Det resultat som fått mest uppmärksamhet i årets mångfaldsbarometer är att andelen svenskar med extremt negativa attityder till mångfald ökar, särskilt bland kvinnor och högskoleutbildade. En växande majoritet svenskar anser att religiösa friskolor hindrar integreringen av invandrare i det svenska samhället, men de flesta ser positivt på andra kulturella inslag och tycker att invandrare ska ha samma rättigheter som alla andra.
En fråga i barometern som författarna tolkar på ett märkligt sätt är:
Religionen är en dimension som mycket lätt väcker negativa attityder, som till exempel vid påståendet ”Muslimska kvinnor som lever i Sverige är i större grad förtryckta än andra kvinnor i Sverige” fick ett högt stöd i svaren: 58,5% instämde helt eller delvis år 2005, ökade till 63,2% år 2006 och minskade något till 59,9% år 2007 för att återigen öka till 61,7% år 2008.
Att uppmärksamma den insitutionaliserade ojämställdhet som för närvarande dominerar inom islam ser inte jag som någonting negativt. Tvärtom verkar det finnas en stark medkänsla och engagemang för alla kvinnors frigörelse.
En annan fråga som tolkas negativt är den om lika skyldigheter.
Bland de negativa attityderna är det framförallt påståendet ”Alla utlänningar som begått brott i Sverige bör tvingas att lämna landet” som en klar majoritet, 63% instämde helt eller delvis år 2005. År 2006 ökar andelen till 64,8%. Därefter inträffar ett trendbrott. År 2007 är andelen 63,6% och år 2008 60,8%. Invandrare måste ha samma sociala rättigheter som alla andra invånare men tydligen också samma skyldigheter, det vill säga att följa landets lagar. Invandrare är således välkomna och skall ha samma sociala rättigheter men det finns ett förbihåll. Begår utlänningarna brott stängs landets dörr för dem.
Jag anser, till skillnad från hur författarna tolkar svaren, att det är bra med både lika rättigheter OCH skyldigheter. En stor majoritet av svenska folket stödjer tanken på lika rättigheter för alla, vilket är positivt. Varför är då tanken på lika skyldigheter negativt?
Mångfaldsbarometern från Uppsala Universitet hittar ni här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Min tolkning är att svenska folket har en sund inställning med lika vilkor OCh skyldigheter medan PKiterna med vill ha rättigheter men ej skyldigheter från invandrarnas sida.
Luke, du får det att verka som om alla invandrare är drägel som kommer till Sverige för att ställa till med allt som är orätt.Väldigt få inlägg på denna sida som uppmärksammar den dagliga diskriminering som invandrare får dras med i olika sammanhang- alltifrån annorlunda/mindre vänligt bemötande i butiker, svårigheter att komma in på nöjesställen (enbart för deras invandrarskap/etnicitet),svårigheter att få jobb pga etnicitet, dras med en av media skapad demoniserande självbild (att invandrare är brottslingar). Jag vet mycket väl att det finns de som säkert tycker att det är lättare/skönare att beskylla invandrare för alla problem. OCH, varför ska vi lyfta fram den sidan av integrationen (som är avkrävande av värdlandets befolkning) när vi kan ställa fler krav på invandrare? En lyckad integration sker i ömsesidig anda, dvs att folk har krav på sig men att de också får känna sig uppskattade i sin omgivning (liksom alla andra). Här i ligger den stora skillnaden mellan länder där integrationen funkar och länder där den uppenbarligen inte funkar/går trögt. Det är bara att fråga folk som bott i olika "mångkultur"länder (ex i Sverige och Kanada/USA). Många av de invandrare som bott i Sverige/Danmark/Norge och emigrerat vidare (de är rätt många, tro mig) känner sig mer uppskattade och delaktiga och likabehandlade i sina nya hemländer. Denna fråga om vidare emigration pga diskriminering har tagits upp sporadiskt av media i Sverige.
Skicka en kommentar