Sociologiska Institutionen, Uppsala Universitet, publicerar årligen en mångfaldsbarometer som tar tempen på svenskarnas inställning till etnisk, religiös och kulturell mångfald.
Årets mångfaldsbarometer, den femte i ordningen, visar att svenska folkets inställning till mångfald är stabil. Resultatet stärker bilden från tidigare år att kvinnor och personer med högre utbildning är mest positiva till etnisk mångfald. Det finns också ett tydligt samband mellan inställning till mångfald och upplevelse av kulturellt avstånd.
Följande slutsats från rapporten är lite märklig:
Ett påstående som ges stort stöd är ”Alla invandrare som kommer hit måste ges samma sociala rättigheter som landets egen befolkning”. Andelen som instämde i detta var 72,4% år 2005, 72,6% år 2006, 71,3% år 2007, 74,2% år 2008 och 72,7% år 2009.
Bland de negativa attityderna är det framförallt påståendet ”Alla utlänningar som begått brott i Sverige bör tvingas att lämna landet” som en klar majoritet, 63% instämde helt eller delvis år 2005. År 2006 ökar andelen till 64,8%. Därefter inträffar ett trendbrott. År 2007 är andelen 63,6% och år 2008 60,8%. Året 2009 ökar något till 62,9%. Invandrare måste ha samma sociala rättigheter som alla andra invånare men tydligen också samma skyldigheter, det vill säga att följa landets lagar.
Författarna tolkar åsikten att brottsliga utlänningar (dvs. icke svenska medborgare) bör utvisas som en negativ inställning till mångfald och verkar mena att det är märkligt att svenskarna tycker att invandrare inte bara ska ha samma rättigheter utan också samma skyldigheter! Frågan är vad alternativet skulle vara: lika rättigheter, men färre skyldigheter?
Själv tolkar jag det positivt att befolkningen har en öppen attityd till invandring och mångfald, men samtidigt förväntar sig laglydighet och viss anpassning.
De flesta svaren är positiva till mångfalden, men de tyder också på stora krav på invandrarna. Påståendet ”Invandrarna har skyldighet att anpassa sig till vårt lands vanor” fick 80,1% av instämmande svar år 2005. Andelen ökade till 81,9% år 2006 och får samma nivå, 81,8% år 2007, minskade något år 2008 till 79,7% för att sedan öka till 81,1% år 2009.
Sedan är det märkligt att författarna tolkar åsikter som ”Muslimska kvinnor som lever i Sverige är i större grad förtryckta än andra kvinnor i Sverige” och ”Religiösa friskolor motverkar integration” som negativa attityder. Sådana frågor går ju att undersöka rent empiriskt och behöver inte ha någonting med negativa attityder att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar