Pigga finskor och muslimska friskolor

Landets universitet och högskolor producerar en mängd mer eller mindre relevanta avhandlingar med koppling till integration. Det har verkligen blivit inne att studera skillnader mellan befolkningsgrupper. Ett exempel på det är Physical activity among Swedes in general and minority woman in particular av Marita Södergren, Karolinska Institutet.

Ett stort folkhälsoproblem är att vi rör oss för lite. Hälsovinsterna av fysisk aktivitet är stora och de som rör sig minst har mest att vinna på att komma igång. Men vilka är de, vilka är hindren och finns det någon koppling mellan födelseland och fysiska aktivitetsvanor? Det är några av frågorna som nutritionisten Marita Södergren har ställt sig i sitt forskningsprojekt vid Cetrum för allmänmedicin (CeFAM).

Av avhandlingen framgår inte helt oväntat att svenskorna och finskorna ligger i topp när det gäller att komma upp till rekommendationen en halvtimmes fysisk aktivitet per dag med måttlig intensitet, exempelvis en rask promenad. Däremot rör sig finskorna mest totalt sett över dygnet.

En annan typ av relativt ointressanta avhandlingar är de inom den strukturella rasism-skolan. Therese Hartmans avhandling Problem eller tillgång? En studie om social och etnisk mångfald i högskolan innehåller de vanliga abstrakta resonemangen.

Resultatet av undersökningen visar att social och etnisk bakgrund osynliggörs; studenternas tidigare kunskaper, tänkesätt och erfarenheter räknas inte, ”alla stöps i samma form”. Förutsättningarna att lära sig en god svenska kan, enligt några av de intervjuade lärarna, vara avhängig studenternas sociala ursprung och modersmål, och på så vis kan studenternas sociala och etniska ursprung utgöra ett hinder i undervisningen. Studenternas sätt att uttrycka sig skriftligt och muntligt resulterar i att de antingen inkluderas eller exkluderas, och där kan klass och etnicitet ha betydelse, säger Thérèse Hartman.

En riktigt intressant avhandling är What Role of God and National Curriculum in School life? A Comparative Study of Schools with a Muslim Profile in England and Sweden av Åsa Brattlund.

I avhandlingen jämförs två muslimskt profilerade skolor i Sverige med två muslimskt profilerade skolor i England. Studien visar bland annat att det i de två skolorna i England fanns ett betydligt större frirum för det muslimska. Där var det tillåtet att integrera islam i alla aktiviteter på skolan, i olika ämnen och under raster. Därmed var det, till skillnad mot situationen i de två skolorna i Sverige, tillåtet att kräva att muslimska flickor skulle bära hijab* och att införa regler som förbjöd flickor och pojkar att sitta bredvid varandra och leka med varandra under rasterna.

– Om de två muslimskt profilerade skolorna i England – hypotetiskt sett – hade ansökt om att få starta likvärdiga statsbidragsfinansierade skolor i Sverige, så hade de fått avslag på sina ansökningar, berättar Åsa Brattlund.

Anledningen till det är att skolorna inte skulle anses vara i enlighet med den svenska nationella läroplanen – kraven på att undervisningen ska vara icke konfessionell, att sådana regler som ställer krav på elevers och personals klädsel inte är tillåtna, att alla elever förutsätts delta i musik, bild och religionskunskap samt att det i Sverige inte får finnas normer och regler som reglerar umgänget mellan flickor och pojkar och mellan kvinnor och män.

Om de två muslimskt profilerade skolorna i Sverige hade ansökt om att få starta likvärdiga statsbidragsfinansierade skolor i England hade de, enligt Åsa Brattlund, antagligen också fått avslag på sina ansökningar, eftersom det hittills endast finns fyra grundskolor med statsbidrag.

Sådan forskning har faktiskt stor relevans för nuvarande och kommande debatter om konfessionella friskolor i Sverige. En fråga som debatteras livligt i de politiska partierna. Fler politiskt relevanta avhandlingar, tack!