I september 2011 träder Finlands nya medborgarskapslag i kraft. Förändringarna är relativt små och syftet är att göra det enklare att bli medborgare. Tidigare var kravet på vistelsetid sex år. Nu sätts gränsen till fem år och personer som kan svenska eller finska har möjlighet att bli medborgare efter fyra år.
Genom lagen främjas samhällstillhörigheten för utlänningar som varaktigt bor i Finland genom att det ska bli lättare än förut att förvärva medborgarskap. De huvudsakliga ändringarna innebär att de boendetider som förutsätts för beviljande av medborgarskap ska förkortas. Den oavbrutna boendetid som krävs i normalfallet ska förkortas till fem år och den förvärvade boendetid som krävs för beviljande av medborgarskap ska förkortas till sju år.
För att främja invandrares integrering i det finländska samhället ska man kunna avvika från boendetidsvillkoret om den sökande visar att han eller hon har förvärvat en sådan nivå av kunskaper i finska eller svenska som närmare definieras i lagen. Undantagen från språkkunskapsvillkoret ska också regleras tydligare än i den gällande lagen. Lagen föreslås likaså innehålla mer detaljerade bestämmelser om grunderna för undantag från oförvitlighetsvillkoret och om bestämmandet av den väntetid som påförs i samband med undantag från detta villkor samt om väntetidens längd.
De stora skillnaderna jämfört med Sverige är att Finland kräver att den nya medborgaren ska kunna försörja sig samt tala och skriva landets språk.
En utlänning beviljas på ansökan finskt medborgarskap, om han eller hon när ansökan avgörs
1) har fyllt 18 år eller före det ingått äktenskap,
2) har och har haft sitt egentliga bo och hemvist i Finland (boendetidsvillkor),
a) de senaste fem åren utan avbrott (oavbruten boendetid), eller
b) sju år efter det att han eller hon fyllt 15 år, varav de senaste två åren utan avbrott (förvärvad boendetid),
3) inte har gjort sig skyldig till någon annan straffbar gärning än en sådan för vilken straffet är ordningsbot och inte heller har meddelats besöksförbud (oförvitlighetsvillkor),
4) inte väsentligt har försummat sin underhållsskyldighet eller sina offentligrättsliga betalningsförpliktelser,
5) tillförlitligt kan redogöra för sin försörjning, och
6) har nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda finska eller svenska eller i stället för muntliga språkkunskaper motsvarande kunskaper i finskt eller finlandssvenskt teckenspråk (språkkunskapsvillkor).
Hela lagen kan läsas här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar