att kostnaden för introduktionen ökar med 800 miljoner per år. För staten innebär det en kostnadsökning med 1,3 miljarder. Om finansdepartementet godkänner detta är det ett genombrott. Socialdemokraternas utredning från 2002 föll enligt uppgift på att förslaget innebar kostnadsökningar.

En del av kostnadsökningen beror på att stödet till individerna ökar något till att bli 1000 kronor mer än socialbidraget och extra kostnader för att betala de lotsars om ska guida de nyanlända. Om systemet innebär en stark förbättring av effektiviteten är dessa extrakostnader förhållandevis små.

Vilken myndighet som ska sköta systemet lämnas öppet.

Mycket kort kommentar

Det är mycket bra att introduktionen regleras i en lag. Därmed blir integrationsprocessen en relation mellan staten och individen, inte ett förhandlingsspel mellan individ - kommun och stat - kommun. Men det är en besvikelse att man inte lämnar över ännu mer makt och ansvar till individerna själva. Och att man inte vill ändra på de grundläggande principerna bakom introduktionen - permanenta uppehållstillstånd utan krav på integration - trots att man erkänner att de försvårar integrationen - är synd.