O Canada! Our home and native land!

Mitt papper om Kanada som förebild är utgångspunkt för dagens ledare i SvD, signerad Per Gudmundson. Mycket smickrande.

Kanada har blivit landet att peka på när man vill visa att det finns lösningar på de problem som uppstått till följd av den förda invandringspolitiken.
...

Vilka justeringar skulle krävas för att göra politiken mer kanadensisk? Integrationsexperten Henrik Emilsson, tidigare tjänsteman på integrationsdepartementet, har sammanställt dem.
...

En gissning är att ingen av de ledarsidor och debattörer som säger sig vurma för Kanada skulle acceptera ovanstående.
...

Så varför säger de då att det finns mycket att lära av Kanada, om det bara gäller i princip men inte i praktiken?

Min tanke med pappret var att på ett kortfattat sätt beskriva migrations- och integrationspolitiken i Kanada samt visa hur den svenska politiken kan förändras så att den blir mer lik den kanadensiska. Jag tar inte ställning till om Sverige bör göra som Kanada, men anser att eftersom Kanada används som en förebild för så många i den politiska debatten bör man vara klar över hur den kanadensiska politiken ser ut och vad det skulle innebära om modellen exporterades hit.

Jag skrev pappret rätt så snabbt, mest för mig själv, och hade gärna utvecklat texten. Nu när den uppmärksammas retar jag mig på att jag glömde att beskriva ytterligare ett område; den relativt starka positiva särbehandling av "synliga minoriteter", kvinnor, ursprungsbefolkning och funktionshindrade som finns i Kanada.

Mitt lilla papper kan hämtas här.