Danmark versus Sverige

Lunds universitets magasin (LUM) intervjuar i nummer 5, 2008 etnologen Gunnar Alsmark om integrationsdebatten i Danmark och Sverige.

Om skillnaden mellan länderna:

Flyktingdebatten i båda länderna är tendentiös. Termer som ”ondska” när det gäller Danmark och ”skenhelighet” när det gäller Sverige har föresvävat Alsmark när han analyserat materialet. Debatten speglar också danskars och svenskars syn på varandras politik och kultur. Danskarna anser att svenskarna hycklar. ”Egentligen tycker ni som vi, men ni vågar inte säga det, för ni är så auktoritetsbundna och lydiga mot staten” som Pia Kjærsgaard i populistiska Dansk folkeparti brukar säga. Danskarna anser sig säga som ”som det är”. Raka är de förvisso, men ibland blir argumenten så vulgära att de förstärker motsättningarna. Att gräva ner sig i skyttegravar och kasta glåpord löser inga konflikter, menar Gunnar Alsmark. Därmed inte sagt att det bästa förhållningssättet är att som i Sverige lägga locket på. Alsmark ger dansken rätt i att det förhåller sig så åtminstone i den offentliga svenska mediedebatten, men påpekar att den vetenskapliga diskussionen är mer frispråkig i Sverige. Fördelar med den mer hovsamma ton som vi haft i medierna är att den inte underblåst en öppen stark främlingsfientlighet som i Danmark och detta trots att vi tagit emot betydligt fler flyktingar.

Alsmark om välviljans tyranni i Sverige

Svenskt 1900-tal har präglats av den sociala ingenjörskonsten, dvs. en utbredd förtröstan att politikerna kan ”lägga livet tillrätta” för medborgarna.

Den svenska befolkningen likriktades och ”homogeniseras” med hjälp av denna patriarkala ”omhändertagandeideologi” och med folkhemstanken, fortsätter Gunnar Alsmark.

Samtidigt ställer ett välviljans tyranni till det i Sverige:
– Här är det underförstått att det är synd om invandrarna/flyktingarna. Men ingen är hjälpt av att bara få bidrag. Att göra flyktingarna till offer försvårar en seriös debatt, menar Gunnar Alsmark.