Socialdemokraterna år 1984: Flyktingar - om vi har råd!

Jag håller på att läsa igenom gamla riksdagsbeslut som har med asylsökandes möjlighet till eget boende samt vidarebosatta kvotflyktingar att göra. Jag blev lite överraskad när jag läste proposition 1983/84:114 Om invandrings och flyktingpolitiken. Där beslutar den socialdemokratiska regeringen om en flyktingpolitik som nästan helt och hållet bestäms av arbetsmarknadsläget. De blandar alltså samman argument om asyl och ekonomin/arbetsmarknadens behov som idag ter sig omöjliga att göra:

Spontaninvandringen av personer med flyktingliknande skäl eller andra politisk-humanitära skäl föreslås ... i fortsättningen i stort anpassas till sysselsättningsläget, statens och kommunernas resurser samt landets politik i övrigt. Kommittén understryker att antalet kvotflyktingar och storleken av den individuella invandringen av icke-flyktingar som åberopar politiska skäl i stort bör vara beroende av sysselsättningsläget samt statens och kommunernas tillgängliga resurser. (sid.20)

Med hänsyn till det växande invandringstrycket är det emellertid enligt kommittén nödvändigt för att de invandrarpolitiska målen (prop. 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken) skall uppnås, att invandringen av personer som åberopar flyktinglikande eller andra politisk-humanitära skäl fortlöpande anpassas till våra resurser.

AMS framhåller i detta sammanhang att flyktingar med en helt annan kulturell bakgrund än vår har stora svårigheter att finna arbete och anpassa sig på arbetsmarknaden. Det är numera mycket svårt att arbets­placera flyktingar direkt efter vistelsen på mottagningsförläggningen. AMS måsle därför kunna på ett okonventionellt sätt kombinera de olika arbets­marknadspolitiska hjälpmedlen för att nå resultat. (sid.21)

Så kunde det gå till på Olof Palmes tid, på 80-talet när jag var ung!