Den onde, den gode, den fule

I svensk integrations- och migrationsdebatt är Danmark den onde och Kanada den gode. Sverige(debatten) får ta på sig rollen som den fule. Länderna fungerar som kontraster till den svenska politiken. Som jag tidigare påpekat verkar många av Kanada-förespråkarna (välja att) ha en mer eller mindre felaktig bild av "den gode". Senast ut är min före detta kollega från Integrationsverket Paul Lappalainen och miljöpartiets språkrörskandidat Åsa Romson i Newsmill-artikeln Sverige får inte gå Danmarks väg, Ullenhag! Där väljer de att lyfta fram tre detaljer i den kanadensiska politiken, medan de bortser från de delar av politiken som inte passar deras agenda. Också Per Gudmundson uppmärksammar detta på SvD:s ledarblogg.

Vad är det då som beskrivs som föredömligt i Kanada?

Vi vill peka på tre åtgärder som internationella erfarenheter från bland annat Kanada och tidigare utredningar här i Sverige pekar på:

1) Inför en aktiv politik för lika rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, annars blir etableringsåtgärder aldrig effektiva.
2) Sätt kraft bakom orden och tydliggör att företag som diskriminerar riskerar att förlora offentliga upphandlingar. Det är verkningsfullt eftersom offentliga myndigheter upphandlar för mer än 400 miljarder årligen.
3) Stärk det civila samhället. Organisationer och nätverk som kritiskt granskar diskrimineringen spelar en viktig roll och invandrares egna organisationer behöver mer makt.
...
Sverige behöver en aktiv antidiskrimineringspolitik för att bli ett interkulturellt samhälle där människor respekteras för den de är och tillåts utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Jag tänker inte gå in på några länge analyser av de tre punkterna, men det tål att påpekas att:

1. Sverige rankas högre än Kanada när det gäller att ge invandrare lika rättigheter och möjligheter (MIPEX). Det gäller också på arbetsmarknaden. Inget tyder heller på att bostadssituationen för (nyanlända) invandrare är bättre i Kanada. Kanadensiska forskaren Daniel Hiebert i Sydsvenskan:

Finns det något område där du ser att invandrare har det lättare i Sverige än i Kanada?

– Ja, bostäder! Tillgången på anständiga bostäder för nyanlända invandrare är mycket bättre i Sverige. I Chinatown i Vancouver får folk tränga ihop sig i små rum där det droppar vatten från taket, det är mögel i väggarna och fullt med kackerlackor och sänglöss. Tro mig, det är mycket värre än här i Sverige.

2. I MIPEX-undersökningen bedöms Kanada ha den bästa politiken mot diskriminering. Kanada och USA får betyget 89 av 100. Sverige är trea av 31 länder med betyget 88. Läs mer om Kanadas politik mot diskriminering och för positiv särbehandling här.

Uppdatering

Adam Cwejman, ordförande för Liberala ungdomsförbundet, svarar på miljöpartisternas inlägg och undrar om Mp vill ha Kanadas språktest och försörjningskrav. Kanske lite väl snabbt svar, för i fjärde stycket bör det nog stå försörjningskrav för anhöriginvandring och familjebildning och inte försörjningskrav för asylinvandrare.